Tre av fyra näsor är klart underkända..

Dagisstartsförkylningen kom som en stormvind och håller sig enträget kvar. Lägg till att jag sitter och väntar på ett nytt kamerahus och frustrationen är total. Annars går det överraskande fort att komma in i vardagsmode, vad nu det är? Tror att dagis och jobb är två väsentliga beståndsdelar.

På grund av bristfälliga sinnen kommer en kortfattad och ytterst tvivelaktig bild av vad som slunkit ner den senaste tiden..

Känns faktiskt inte helt fel med sauvignon blanc.

Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009 (nr 6311, 99 kr) dracks egentligen innan förkylningstid men fick ingen direkt plats, len, fyllig men ändå pigg och läskande fruktig. Ett riktigt trevligt sommarvin som inte är helt fel på egenhand.

Drickfärdigt vin är klart bäst. 

Rioja är gott och mogen rioja är nog ännu godare. Rioja Bordón Reserva 2003 (nr 2726, 89 kr) köptes för n något år sedan och ok det är inga stora grejjor men mogen, småskitig och lättsamt. Helt perfekt till en inte allt för smakrik köttanrättning.

Ja, jag vet, köp Bea och jag har inte ens skam att skämmas.

Största fyller tre, var tar tiden vägen? Stort grattis och föräldrar och syskon på plats, mina och Ls alltså, varför inte lite mat. Och jo, lite vin till. Polizianos VNdM 2005 gjorde förtjänstfullt sällskap, med en mörk och mogen gestaltning. Var piggare än förra flaskan och även om ekbehandlingen inte är särslit varsam var den riktigt trevlig. Sällskapet njöt i fulla drag.

Sist men inte minst fyra år gammal holländsk ost tillsammans med halflaska Bandol från 2003. Ingen kamera, ingen bild. Men smakerna var mogna men i perfekt fas. Fasiken va gott det är med gammal, förlåt mogen, mat och dryck.

Tills nästa gång. Hur kan man inte ha en fungerande kundtjänst...

Le Volte 2009. Behöver en lista för att hålla reda på alla listor..

Riktigt bra, både tillgänglighet och innehåll.

Då var måndagens rivstart förbi och tisdagens lugn har infunnit sig och passerad, trodde att det skulle finnas lite tid för gammalt hederligt bloggande men tji fick jag. Får nog helt enkelt inse att mellan arbete, barn, hushållssysslor, styrelseuppdrag, eget företagande, kroppsligt underhåll och födelsedagskallasplanerande får bloggandet stryka lite på foten. Lusten finns där men tiden verkar på något sätt rinna mig mellan fingrarna. Hinner ju för bövelen inte ens läsa allt som skrivs.

Åjo dagens ilandsproblem men ändå, forcerar tiden och klämmer in en liten rapport som legat och lurat. Tjusades rejält av Ornallaias andravin när det begav sig, och kunde därför inte motstå tredjevarianten när jag såg att de lokala hyllorna hade bytt upp sig till 2009 års modellang. Efter Smakabras rapport verkade det som att 2009 skulle prestera bättre än 2008. Men vad vet jag, kändes i vilket fall som ett bra tillfälle att prova Le Volte (nr 32472, 159 kr) för första gången.

En mustig mörkbetonad fruktig doft möter med gott om fatkrydda och en aning vanilj. Faktiskt riktigt fläskigt, fast på ett i sammanhanget härligt burdust sätt. Det finns även en del skogiga toner med svamp, lite soja och bränt socker. Överlag en arbetad stor doft som lovar gott.


Smaken är fylligt följsam, nästan silkig, med runda plommon och mörka körsbär och även här återfinns mörkare toner. Trots att det finns en fatkrydda som sticker ut en aning råder en skön ungdomlig balans och en drickbarhet som inte går att ta miste på. Avslutet markeras med en syra känning och även om tanninerna knappt är kännbara lämnar de ett torrt och kärnfriskt slut. Eftersmaken klingar kvar riktigt länge med både frukt, mandel och lite körsbärkärnor.


Frun nickar jakande och fyller i med att påfyllning skulle inte skada. Kan inte annat än att hålla med. Tjusande, flörtigt och insmickrande men samtidigt med stuns och kraft sjunger detta som en Italiensk smörsångare. Fast det är klart, det är inget som jag vill ha varje dag, man måste nog ha lite läggning åt det mustigare runda hållet för att verkligen uppskatta detta. Vette katten om det inte var på gränsen till för strömlinjeformat när jag tänker efter. Men vill du bjuda på något kvalitativt som lyfter en bra bit över 69 kronorshyllan har du en kandidat. Tror att de flesta känner skillnad här. (89-90p)

Tills nästa gång. Och till råga på allt kommer en förkylning krypandes, hoppas att det inte är den dödliga manliga varianten utan den mildare kvinnliga...

La Velona Rosso di Montalcino 2008. Nedräkningen har börjat, på fredag kör vi igång..

Semestern börjar gå mot sitt slut och nu återstår att krama ut det sista av besök och besökanden. Tilltänkta grillkvällar och uteblivna sådana. Tillslut landar vi i matlistor, dagishämtningar och arbetsplatsmöten. Men inte ännu, kvar återstår allt och inget.

Av någon konstig anledning har kameran blivit allt mer flitigt använd vilket gör att kvällarna blir kortare och kortare med fler och fler kort som hopar sig på hög. Att fotta i RAW har nu blivit en självklarhet men all denna efterbehandling, puh hälften vore nog. Kanske dags att överge den gamla PC:n och övergå till Mac, ska ju vara en killer när det kommer till bildhantering. Eller? Hur gör ni?

Jo det är sant, salamin som svärmor kom med var så här röd.

Aja, nu till vinet som har slunkit ner några kvällar i rad. La Velona Rosso di Montalcino 2008 (nr 2328, 139 kr finns ett fåtal flaskor kvar i vårt avlånga land) bjuder på en mustig doft med mörka spritiga moreller, lite murken ek och läder. En rättfram och snudd på burdus Italiensk doft med moderna drag. Förvillande lik en lyxigare, fläskigare småspritig chianti variant. Inte helt fel med andra ord.


Smaken är fyllig med gott om mörka syrliga körsbär, fast ändå med en rund söt touch. Det finns något mörkt och murrig mitt i all überitaliensk chianti känsla, en känsla av tillhörighet fast ändå inte. Avslutet stramar upp med en hyfsad dos torra tanniner och en ganska stark krydda. Även om det känns ungt och lite oborstat finns det en småcharmig drickbarhet, om man gillar lite kralligare doningar det vill säga.


Eftersmaken är bärigt röd och småstram, riktigt trevlig men inte allt för lång.


Dag tre var detta klart bäst, det vilar något småeteriskt och aningen alkoholstickigt över den nu sammanflätade mörka frukten. Smaken är mer harmonisk med mindre krydda och mer murket trä och köttigare drag. Eftersmaken har bättrat på sig i längd och ger en träigare känsla med mer körsbärskärnor än frukt. Ett mognare uttryck helt enkelt. (88-89p)

Tänk att jag aldrig tröttnar på "rotisar" i ugn, funkar lika bra på färskpärer.

Jaha ja, då var vi där igen. Ett riktigt trevligt vin som bjöd till och som inte skulle skämma för sig på ett matbord nära dig. Det tråkiga i kråksången är att jag inte tänder till, det blir ingen riktig gnista och jag faller inte pladask. När jag tänker efter var det ett tag sedan det hände, tror inte att jag har blivit blasé när det kommer till att smaka vin snarare tvärt om. Jag kastar mig över varje ny flaska med samma entusiasm som den förra, det är bara svårare att nå samma höjder som tidigare. Eller är det rent av så att vinerna har samma höjd, bara att de är jämnare och att jag letar efter attribut som är svåra att uppnå. Antar att bästa sättet att övervinna, vad det nu är att övervinna, och få en vinvin-situation är att prova mer och bättre vin.

Tills nästa gång. Nu ska jag harva vidare med lättjefullt arbete, snart kör det riktiga igång...

Santa Carolina Barrica Selection Gran Reserva Cabernet Carmenère Syrah 2008. Syskonkärlek..

Det är svårt att inte känna ett vist vemod över att sommaren börjar lida mot sitt slut, därför känns det extra viktigt att ta till vara på de ljumma kvällarna, ok att vi får stekheta dagar men lite svinn får man räkna med, som vi till synes fått till låns nu på slutet. Varför inte bjuda in syskonen på en liten grillning.  Så var de på plats, storasystrar, ingift och barn. Hur härligt som helst, varför gör vi inte det här oftare?

Mycket mat var de

Av någon konstig anledning blir det ofta ett enda röj tills gästerna anländer. Fick för mig att grilla papper, ok att det låg ett bröd inuti, men det struntade glöden i och avrättade min tillrättning och satte allt i eld. Hm borde jag väl kunnat ana men när det kommer till småbarnslivet kan ett enda ögonkast åt fel håll sluta i tragedi. Jaja vi fick lite annat bröd i oss. Annars var det mängder av kall potatissallad, fetaostdito och kött. Vet inte vilket kompani som skulle härbärgera med tydligen tyckte jag att köttet skulle räcka till hela manskaran. Vad som däremot inte finns i överflöd är vinnöreri, av någon konstig anledning har inte mitt smittat av sig. Kanske just därför, strunt samma lika trevligt för det även om ett glas rött tjut till maten alltid är uppskattat. Börjar någonstans hitta mina gästers, eller snarare min enda vindrickande gästs smakkallibrering även om det alltid är roligt att få bjuda på något nytt. Kvällens testflaska blev, Santa Carolina Barrica Selection Gran Reserva Cabernet Carmenère Syrah 2008 (nr 6242, 89kr)

Inte ofta Chile står mitt i maten

En bra balanserad modern doft med lika delar frukt och fat. Mogna plommon, lite vinbär samsas med lite bacon, gummi och några drag med pepparkvarnen. Nog för att det finns en ton av vanlij men den håller sig snyggt i bakgrunden. En välgjord och smått inställsam doft.


Smaken är medelfyllig och även där en bra mix mellan frukt och fat. Inledningsvis är det mörka plommon och svartvinbär i frukten som ackompanjeras av tobak, en små fräsh mintighet gör sig gott tillsammans med de mörkare inslagen av rostad kaffe och mörk choklad. I avslutet stramas det hela upp med en svag pikant kryddighet (mild svartpeppar) och små, små  knappt kännbara tanniner som mynnar ut i en hyfsat lång eftersmak med en stram träkänsla, mörkröd frukt och lite kärnbitterhet.


Överlag en riktigt trevlig uppenbarelse som landar i mellantingslandet, om jag ska raljera med kunskaper som jag inte besitter skulle jag säga att nya världens fruktighet (utan sylt) möter gamla världens stramare toner vilket gör att helhetsintrycket blir mer än väl godkänt. Ett säkert val när du ska servera allt från något grillat till en mustigare gryta. Ett alroundvin i dess bästa bemärkelse. (87-88p)

..och tänka sig, mer mat

Kvällen avslutades med en gudomlig kladdkaka, körsbärssyltsvispad grädde och rom. Känns det igen? Jo men det är så fasligt gott.

Tills nästa gång. Hoppas att det inte dröjer ett år till nästa gång...

Heaven 23. Så var vi i götet..

Götteborgar tornet i sikte

Dop och fest för tretti sommrar, det är grejjor det. Men först en lite lunch. Turistfälla? Säkert. Mycket räckor? Absolut. En trevlig start på götlaborgsvistelsen? Helt klar. Heaven 23 by lunch är ett faktum.

Varför 23? jaha

Varför heaven? inte en aning.

 Klart att man måste ha en King Size.

"Receptet togs fram redan 1977 av Staffan Enander. Under 1970-talet hade han under en rad USA-besök upptäckt en amerikansk storslagenhet som han gillade. Hamburgarna på tallriken var stora och skyskraporna i New York ännu större. Målet blev att ta med sig den storheten till Sverige i form av en maträtt som dessutom skulle vara folklig, ha anknytning till västkusten och till rätt pris. Räkcocktailen hade tagit folkhemmet i anspråk och nu ville Staffan Enander trumfa med en huvudrätt. Resultatet blev en macka med 200 gram handskalade räkor, majonnäs, ägg och en lättare sallad." hämtat från http://www.gothiatowers.com/heaven23/

Tydligen såldes det 152 249 st räkmackor rekordåret 2010. Ja macka och macka, vet inte bedöm själv.

Jo, mackan ligger där under.

Ett glas vin till blev det också, Spy Valley Sauvignon Blanc 2010 (nr 81604, 114 kr, 99 kr på glas) en trevligt tropiskt fruktig, generös (fat?) men ändå smackande syrlig stil med en trevlig krydda som var lite småvaxig, som satt som en smäck till mackan. Ytterliggare en trevlig Sauvignon Balnc som i flaskformat inbjuder till merköp.

Ingen flaska men däremot ett fullt glas.

Resten av dan spenderandes traskande från en affär till någon annan. Ett litet depåstopp på viceamiralskeppet i Nordstan hanns också med. Ingen fångst denna gång men nog fanns det lockelser. Men svullna fötter återvänder vi besegrade till hotellet.

Tills nästa gång. Nu är det tack och god natt..

Kvällsfösare.

En hotellvarmstempad Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) var förvånande fräsh. Lent fruktigt med stuns i uttrycket, Bravo. Kan absolut tänka mig att återkomma när tempen är lägre..

Tills nästa gång. Nu är det tack och godnatt...

Välkommen tillbax för en till titt i källaren..

Strax före middagstid anländer kombin, kombin? Jo stadsmänniskan tar landet med storm i en lantisfamlijebil. Härligt, nu kan racet börja. Racet började i och för sig klockan 06:00 men nu fick jag börja tulla på vinet.

Tur att det finns mer Keller i källaren

Först en liten rundvandring med ett sprakande glas vitt, frisk härlig syra och balanserad tropisk frukt. Gårdagens sprits har lagt sig och kvar finns fyllighet, mineral och charm i massor. 2010 års upplaga av Kellers Von der Fels gör ingen besviken och seglar upp på en favvo plats bland kvällen vita. Inte illa pinkat men så är Keller lite av en husgud här hemma. (91-92p)

Du är ingen riesling, tyvärr

Snackar man prisvärde så ligger Breuers Orleans Rüdesheim 2009 (nr 90331, 479 kr) illa till, trots att det bara kom 36 flaskor till Sverige av den nästinpå utdöda druvsorten blev det ingen påfyllning. Blöta textilier, klöver, lite återhållen frukt blandat i en fyllig och frisk doft. Smaken är fyllig och len men lite intetsägande dessutom räcker inte syran till för att balansera upp. Avslutet är lite beskt med hyfsat lång fruktig eftersmak. Tack för upplevelsen Ulf. (88-89p)

Min upphälda GG var inte heller så mycket att hänga i julgranen. Wittmann Aulerde Riesling GG 2009 bjöd på en fyllig men smått livlös gestaltning. Det finns lovade grejjor här men saknar stuns för att vara riktigt bra, kanske skulle prova någon annan av Wittmanns GG lägen. (89-90p)

Matvin, i dess bästa bemärkelse

Nu var det dags för en tur ner i källaren, klart att vi måste komma i stämning och sippa på något samtidigt. Lite kärvt, solmoget, lingonsyrlighet och syrliga körsbär. Smaken är Italienskt fyllig med undervegetation och rejält tuggbara tanniner. Avslutet är långt och även det lite småkärvt. Efter lite irrfärder landar vi i barololand, Schiavenza Barolo Vigneto Broglio 2003 känns traditionellt kärv och växer till mat. En skön flaska att ha hemma, hederligt gött. (91-92p, 92-93p till maten)

Tur att jag har fler i källaren

Andra källarglaset lurar upp Ulf på läktaren, vilket på sätt och vis var tanken. Shaw and Smith Shiraz 2006 är stiligt, ren men slösaktigt generös. Shiraz när den, enligt mig, är som bäst. Inte så mycket sylt eller övermogna bär utan mer europeisk elegans fast fortfarande med turbotryck i uttrycket. Avslutet är allt annat än krävande men stannar kvar bra länge. Ett vin att dricka precis som det är eller till ett glas till. (91-92p)

Nu är barnens tid förbi och grillens börjar, försöker mig på en inspirerande eltändning men istället blir det en överjäst glöd. Ljusets vara eller icke vara tog överhanden och det var knappt att glöden levde, men köttet lyckades ändå bli lite för välstekt. Konstigt det där.

Den höll ändå in på småtimmarna, och längre ändå

Ur folien kommer en härligt varm och generös frukt, körsbär, läder och topptoner av målarlåda. Vi måste vara i Italien, en härlig balans mellan mognadens begynnande och primärfruktens tillbakagång tyder på några års flasktillvaro. Drar till med 2004 vilket var fullträff. Spänsten i syror och tanniner tillsammans med charm, undervegetation och körsbär bär iväg ännu en gång till barololand. Ulf hade tagit med en kändis, Fratelli Revello Barolo Vigna Gattera 2004 finns även i mina gömmor. Inte provad tidigare men oj va roligt, Ostfredde tog med en flaska till mig också och det tackar jag verkligen för. (91-93p)

Efter maten fortsatte flaskornas dans, men nu känns återgivningar mer fingervisningar än sanningar.

Sweeet

Sött och überkoncentrerad men en kavalkad av persika, vuxengodis på hög nivå. Ingen alkohol känns och knappt någon syra. Mullineux Family Wines Chenin Blanc Straw Wine 2009 (nr 99356, 189 kr) till Saint Agur och hjortronsylt var riktigt gott.

Förhoppningsvis smakar det bättre i någon annans mun

Ta vad du vill, hör jag mig själv säga. Något måste man ha efter en tripp på tjugo plus mil, en tysk Pinot blir svaret. Deutzerhof Spätburgunder Caspar C 2007 var inget som vi ville ha i glasen särskilt länge denna kväll, murrigt, källare och överlag lite små mysko. Nej fram med en annan flaska.

Sent, men lika bra för det

Nu så, koncentrerat med en något småjäst vinbärsfrukt. Domaine Santa Duc Gigondas 2007  (nr 2732, 195 kr) återkommer jag gärna till, både i framtid och närtid

Nu kastar småbarnspappan in handduken och sveper den kring de diskade glasen, vill inte frästa på fruns välvilja allt för mycket med kvarvarande disk också.

Tack ännu en gång Ulf, riktigt trevligt och lika generöst som alltid. Nästa gång får vi lura med några till, inte allt för svårt att hitta till the big bay.

Tills nästa gång. Fullt med halvfulla flaskor i källaren, ett tufft jobb men någon måste hälla i sig det... 

En förhandstitt..

Imorgon får vi finfrämmande, Ulf kommer för att få en reallife upplevelse av småbarnlivets mödor, umbäranden och underbara kaotiska tillvaro. Det ska bli riktigt roligt att få upp stadsbon till de mörka gästrikeskogarna, du anar inte vad du gett dig in på.

Tre glas men fyra flaskor?

 Tills nästa gång. Lite vin ska vi nog hinna med också...

Ayala Brut 1999 och Gosset Brut Excellence N.V. Sommaren kan ännu bjuda på överraskningar..

Lika överaskad som glatt förvånad fick jag idag veta att barndomsvännen K med familj flyttar in några hus bort. Att vi sedan har två barn i samma ålder gör inte saken sämre. Eftersom K var den person som väckte mitt vinintresse till liv känns det inte mer än rätt att utsätta honom för lite blindprovning snart. Ok, de får väl lämna tillbaka flyttbilen först.

När det vankas spontanbesök är en flaska bubbel inte helt fel. Dyker ner och hittar en gammal notering som således kan blandas med en nyare. Två sköna skumpaupplevelser som båda gav mersmak. Prisvärde? Inte direkt. Men då var vi där igen, vad är egentligen värt vad. När det kommer till en bubblande upplevelse finns det inte mycket som slår riktigt skumpa på fingrarna. Slösaktigt fruktiga, mineralstinna, mjukt mousserande, fylliga, förförande och stringenta fingrar. Trots, eller kanske tack vare pris.  

Skumpa då

Ayala Brut 1999 (nr 77140, 420 kr) var en present från min bättre hälft, som så många andra glas har den inväntat rätt tillfälle. Kommer inte ihåg tillfället men vinet dröjer sig kvar i minnet, likaså gesten,  En härlig rund och mogen doft, vi hittar allt från ugnsvarma bröd, sjögräs, playdohlera, blöta stenar och blyg äppelcitrus. Komplex med andra ord, i dagsläget känns frukten något tillbakadragen men ack vilken skön doft det är.


Smaken går inte av för hackor heller, en mjuk, rund och fyllig mousse med allehanda mineral betonade smaker frukten biter ifrån i slutet med grape och granny smith och mynnar ut i en lång grönäpplig eftersmak. (90-91p)

Skumpa nu

Efter den ytterst trevliga bekantskapen med Gossets rosé, var det inte mer än naturligt att lägga en beställning på det vita. Gosset Brut Excellence N.V. (nr 81527, 329 kr) gjorde oss inte heller besviken. En frisk guläpplig doft som första dagen visade med återhållna toner med klara brie associationer och smånötiga drag har bytts mot mer friska fruktiga och wishyvattenaktiga drag dag två.


Smaken är fylligt friskt med gott om syra och bubblor. Det är en riktig frisk fläkt, någon sorts renhet kan inte förklara det bättre, i munnen samtidigt som det finns en ryggrad med lite kanderade mandlar och antydan till bröd. Avslutet stramar upp med en skjuts grapebeska även om det är väldigt klädsam. Eftersmaken är lång men subtil. Det trumpter inte på men nog finns det lite grape och gula äpplen som stannar kvar ett bra tag. (89-90p)

Gosset har nu seglat upp på en klar favvo plats bland bubbelproducenterna, är sugen att gå på det tyngre artilleriet. Frågan är om det smäller högre?..

Tills nästa gång. Last night was a night to remember...

I Castei Ripasso 2009 vs Tedeschi Capitel San Rocco Ripasso 2007. En mini weekend mitt i veckan..

Gårdagen, eller var det dagen innan, var lika semesterskön som de flesta andra dagar har varit. Tänka att vi får vara lediga tillsammans så länge, varje dag är lördag och risken att man inte uppskattar ledigheten är lika ofrånkomlig som den stundande hösten. Äh, nog om detta. Vi är lediga nu så det är bara att uppskatta för bövelen. I ett försök att bryta vardagenshelgen och få lite samkväm tog vi in på Hotell Edsken. Mer känt som Casa de las peras eller hembesök hos föräldrarna.

Kvällens längsta strå

Till första dagens grill stod en duell mellan I Castei 2009 och Tedeschi "Capitel San Rocco" 2007, två ripassos som jag tidgare provat med gott resultat. Frågan var hur dessa skulle stå sig nu när smaklökarna gått mot ett stramare håll. Riktigt bra tack, som så många gånger tidigare så beror allt på sällskap och tillfälle. För att göra det hela lite mer spännande låter jag frun hälla upp i en halvblind gissningslek, på grund av flera faktorer som middagens smått kaotiska förberedelser, små battingar och förtärande hunger blir noterna minst sagt schematiska men det ger ändå en solklar bild av de tvås olika personligheter.

I glas ett finns en stor, nästan likörartad doft. Frukten är lite sötaktig och de småjästa vinbären står som en plym ur glaset. Det finns lite stalliga toner och en småblinkning till bordå spär på mynnar ut i en doft som varken känns tung eller jolmig. Riktigt trevlig att sniffa på faktiskt.


Smaken är minst sagt munfyllande med gott om fräsh frukt, även om den inte känns primör. Vinet ger ett fylligt, småskitigt intryck men ändå med klass, finns egentligen ingen direkt tillhörighetskänsla utan är mest inställsamt, stort och fruktigt. Eftersmaken är även den inställsam, fruktig och bra lång.

I glas två är intrycket mycket mer slutet, elegantare och skirare frukt. Efter ett tag öppnar vinet upp med både vinbär och körsbär i en något stramare men ändå smått sötfruktig bärkorg.


Ett elegantare uttryck med mer återhållna uttryck, inte för att det på något sätt inte är generöst utan elegantare och något mer följsamt än glas ett. Eftersmaken är även här lång med bär och en pikant ekton. Med mer luft lyfter detta och går nästan om glas ett i drickbarhet.

Till maten var det dock en annan femma.

Ingen tvekan om vad som är vad. I alla fall inte om man har druckit båda innan. Till den helgrillade grisfilén var den något slösaktiga frukten och den generösa gestalningen i glas 1 till en klar fördel. Gillar man stilen så får man absolut valuta för pengen, Tedeschi "Capitel San Rocco" Ripasso 2007 (Nu 2008 hos der Wein Weber för 11,50 euro). (87-88p)

Den något stramare och elegantare I Castei Ripasso 2009 (nr 22409, 119kr) lever upp till mina förväntningar. Ok att det är ungt och behöver luftas men det är ett helgjutet vin som trots lite anonymitet bjuder på en skön och mjuk åktur även utan mat. (88-89p)

Kvällens andra duell var nästan lite för ojämn.

Glas 1, var så mycket bättre än..

..glas 2.

Tills nästan gång. Alltid lika trevligt borta men ändå bäst hemma...

Domaine Vincent Paris Cornas Granit 30 2003. Dags att damma av hemmapappan..

Me, myself and I.

Frun lämnade huset 07:10 och sedan dess har det varit en kamp. Nej inte precis, dagen har varit helt fantastisk. Det enda knepet, lira med på barnens villkor hela tiden. Först stallet, sedan glass och lekpark för att rundas av med ytterliggare en lekpark. Hem laga färdig middag, vill ni ha korv eller burgare? Och avslutande pooldopp. Nu sover de båda i ACns trygga surrande famn.

Hopplock och framplock, nu lite vuxentid.

Direkt från källaren (ca 14 grader) ger Domaine Vincent Paris Cornas Granit 30 2003 full gas, en mörk kraftfull fyllig doft med gott om bibehållna plommon och mogna björnbär. Trots det finns det mognadstoner och det svävar något småeteriskt över allt. Nästan lite portvinskänsla. Det är en härlig blandning mellan fruktighet, mognadsmultnad och oxidationsport. 


När doften är så här härlig blir jag nästan lite rädd för att bli besviken när jag smakar. Men ojoj, tvärt om. Munkänslan är superfyllig med gott om fruktighet, svartavinbären och björnbären blir nästan aningen sötaktiga. Gummi och örter spär på tillhörighet och mognadstonerna skvallrar om lite ålder även om de inte kommit särskilt långt så kommer de fram i form av aningen jordighet och ett portvinsliknande slut. Tanninerna är sandiga och alldeles förträffligt lätttuggade, knappt kännbara faktiskt.  


Eftersmaken är lång och saftigt rund i frukten även om det finns lite torr jord som flörtar med.


Med stigande temp tilltar klumpigheten och portvinstonerna, så det blir till att hålla svalt för då.. (90-91p)

Fi fasiken va gott det här var. Hade inga förväntingar alls och nog för att jag kan medge att det är lite klumpigt eller bonnigt, om nu det är något dåligt. Men vilket rödtjut. Med tanke på att jag köpte detta för runt reahundringen så är det inget annat än ett klockrent FYND. Men vad spelar det för roll nu när det är slutsålt, tur att jag faktiskt har tre flaskor kvar.

Tills nästa gång. Dator, chips och bubbelsaft vad mer behövs för en helkväll?...