fredag 8 oktober 2010

Keller Kirchspiel 2009. Historien upprepar sig..

Imorgon är den officiella dagen då mitt liv har äntrat ett nytt stadium, jag blir äldre, klokare, visare, vimsigare eller bara mer nedbruten av tidenstand. Ett faktum i sig som gör varken från eller till förutom att dagen blir mig till ära.

Det enda jag kräver är att få laga lite extra god mat, och dricka lite extra gott. Varför då inte slå till på en halvflaska av ett vin som bjöd på en riktigt åktur förra gången jag hälsade på, då i årgång 2008. Idag luftar vi och smakar ett första smakprov av ett vin som på intet sätt gjorde oss besvikna, trots höga förväntningar.

Keller Kirchspiel 2009 är ungt, ja egentligen är det nog lite för ungt. Doften är friskt fruktig med en härlig substans som leder tankarna både till vaniljkräm och fruktkompott. Förföriska toner av krusbär, stenfrukter, honung, persika och mandarin med en påtaglig vaxartad krydda i bakgrunden. Så ungt men ändå så förförisk.


Smaken är inte sämre, snarare tvärt om. Fylligt med gott om frisk frukt och en avslutande grapekrydda som kommer smygande och aldrig vill lämna gommen. Det råder en skön balans mellan syra, fuktighet och krydda. Ett vin som bara väntar på att utvecklas, för i dagsläget är det mer okomplicerat rakt på än komplext och eftertänksamt. 


Eftersmaken vill som sagt inte ge sig och lämnar syrliga gula äpplen, persika och en skön krydda. Fasiken va gott detta är. (92-94p)

Hustrun lämnar kvällens kommentar: Varför kan man bara inte dricka sådant här vin? Jag kan bara hålla.

Tills nästa gång. Imorgon lever jag i illusionen att det är min dag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar