Påsken 2010. Inga nyanser här inte..

Fram med kameran, ner med näsan i glaset, på med skygglapparna och ut i vårsolen. Om det vore så väl, det som momentant verkade bli en lättnad i näsan slöt sig likt en oskuldsfull mussla och kröp tillbaka i det tilltäpta mörkret. Viruset har gått hårt åt vår lilla trio men nu verkar det som att vi har ridit ut ännu en livsfarlig, inte så farlig och rent av ordinär förkylning. Fyfasen vad det är tråkigt att vara berövad ett av våra mest underskattade underbara sinnen.

Eftersom luktsinnet sviker får jag förlita mig till det som kan urskiljas i munnen och då främst, sött, surt och beskt. Varför då inte smaka ett något som inte överraskar. Om jag säger piggelin, tropiskt frukt, sött och bubbligt. Vad säger ni då? Moscat i kvadrat. Det intressanta i sammanhanget när det kommer till denna dryck är enligt mig, Finns det syra som balanserar?, Håller smaken samman?, Är beskan i slutet hanterbar?, Finns det en eftersmak att prata om?. På fråga a svara jag b och på c får vi se. Nej, för att inte göra detta pågränsen till vetenskapligt kan jag säga att Moscato d´Asti Viberti 2009 (nr 95707, 92 kr) var väldigt hemtamt och trevligt. Ingenting överdrivet och ingenting som stack ut, inte lika helgjuten som Moscato d´Asti Prunotto 2008 men absolut köpbar och kommer säkerligen att framkalla ett och annat gillande hummande till en fruktig desert eller på egen hand för den delen.

Eftersom det är påskfirande i tid där fylla endast förnippas med mängd mat i matsäcken förflöt kvällen i ett lugnt och väldigt smakfullt tempo.

Blåkulla Påsköl (nr 1395, 24,80 kr), Halvmörkrostad med lite för mycket bitterhet och lite för lite personlighet. Fungerade ok till påskbordet, minnesnot till mig själv: Köp inte detta igen..

Cidre Bouché Brut (nr 1800, 55 kr), Torr-halvtorr något tunn äppel doftanden bubbeldryck som hade en plastig bismak i både doft och smak. Levde inte upp till mina förväntningar men mycket mer matorienterad än den söta kemiskt smakande ciderkaraktärsdrycken.

Kvällens överraskning stod godiset för, en helt underbart söt men sammansatt smak av mandel och choklad i en perfekt symbios.

Bushmills Malt 10 Years (nr 499, 339 kr), Precis så rund, fruktig och strömlinjeformad som man kan förvänta sig av en lagrad blend. Ett trevligt avslut som varken kräver eller drar fördel av en fungerande näsa.

Tills nästa gång. Även med en skadad näsa kan man dricka och äta...

Kenwood Cabernet Sauvignon 2006 & Nivole 2008. Sweet for my sweet..

Två flugor i en smäll, två till priset för en, är det mycket folk i ett shoppingcenter på helgen när den 26:e är en fredag? Alla dessa självklara och uppfyllande klyshor på en och samma dag. 

Först ut en kombination av nr 2 och 3, låter som en dålig bild association på så ska det låta, lunch på Ikea och kotlettrad med bea x2 för enkelpris. Eftersom nr 3 också var ett faktum var vi inte ensamma vare sig till kotlettraden eller skötbordet, det var kö till allt.

Väl hemkommen preparerades en klassiker, helstekt oxfilé med råstekt potatis och rödvinsås. Lika mört och förförande gott som enkelt. Till detta drack vi ett av rea fynden i Mars, Kenwood Cabernet Sauvignon 2006 (nr 6547, nu 99 kr tidigare 165 kr). För er som inte vill ha en onödigt utdragen beskrivning kan jag bara säga att det var korrekt, fruktigt och välsmakande för er andra och min egna minnesbank så var doften fruktrik med de karakteristiska svarta vinbären lägg till lite mörka katrinplommon ett stänk björnbär en ekplanka som drog åt att vara tillverkad i kork doppad i mörk choklad och vanilj så är ni nästan där. Lägg till att det kändes fylligt med en mörk känsla så har ni kommit så nära min associationsförmåga kan ta er. Frukten i smaken går igen från doften. Det är fylligt, generöst men ändå inte syltvarning. Tanninerna är i det närmaste obefintliga men torkar ut svalget på ett aptitretande sätt men kan inte rå på frukten som sätter sig i främsta ledet i den ganska långa eftersmaken, där en ekslinga också hittar fram. Vinet känns som sagt på alla sätt korrekt, drickmoget och fruktorienterar. Det jag finner svårt med denna typ av vin är att det blir lite "tråkigt", blir helt enkelt lite mycket frukt och lite för onyanserat. Till oxfilén var det insmickrande på ett uppenbart men underbart sätt, egentligen finns det ingen bättre publikfriare. Som ni märker är jag kluven, gott? ja vist. Merköp? Tveksamt. Värt 165 kr? Absolut inte, varav reapriset är lika självklart som godtagbart.

Om det inte var nog där så ställde kvällens andra vin mig också inför en del tveksamheter. Som jag nämnt tidigare har jag åtagit mig att hitta lämliga viner till en framtida tillställning. Kvällen fråga löd således: Fungerar ett småbubblande vin gjort på Muscat druvan till en chokladmousse? Och svaret blir nja! Jag ska försöka att utveckla mitt svar. Nivole 2008 (nr 7787, 69 kr, 375 ml) var härligt fruktig med piggelin och lite tuttifrutti toner. Smaken var söt men balanserad, möjligen något trött men inget som störde. Detta är ett vin som ska drickas ungt och som fungerar utmärkt på egen hand och fantastiskt bra till fruktiga desserter. Det lyfte inte kvällens chokladinslag  men störde å andra sidan inte heller. Jag hade lite annanas på för att göra en smakbrygga och det fungerade utmärkt. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att ett småbubblande vin gjort på Muscat druvan säkerligen går hem hos samtliga, i allafall om sötman balanseras mor syran som det gjorde i denna flaska. För att uppnå optimal smakupplevelse bör dock ett fruktigt inslag ingå.

Tills nästa gång. Min rekommendation kvarstår, med viss tvekan...

Q-rious Viura Muscat Chardonnay 2009. Matlagningsvin 1.0

Att förena nytta och nöje har blivit något av en nödvändighet i en barn och familjesituation. Problemet är snarare att hitta dessa ideala lösningar. När min kära hälft påpekar att vi borde ha ett matlagningsvin redo i kylen slår radarn igång. Ett billigt vitt med skruvkork som kan skvättas med jämna mellanrum, i en bättre klass än icas småsura blask. Detta blir upptackten till en upptäcktsfärd i hyllor som jag vanligtvis inte botaniserar i. Varför då inte ta en sväng utanför de "givna" ramarna också? En exkursion i jaktmarker som har en stor plats i våra svenska hjärtan, i allafall om man ska se till mängden i våra systembolag.

Q-rious Viura Muscat Chardonnay 2009 (nr 95839, 59 kr) är en februarinyhet som innehåller Viura, Muscat och Chardonnay, tre vita druvor och upptäcktsfärden är igång. Vinet odlas i Navarra som ligger nordost om mer kända Rioja i Spanien. Som producent står Terrific Wines vilket borde innebära att importfirman har komponerat något eget för att tillfredställa Systemets offertförfrågan. Namnet Q-rious är något så exotiskt som ett syftande på det engelska namnet för nyfikenhet något som tydliggörs av baksidestexen på flaskan. Där hänvisas nämligen till http://www.qrious.se/, en sida för de som vill veta mer och då inte bara om vin som de själva påpekar. Efter en djupdykning, eller snarare grundstötning kommer upphovsmannen Lars Torstensson fram och något som inte kan liknas vid något annat än ett raljerande över produkten.

Steg för steg uppenbarar sig en i mitt tycke smaklös försäljningskejda där vi (konsumenter) ska bli ledsagade med hjälp av snygg layout och tomma ord. Ok jag hade kanske inte förväntat mig en intressant och egen historia kring ett vin som kostar 59 kr men detta. Är på sätt och vis besviken på mig själv att jag bidrar till konsumerandet av denna produkt trots att det mesta ska i maten. Behöver jag säga att förväntningarna är minst sagt låga och trots smak lovar jag att aldrig köpa denna produkt igen.

Ok jag får ge det en chans till, syftet var till viss del att lära mig mer. Tittar man närmare på http://www.qrious.se/ kan man skönja ett spår av en informativ tanke. Informationen om druvorna bakom vinet är faktisk lite trevlig att läsa, men trots detta kan jag inte låta bli att äcklas lite av hur påklistrat formatet känns. I ett försöka att göra informationen mer tillgänglig dummförklaras läsaren med en spydighet i språket som ska underminera seriositeten, smaklöst. Ska bli intressant att smaka vinet.

Vinet har en riktigt inbjudande söt godis doft, druvig, fläderblom, päron, lite citrus. Det doften lovar kan tyvärr inte smaken infria, tunn, torr, kryddig smak med lite lite druvighet. Eftersmaken är förvånandsvärt lång med framförallt gula russin och en avklingande kryddighet. Ne ingen hit men mycket bättre doft än väntat.

Tills nästa gång. Vin e vin även om det kommer i industriformat...

Söderfors Herrgård. Herrgårdsupplevelse med scones, service och tillhörande vinpaket..

 

En välbehövlig paus från allt vad heter blöjbyten, göra mat, vakna av skrik mitt i natten, gå upp när man inte vill, för att nämna några. En oas av vuxenliv innan nästa barn kommer, något som verkar bli ganska snart om man ska gå efter hur magen beter sig. Jag säger bara: Stanna kvar!!!

Strax efter anländande bjuds thebufé, scones som inte var av denna värld uppbackat av ett bord med mer socker orienterade godsaker. Själv fastnade jag på sconesen, bakade runda, fjäderlätta, spröda men ändå fasta och en smak som bara smälte i munnen. På med fikonmarmelad och en lagrad blåmögel och himmelriket öppnar sig. Jag kan säga att jag inte var hungrig när middagen serverades tre timmar senare.

Men äta bör man annars.., tre rätter ackompanjerade med husets vinval. Till förrättens skagentoast serverades 2007 Cave Vinicole d’Orschwiller Riesling (vinet importeras av Sigva och finns bara i restaurangsortimentet). Doften var allt igenom anonym med en liten nyans av frukt och en klar besvikelse, smaken var av den fylliggare sorten med lite mer frukt och en minimal krydda som avslutades lika fort som eftersmaken. En klar besvikelse även om det inte var helt fel till den krassen som låg i botten av röran, i sällskap med den feta tonen var det något som gick igen i vinet.

Nästa rätt eller fel beroende på hur man ser på saken, var en oxé som hade sett sina bästa dagar med en himmelsk potaisgratäng, vinet till var 2006 Neil Ellis Cabernet Sauvignon (nr 23000, 159 kr) en fruktbomb med de druvtypiska svartavinbären en aning plommon och en liten trälåda. Smaken var fylligt fruktig med ett tydligt uppstramande slut, ett gediget om än något saftigt helhetsintryck med en ganska lång eftersmak gjorde att detta trots mina egna något stramare preferenser var kvällens höjdare.

Måste medge att mina samlade intryck från denna middag var ganska svala, kombinationen av för välfyllda glas, mat som inte kändes vällagad, omkringsittande sällskap som snarare strävade efter fylla än fylliga smaker och en sista som bestod av panacotta med infrysta smaker av skogens bär tillsammans med hostmedicinsluktande likväl smakande Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100, 65 kr) gjorde att kvällens klarast lysande stjärna var min bordsdam. Tack för ett härligt stopp på var livs resa.

Tilläggas bör att jag inte på något sätt är berest när det gäller kullinariska begivenheter. Jag vet endast att lyssna till mina egna smak preferenser och dessa måste jag nog säga efter detta besök får sitt lystmäte bättre tillfredställt på hemmaplan. Men det är fantastiskt skönt att få allt serverat och när servicen dessutom stundtals blixtrar till kan man lugnt luta sig tillbaka och njuta av Herrgårdsvistelsen trots en vinlista som lämnar mycket kvar åt fantasin och ett frukostbord med få varma rätter.

Tills nästa gång. Herrgården blev en upplevelse...

Ps. Just ja höll på att glömma, Schloss Boosenburg (nr 1966, 45 kr), helt ok alkoholfritt alternativ med halvtorr frukt som avslutades med en överraskande vinös känsla. Kan helt klart rekomenderas. Och ett jättetack till mina föräldrar som ännu en gång gjorde att vi kunde göra en vuxen utsvävning. Ds