Bocelli Prosecco Extra Dry. Nog för i år..

Bocelli Prosecco Extra Dry

Spiegelau Sparkling

Än är sommaren inte slut, hoppas jag i alla fall. I ett försök att fördröja det oundvikliga, långbyxor och annat trams, häller jag upp ännu en Prosecco. Det porlande guldet från Italien har förgyllt både en och två sommarkvällar

Å tänka sig, det är precis så lätt, friskt och fräscht som jag önskade. En mild parfym av moscato, fläder och kabom så förflyttas jag till ännu en ljummen sommarkväll. Smaken följer i samma spår, okomplicerat, lätt, svalt, sten och frukti. Inte stort, inte påträngande utan följsamt, lent och gemytligt. Avslutet gör sig knappt påmind men lämnar en fruktpust som bara gör suget efter nästa sipp desto större.

Ibland kan man undra vad som får en att välja ett vin, kändisvin går bort i min värld, de har sin beundrarskara och behöver verkligen inte en till som hejjar på. När jag så ramlar på det mindre okända namnet Bocceli dras mungiporna snett nedåt, men vänta nu, en snabb sökning gör det klart att familjen Bocceli har gjort vin långt innan Andreas stämma gjorde sig hörd. Min enda kvarvarande invändning blir således priset, 109 pickadoller är aningen för mycket, och med tanke på den takt flaskan försvinner finns det en klar risk att sommaren tar slut alldeles för fort.

Tills nästa gång. 2 dagar avklarat, vi syns igen nästa år...