|
Inte än, jag lovar |
Var på bäbä besök i helgen, kanske inte ska göra sig allt för tjenis med de små liven då jag prel bokat ett till hösten. Nu gäller bara att bestämma hur stor del av djuret som ska följa med hem. I vilken fall är det en fröjd att se naturen de växer upp i och landet som präglas av deras framfart. Tydligen har de en egen liten isotop, var det verkligen så hon sa?, en liten del av skogsdungen som är beroende av får och den av de. Nu var inte främsta målet att hitta nya middagsgäster utan att valla barnen. Men vadå, jag är inte mer än en medveten carneovar som mer än gärna tar tillfället i akt om det vankas kärlekskött. -Vi vill att alla ska leva men tyvärr måste några till slakt, är verkliga kärleksyra från uppfödaren, vilket sveper bort allt tvivel om djurets bästa även om människans kanske inte uppfylls.
|
Korken åkte, en vecka senare |
Förutom lamm har helgen varit kolugn, nu när månader blivit veckor är livet ständigt på standby. Jour innebär som ni vet inga stora mängder alkoholhaltigt utan snarast en smutt här eller där. Men misströsta ej, jag har ett nygammalt fokus. Något som kräver små smuttar, nämligen sött vin.
|
Doktor associationer någon? |
Sött vin, kan det va nåt? Nja, jag är skeptisk. Eller rättare sagt inte jag, men de flesta jag träffar på. Sötvinshyllan lämnar mycket att önska, om du mot förmodan skulle hitta den utan hjälp från personal. Nej vet du vad, här behövs en rejäl push för allt det söta guld som finns. Varför är det då på detta viset? Kan vara att vinet till förätt och varmrätt stjäl showen för att sedan lämna över till kaffe och avec när efterrätten nalkas? Kan vara att det upplevs som dyrt i förhållande till vad en flaska rött tjut kostar? Kan vara en okunskap gällande vad som ska ätas till, för sanna mina ord när sött möter gött på rätt sätt blir det en himmelsk träff i munnen? Eller kan det helt enkelt vara så att du som jag, ofta glömmer bort att det finns en hel värld av sött elixir som väntar på att inmundigas. I vilket fall, högg en miniflaska
Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006 (
nr 5364, 99 kr, 187 ml) och en gladpackad stilton.
Det är en sötmättad doft med aprikos, gula russin och en touch på toppen där associationerna går mot något stenigt. Inte allt för komplext men otroligt homogen och inbjudande, ja om du är en gottegris alltså.
Oj, en våg av mjuk rund gul samhetslen frukt sköljer över varenda por i munnen. Inte ett motstånd eller svacka så långt tungan kan nå. Nog för att det är sött så vilken lördagsgodispåse kan slänga sig i väggen men det råder ändå balans, ja ta mig tusan om det inte finns en liten sirlig ton där också.
Eftersmaken klinkar ner tonvis, och ganska snabbt, kvar blir saffran och söta inlagda äpllen kvar. (89-90p)
Sött, harmoniskt och grymt balanserat i något som endast kan beskrivas som en kavalkad av götta. Eftersmaken klingar av väl fort och doften är något endimensionell, men nu är jag bara och petar i petitesser. Gött är vad det är.
|
Marmelad och vedträ var överflödigt |
Jag gillar verkligen den småstela men ändå krämiga uppenbarelse som en bit stilton kan uppbringa. Måste även säga att denna gladpackade variant, från min lokala lillkonsumbutik, var riktigt bra. För att inte tala om hur grymt bra kombinationen är. Sött och salt, simmigt och krämigt, lättsamt och krävande, ja du kära värld.
Tills nästa gång. Balans...
Not so sheep but very Frank! Håller med, ibland känns det lite överflödigt med vedträ till ett glas sött ;-)
SvaraRaderaHaha, du vet aldrig vad du behöver när ett redigt glas sött står på spel ;)
RaderaSött är faktiskt också bra till annat än dessert! Ett av de bästa vinminnerna jag har är en Ausleese till en fisksoppa baserad på gös - zander - i ett smutsigt studentkök i Bonn.
SvaraRaderaDet har du så klart rätt i, där kan jag dock medge att det finns en del luckor att fylla. Kanske skulle ta en sötsittning nästa gång ;).
Radera