Louis Roederer Brut Rosé 2008. Nu laddar vi om..

Roederer

Louis Roederer Brut Rosé 2008

Vissa champagnehus är smått omöjliga att undgå, Roederer måste nog tillskrivas denna skara. Hela historien började 1776 och fortfarande kan företaget stoltsera med att vara helt familjeägt, vilket är aningen unikt med tanke på storlek och för att vara champagne. Några av anledningarna stavas kvalitet, kvantitet och grym marknadsföring. De egna gårdarna täcker hela 80% av den egna produktionen, bascuveée är jämnhög och skrivs upp som en av topparna med jämna mellanrum. Och sedan Cristal, tsarens kristallprydda favorit, husets prestige, bling bling champagnen som dessutom ska ha en stjärnbeströdd smak. Men vadå, i grund och botten handlar det om den egna smaken, lika bra att sätta den på prov med en flaska Brut Rosé 2008 (nr 96111, 495 kr).

Doften är frisk, till en början väldigt sluten, gott om mineral, frukten ligger där i bakgrunden och lurar, ren och allmänt krispig. Oj här var vi tidigt ute, tajt men moussen brer ut sig ordentligt, blir nästan lite smågräddig. Frukten är ung, lite citrusbesk, aningen röda vinbär, gott om sten och en hint skaldjur. Helheten håller ihop exemplariskt, härlig balans och trots sin lite småtjuriga ungdom väldigt njutbar. Avslutet stramar till, syran som finns med från start släpper inte taget för en sekund, eftersmaken är lång, lite vinbärssyrlig och småbrödig.

Har inte smakat någon årgångsrosé från Roederer förut och det är bara min andra champagne från 2008 men oj vilken potential. Känns som att jag är flera år för tidig med att poppa korken, renheten, syran, mineraliteten och balansen gör att det fungerar utmärkt att dricka idag men utdelningen om man väntar?!? Dag 3! är det som bäst. Bredaxlad, mer pondus men samma skärpa och ursköna drickkänsla. Frukten är aningen mer framträdande, mer apelsin än citrussyrlig, toner av chokladnougat har också smugit fram och hela tiden slås jag av hur inninorden gott det är det, bara en liten sipp till, och en till..

Passion, Gefle Chocolaterie

Nu behöver detta egentligen inget sällskap men vadå, har man köpt praliner har man. Passion är en ny bekantskap från Gefle Chocolaterie. Utanpå mild och len vit choklad, inuti en kärna av passionfruktscreme. Oh my fu... det här var slösaktigt gott .Till champagnen funkar det ok, syran och frukten i pralinerna gifter sig hyfsat med dito i champagnen. Efter någon tugga till blir dock pralinerna i syrligaste och fruktigaste laget för att bilda en klockren matchning, bättre lycka nästa gång.

Till nästa gång. På torsdag blir det mässa...