Kopfensteiner Blaufränkisch 2007. Its on, kanske..

Jepp, stor kupa

Jahapp, ingen sjuk, tyvärr en död men livet som hon kände var sedan länge långt borta. Barn laddade, föräldrar har inte riktigt införstådda men nu verkar det bli av. I eftermiddag kommer Hagaparken få ännu ett par rekreationstörstande själar på halsen. Någon natt borta kommer göra gott, förhoppningsvis kommer vi tillbaka mer laddade än någonsin.

Blir till att hålla sig i huvudstadsperiferin. Inget Vinnordic, vars storhetstid tydligen ändå är förbi, åtminstone om man ska tro snacket bland snackisarna. Lite synd att det inte blir någon möte med resten av vinkvittrarna, förutom alla andra trevliga själar hade jag gärna träffat Peder Molin, mannen bakom Handlavin, vars viner hjälpt till att ge, åtminstone mig, en ny inblick i vad Österrike kan förmå.

Kopfensteiner Blaufränkisch 2007 (varuprov, kostar 115 kr hos Handlavin) är ytterliggare en charmig egensinnig sak. Doften är mörk, bärig, lätt blommig med gott om jäklaranamma. Det finns en lätt jästsaftig känsla och en aningen likör på toppen. Den går snarare på kraft än elegans, men ändå med bibehållen charm.

Munkänslan är åt det slankare hållet, med gott i tryck i både syra och ungbärighet. Det finns något mörkare som bygger på kanslan av kraft, snarare än elegans även här. Överlag ett homogent, saftigt uttryck med en gedigen stomme av både krydda, något småbläckigt och drag från bonnagården.

Vigören i smaken försvinner fort men lämnar en bärig, fräsh ton som ringlar kvar bra länge. (86-87p)

Ah, jag gillar detta. Inte lika uttrycksfullt som Toni Hartls Edelgraben men smäck på i nyllen drickvänligt. Det jag gillar mest med detta vin är hur uttrycket är lätt och saftigt men ändå kraftfullt på samma gång. En given följeslagare till en fetare fågel även om det lika gärna kan stå upp mot en mustigare gryta.

Mörkt o ljust 

Tills nästa gång. Om tummarna håller, Radisson nästa...