Nyfikenheten tog överhanden och bidrog till en mindre lyckad kombination. Först var det ett av nyhetssläppen i Mars. Château Septy 2005 (nr 95013. 55 kr) är ett sött vitt från Monbazillac. Mestadels Sémillion men även en del sauvignon blanc och muscadelle. Inköpspriset var mer än humant vilket väckte min nyfikenhet. Sedan var det en opastöriserad komjölksost från Frankrike, Morbier vars specialitet visade sig vara träkol som delade osten i två gräddiga halvor.Kvällen till ära skulle min fru få besök så något misslyckande kunde inte komma på tal, jag ska dock villigt erkänna att vännen är i likhet med oss en glad amatör så pressen var måttlig. Vid dekanteringen av vinet visade denna upp en söt mättad doft, påminde om romrussen vilket gick över i arrak (punch) med en släng gummimattor. Samma intryck återkom i smaken, lite honung och banan blandade sig med mer gummi. varken speciellt komplext eller med några avbrytande syror, ett tråkigt och ganska jolmigt vin. Osten kändes ganska tunn och det som framkom var en animalisk smak som inte var särskilt angenäm. Hur gör jag nu? En tanke var att slänga bort allting och ställa fram Gouda, marmelad och The... Inte alls lika spännande.
Samtidigt påminnde min fru mig om att det brukar kunna bli bättre om allt får stå lite. Sagt och gjort, vinet in i kylen och osten ut i rumstemp. Eftersom osten inte var någon hitt i sig fick det bli vittbröd, honung, olja, grovsalt och några drag med pepparkvarnen. På detta luftorkad skinka och osten, toppa med lite oregano och in i ugnen. När vännen kom hade vinet hunnit bli någon grad kallare och lite av gummit hade försvunnit. Kombinationen var nu riktigt lyckad även om jag inte kommer att köpa varken vinet eller osten någon mer gång.
Tills nästa gång. Mer sött vin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar