Arcade's Prosecco Frizzante, Villa Puccini Gold Label 1997 och Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Bara en kalkon..

Kalkonmiddag dagen efter dopparedagen, i mitt tycke en mycket godare middag än föregående dags överflöd. Dessutom desto roligare att matcha drycker till än det sammelsurium av intryck som gårdagen bjöd på. Kvällens topp var dock inte dryckerna utan maten, en riktigt saftig kalkon med en gudomlig gräddig sås och baconströsslade brysselkål. Såå gott..

Men ok vi drack något till också, aptitretare i form av Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr). Ville testa denna eftersom vi ska dricka den som nyårsskål. Druvigt med päronsötma i doften, lovar faktiskt ganska mycket. Smaken kan inte matcha utan tappar så fort vinet hamnar i munnen, en liten beska i slutet som blir mer och mer påtaglig ju varmare vinet blir gör att slutsatsen blir välkylt på tolvslaget. Ingen hit men absoult drickbart och faktiskt ganska aptitretande.

Så till kvällens röda, tio år skiljer vinerna åt.

Först ut är Villa Puccini Gold Label 1997 (nr 87299, 120 kr), vinet utgörs av blanddningen 90 procent Sangiovese och 10 procent Cabernet S. Vinet visar upp en klar mognad i glaset, doften ger torkad frukt med lite multnadstoner, inte trött utan snarare sammansmält. Svartvinbär och körbär kan jag utskilja. I munnen är vinet slankt och känns lite tröttare än lukten angav, tanninern är i närmast obefintliga. Mer torkad frukt och ett hyfsat långt slut. Tycker mig också känna igen en rotfruktston mitt i allt och en släng av tomater. Kan tycka att det är lite för klent av allt men ändå en trevlig bekantskap som bara förstärker förvissningen om att lagrat är gott.

Vin två är en av de flaskor som mina föräldrar kånkade hem från sin Italienresa nämligen Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Crocianis Rosso har samma druvsammansättning som storebror Vino nobile di Montepulciano, Prugnolo Gentile (Sangiovese) 75%, Canaiolo nero 15%, Mammolo 10%, men spenderar endast 7-8 månader i ekfat till skillnad från nobiles två år. Tanken var först att lagra detta några år men nyfiken tog överhanden. Doften är lite återhållen men med en varm ton av torkade körsbär och russin, ett stänk målarfärg svävar över en hint av ek. Trevligt utan att bli spektakulärt. I munnen känns vinet slankt med hyfsat drag i frukten, en liten kryddighet och bra drag i tanninerna. Kvar stannar ett lite animaliskt drag och torkad frukt. Syran är aptitretande och stilla tänker jag att det skulle nog ha mått bra av lite mer källartid.

Till maten är gammal äldst, den sammentslena frukten gör sig bra till den saftiga fågeln. Frukten och kryddan i Rosso vinet är helt enkelt lite för mycket för maten att handskas med. Efter maten och ytterliggare en stunds luftning kommer Rosson till sin rätt, känns helt enkelt som att det är ett "större" vin. Förhoppningsvis kan Nobilen i källaren väcka desto mer vällust om några år. Känner mer och mer att moget är min melodin.

Tills nästa gång. Villa Puccini är trots allt bara Villa Puccini, trots ålder och glänsande etikett..