lördag 6 september 2014

Montirius Vacqueyras Garrigues 2012..

 

Inte nog med att man skulle vara utan vin i nästan en månad, när man väl får dras man ner i förkylningsträsket. Det är synd om människan och ännu mer om den förkylda mannen. Hursom, lite vinfilosoferande kommer man inte undan. Montirius, tänk vad många gånger jag hört namnet prisas, utan att själv ha lyckats bärga särskilt många smakprov. Christine och Eric Saurel känns av någon anledning som sinnesbilden av biodynamisk odling, de har ju ändå hållit på i närmare 20 år. Aja, dags för bättring, när Vacqueyras Garrigues 2012 (nr 92296, 179 kr) och Vacqueyras Le Clos 2012 (nr 90044, 209 kr) släpptes i August knappade jag hem några flaskor av varje. Nu när nästäppan släppt var det svårt att inte prova. Med orden "It is up to us to hear the needs of the wine and to allow it reveal itself so as its tasting is a magic experience  to be shared." (citat från Montirius hemsida) klingandes i bakhuvudet tar jag mig an an en första sniff.

Vacqueyras Garrigues 2012 har en lättsam pirrande nerv, intrycken passerar svalget, förbi hjärnan, för att stanna och gotta sig i lustcentrat. Utan tvekan hamnar den svala örtbäriga doften i södra Rhône. Den mörkare tonen i botten lägger till tyngd, pondus och det blommiga ger det en lekfullhet som förstärks av de unga busiga likörsdricka dragen. I munnen lever det verkligen livet, den ungbusiga frukten är en fröjd i munnen, som bara förstärks av den vitala syran och de runda örterna. Det finns något floralt i smaken och tillsammans med det salmiakbittra avslutet bildar det en personlig och mersmakande dryck som försvinner i ett nafs.

Det här var verkligen lättbegripligt, lekfullt, direkt och charmigt och med ett litet löfte om framtida njutning. Av någon mindre konstig anledning dras korkskruven mot Le Clos hals, men den får vänta, ok i alla fall ett litet tag till.

Tills nästa gång. Skolstart, lika med sjukstuga...    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar