I sjukdomens tecken..

Domnande bihålor och trytande livsanda, en riktig karlförkylning. Ingen idée att stoppa näsan i glaset istället blir det ett utslitande av näsdukar och tappra försök att överleva ett veritabelt h-vete. Ne kanske inte riktigt så illa men nästan. Desto mer tid för kontemplation och vinlande funderingar.

Först vill jag ta tillfället i akt och rekommendera ytterliggare ett alkoholfritt alternativ. Kiviks Gravenstein (nr 95769, 33 kr), luktar och smakar riktigt rikligt av hm..jo äpplen. Den gularöda mogna sorten. Kanske lite sött men med en frisk syra som gör att man tar en sipp till och en till och en till. Servera väl kyld och du har en mumsig mustig dryck för allas gommar.

Härnäst har jag en fundering, la precis en beställning på ett tolvpack tyskt halvtorrt. Närmare bestämt 2007 Bernkastel-Kueser Kardinalsberg Riesling Auslese från Weingut Anton Zimmermann. Är det någon som har smakat? Producent, vingårdsläge, mognadsgrad, årtal jag är idel öra?

Och slutligen, en vecka kvar. Hoppas att mina lukt och smaksinnen har återhämtat sig. Annars blir det som det gamla uttrycket beskriver där svinnet går till pärlorna. Eller hur det nu va.. Vad som väntar? Vita tyskar, och då snackar jag inte om turistsäsongen utan den flytande varianten från Mosel.

Tills nästa gång. Du skall hafva förtröstan...

Söderfors Herrgård. Herrgårdsupplevelse med scones, service och tillhörande vinpaket..

 

En välbehövlig paus från allt vad heter blöjbyten, göra mat, vakna av skrik mitt i natten, gå upp när man inte vill, för att nämna några. En oas av vuxenliv innan nästa barn kommer, något som verkar bli ganska snart om man ska gå efter hur magen beter sig. Jag säger bara: Stanna kvar!!!

Strax efter anländande bjuds thebufé, scones som inte var av denna värld uppbackat av ett bord med mer socker orienterade godsaker. Själv fastnade jag på sconesen, bakade runda, fjäderlätta, spröda men ändå fasta och en smak som bara smälte i munnen. På med fikonmarmelad och en lagrad blåmögel och himmelriket öppnar sig. Jag kan säga att jag inte var hungrig när middagen serverades tre timmar senare.

Men äta bör man annars.., tre rätter ackompanjerade med husets vinval. Till förrättens skagentoast serverades 2007 Cave Vinicole d’Orschwiller Riesling (vinet importeras av Sigva och finns bara i restaurangsortimentet). Doften var allt igenom anonym med en liten nyans av frukt och en klar besvikelse, smaken var av den fylliggare sorten med lite mer frukt och en minimal krydda som avslutades lika fort som eftersmaken. En klar besvikelse även om det inte var helt fel till den krassen som låg i botten av röran, i sällskap med den feta tonen var det något som gick igen i vinet.

Nästa rätt eller fel beroende på hur man ser på saken, var en oxé som hade sett sina bästa dagar med en himmelsk potaisgratäng, vinet till var 2006 Neil Ellis Cabernet Sauvignon (nr 23000, 159 kr) en fruktbomb med de druvtypiska svartavinbären en aning plommon och en liten trälåda. Smaken var fylligt fruktig med ett tydligt uppstramande slut, ett gediget om än något saftigt helhetsintryck med en ganska lång eftersmak gjorde att detta trots mina egna något stramare preferenser var kvällens höjdare.

Måste medge att mina samlade intryck från denna middag var ganska svala, kombinationen av för välfyllda glas, mat som inte kändes vällagad, omkringsittande sällskap som snarare strävade efter fylla än fylliga smaker och en sista som bestod av panacotta med infrysta smaker av skogens bär tillsammans med hostmedicinsluktande likväl smakande Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100, 65 kr) gjorde att kvällens klarast lysande stjärna var min bordsdam. Tack för ett härligt stopp på var livs resa.

Tilläggas bör att jag inte på något sätt är berest när det gäller kullinariska begivenheter. Jag vet endast att lyssna till mina egna smak preferenser och dessa måste jag nog säga efter detta besök får sitt lystmäte bättre tillfredställt på hemmaplan. Men det är fantastiskt skönt att få allt serverat och när servicen dessutom stundtals blixtrar till kan man lugnt luta sig tillbaka och njuta av Herrgårdsvistelsen trots en vinlista som lämnar mycket kvar åt fantasin och ett frukostbord med få varma rätter.

Tills nästa gång. Herrgården blev en upplevelse...

Ps. Just ja höll på att glömma, Schloss Boosenburg (nr 1966, 45 kr), helt ok alkoholfritt alternativ med halvtorr frukt som avslutades med en överraskande vinös känsla. Kan helt klart rekomenderas. Och ett jättetack till mina föräldrar som ännu en gång gjorde att vi kunde göra en vuxen utsvävning. Ds

Loxton Cabernet Sauvignon. Främmande!.

Vi har besök, eller som T:s föräldrar så fint uttryckte det. Främmande! Ja det är inget främmande med helgens besök snarare tvärt om. Främmande däremot är presenten som var med besöket, nämligen mitt första alkoholfria vin. Om man kan kalla det vin återstår att se. Med det är gjort av vindruvor iallafall.

Loxton Cabernet Sauvignon (nr 1981, 39 kr) kommer vinöst inpackad. Riktigt trevlig att ställa fram på middagsbordet till skillnad från Bobs saft. Däremot finns det vissa andra likheter dem emellan. Doften är lite söt fruktig med plommon och svartavinbär. Här skiljer det sig inte märkvärt från dess starkare kusin. Det är i smaken den har mer likheter med bob, svartavinbär och plommonsaft lite stramare dock än vanlig saft. Helhetsintrycket blir: Saft för vuxna. Inget dåligt betyg det finns ju de som säger att vin inte är något annat än möglig saft. Riktigt trevligt och en stark rekomendation om ni ska bjuda någon på ett svagare alternativ.

Tills nästa gång. Variation är inte bara av ondo...