Mycket mat, mycket folk, mycket dryck ta en eller flera komponenter och du har summerat de flestas högtider. Lägg till mycket trevlig stämning och lite småsjuka barn och föräldrar så har du satt pricken på vår midsommar. Det är för underbart med en "stor" familj.
När det ges tillfälle att införskaffa mogen riesling med en tillstymmelse av klass samtidigt som priset är mer än rimligt hugger jag gärna en eller flera flaskor, sett eller osett. Nu blev det en flaska som smått glömdes bort som så många andra ensamma flaskor i min eskalerande samling. Som tur var fick min minnesbank en återkoppling när första rätten avslöjades, silltårta. Vad dricker man till en blandning av sött, salt, krämigt med en något suraktig botten? Något gjort på malt, humle, jäst och vatten var min kärestas spontana tanke. Nog för att den kombon säkert skulle vara den bästa men nu är det några som föredrar något mer vinöst. En halvtorr med begynnande uttorkande sötma samtidigt som det finns frukt och syra kvar. Tyvärr inget som växer vare sig på träd eller återfunnes i riklig mängd i min källare. Konstaterade lite trumpet att detta var en av de sista, något som måste kompletteras.
En smak av historia är inte dum, inte så gammal denna gång men ändå en försvarlig mängd år som passerat. År 2000 var ett bra, gick ut gymnasiet med hela framtidens vuxenliv framför mina fötter, samma år kallade värnplikten och jag svarade, för att inte tala om det antiklimax som skiftet 1999/2000 innebar. Men i Rehingau var det andra bullar, enligt Robert Parker presterar detta år under medel med en angivelse på 69 av hundra, systembolaget är mer moderata med 3 av 5. Inte ett toppenår men samtidigt känns det som att 651 års vinmakande hos Schloss Schönborn borde kunna resultera i ett fullt drickbart alternativ.
Som alltid när det handlar om singulära flaskor med en viss ålder höjdes pulsen några slag när korken drogs. Då korken var hel och utan några synbara ålderskrämpor kunde jag med en viss lättnad förnöjt stoppa näsan i ett virrevarv av sten, krutrök och blyga dieseltoner, sekundärt fanns frukten där med, stenfrukt, persika och en avslutande citruskrydda. En relativt svag men karaktärsfull doft med ingalunda likheter med de fruktpackade ynglingarna som har avhandlats i närtid.
Smaken hos Schloss Schönborns
Hattenheimer Pfaffenberg Riesling Spätlese 2000 (då 92 kr) var såklart halvsöt med förvånansvärt mycket sötma och syra kvar, även här var frukten ganska blyg. Integrerat fanns även lite honungstoner och en viss känsla av mineral. Eftersmaken var ganska lång med gul mogen frukt. Sammantaget gav vinet ett integrerat, sammansatt men samtidigt blygt intryck. Som sällskap till silltårtan fungerade det mer än väl och jag slogs ännu en gång av hur användbar riesling i alla dess former är till den "svenska" maten.
Läs mer om producenten
här.
Tills nästa gång. Nu hoppas jag på ett snabbt tillfriskande av familjen...
Härligt kittlande ungt, tropiskt touch, gula äpplen, en viss fet kryddighet, aningen bränd socker. En härlig harmoni mellan frukt och mineralkrydda. 
