lördag 21 maj 2011

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Nu igen?..

Ytterliggare en sommar.
Jaha då har morgonbluesen börjat igen, så mycket till blues är det inte snarare heavy metall mot ögon, lemmar och sinne. Jag är inte skapt att börja uthärda dagen redan 05:00, jag har sagt det förut och säger det igen, stackars mig.

Nja så synd om mig är det kanske inte. Alla är friska och det är helg vilket innebär en liten lur när damerna behagar vakna. På söndag är det ettårskalas och stjärthasarn, även känd som sonen, har börjat ta sina första steg. Livet, så som jag känner det, är trots allt helt ok.

Gårdagens middag förgylldes av en återkommande gäst. När man lärt känna någon så pass bra att besöket känns avslappnat bekvämt utan tillstymelse av oro att gästen ska skämma ut sig, bli för alkoholpåverkad eller rent av oförskämd. En solid, trevlig bekantskap som då och då kan blixtra till och bjuda på någon extra anekdot eller rent av förgylla hela kvällen med en ovanligt positiv inställning men samtidigt ha tillräckligt djup för att frammana en och annan dos eftertanke. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Village 2007 är en sådan gäst.

En rödbärig sammanfogad doft, inget som sticker ut. Även om frukten är påtaglig så känns den varken ung eller sötfruktig. Vidare återfinns örter, salmiak och lite gummi inslag men det är framför allt dess homogena intryck denna kvälls som tjusar.


I munnen känns det fylligt och läskande på samma gång, gott om röda bär med mörkare inslag sammanflätad med salmiak, lite gummi och örter. Avslutet markeras knappt men är torrt och utmynnar i en lång eftersmak med mer örter, salmiak och bär. Över det hela ringlar något småsvalt som är på gränsen till lite beskt men landar på rätt sida för att bara bidra med en härlig stuns i drickbarheten.


Fasiken va gott detta är, vad jag minns så var detta bra men inte så här bra. Allt är på rätt plats med bibehållen fräshör men med tidens förlåtande hand som naggat lite i kanterna. (90-91p)

Tills nästa gång. Snart är det tack och gonatt, igen...

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Gott o höra att stjärthasarn och damerna i familjen mår väl. Ni tycks ha haft en lång vinter med ihärdiga förkylningar. Mina barn är över 20 och då minns man inte längre att de överhuvudtaget var sjuka. Nu ljög jag. Maginfluensorna kan man väl aldrig glömma!
    Också gott o höra om Cuvée du Vatican 2007 att den är ännu bättre nu. Trodde inte det var möjligt.
    Den har vid sidan om vinerna från Valpolicella varit husvin, så nu finns endast en flaska kvar.

    Jag har precis druckit en 2009 Ch9dP Réserve August Favier. Visserligen dyr som attans men ett verkligt kanonvin. En kontrast till alla Valpolicellor och Amarone jag druckit sista tiden.
    Två inlägg återstår från Valpolicellaresan sedan kommer August Favier att få superlativer.

    JC

    SvaraRadera
  2. Ja allting är relativt, nu när jag tänker efter har båda små haft en efterhängsen snuva som hållit i sig några veckor. Men varför hänga upp sig på petitesser. :) Kan tänka mig att det är vissa saker man aldrig glömmer.

    Ja jag läser era eskapader i valpolicellaland med spänning, känns som att det finns många gosaker att hämta hem därifrån.

    Blev också lockad att ta hem från Bristly, men eknonomin tillåter inte allt, ska bli kul att höra vad jag missade..

    //David

    SvaraRadera