Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2005. 4 månader, nästan ett år, tänk vad lite tid kan göra..

Vad kom först hönan eller ägget, vinintresset eller det goda vinet därav tvista de lärda. För mig finns en sanning, desto djupare jag dyker desto troligare att jag hittar något värdefullt på botten även om resan dit blir intressant, mödosam och kostsam. Med andra ord, mer pengar, mer tid och framför allt mer engagemang resulterar ofta i bättre upplevelser. Vad som kom först? Om du frågar mig, ägget och det goda vinet..

En av de flaskor som fanns med i inledningen till mitt begynnande intresse som sedermera skulle eskalera är Pio Cesares Langhe Nebbiolo. Ett vin som hyllas av vinskrivande journalister år efter år men som tydligt har tappat mark i de finare salongerna. Varför? Har vinet blivit sämre eller har preferenserna utvecklats, säkert lite av båda. Varför inte ta en titt själv för att bedöma, i källaren ståtar en singulär flaska med modiga fem år på nacken. 

Det här var en mörk uppenbarelse, stor härligt doft med rosor, cholkaddoppade röda bär och en gnutta målarfärg och läder. Inbjudande, ganska praktfull men utan vidare nyanseringar. Känns som attt detta hade kunnat vila något år till. Doften är i dagsläget härligt kraftfull och gör åtminstone inte gör mig besviken.

Smaken är stram med relativt pigg syra, syrliga körsbär, chokladkantad och hyfsat fyllig. Rejält kännbara och uttorkande tanniner som biter tag i slutklämmen och lämnar ett otroligt uppstramande uttorkande avstamp in i eftersmaken som sitter i ett riktigt bra tag med russin, trä, läder och körsbärskärnor.

Med lite tid och värme blir intrycket rundare men tametusan om det inte smyger in en aning bitterhet i avslutet. Strömlinjeformat och fullt acceptabelt blir dagens summering. Sa jag att det var en rejäl fällning i flaskan så dekantering är behövlig. (86p)

Trots min inledande antydan om vidare lagring motsäger det torra och aningen beska avslutet att vinet skulle vinna något på längre tid i ryggläge. När jag tittar tillbaka på mina tidigare upplevelser så var nog vinet på topp vid förra påhällsningen.

Sammanfattningsvis känns det som att dagens 125 kr på SB känns lite väl salt, ungefär som när man köper kolor, korvar eller vad det nu kan vara som skolklasser säljer. Det är tillgängligt och smaken är helt ok men nog finns det bättre valuta för pengarna.

Tills nästa gång. Lillkillen är 4 månader idag, oj vad tiden går fort...

Ps. Idag extraknäcker en "gammal" kamera eftersom minnet förlades i samma stund som jag blev tvåbarnsförälder. Ds.

Moscato d´Asti Prunotto 2008, Chablis Premier Cru Beauroy 2007 och Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005. Ett år äldre..

Födelsedag + hektisk arbetsdag + ändrade planer pga sjuk dotter + familj på besök istället för tvärs om = en lyckad 9:onde oktober.

Men nu går jag händelserna i förväg, det hela började på kvällen den 8:onde. Min kära fru överraskade med Chablis Premier Cru Beauroy 2007 (nr 7125, 169 kr) på en förtidigt firad födelsedag. En helt underbar gest eftersom hon hade kollat upp vinet i förväg och viste att jag var väldigt nyfiken på Chablis. Till kammusslor stekta i lite chili och bacon passade vinet ypperligt. Doften var fräsht fruktig med gula äpplen och en viss blommighet. Smaken följde med något som inte kan förklaras med andra ord än mineral med en dragning åt järn. Det finns en liten uns av vad jag kallar typisk vitvinssmak, alltså lite jäst med detta försvann tillsammans med maten. Helheten var mer än godkänd, en possitiv beknatskap. Jag kom på mig själv att säga till frun att det passar lika bra före, under som efter maten.

Tillbaka till kvällen i fråga.

Välkomstsnask i form av Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr, finns fortfarande några få kvar) eftersom det alltid är ett välkommet inslag hos de flesta har det blivit en och annan flaska i sommar. Fortfarande lika förförisk söt med sin klara druvighet. Det visade sig att chablien svarade lika bra till avocadohalvor med räkor som föregående kvälls kryddigare mat. En ny vit favorit kanske?
Till oxfile med potatisgratäng blev tidigare beprövade Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005 (7306, 119 kr) en fullträff. Vinet var lite annorlunda från förra gången jag provade mer mörka bär, en touch av lakrits och mörk choklad lite mindre tanniner och möjligen en aning rosor. Tar tillfället i akt att hylla min lilla vinförvaring utan den hade en spontankväll som denna inte blivit lika lyckad.

Tills nästa gång. Det är bra att ha några flaskor på lut, man vet aldrig när det blir oväntat besök...

Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005. Nebbiolo som fungerar solo..

Om det förra inlägget handlade om helgens starkvinsupplevelse så är detta helgen "vanliga" vinupplevelse. Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005 (7306, 107 kr), ur karaffen strömmar en frisk lovande fläkt av björnbär blandat med plommon och flera röda bär. Doften har stuns och det är med viss bävan jag tar min första sipp. Mer röda bär, körsbär och lite ek detta är ett vin i min smak. Avslutet var delikat med ganska påtagliga tanniner och en eftersmak av russin och daddlar. Kan dock inte låta bli att tänka att det har varit många "bra" viner på sistone. Dock ingen som utmärker sig markant på något sätt. Missförstå mig rätt, jag rekomenderar detta starkt, och ska definitivt köpa det igen. Men det var kanske i det hemtrevligaste laget.

Betyg: Väldigt gott som passar till mycket, kanske lite väl "hemtrevligt" men definitivt köpbart.

Tills nästa gång, dags för något utmanande...