Alain Graillot Crozes Hermitage 2007 och Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2008. Föräldar på besök..

Här kan man snacka om Syrah eller rättare sagt syra, näst inpå frätande syra. Mer om det snart innan måste jag bara säga. Kallt! Nu har det varit riktigt kallt. 26 grader på den nedåtgående skalan och ett vinterväder som pressar ner temperaturen i min stackars källare.

Föräldrar på besök och lammsteken är ett faktum. Gnid in och marinera i citron, vitlök, oregano, peppar och olja. Låt den vila i ett dygn för att sedan nå 65 grader i en 150 graders ugn. Till det rotgrönsaksgratäng och skysås. Detta plus fem timmars luftning var vad som krävdes för att Alains Crozes Hermitage 2007 skulle komma till sin rätt.

Vid första anblicken eller rättare sagt första sniffen var jag fast. Vilket härligt vin att dofta på. En näst inpå burdus doft står som en kvast ur glaset. De blåröda bär och frukterna slår nästan omkull min associationsförmåga. När jag kommer till sans finner jag mestadels björnbär, lite hallon en smula vinbär och ett uns blodstänkt järn allting inramat av en fin trälåda. Det är riktigt härligt att sniffa på.

Smaken däremot är inte riktigt lika härlig, det är framför allt syra. En smått bedövande syra som nästan förtar alla andra intryck. Lite frukt ja vist, blyga björnbär och vinbär inramat av en tannindiskret eklåda. Vinet är maffigt även om det kanske fattas lite i mitten. Eftersmaken är lång med russin och riktigt mogna katrinplommon. Som jag sa tidigare är det först till maten fem timmar senare som vinet kommer till sin rätt, det har tillkommit lite kryddig enbär och syran har lagt sig något. Smakerna känns mer integrerade och till lammet är det riktigt gott. För mig är detta en helt ny upplevelse, ett bångstyrig vin som jag inte kan annat än gilla. Absoult inte för alla men prova gärna. För egen del ska det bli riktigt intressant att se vad som händer med detta om några år.

Först ut denna kväll hade vi Brocards Petit Chablis Domaine Sainte Claire (nr 5588, 99 kr). Frisk lite söt tropisk frukt med inslag av gula äpplen, citrus och mineral. Doften är inbjudande och tillräckligt komplex för att locka till en sipp. I munnen känns vinet visköst med lite smörighet, lite mindre frukt än i doften och en ganska framträdande gryddighet som leder associationerna till rökt grapefrukt. Avslutet är ganska långt med mer av den inledande äpplen, faktiskt lite år äppeljuice. Det är framförallt frukten och kryddan som utmärker vinet i dagsläget.

Helhetsintrycket blev riktigt bra, trevligt, lättsmält och väldigt passande till skaldjursinslaget i förrätten.

Summa summarum en väldigt trevlig, god kväll med passande vinval trots den inledande kommentaren från Papsen på frågan om hur Crozes Hermitagen smakade.

-Jag vågade inte säga något först men till maten var vinet riktigt bra.

Tills nästa gång. Fördjupningen får vänta...

Moscato d´Asti Prunotto 2008, Chablis Premier Cru Beauroy 2007 och Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005. Ett år äldre..

Födelsedag + hektisk arbetsdag + ändrade planer pga sjuk dotter + familj på besök istället för tvärs om = en lyckad 9:onde oktober.

Men nu går jag händelserna i förväg, det hela började på kvällen den 8:onde. Min kära fru överraskade med Chablis Premier Cru Beauroy 2007 (nr 7125, 169 kr) på en förtidigt firad födelsedag. En helt underbar gest eftersom hon hade kollat upp vinet i förväg och viste att jag var väldigt nyfiken på Chablis. Till kammusslor stekta i lite chili och bacon passade vinet ypperligt. Doften var fräsht fruktig med gula äpplen och en viss blommighet. Smaken följde med något som inte kan förklaras med andra ord än mineral med en dragning åt järn. Det finns en liten uns av vad jag kallar typisk vitvinssmak, alltså lite jäst med detta försvann tillsammans med maten. Helheten var mer än godkänd, en possitiv beknatskap. Jag kom på mig själv att säga till frun att det passar lika bra före, under som efter maten.

Tillbaka till kvällen i fråga.

Välkomstsnask i form av Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr, finns fortfarande några få kvar) eftersom det alltid är ett välkommet inslag hos de flesta har det blivit en och annan flaska i sommar. Fortfarande lika förförisk söt med sin klara druvighet. Det visade sig att chablien svarade lika bra till avocadohalvor med räkor som föregående kvälls kryddigare mat. En ny vit favorit kanske?
Till oxfile med potatisgratäng blev tidigare beprövade Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005 (7306, 119 kr) en fullträff. Vinet var lite annorlunda från förra gången jag provade mer mörka bär, en touch av lakrits och mörk choklad lite mindre tanniner och möjligen en aning rosor. Tar tillfället i akt att hylla min lilla vinförvaring utan den hade en spontankväll som denna inte blivit lika lyckad.

Tills nästa gång. Det är bra att ha några flaskor på lut, man vet aldrig när det blir oväntat besök...