Sidor

söndag 16 mars 2014

Grongnet Special Club 2008. Vad gör man inte..

Grongnet Special Club 2008
Suget efter något gott blev för stort, skulle egentligen väntat till näsan är frisk men vadå, sämre kan man ha det. Grongnet Special Club 2008 (nr 99593, 396 kr) lanserades nu i Mars. Grongnet har sedan 1885 odlat sina 14 hektar, verkar vara 18 i dagsläget, i byn Etoges, strax söder om mer kända Côte de Blancs. Med Cécile vid rodret produceras årligen 70000 flaskor där toppen utgörs av årgångsblandningen Carpe Diem och den årgångsbetecknade Special Club. Special Club 2008 innehåller 57% Pinot Noir och 43% Chardonnay och har lagras med jäst på flaska fem år innan den sedermera kom i min ägo.

En superfrisk pust av gula äpplen, stjärnfrukt och en citrustvist. Gott om bubblor som formligen väller fram när man häller upp. Trots ett idogt snurrande möts munnen av en frisk vägg av munfyllande mousse, blir nästan som en gräddig matta av välsmak, följt av den frukt som inledde doften. Syran är såklart superfrisk, 08 frisk men inte lika gastkramande som i vissa andra årgångsbarn. Men vänta nu, när tempen sjunker, otålighet och ishink är kanske inte bästa kombination för att önskad temp, ökar syrans intensitet avsevärt trots längre kontakt med luft. Avslutet snörper upp, beska är att ta i men något tar tag i gommen ganska ordentligt och lämnar en lång frisk fruktpastill.

Supersmarrigt, till en början med betoning på lättdrucket och balans, med lägre temp och ökad syra går dricktakten ner och övergår i ett försiktigt men fullt lika angenämt sippande. Inte överkomplext i dagsläget men den ökande intensiteten, syrorna och det gräddiga inslaget skvallrar definitivt om att det finns mer att hämta med lite tid. Och kom ihåg, näsan är inte vad den brukar vara, så det är nog bäst att ni testar själv.

Special Club, är det någon mer än jag som är fast? Ok att jag fortfarande inte smakat någon som golvat mig totalt men vadå, för samma pris som de större husens standardblandningar får man ett personligt årgångsvin från en liten odlare som dessutom gått igenom Club Trésors de Champagnes vakande öga. Hittills har jag följt och inte ångrat Richard Juhlins råd om att köpa allt jag kommer över, den där biten med att vänta fem år har jag däremot haft större problem med.

Tills nästa gång. Helt klart rätt medicin...

2 kommentarer:

  1. Hallå!
    Men är den inte väl ung, alltså legat endast några år innan degorgering ?? tyvärr har min smak kanske förändrats ngt beträffande champagner (jag gillar mest lite äldre), jag har blivit mer känslig för sötman. T.ex dristade jag mig att testa en rel ung champ (Castellane 2002) men aj aj, besvärande sötma ! Ibland är det svårt att få veta dosagen, det har ju ändock betydelse för sötman. Eller hur tänker du kring detta??
    Tack för din fanstastiska blogg!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,
      Självklart är den för ung, handlar såklart om tycke och smak men nog skulle den behöva något år för att harmonisera ytterligare. Överlag tror jag att jag dricker min champagne för ung men det handlar främst om att jag inte har så mycket äldre årgångar, är nyfiken och inte vill vänta. Köper dock oftast flera flaskor så att jag kan följa utvecklingen Personligen har jag också fått mina största upplevelser med äldre champagner, de yngre kan dock vara riktigt goda också men i en mer frukt, syra, sötma driven stil. Jag verkar inte vara lika känslig som dig när det kommer till sötman, har vinet balans spelar dosagen mindre roll, tycker jag. Men smaken är absolut olika.

      Stort tack för kommentar och det fina berömmet.

      Ha en bra dag /David

      Radera