Longhop Old Vine Grenache 2008. Och vintern fortsätter hålla oss i ett järngrepp, tur att vi har låst elavtalet..

Longhop Old Vine Grenache 2008

Bhaa, vem försöker jag lura? Vet inte för vilken gång i ordningen som jag funderar över bloggandets vara eller icke vara. Nog för att vi dricker och njuter av något eller några glas vin i veckan men var finns tiden att delge upplevelserna? I ett hushåll där den nödvändiga veckodammsugningen känns som ett oövervinnerligt berg är förströelse av denna litterära art närmast omöjlig, trots att det är bra mycket roligare att plita ner minnen än att suga upp dem. Med det sagt så blir det det ändå en stund över då och då, och det är med övertygelsen om att mitt vinösa liv skulle vara mycket fattigare utan alla delgivelser som finns att tillgå i cyberrymden pga andras idoga utforskande och vedermödor som gör att jag mer än gärna forsätter. För att inte tala om alla vänliga och likasinnade människor som man kommer i kontakt med vars generositet och kunskaper inte verkar ha några gränser. Ok, när jag tänker efter är det förbaskat roligt också.

Tillbaka till verkligheten, tänk att det ska vara enklare att få vår lilla pöjk att sluta njuta av naturens skatter än att få rätt temperatur på vin. Ok att avvänjning inte är det enklaste och att det möjligen sätter djupare spår än något syrligt och ogint vin men vad är viktigast egentligen?!?

För närvarande håller källaren 10 grader och om man inte är ovanligt törstig eller har en väldigt låg rumstemperatur behövs lite tid innan det har nått vad man allmänt kan kalla rumstemperatur (i mitt fall faktiskt runt 18 grader). Vad gör man då? Jag valde att inte göra en Hamilton, dvs att tina vinet i micron, utan vänta ut rätt temp i glaset och dessutom få en chans att se hur vinet utvecklas.

Av någon konstig anledning dras jag till dessa överfulla, överextraherade, övernjutbara viner. Det är inte mitt i prick för mina preferenser men samtidigt kan jag inte förneka dess njutbarhetsfaktor. Dessutom är det ju så förbaskat roligt att prova nya saker så varför inte. Longhops Shiraz har jag druckit förut och nu var det dags för deras Grenache. Longhops Old Vine Grenache 2008 härstammar från Adelaide Plains i Australien, där har vinmakarna Domenic Torzi och Tim Freeland tagit reda på vingårdslotter som är planterade strax efter andra världskruiget. Rankorna som överlevde den stora omplanteringen på 1980-talet har alltså en övertygande ålder på 50 år och verkar kunna ge en del kvalitativa viner i ett område som annars präglas av kvantitet. Mer att läsa, om än inte mycket mer, finns att läsa på producenternas hemsida.

Så till vinet.
Hallon eller jordgubbslikör med lakritstopping formligen strålar ut ur primörkuporna. Doften är ändå förhållandevis sval och med en örtliknande ton mitt i all fruktprakt. Nog för att frukten lirar första fiol men det finns en personlighet och en inbjudande kraft som lockar in mig i en fyllig famn. Det som möjligen skvallrar om dess höga alkohol (16%) och varma klimat är en småjäst övermogen fruktton som skulle kunna vara för mycket men under de tre dagarna som jag druckit detta finner jag det bara klädsamt vulgärt.


Munskänslan är fyllig med en antydan till sötma i inledningen, dessutom gott om extraherad mörk röd frukt tillsammans med mynta, salmiak och en örtig touch som balanseras med en pigg syra och en liten avslutande syrlig bitterhet som mynnar ut i en relativt lång eftersmak där russin, katrinplommon samsas med en skönt ringlande mintig örtighet. (89-90p)

Det här gillar jag, överlag är det fantastiskt lättdrucket och lättgillat i all sin prakt men med tillräckligt mycket personlighet för att inte upplevas som tråkigt. Igen ett vin som möjligen inte tilltalar alla med sin överdådiga frukt och smakprofil men samtidigt så känns det bra mycket mer spännande än Shirazen från samma producent. Det finns ett djup och en skönt sjungande ton som beskrivs bäst med en blandning mellan örter/mint/mynta/bitterhet, skulle jag veta bättre skulle jag beteckna det som en känsla av mineral. Det enda som saknas i dagsläget är lite komplexitet för att det ska bli en fullträff. Huruvida detta kommer att utvecklas till en större upplevelse kan jag inte uttala mig om men om jag skulle spekulera så tror jag, trots avsaknad av tanniner, att detta kan ligga till sig och bli ett snäpp vassare.

För tillfället är det svårt med transporten från våra sydligare vänner men släng iväg ett mail till Tom så kanske han kan ordna nåt. Om inte så är det bara att vänta ut våren.

Tills nästa gång. Undrar hur kallt det tänker bli i källaren i år...

Vinprovning: Varuprov, härliga deltagare och en underbart uthållig dotter..

Trots sjukdom rycker han ut, bildaren i mig. När tillfälle ges att presentera vinets underbara värld finns ingen återvändo. Fyra kombattanter står uppradade i ett försök att utse sin egen och andras smak samt att introducera vad som finns bortom SBs gränser. På med foliehattarna och iväg till vinets underbara land.

Utanför tävlan och först ut var en Crémant de Bourgogne Brut Rosé från Patriarche Pére & Fils (nr 77311, 85 kr). Denna flaska har jag fått som varuprov och vad är inte mer talande än en testgrupp blint vetande om glasets innehåll.

Doften är lätt nötig med aningen brie. Ganska blygsam men fräsh och inbjudande i all ungdomlighet. Smaken är torr och krispig med syrliga gröna äpplen men även en lite släng av något rött bär. Trevliga bubblor som inte tar överhanden och som ger ett otroligt piggt uttryck. Eftersmaken är riktigt kort. Ett trevligt enkelt bubbel som absolut är värt sin peng, fasansfullt lättdrucken utan att för den delen bli tråkig. Ja just ja ingen direkt beskhet även om man kan skönja den i bakgrunden. Trots att jag i vanliga fall inte är särskilt förtjust i vare sig rosé eller rosénbubbel är denna lättsamt insmickrande med en tilltalande bärfrukt som annars inte finns i dito blanka viner. (83p)

De allmänna åsikterna var ganska liktydliga, lätt, friskt, krispigt, passar nog bra till mat, känns inte som skumpa men är absolut prisvärt, kostar någostans mellan 110-130. Ska jag vara lite kritisk så har jag lite svårt för den här typen av lättgillat bubbel, är drickbart absolut men inget som jag spinger benen efter.

Efter denna bubbliga start var det dags för fyra röda från fyra olika länder. Eftersom jag höll i provning, inte var i mina sinnes fulla bruk samt hade med min tvååriga dotter är minnet från kvällen minsta sagt kaotiskt. En eloge till den entusiasm som deltagarna visade och den kämparanda som min dotter visade. Det var ni som gjorde kvällen, tack.

Eftersom det var jag som höll i provningen vill jag ha några säkra kort, så resterande viner har jag skrivit om eller druckit tidigare. Den enda som jag inte provat tidigare var Cascina Cuccos Barolo Serralunga 2006.

Härlig solbakad doft med körsbär, läder aningen tomat pure och en antydan till apelsin. Sammansatt, relativt komplext men framför allt inbjudande i all sin Italienska skrud. Ta mig tusan om det inte är en touch av målarlåda också även om den är blyg.


Smaken är slank med pigga syror, körsbärsbetonad och en ren röd frukt. Ett inledande sött anslag övergår i följdsamma mjuka tanniner som verkar uttorkande men om möjligt lite läskande och inte alls så kärva. Eftersmaken är lång med körsbärskärnor och lite läder. (89-90p)

En helitaliensk, trevlig, gemytlig och ganska insmickrande publik stil. Känns överlag faktiskt riktigt drickfärdigt även om den säkerligen kan vinna något i komplexitet med lite tid. Gick hem hos provarna även om de påpekade att smaken inte alls var lika magnifik som doften. Kvällens publika favorit, om än inte min, var istället Longhop Shiraz 2008. Lika bra som förra gången även om jag nu med säkerhet kan fastställa att jag inte riktigt går igång på detta.

Tills nästa gång. Det här gör vi om snart...

Longhop Shiraz 2008. Småbarnslivet känns som en ångvält som kör över om och om igen..

Jag hade tänkt skriva om bottennappet på Ålandshavet men varför skriva och framför allt tänka negativt när det kan behövas lite uppmuntran.

Ett aber med att beställa från någon av de annars så excellenta nätbaserade firmorna är att det ofta behövs beställas flertal flaskor för att inte frakten ska skena iväg. Egentligen är det inget problem då det uppmuntrar till utforskning. Jag har märkt att småskaliga importörer, även om sortimentet kanske inte alltid passar mig, verkar ha kvalitet rakt igenom. Jag antar att man inte har "råd" att ta hem sånt som inte säljer. Eller så är det helt enkelt ett handlande som tilltalar mig.

Longhop Shiraz 2008 gav detta:


Doften är varm och fruktpackad med drottningssylt, lite gummi, möjligen ett drag av stimorols vanillalime, men framför allt känns den stor. Eftersom doften, med en hårsmån, inte ramlar över till den jolmiga syltiga sidan blir intrycket mycket, stil typisk och faktiskt riktigt bra.


När jag väl smakar vinet är det första som slår mig, mouthfilling. Här har man extraherat det mesta möjliga från de solvarma Shiraz druvorna, vinet känns nästan trögflytande. Det är kompakt, maffigt med ett söttanslag som på ett mirakulöst sätt håller det sig på rätt sida av syltsidan. Mer, mycket mer av den generösa frukten men i likhet med doften räddas det upp av en ringlande fräsh mintighet och en alkoholhalt (14,5%) som knapt känns utan mer ligger inbäddad i all generös frukt. Avslutet är nästintill utan tanninkänning och eftersmaken är lite för kort för att verkligen bjuda till den åktur som doften och smaken slår an. (87-88p)

Är man nyfiken, eller rent av vet med sig att man gillar stilen tycker jag absolut att man ska prova för det känns både prisvärt och lockande men för egen del blir det passning på flera inköp. Stilen blir lite för övermäktig även om jag måste medge att det är förvånansvärt tillgängligt i all dess prakt.

Tills nästa gång. Två barn är definitivt fler än ett...