torsdag 13 juli 2017

Silvio Nardi Brunello di Montalcino 2012


Plopp, mörk, potent, chokladdoppade körsbär i likör. Trots att det drar åt en modernare skapelse så finns det en elegantare lättare sida i doften. Doften stramas upp väsentligt efter bara några varv i kupan, borta är det småkladdiga och kvar det elegantare. Detta bekräftas i munnen, frukten är röd och åt det varmare och sötare hållet. Syran är inte lika påtaglig som i vissa andra, tobak, löv och kryddor. Helheten är inbjudande, elegant, balanserad och väldigt tillgänglig. Eftersmaken är lång, elegant rödfruktig och smaskigt god. Det här är från start en av de mer tillgängliga 2012 som jag smakat. Inte sagt att det saknar framtidspotential men mums vad gott det är redan redan från start. Gillar framförallt det slankare, elegantare i kombination med den röda varma frukten, tjusigt är bara förnamnet.

Men hej och välkommen tillbaka, näsan formligen omfamnas i en elegant varm kram av frukt, avvägd fatkrydda och likörtopping. Munkänslan har tuffat på sig, det finns drag av samma varma eleganta frukt men inte lika ren och inbjudande, det har dessutom tillkommit lite mörkare fat toner och småtuggiga tanniner. Eftersmaken är lång, lite tuff och smaskigt torr.

Äsch, det är bara att kapitulera igen. En dag öppnad har ännu en gång gjort susen. Svalvärme, ja jag vet låter konstigt men det är det närmaste jag kommer. Lägg till färsk tobak, gott om uppiggande syra, småbitiga tanniner, balans och drickglädje med lysande framtidsutsikter. Igen en Brunello 2012 som levererar. Absolut i den fylligare skolan men ändå på rätt sida av värme och ekhantering. Nu måste jag bara leta reda på Manachiaran också. Det blir således påfyllning även här.

Tills nästa gång. Borta bra men hemma bäst...

Pst.
JS 93
WS 92
WE 91
MP 94 (dag 1 vid plopp)
MP 92+ (dag 1 efter några timmars luft)
MP 94 (dag 2)

Psst. Tenuta Silvio Nardi håller till längst upp i nordvästra delen av Montalcino, nära Castiliglion del Bosco. Man äger dessutom mark längre söderut - Manachiara. Genom att blanda druvor från de båda lägena kombinerar man muskler (söder) och elegans (norr). Egendomens toppvin får man genom en noggrann selektering av de bästa druvorna från Manachiara. Ett vin som såg dagens ljus 1995 och som jag av en händelse faktiskt har provat, med mersmak ska tilläggas. Totalt äger man ca 50 hektar som är dedikerad till Brunello och man producerar ca 160 000 flaskor årligen. Brunellon lagras ett år på botti och ett år på barrique.

3 kommentarer:

  1. Låter gott! Hoppas du hittar Manachiara´n, för visst var 95:an god...:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh 95:an var ju super! Ja jag letar febrilt :)

      En annan sak, har klickat hem några Le Ragnaies "vanliga". Har du provat deras vingårdsviner? Antar att de inte är sämre men om man skulle satsa på en. Vilken?

      Radera
    2. Nej, det har jag inte, men gissar att de kommer att vara drickbara...:-)

      Radera