söndag 6 januari 2013

Jos. Christoffel Jr. Riesling Spätlese 2005. Sällskapsspel funkar bästa med trevligt sällskap..

Jos. Christoffel Jr. Erdener Treppchen Riesling Spätlese 2005
Det värsta med att ha vin hemma är paradoxalt nog att man inser att man har för lite. Några vänner på besök, efter att ha pejlat läget några gånger vet jag att vin inte är deras främsta val när det kommer till dryck, vilket blir något av en last när man bjuds över till någon som har vin som främsta val när det kommer till dryck. Jo, riktigt illa jag vet, att påtvingas vin. Nu är det inte riktigt så illa utan som så ofta handlar det om att välja rätt dryck till rätt person. Dagens vinkällarproblem är således att förrådet av halvtorrt börjar sina, två flaskor på kort tid har satt märkbara spår i hyllan. Varför ska man då ha halvtorrt i hyllan kanske någon frågar sig? Personligen tycker jag att det är urtjusigt i sin ungdom, med all frukt, syra och sötma som spelar spratt med med varje skrymsle i mun och näsa, för att inte tala om hur sublimt det kan bli med tid då petro och mogen frukt balanserar på torrhetens rand. Lika härliga unga som gamla, bara kvaluttan är den rätta.

Kvällens halvtorra (Köpt sommaren 2010 för strax under  hundringen i reabacken hos Atomwine) har tagit ett första kliv in i mognadens förlovade land. Söt välpolerad doft med en pust diesel, mogen honungsmelon, persika och mer blöta stenar (hur nu det luktar egentligen) Munkänslan är rund, frukten har sakteliga börjat sjunka in men bjuder fortfarande på en skaplig dos tropisk fräschör, en vift petro även här. Fylligt utan att bli övertungt. Avslutet snörper upp med citronaktig syra och mynnar ut en en ganska lång, fruktig och saftigt god eftersmak. En hint av saffran och gula äpplen stannar kvar riktigt länge. (87-88p+)

Det här är vuxenlemonad på hög nivå. Sötman finns där men blir på intet sätt tung, inte heller upplevs syran som påträngande. Däremot känns det inte riktigt integrerade ännu, nästa flaska får vänta något år till, om jag kan hålla mig, för på det hela taget är det försvinnande gott redan nu. Bättre sällskap till en divergerande ostbricka finns nog inte.
Zalto Universal och halvtorr Tysk
Tills nästa gång. Behöver egentligen inte upprepas, men det här får vi göra igen snart...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar