fredag 30 november 2012

Rum Plantation 20th Anniversary Extra Old . Aning mycket snö på en gång..

En pust av värme
Då var det dags igen, tre skottningar and still counting. Hade det inte varit för alla vägsniglar kunde jag nästan glädjas i samma manér som barnen, nu konstaterar jag lättad att allt kvarglömt på gården försvunnit och att jag faktiskt kunde ta mig från punkt a till b och tillbaka trots alla nya fina fyrhjulsdrivna subbar som saknade ratt och gaspedal.

Inget att oroa sig för nu när barnen nattas och jag gömmer mig bakom säsongens slingor och stjärnor. Ikväll kan rygg och huvud allt behöva lite värmande droppar från Barbados. Rum Plantation 20th Anniversary Extra Old (nr 509, 499 kr) följde med hem någorlunda spontant för någon vecka sedan. Och tur var det.

Nu ska jag låta den djupa, lena och mäkta balanserad doften av kokos, apelsinskal, marsipan och lite målarpyts göra sitt. Och om det inte räcker vet jag att den balanserade småsöta munkänslan med de komplex milda tonerna och det avslutande rivet får sinne och kropp att mjukna. Den aningen korta eftersmaken avhjälps bäst genom att ta en sipp till.
Jag erkänner, tog inte flaskan på utseendet
Tills nästa gång. Pået igen imorn...

torsdag 29 november 2012

Herrenhof Weiss 2011, Le Saucisson Sec o Gruyère. Tänk va lite som behövs..

Ett inspirerade glas
Inspirationen har varit dalande och jobbet tagit allt större tuggor av tid och tanke. Möjligen kan den stundande hysteriska högtiden också ha en påverkan, nästa år ska jag börja planera, strukturera och spara 25:e december, i år alltså. Däremot fick lusten en puff i rätt riktning när jag äntrar hemmet och tre lådor österrikiskt står innanför dörren. Bara att sprätta och prova, släng fram en schyst korv och gammal ost så har du en helkväll. Eller som postkillen så, -det här borde väll ändå räcka fram till jul, han skulle bara veta..

Herrens vin ikväll
Herrenhof Buchertberg Weiss 2011 (varuprov, finns hos handlavin.se för 209 kr) har en fräsch fruktig doft med tropiska frukter, en fetare ton, lite vanilj och en aning krydda. Det är en personlig ekfatsskvallrande sniff som landar riktigt lätt, snyggt, balanserat och inbjudande. I munnen beter det sig något märkligt, första känns det åt det medelfylliga hållet, fetare tropisk frukt, aningen vanlij och honung sedan stramas det upp med syra och krydda. Helheten blir på något sätt både fylligt, stramt och eget på en och samma gång. Eftersmaken är riktigt lång, fruktstram, aningen fet och småkryddig. (88-89p)

Det här är inget jag i vanliga fall skulle köpa, fatlagringen och mixen av alla druvor skulle skrämma bort mig. Jag borde såklart veta bättre, trots att jag först pendlar mellan nja och ja blir jag fullständigt övertygad när temp och tid gör sitt, vilket härligt vin. Välbyggt, personligt, lent och supercharmigt, tack för det.

Rediga skivor ska det vara
Till grottlagrad gruyère och den grymt goda Le Saucisson Sec från Franska Matkomaniet känner jag att inspirationen flödar, orkar till och med ta en liten skvätt till. Ja just, höll på att glömma. Se till att slå upp i rediga kupor och låt vinet smyga upp mot 13-14 grader, är klart bäst så.

Tills nästa gång. Tror att det behövs lite inspiration ikväll också...

lördag 24 november 2012

Cossart Gordon Sercial Colheita 1997. Status, trött pappa..

Tänk att hösten kom tillbaka
Den här veckan har det varit mycket, nästan kaotiskt, så pass att jag missade sista mötet när det begav sig vilket inte hör till vanligheterna. Skönt med en helt oplanerad helg, eller hur var det nu? Den största skillnaden mellan barn och prebarn måste vara att det nu närmast är omöjligt att ta det precis som man själv vill. Är det ingen som ska ha fika, sova, vakna alldeles för tidigt, pyssla, leka med kompisar eller något annat absolut superviktigt som inte kan vänta en sekund, ska allt annat livsnödvändigt in. Äsch på ett igen bara, tomatreduktion innan frukost och två lekbesök på en dag, check.

Ett litet då och då
Cossart Gordon Sercial Colheita 1997 (nr 99224, 279 kr) höll jag också på att glömma, långlivad hal rackare som pga av sin lite undanskymda placering i kylskåpet föll bort ur direkt fokus. Men är det något som finns i flaskan är det fokus.

Doften är nästan syrlig, inte alls speciellt sötmättad men med en rund härlig komplex mix av nötter, apelsinskal, bivax och lite läder. Inte ett spår av stickig alkohol utan allt kommer i en balanserad härlig skrud.

Munkänslan är frisk, nästan lite småsyrlig och även här i en härlig balans mellan syra och lättare sötma. För även om detta är den torraste madeiravarianten finns det helt klart sötma med i bilden. Den komplexare mix av nötter, fräschare frukt, pommerans och lite läder lirar med snyggt men det handlar främst om en livfull vätska som formligen banar sin väg ner i svalget. Avslutet markeras med en förnimmelse av beska och eftersmaken är hyfsat lång, fräsch med både frukt, aningen nötighet och lite mognadstoner.

Halv liter men helt innehåll
Oj vilken användbar dryck, förutsatt att man gillar när det är lite småoxiderat förstås, fungerar precis lika bra till tappasplock, en mustig svampsoppa, hårdost eller som aptitretare precis som där är. Men se för allt i världen till att den inte är för kall, då kommer den verkligen inte till sin rätt.

Tills nästa gång. Ett lekbesök avklarat nu laddar jag inför nästa...

måndag 19 november 2012

Zalto la vista, baby. Denna vecka lägger jag i turbon..

Munblåst, is tha shit!
Jag är den första att erkänna en viss besatthet vid glas, förutom dess innehåll förstås, är i grund och botten trogen mina Orrefors difference men finner mig själv allt som oftast svängandes och klämmandes på ett nytt glas så fort chansen yppar sig. Ni kan vara lugn, händer oftast i affärer men har ni en härlig kupa hemma kan jag inget lova. Frun, som för övrigt inte delar min tro att det finns några bättre/snyggare glas än diff serien tittar ängsligt och nedlåtande på mina utsvävningar. Ibland tycker jag mig höra hennes tysta mummlande, -äsch han kommer snart till sans. Och jo, hittills har jag inte hittat några som har fått byta plats med maturekupan som hemmets glas nummer ett, kan säkert ha något att göra med att jag inte "får" byta men det är en helt annan sak

Jag är också den första att inse att det säkerligen finns flertalet som skulle hävda motsatsen, ja att våra kära "skålar" inte är det bästa glaset. Men som med så mycket annat är glas en känslofråga, förutom just drickupplevelsen ska det uppfylla flera syften där estetik såklart är avgörande. Så när Peder tycker att jag borde prova Zalto, ett munblåst Österrikiskt glas av högsta kvalité kan jag inte motstå. Maken till extrema glas tror jag att man får leta efter dessutom vinklad i enlighet med jordaxeln, jo jag tackar ja. Vet inte om det bidrar till upplevelsen men den otroligt smala halsen och det, för Burgundy kupan, abnormt stora huvudet gör att det nästan känns som att glaset är elastiskt när man snurrar runt vinet. För att inte tala om kontakten när man tar en sipp, tunt är bara förnamnet. Tänker inte försöka mig på någon direkt smakjämförelse men form och hantverk ihop bidrar verkligen till en upplevelse som borde upplevas. Efter att ha snurrat glasen några gånger är jag fast, trodde aldrig att diff serien skulle kännas "klumpig" men det här är i en klass för sig, nu gäller det bara att övertala frun om detsamma. Glasen och mer info hittar du här.
Schysta former
Tills nästa gång. Vinprovning och köttpåfyllning, för att inte tala om hur farligt bowling är...

Pst. Aningen svårt att få samma schwung i snurren som i en rundare kupa.

Psst. Aningen nervöst att diska, nog för att det pallar maskindisk men där går gränsen.

fredag 16 november 2012

Masi Amarone Costasera 2006 och "gammal" Bergsparmesan. Så var det dags igen..

Samma vin, olika skepnader
Sjukdom och elände, lika bra att pigga upp sig när tillfälle ges. Varför inte ta reda på vad som händer med en Amarone om man väntar sisådär 6 år från skörd? Om man väntar fyra år på Masi Amarone della Valpolicella Classico Costasera 2006 (Köpte min för 199 kr på Ålandsbåten 2010, 2008 finns på SB nr 2345, 275 kr) kan det te sig såhär men nu, två är senare, är det faktiskt en helt annan skapelse. Olika flaskor? Absolut, men ändå.

Stor hyfsat nyanserad doft med gott om körsbärspigg frukt. Stoppningen är det verkligen inget fel på och nog för att det finns en del starkvinsvibbar men det är riktigt intagande i en stor, publik stil men ändå skönt balanserad. Med lite tid kommer några schysta mognadstoner fram, härligt.

Munkänslan är relativ slank, lite körsbärssyrlig faktiskt, varken tung eller tråkig. Riktigt matorienterat, pigg, aningen kärnbeska i slutet tillsammans med gott om andra italienska markörer. Tanninerna är kännbara, torra men ändå väldigt lena. Med lite tid och värme blir uttrycket rundare, mer tillgängligt men fortfarande snyggt strukturerat och väldigt tillgängligt. Eftersmaken är pigg, lång, aningen körsbärskärnor och mer vital mörkröd frukt. (90-91p)

Överst vin, nedan blomma
Ja vad hände egentligen? Det tidigare tunga, något mättade uttrycket är som bortblåst. Nu finns det ett härligt, fylligt och matorienterat vin som säkerligen skulle passa lika bra till en redig köttbit som kvällens chark- och parmesanplock. Och jo, den skäms verkligen inte för sig utan tillbehör heller.

Större bitar tack
Sedan skadar det inte att osten är min nya favvoparmesan, ja förutom den något maskulinare och mer krävande Vacche Rossen då förstås, Bergsparmessan med minst 30 månaders lagring, jo jag tackar ja. Mild, krämig med precis nötighet, komplex,personlig och ruskigt balanserad gör denna makalöst användbar, eller väldigt svår att stoppa väl du fått smakvittring. Möjligen framstår jag partisk, men det var det samma, den Gattimondo importerade osten är precis lika god för det. Om du är nyfiken har Roberto, den trevliga italienska gentlemannen som driver nämnda företag, skrivit en utmärkt artikel i ämnet. Och jo, osten finns att tillgå hos Ekonära Gävle, nöjd är bara förnamnet.

Tills nästa gång. Fem sjuka, är det vad som kallas full hand?...

söndag 11 november 2012

Keller Riesling RR 2011. Namngivning avklarad, pust..

En annan sorts Keller i källaren
Vad är det jag har i glaset egentligen? Är det halvtorrt eller torrt? Att det är riesling i världsklass och händelsevis från en av mina absoluta favoritproducenter, Weingut Keller, råder det ingen tvekan om men vad? Keller RR Riesling 2011 (finns hos Atomwine.dk för 200 kr) kommer inledningsvis med en något sluten men ändå komplex doft som utstrålar pondus trots sitt unga uttryck. Persika, citrusfrukt, granit, stenfrukt och något kryddigare drag samsas i den intagande doften. Med lite tid, säg 4-5 dagar, utvecklas komplexiteten något mer och vinet håller ihop, eller snarare lägger i en växel till, imponerande.

Munkänslan är helt och hållet underbar, nog för att det är åt det halvtorra hållet men samtidigt finns struktur, stramhet och finess som känns mer torr. Det här är helt enkelt det bästa av både världar,en härlig mix av avstämd rundare tropisk frukt, stramare inslag av både citrus, kalkig mineral, en precis syra och en snygg småbitter krydda. Eftersmaken är smaskigt fruktigt men ändå med ett grymt stramt grepp. (91-93p+)

Liite varmare bara
Så uppåtväggarna snyggt sammansatt, det är bara att buga och bocka att detta inte kostar skjortan och femti. Den enda invändning jag har i dagsläget är att det känns väl ungt, inte för att det skäms i glaset idag utan snarare tvärt om, men tänk vad det kan utvecklas till om något år. Bara att hålla fingrarna ifrån resterande flaskor, fast det kommer bli svårt.

Tills nästa gång. Tack ännu en gång alla underbara människor som trängdes i vårt "lilla" hus...

Pst. En rök precis, en gåva, ja vadå? Klart man vill dela med sig av gosakerna. Bara att fylla på medan man kan.

onsdag 7 november 2012

Caramels au beurre salé - franska för grymt goa kolor. De e mycke nu..

Fick också följa med
Skulle egentligen köpa korv, ja ni vet den där sorten som liknar salami men inte smakar artificiellt och peppar. Något av en bristvara i mina lantliga butiker, vana trogen vänder jag blickarna mot horisonten, eller snarare nätet. Men nu var det inte korv, utan kolorna som slank med åt frun i samma paket. Rörande överrens, kom vi fram till att de var de bästa kolor vi ätit.

Små konstverk
En del bästa på sistone, beror antingen på att jag inte smakat värst mycket, vilket kan vara fallet, eller så handlar det helt sonika om att jag upptäckt inköpsställen som jag tidigare inte haft tillgång till. Franska Matkompaniet har nämnts tidigare och kommer med all säkerhet att nämnas igen, nog för att det inte är de billigaste varorna som finns men smakar det så osv..

Bara en till
Vad är det då som gör just dessa så bra? Bästa svaret får du genom att prova Caramels au beurre salé (kostar just nu 40kr 12st, 60kr för 20st eller 85kr för 30st) själv. Om jag ska försöka mig på en beskrivning handlar det främst om en urskön balansakt av gräddigt smör, sötsalt knäckighet samlat i en småseg mjuk karamellomfamning som ger tänderna en riktig svängom. Det som främst skiljer dessa kola från andra jag ätit är inslaget av sälta och den underbara balans som den bidrar till. Förutom detta finns det en subtil animalisk ton, eller snarare rustik känsla som spär på intrycket av riktiga råvaror.

Tills nästa gång. Då var vi där igen, en lista för att komma ihåg alla listor...

söndag 4 november 2012

Undurraga T.H. Pinot noir 2011. Från blött, till snö, till blötsnö..

Ett kyligt glas,
Nyss ändrat November, nog för att det fanns en del som lockade i det tillfälliga släppet på Bolis, men vana trogen ligger jag lite lågt. Finns så mycket bra vin som man inte behöver köa för att köpa, å andra sidan ska man aldrig säga aldrig. Om det finns någon flaska kvar en bit in i månaden brukar det kunna slinka ner en eller två i den virtuella varukorgen. Nu har jag dock fått möjligheten att prova en nyhet i december, gäller att vara ute i tid, även om jag inte kommer att köa för Undurraga T.H. Pinot noir 2011 (Varuprov, lanseras 1:a december, nr 90464, 139 kr) finns det en överhängande chans att jag kommer att få med mig en eller två flaskor hem, om det finns kvar vill säga.

För jag blev ganska tjusad av den stora körsbärs/vinbärsstrama doften på mörkare botten. Den trevliga örtkryddiga, sammansatta och hyfsat tillgänglig doft profilen. Munkänslan med sin matstrama men ändå rundare touch, den friska fruktkompott av småsyrliga röda och blå bär. Hur det, sina generösa drag till trots, ändå lyckas ge ett småsvalt, kryddigt och balanserad intryck. Även om tanninerna är lite småtorra och kännbara blir de inte för utmanande. För att inte tala om den bra långa friska bäriga eftersmaken som bara har ett uns ekkrydda. (86-87+)

i svalt klimat
Jag är som sagt glatt överraskad av denna flaska , inte en skymt av några kemiska toner, som jag annars kan hitta i chilenska viner. För att inte tala om vad som händer efter några dagar öppnad, förvarad i kylskåp.  Nu har tanninerna slipats ner, frukten blivit bärigare och hela uttrycket har blivit följdsamare. Bättre? Jo faktiskt, mer i harmoni och med en lovande säg 1-3 års utveckling, kanske mer. Osökt kommer jag att tänka på en bättre enklare chianti, frisk, fruktig och härligt matorienterad.

Tills nästa gång. Vänt kompost, ställt in grill och låst lekstuga, nu kan vintern komma...

torsdag 1 november 2012

Test av Bosch MSM7700 blev jordgubbsfluff med mandelhack. Lekland kan verkligen leka musten ur en..

Ett paket kommer lastat
Det finns en elektrisk ansluten mojäng, ja förutom spis, som jag har svårt att klara mig utan i köket, stavmixern. Den ska vara stark, snabb och uthållig, lite som en arbetshäst på steroider. Den jag haft har varit grymt bra, en 600 watts Phillips, men den har saknat en sak, nämligen visp. Ok det är inte ofta men varje gång jag har tagit fram visp, el eller hand, har jag svurit lite tyst för mig själv. Har faktiskt gått så långt att jag sneglat på reservdelsmarknaden för att se om det fanns någon visptillsats till min trotjänare, men icke. Döm av min förvåning när en vitvaruförsäljare! slänger ut en förfrågan om jag vill testa en stavmixer. Hm, vad är haken liksom? Kanske är jag väl naiv men det här känns onekligen som en bra deal. Jag får testa en Bosch MSM7700 (kostar 710 kr på whiteaway.se, vilket i dagsläget är delat lägst, inklusive frakt, på prisjakt.se) bara att provköra och delge intrycken. Självklart behåller jag mixern efter testperiod.

Hack, hackeli hackhack
Först test av medföljande knivar och behållare. Gedigen och bra känsla, mandlarna hackades utan nåd och inte ett spår av trött gnissel eller motstånd för den delen. Känns som att mina mindre hackbehov alla gånger kan tillfredsställas. Bra så.

Från fryst till smet
Sedan elddopet, mixa frysta jordgubbar. Alla som har provat att mixa frysta jordgubbar vet att det, inte funkar. Så i med en nypa socker och lite grädde och nu gick det som smort. Ok att man får trixa lite men maskinen varken lät särskilt plågad eller luktade bränt för den delen. Även här, bra så.

Döm av min förvåning när testet var klart
Sammantaget är jag mer än nöjd, en stabil, stark och ergonomiskt duglig mixer som fick min gamla att kännas, just gammal. På köpet fick jag en enkel, god och framförallt snabb jordgubbsdesert/mellanmål som verkligen inte skämdes för sig. Fast helt ärligt vete katten om jag känner mig kvalificerad som vitvarutestare, särskilt vetenskapligt kan jag verkligen inte påstå att testet var i all fall. Men en sak är säker, min gamla trotjänare har förpassats till källaren och då har jag inte ens behövt använda vispen än.

Tills nästa gång. Tyvärr kom inte rödtjutsulf, får väl nöja mig med lite vitt bubbel istället...

Pst. Har aldrig handlat tidigare av whiteaway.se men på papperet låter fraktfritt, prisgaranti och brett utbud bra. Är det någon annan som har erfarenhet av sidan?