Fontanafredda Briccotondo Barbera 2011 och Syltade trattkantareller med granskott. Ett eko, bra nära, ekonära..

En naturlig blandning

Hade ni också ett sådant där småhemligt ställe? Ni vet, där det serverade lite annan mat än vad man var van vid hemifrån. Och om man dröjde sig kvar, något längre än vad resterande familjemedlemmar orkade vänta, fick sig en tallrik eller två. Jo, jag hade ett sådant i tonåren. Det speciella i detta hushåll var att det som oftast var plockmat, det närmaste plockmat vi kom i vår familj var smörgåsborden vid någon av högtiderna och då var ändå "plocket" bekant. Missförstå mig rätt, jag var mer än nöjd med maten vid familjebordet men omväxling förnöjer. En sak var mer "exotisk" än mycket annat, inlagda gula kantareller. Som jag älskade dessa kantareller, härlig kantarellsmak förhöjd av syra och lite lätt sälta.

Döm av min förvåning när jag ramlar över den syltade trattvarianten här i Storvik?! Var ner till centrum med mina små för några livsnödvändiga inköp. Av en händelse ser jag att Ekonära butiken är öppen. Ska i ärlighetens namn säga att jag tidigare inte blivit särskilt imponerad av "butiken", styrkan ligger i utkörningen där hela sortimentet visas på nätet. Denna dag var det dock en annan femma, fortfarande inte mycket men det som trängdes i disken var desto bättre, lite mixade grönsaker, några ostar från favvo stället Jarseost, lite härligt marmorerad entrecote och några olika varianter lax från Wahlström's fiskardotter, där en kallrökt bit fick följa med hem. Under konversationen med en av ägarna föll blicken på ett litet svampdekorerat lock, och ta mig tusan var det inte syltade kantareller.

Låt mig, för protokollet, säga att jag verkligen gillar syltade och inlagda saker. Det är något med syran, sötman och sältan som biter tag i svalg och sinne och kräver mer. Har ett vagt minne av en gymnasieincident där jag och en bekant snarrade i oss varsin enliters hink med oliver, chilifrukter och annat gött som legat till sig i preserverande vätska.

Det naturliga tillbehöret

Nåväl, dessa tokigheter inte riktigt förföljt mig till vuxen ålder men minnena lever kvar. Dags att prova syltade trattkantareller med granskott från Romsens Örtagråd i Okelbo. Jorå, inte lika mycket kantarellsmak som i den gula varianten, god syrlighet och en fet lag av olja och skogssmaker som förhöjder. Mums vad gott, vad jag vill minnas var det mindre sälta och syra i den från minnenas bank men likväl fullgott substitut. Kanske på tiden att leta fram den "gamla" mamman och luska fram ett recept.

Svårt att motstå en smakbit

Fungerar perfekt precis som det är på en bit bröd eller, som igår, som tillbehör till bratwurst, potatismos, harrico och mild senapssås. Till detta smakade jag nuvarande årgång av en gammal enkel favorit, Fontanafredda Briccotondo Barbera 2011 (nr 2773, 77 kr).

Det är en mustig men ändå relativt pigg doft med gott om fullmogna surkörsbär, en stramare känsla och mörkare kryddigare ekdrag. Riktigt bra även om jag får en känsla av att det är i yngsta laget.

Munkänslan är slank, gott om syrliga körsbär och en mörkare ekbetonad krydda som stödjer upp intrycket. Uttrycket är hyfsat stabilt genom hela munnen och avslutas snarare med mer syra än tanniner.

Eftersmaken försvinner hyfsat fort men lämnar en pigg bärig känsla. (84-85p)

En redig syra attack, nog den värsta jag upplevt i någon version av detta vin. Trots det känns syran inte överjäklig utan funkar, för att inte tala om till rätt mat, är detta alldeles förträffligt. Fungerade ypperligt till den syrliga tonen i svampen och skär genom den feta korven, såsen och mosen som ett lasersvärd.

Funkar även i år

Tills nästa gång. Tänk, ibland finns det man söker alldeles runt husknuten...

Pst. För er i närområde Gävle, ta en titt på Ekonära Gävles hemsida. Sa jag att allt kan fås hemkört till dörren.

Psst. Precis som jag misstänkte blev vinet bra mycket bättre med luft och tid. Syran har sjunkit in och hela uttrycket har landat, riktigt övertygande i all sin enkelhet.