Sottimano Dolcetto d'Alba “Bric del Salto” 2009. Får det lov att vara ledigt, ja tack..

Mycket lek med is nuförtiden

Sådärja, nu är grovskissen för sportlovet lagd. På schemat står, förutom allmänt lek och socialiserande med andra "lediga" barnfamiljer, junibacken och två nätters övernattning på annan ort. Spännande, minst sagt, tur att det "bara" är en vecka så att jag kan komma tillbaka till jobbet på måndag och vila ut. Nej, skämt osido, ska bli riktigt roligt med premiärövernattning på hotell för minsta.

Av någon konstig anledning har det blivit en hel del dolcetto, både konsumerat och inköpt på sistone. Kanske inte är så konstigt med tanke på att det är ett alldeles förträffligt matvin, till skillnad från vad SB saluför på hyllorna finns det gott om bra dolcetto i en prisklass som faktiskt kan konsumeras på en hyfsad vardaglig basis. Sedan skadar det inte att man dessutom kan reaköpa flaskor som Sottimano Dolcetto d'Alba “Bric del Salto” 2009  för 90 kr ex frakt hos Atomwine.

Solljus, is tha shit

Först ganska blyg, örtig doft med lite sval frukt som drar åt gula plommon och aningen körsbär. Finns en mörkare botten med framförallt salmiak. Med luft och tid blir uttrycket några storlekar större.

Munkänslan är läskande, balanserad syra, ungcharmig men inte bångstyrig, det är framförallt de örtiga dragen tillsammans med salmiak som utgör stommen i smaken. Fast det är klart, nog finns det körsbär blandat med någon annan rödsvart frukt också. Allt landar i en matvänlig, smått tillgänglig stil med torra aningen kartiga tanniner.

Eftersmaken är ganska kort med torr frukt och lite kärnbitterhet. (86-87p)

Ingen expert på dolcetto, inte det heller, men ur minnet landar det någonstans mitt emellan Fratelli Revellos generösa, tillgänglig och Roagnas egna, kärva. Ett vin som ger motstånd och kräver en viss tolerans mot ofruktighet men som ändå lirar alldeles utmärkt lite oavsett tillbehör.

Tills nästa gång. Imorgon kickar vi igång...

Sottimano Langhe Nebbiolo 2007. Igår korvgrillning, idag världen..

On fire

Igår intogs lunchen ståendes, mellan tuggorna servade jag resten av familjen, och matro var igen ett begrepp som kändes avlägset. Det till trots, finns det inte mycket som är lika mysigt som en live eldning. Problem med tändning, övertändning, svidande rök, illaluktande rök, grillglöd, utebliven grillglöd allt som hör en bra jopphejdi till, lägg till ketchup på kinder, kläder och ett ofrivilligt dopp i bäcken och allt med en överton av glädje.

Idag blev det mer civiliserade former av umgänge, lunch på lokal och ett flängande mellan diverse affärer. Kan egentligen inte säga att något är bättre än det andra, är på sätt och vis ytterligheterna som gör det. Båda dagarnas eskapader underlättades och förgylldes av att vännen J var på besök. Maken till barnvänlig, tålamodsbesittande och snäll människa får man leta efter. Sa jag att hon hade med sig en present till mig, me like alot.
 

Fotogenisk

Till säsongens första, men absolut inte sista, lergryteduvning behövdes ett rejält sällskap. Sottimanos Langhe Nebbiolo 2007 (årgång 2009 finns på SB nr 71544, 190 kr) fick sätta korken till. IV-Patrik har provat 07:an och PR-Niels har satt tänderna i 09:an. Jag förväntar mig bra doningar, någon sa något i stil med mini-Barbaresco.

Men smudars det var väl en härlig doft, röda solmogna bär med mörka jordiga toner, precis avvägt med fat och topptoner av mustig målarfärg. Vidare finns det tjära och mera undervegetation. Och det här är direkt efter att kroken dragits. Doftinslagen är härligt sammanvävda och uttrycket balanserar mitt mellan primärfrukt och mognad, mer av den här varan tack.


Munkäslan är åt det slankare matvänliga hållet men med en mörk mullrande botten. En härlig syra biter tag men låt er inte luras, det finns fortfarande gott om skinande röd frukt och fyllighet för att verka mer fylligt än tunt. Jord, aningen kompost och även här lite målarfärgskänsla bildar en komplex helhet och fantastisk drickbarhet om man gillar lite ruffigare tag. När tempen höjs tillkommer en pikant likörkänsla. Avslutet markeras med gott om tanniner, som trots att de är halvt inbäddade, fungerar rejält upptorkande.


Eftersmaken är lång och torr där frukten spelar ikapp med lite smaksam kärnbeska och andra toner som är mer svårbestämda. Även eftersmaken är balanserad, med alla uttryck som kan önskas för att väcka mersmak.


Å, här var det svårt att sluta "smaka". När något är så här balanserat, klädsamt och komplext har jag svårt att värja mig och varför? Ska bli intressant att smaka 08:an och 09:an. Ah, tänka att det finns så mycket gott vin. Sa jag att tempen låg på ca 16 grader. (90-91p)


Tills nästa gång. Måndag imorn, kom du bara...