Påsken, inte bara bilder..

Kan rymma mer än snaps

Ja, vad kan man säga. Fiasko, sammanfattar det ganska väl. Tebax till början, jag är i likhet med många lite väl överkänslig mot prebjörkbarn. För att ändå få en påsklivlig stämning med lite ris och pynt plockades kala grenar, lämnades ute över natten, och pyntades sedermera med färdigmålade ägg och dyligt. Döm av vår förvåning när grenarna var fulla med löss, löss på kala grenar? Jotack, snabbt som tusan fick den lilla pyntbusken flytta ut. Fjädrarna var redan ute då vår katt löper amok vid åsynen.

Men, påsken sitter varken i fjädrar eller pynt. För mig handlar det främst om god mat, goa viner och gott sällskap. Hm, som de flesta högtider om jag tänker närmare på saken. Lagade en grymt god och enkel laxgryta till långflunch, lite sen men mycket efterlängtade kom fruns syster med familj. Ett inferno av barn, hittils fem och två till väntar, och gemenskap varade i ett intensivt dygn. Undrar hur det blir när familjerna blir fulltaliga? Ojoj, hursom frodas gemenskap och värme av mat o dryck. Något ugnen fick känna på, den fick endast vila någon timme mellan den långlagade skinksteken och lördagens perfekt stekta kalkon.

Drick nu

Till skinkan öppnades La Ferme du Mont Châteauneuf-du-Pape "Côtes Capelan" 2008 (köpt hos Atomwine på rea för ca 250 kr, slut nu). Inte alls lika instensiv och charmig som 07:an men fullfjädrad drickbarhet redan nu, något årgångsmärkt med lite obalans och aningen alkoholkänning. Inget att spara på även om luftning är att föredra, vid närmare eftertanke var uttrycket slimmat och uttrycksfullt på samma gång. Som svågern uttryckte det, smaken var som en puckel. En topp på mitten men dog ut ganska fort. När alkoholen dämpades av gräddig rotgrönsaksgratäng och den rostade vitlökssåsens söta coh småkryddiga drag hade gjort sitt var vinet riktigt bra.

Helt rätt

Döm av min förvåning när Sartori Amarone della Valpolicella 2007 (varuprov från The Wine Company, kostar 249 kr) var desto charmigare. En ytterst trevlig Amarone i en slank mer matorienterad stil. Gott om mogen, välavvägd frukt, inge direkta övertagande ekfatstoner, trevlig inbäddad syra som hjälpte till med balansen. Intressant hur olika vin kan upplevas beroende på tillfälle, ett vin som i vanliga fall möjligen skulle upplevt något anonymt och tillrättalagt var just denna kväll perfekt. Inget som tog överhanden, tillräckligt bra för att inte tröttna och dessutom helgjutet till parmesan, fikonkaka och torkad skinka. Ibland ska det vara precis så enkelt.

En första förrätt

Liite snaps blev det

En av två

21 är bra

Aftonen var bra mycket lugnare då vi tog in på helpension hos päronen, en härligt mysig god kväll tillsammans med systerfamilj. Förutom allmänt mys, godisstinna barn och en underbar lekfarbror kan nämnas, två überpyntade tårtor på en och samma dag, en perfekt avvägd aptitretande guinness, påskobordsfavoriterna paj och laxtårta, samt en med hedern åldrande 21årig Glengoine.

Tills nästa gång. Hemma igen...

MASI Campofiorin 2007. Jag ger upp, nästan..

Igår var en trött dag, arbetsveckan var slut och hemma väntade samliv med mina kära. Tyvärr fanns inte orken, veckan har helt enkelt tagit ut sin rätt. Då som gubbinnan ur lådan rycker hustrun in och styr upp både mig och barnen. Vilken härlig människa.

Slutligen hamnade vi på en spontanövernattning hos mina föräldrar, något drickbart skall vi väl ha i oss efter sedvanlig lättlager till "kinamaten". MASIs Campofiorin har inte imponerat tidigare, resultatet av detta blev att Vård o vin medicinerade omprövning. Sagt och gjort, helflaska fram och denna gång i 2007 års tappning. Ännu en gång stoltserar de fem stjärnorna, vilket jag nu har lärt mig reflekterar årgångens kvalitet.

Träbetonad, antydan till mörk choklad, lite sura körsbär, inte speciellt generöst snudd på småsnipigt återhållen. Möjligen en antydan av tomat som snirklar sig fram. Träighten återhämtar sig med lite luft och försvinner in i den mörkröda frukten, en behagligare mer sammanflätad doft uppenbarar sig men generöst kan man inte påstå att det blir.


Överraskande sur, frukten är röd och åt det torkade hållet, läder och lite choklad slår an tonen i det strama och oinställsamma uttryck som avslutas med gott om mikroskopiska uttorkande tanniner. Avslutet är torrt och bra långt med mer torkad röd frukt.

Nej jag blir inte tjusad av denna återhållsamma Italienare, varken speciellt komplext eller generöst inbjudande. Ska bli intressant att se om detta kan utvecklas till något mer i framtiden. För mot bättre vetande rekommenderade jag detta till mina föräldrar som köpte i pluralis på de åländska farvattnen. Som tur var tyckte fadern att det var njutbart så något rätt blev det i alla fall.

Tills nästa gång. Idag är humöret bättre, men det dåliga verkar ha smittat frugan...

MASI Amarone Costasera 2006. Inskolningen forsätter och arbetslivet närmar sig med rasande fart..

Sista veckan som hemmapappa och sedan goddag förvärvsarbete, tur att jag mjukstartar med lediga fredagar. Finfint att fokusera på ledighet nu när jag "äntligen" får börja arbeta, men med handen på hjärtat så är pappaledighet något alldeles underbart härligt. Tur att jag får uppleva det igen inom en ganska snar framtid.

När vi var på den korta men intensiva "semestern" så införskaffade jag en av bloggvärldens minoriteter. Bespottad, föraktad, fuskande producenter och alldeles, alldeles underbart. Så kan man sammanfatta begreppet Amarone. För det handlar faktiskt inte om något annat än ett begrepp, att dricka amarone är folklig lyx. Att smutta på det torkade vinet från Veneto och samtidigt förundras över hur ett vin kan vara så fylligt och smakrikt. Men vad är det egentligen som väcker både förrakt och hänförelse? Finns säkerligen många aspekter men en som jag slås av själv är hur detta vin landar i gränstrakten mellan vin och likör. Med en egenhet utan att vara personlig. Nu har jag bara testat ett fåtal så det är en generalisering å det grövsta. Som så många andra gånger är det bäst att bilda sin egen uppfattning. Ett sätt är att handla i plural och följa utvecklingen på eget bevåg, först ut.

Mörk choklad, russin och andre torkade frukter, en hint av dill och rent av en klar doft av blod. Stor, eldig och inbjudande i all dess alkoholprakt, likör och port associationen är inte långt borta. Möjligen något för alkoholeldig i dagsläget för att helt och hållet tillfredställa min näsa men nog känns det välgjort och genomarbetat. Måste till något extra för att få så mycket extrakt från druvorna. En hata eller älska uppenbarelse, själv landar jag motsägelsefullt någonstans mittemellan.

Fylligt som sig bör med en skönt utfyllande munkänsla, en något småunken träsmak, gott om torkad men ändå fräsh frukt. Inledningsvis känner man av en viss sötma som sedan stramas upp av syran och avslutet som bjuder på gott om tanniner även om de känns publika i dess runda och inte fullt så sträva och krävande form. Nej det här är ett fylligt vin på ett publikt och välgjort sätt. Inte så mycket utmärkande nyanser i dagsläget utan lite mer av allt bara.

Eftersmaken är lång med katrinplommen, dadlar och russin. Man vet inte riktigt om man svalt eller om man har vinet kvar. Imponerande i all dess prakt.

Sammanfattningsvis känns MASI Amarone Costasera 2006 gediget, det är svårt att hitta några egentliga brister men en sak dyker upp när jag funderar på vad upplevelsen givit. Bristen på upplevelse, jag kan förstå att denna typ av vin blivit publikt eftersom det inte finns något att ogilla men samtidigt finns det inget att riktigt gilla heller. Nyanseringar, associationer till mer än torkad frukt och fat är det jag efterlyser, förhoppningsvis kommer det med lite tid. En sak är säker, jag tror att frugan går igång på detta och med handen på hjärtat så gör nog jag det också. För ibland kan det vara härligt med lite fullt ös där man låter sig bli bortsvept och lite smått bedövad i all prakt. Så här står jag med min vimpel mitt i mainstreamen och ropar, mera amarone, mera amarone. För ska det till en fyllig crowedpleaser så är detta absolut en väg att gå.. (90p)

Tills nästa gång. Dag 3 utan Pappa på dagis, ännu inte en middagslur...

Campolieti Ripasso 2008. Äntligen..

Möjligen beror det på en dag helt utan nästäppa, en familj som har varit i det närmaste stadiet av harmoni man kan komma med tre olika viljor, ett tvåtimmars arbetspass i trädgården eller som så ofta en kombinaion av samtliga faktorer. För det var länge sedan ett vin träffade så rätt som denna halva Italienskt rödtjut. Jag mistänkte att det var något i görningen tidigare då jag fick en väldigt positiv, om än omvälvande Italiensk, känsla under de tre dagar som jag drack halflaskan Morellino di Scansano 2007. Bättre spenderade 13 kr per dag får man leta efter, men mer om detta i ett senare inlägg.

Tillbaka till Campolieti Ripasso 2008 (nr 6792, 49 kr, 375 ml). Det som öppnade upp med en något endimensionell doft av körsbär, torkad frukt toppat med lite lösningsmedel utvecklar sig med ökande temperatur och vidare luftning till något helt annat. Körsbären är kvar men har blivit mörkare, lite choklad, mocca och läder samsas i en mer integrerad inbjudande helhet. Samma sak med smaken, de smått syrliga körsbären har sjunkit in och blivit mer avrundade även om syrligheten absolut finns kvar. Smaken drar också åt det mörka hållet med smått kännbara tanniner och en lång eftersmak som både bjuder på körsbär men även en dragning åt dill med lite träkänsla.

Jag riktigt känner hur mina möra axlar sjunker längre och längre ner ju mer jag tänker på kvällens härliga avslut. Till kvällsvickningen som består av lufttorkad skinka och en gräddig vitmögelost tror jag att vinet träffar mer än rätt.

Tills nästa gång. Det har blivit mycket Italienskt nu...

Masi Campofiorin 2006. Italienskt för hela slanten..

Längtan blev för stor och tiden för knapp, hem från staden och köpepizza är ett faktum. Det är något speciellt med en salt, flottig bortabakad Pizza. Av en ren slump hade jag slunkit in och köpt en lämplig halvflaska. Eftersom lyxformatet är begränsat fick en välkänd Italienare fungera som sällskap ur den lokala butiken. Producenten MASI är nog känd hos de flesta systembolagsbesökare, där Philipson-Söderberg förser den svenska marknaden med ett gediget utbud från den Italienska familjen. 

Just Masi Campofiorin 2006 (nr 5123) kan fås i halv, hel eller magnumflaska. Druvblandningen är Corvina 70%, Rondinella 25%, Molinara 5% och vinet är gjort efter Ripasso metoden där man låter Valpolicella få en andra jäsningen med hjälp av torkade druvor som skulle blivit Amarone om de fått vara kvar. Vinet lagras sedan 18 månader på stora fusto veronese (ca 600 liter) samt en liten del på barrique (ca 225 liter). Efter ca 2,5 år kommer den färdiga produkten ut för försäljning. Importören lovar att denna ska hålla 10-15 år en i sval källaren beroende på årgång.

Döm av min förvåning när jag möter en ganska trist snipig lite småsur historia. Doften är riktigt trevlig med kirshiga körsbär, lite mörka choklad drag och en rostad ekton. Smaken känns däremot tunn med en avsaknad av stuns i körsbärsfrukten, bristen på komplexitet och det småsura täcke som dör ut fortare än illa kvickt i den näst inpå obefintliga eftersmaken gör att vinet inte lockar till mersmak. Vinet känns lite föråldrat och ger överlag ett ganska trött intryck. Vad man skulle kunna lagra och förbättra i denna övergår mitt förstånd. Ok att halvflaskor mognar fortare men denna borde ju nyligen ha släpts ut på marknaden.

Tills nästa gång. Livet är fullt av överraskningar...

Ps. Efter en nämare titt på SB:s sida finner jag att provningsnoteringarna nästan är ett år gamla. Frågan är om ett år i SB:s hyllor gör detta med ett vin eller om det helt enkelt inte passar mina smaklökar? Ds 

Musella Valpolicella Superiore 2005 och Boschendal Rosé 2008. Inte det bästa en hektisk lördag..

Det var race i lördags. Först till Borlänge där moster till T fyllde år, sedan hem och vända i dörren och övernattning hos bekanta. Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det var väldigt trevlig där höjden var en kväll med vänner som känns ovanligt familjär trots den korta bekantskapen. Mycket trevligt, något som inte kan sägas om dagens viner. Börjar med slutet där jag trodde att Musella Valpolicella Superiore 2005 (nr 2393, 99 kr) skulle vara en trevlig bekantskap till kvällens grillning. Men tji fick jag, vi har tidigare druckit detta vin med ett trevlig utlåtande i bagaget. Men på lördagen var det inte ens lite trevlig. Snipigt, alkohol anstruket (trots 13 %) och en ganska torr körsbärsliknande frukt utan tanniner. Vad hände? Kanske lite för varm servering, brist på dekantering eller helt enkelt ett ganska mediokert vin som inte höll ett halvår i källaren. Ja ja så kan det vara ibland. Tur att detta var sista flaskan i källaren.

Det andra eller rättare sagt första vinet under dagen var Boschendal Rosé 2008 (nr 6007, 79 kr). Frågan är om man verkligen kan säga att det är ett vin, eller så är det ett vin om man frågar någon som inte tycker om vin som säger att allt smakar surt och jäst. Ja lite röda vinbär var det också men rosé övertygar fortfarande inte.

Tills nästa gång. Trevligt sällskap uppväger det mesta...

I Castei Rispasso 2005. Kallt ute, men inne finns en värmade Italienare..

Del 1
Ikväll väntar chili och ingefärskryddade revbenssjäll. Marinaden är lika enkel som god, Honung, chilisås och soja, en deciliter av varje för varje 7-800 g kött. Detta får ligga över natten tillsammans med färsk ingefära, för att på kvällen gifta sig i 175 grader ca 30-40 min. Till detta ska vi prova en Italiensk Rispasso. En Valpolicella med en krydda av Amarone. I Castei Rispasso 2005 (nr 22409, 117 kr) drar lite åt det alkoholstinna murriga hållet. Läder, ek och lite torkad frukt trängs i luftgångarna. Smaken är mer solmogna röda bär, körsbär med små hintar av svartavinbär med en aningen jordgubb i avslutet som övergår i en framträdande ton av torkad frukt, russin och fikon. Sött men ändock en viss syra. Eftersmaken är kort, i allt en trevlig bekantskap dock lite intetsägande. Ska bli intressant att se vilket sällskap det är till maten.

Fortssättning följer