Sidor

måndag 14 februari 2011

Marqués de Riscal Reserva 2005. Jaha då var det tvåsiffrigt på celsiusskalan igen..

Modern eller oldschool, välj själv.
Vem försöker jag lura? Är man förkyld så är man sinnligt handikappad och det där med våren är bara en myt för att locka oss nordbor att det finns hopp om livet. Två konstateranden som SB verkar tagit fasta på för i dag lanseras den så kallade vårlanseringen. Inget vin över 200 kr, och de fåtal över hundringen verkar föga upphetsande. Men vem är jag att uttala mig? Jag är knappast representativ för svenska folket, det såg mina biologiska föräldrar till, och dessutom gjorde jag ett uttalande om en eventuell vår i förra inlägget. Bäst att gå vidare och konstatera att månadens, förlåt vårens, intressantaste köp för min del är den Armangac som släpps från nådens år 1971. Är säkerligen, i Armangac kretsar, lika strömlinjeformat och utslätat som resterande sortiment men där har jag inga referenser att tala om. Som min goda vän brukar säga, spännande.

Ok jag vet..
Ja jag vet att det släpps "dyrare" vin varje månad och ja jag vet att de flesta flaskor som är intressanta släpps i tre butiker och tar slut innan man hinner leta sig till närmaste butik för en beställning och ja jag vet att det inte är roligt att lägga detta i händerna på folk som för det mesta bara tycker att man är till besvär och ja jag vet att jag är lite väl synisk men prova att gå upp några gånger om natten för att sedan inse att morgonen börjar kl 05:00 så är du också snart där. Ja just ja du måste nog bo på landet också annars kan en sådan uppstigning vara fördelaktig om du vill ha en plats långt fram i kön.

Annat var det ju, min kära hälft utnyttjar en av fördelarna med ett närliggande sortiment. Häromdagen kom hon hem med en spontan flaska för att överraska. Men något är snett när även hon uttalar följande: - Nog var det lite svårt att hitta något nytt, känns som att vi har provat allt på hundraplusshyllan. Öh och det i en kedja som profilerar sig med ett av världens bästa sortiment.. Faan nu var jag där igen, en helt underbar gest i vilket fall.

Vinet? Marqués de Riscal Reserva 2005 kan du hitta på en hylla nära dig, frågan är hur det smakar.
Eftersom jag smakade först när min näsa fortfarande var bedövad fick munnen säga sitt, ett piggt fruktbetonat vin med riktigt kännbar syra en märkbar avslutande torrhet som övergick i en eftersmak som tittade fram förvånansvärt länge. Min kära tyckte att det var riktigt bra och så fick det bli.


Andra dagen var det ett helt annat vin, trött tråkigt med en överdos av murket trä letade sig fram i min nu fungerande näsa. Den bästa referensen är igen min kära, - usch vilket dåligt vin här du får mitt glas. 


Svårt med betyg när helheten inte kan vägas in, men nog ska det kunna stå två dagar utan att övergå i ett trött troll. Behöver jag säga att resten frystes in för kommande såsanrättning. 

För den som vill ha en mer nyanserad beskrivning besök den mycket läsvärda och insatta Tomas i Bryssel, han har nyligen provat.

Tills nästa gång. Bitter? Vem jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar