Gustave Lorentz Evidence Pinot Gris 2013..

Tysk riesling, bentorr, bättre klass, ska vi säga runt 200-250 kr? What, inte riesling, vad är det då? Jadu, efter många om och men landade gästen, inga namn med det rimmar på Bulf, i Frankrike, närmre bestämt Alsace och Pinot Gris. Men lätt var det verkligen inte.

Blindprovning visar sig ännu en gång vara en av de mest underhållande former som finns, säger han med facit alltså. Öppet landar Gustave Lorentz Evidence Pinot Gris 2013 (nr 75542, 129 kr) kanske inte i rieslingtyskland men att det är ett bra vin råder det ingen tvekan om. Kanske aningen platt och opersonligt för att nå de verkligt höga höjderna men sett till pris är det ganska klockrent. Aromatisk, hyfsad syra, fräscht lovande med en fetare botten. Det är i munnen det händer, lite fetare, härligt fyllig frukt, krydda, piggt och fräscht. Det kickar in en riktigt pigg syra mitt i all prakt och avslutet tar ett tag på sig innan det mynnar ut.

Tills nästa gång. Tänk att det är så härligt att vara ledig...

Lacrima lui Ovidiu 12. Imorgon tar jag officiellt ett steg närmare graven..

En gyllene tår från Rumänien

Rumänskt vin? Jaså inte det heller. Nog för att jag har lapat sol vid Svarta havets strand, förundrats över trevliga och ytterst arbetsamma människor och duckat för en och annan framrusande Dacia men det här är det närmaste jag kommit rumänskt vin. Jo, jag vet, om jag besökt landet borde något slunkit ner, och det gjorde det kanske men detta var innan intresse och fokus var vinöst.

Lacrima lui Ovidiu 12 (nr 76194, 189 kr) är en spännande bekantskap, lagrat minst 12 år, 15 % alkohol, blandad kompott på Pinot Gris, Chardonnay, Riesling och Sauvignon blanc ger en frisk och fräsch doft trots en hel del sötmättad russin/fikon/torkad topisk frukt. Riktigt fräsch faktiskt men se till att det det är bra kallt.

Munkänslan är söt, trevligt balanserad, med en piggare ton blandat med en ganska satt mix av nötter, torkad frukt och komplexare jordigare drag. Det finns en ton, som jag endast kan härleda till gammalt läder som spär på den egna känslan. Vet inte om det enbart är av godo, men eget är det absolut. Den relativt låga alkoholhalten är snyggt integrerad.

Eftersmaken är hyfsat lång, med nötter, fikon och gula russin. (86-87p)

En rumänsk tolva

Säga vad man vill men eget är det absolut, den relativt fräscha tonen gör att de inte blir allt för sötjolmigt och de torkade frukterna/nötterna gör det säkert gångbart till en och annan dessert, fast bäst tycker jag att det är till en bit lagrad hårdost. Skadar verkligen inte att pimpa en och annan sås med heller.

Tills nästa gång. Man lär så länge man lever, vad finns det annars för mening...

Kientzler Tokay Pinot Gris Kirchberg de Ribeauvillé 2000. Vi hade i alla fall tur med vädret..

Smultron

Jordgubb

Nu ska jag sluta tjata om trädgårdens attribut, en sista anhalt bara vid barnens favvobär. Hur många har smultron, jordgubbar och hallon tio meter från ytterdörren? Jasså inte, aja något ska man ha för att man bor på "landet".

En till sak som är bra med att bo på "landet" är just närheten till den samma. Snabbt iväg och grilla en korv eller två medan regnat samlar kraft för ytterliggare en omgång. Tio minuters promenad och lite joxande och smack så befinner man sig mitt i skogen med brinnande brasa, tokiga ungar och en korv i handen. Underbart!

Gårdagens lilla har legat till sig ett bra tag i källaren, Kientzler Pinot Gris Kirchberg de Ribeauvillé 2000 (ca 70 riksdaler) på halva hittade jag i Atomwines reaback, just denna är slut sedan länge men det brukar alltid dyka upp något nytt intressant till ett pris som är alldeles för svårt att motstå.

Mogen lite oxidativ doft med inlagda persikor, musselspad, honung och krusbärssaft. Spännnade, moget och eget. Har lite svårt att sätta fingret på om det bara är intressant eller om den dessutom är god.

Munkänslan är åt det rundare hållet, men fortfarande hyfsat torrt, gula mogna äpplen, något småoljigt, balanserad syra som tar tag i sluttampen och lyfter upp helheten. Ganska gott om oxidaktiva inslag och en personlighet som balanserar mellan udda, spännande och god.

Eftersmaken är bra lång, bokna äpplen, något musselskal och en citrustvist långt bak i bakgrunden. (86-87p)

Jaha, vad va det här då. Finns vissa likheter med den söta tokji som jag drack nyligen men fräschare mer återhållen och såklart inte lika söt. Finns även vissa likheter med jura vin, med sina oxidaktiva drag. Tror att jag gjorde helt rätt i att ta denna nu och inte senare, trots vissa invändingar är det en spännande dryck med bibehållen stuns och charmiga egna drag.

och hallon

Tills nästa gång. Grattis Sverige, ännu en gång visar vädret sin charm...

Artisan Halbturn White 2009 och lite blandat småplock. Joråsåatt..

Trevligt upplägg, kassa glas

Jo jag vet, låt oss säga att detta är sista meningarna kring sommarens inträde eller ej. Men snöslask och en avföringstorm behöver ingen, vän eller fiende, vakna upp till. Sovmorgon, till 05.45, fick jag i all fall. Nu har jag släppt väder bollen och lirar med det som finns så länge jag kan. Tidigare i veckan var jag medbjuden till mors vinprovarsällskap på säsongsavslutning. Sammanfattningsvis var det go mat, hyfsade viner och kassa glas där lagring ännu en gång visade sin överlägsenhet. Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet 2006 var bra mycket mer homogent och murrigt än hyllvarma 2010 (nr 6253, 89 kr) . Fast det är klart, ok vin blir sällan stort även om det lagras så nå fler till källaren blir det inte för min del.

Gammal är äldst

Vad det däremot blir påfyllning av är Moscato, vars fruktdessertomfamnande kram är läskigt inbjudande. Igår matchat med jordgubbar och passionsfrukt i sockerlag. Fast det är klart, inte mycket slår solvarma dito och en skvätt på och i glaset. Passa er dock om ni hugger en Castiôn Moscato d'Asti (nr 7873, 85 kr) som står i de flesta hyllor, 2010:an kändes gammal så ta en 2011 om du måste. Själv tänker jag nog lägga vantarna på Prunottos (nr 97012, 99 kr) istället.

Jo, nu är de här.

Mycket Österrike nu men jag tycker att det lilla landet förmår att skapa personliga, mitt i min prick, spännande viner. Även de "billigare" jag testat har bjudit på mersmak, varför inte prova något en bit upp på kvalitetsstegen. Artisan Halbturn White 2009 (varuprov, finns för 259 kr hos handlavin) måste ände höra dit. Chardonnay 50%, Pinot Blanc 25 % och Pinot Gris 25% uppfostrat i ny fransk ek ala 225 och 500 liters kanske inte hör till mina vanliga vitvinspreferenser, desto mer spännande.

En fräsh tropiskt rund doft med ett fylligare djup, Riktigt tjusig och härligt balanserat i en ung men fullt spelbar uppenbarelse. Nog för att man märker av faten, ok en del vanilj, men det bidrar bara till tyngt, komplexitet och karaktär där helheten ändå får betecknas som förhållandevis lätt.

Munkänslan är fyllig men ändå trevligt pigg, lite år det småmöriga hållet men den fräsha frukten lirare på bra och väger upp helheten. Följsamt och fylligt utan att vara tungt eller tröttnade. Avslutet stramas upp en aning med en förnimelse av något som möjligen skulle kunna kallas bitterhet.

Eftersmaken är lång med rund mogen gul frukt, allt från den nordiska till mer tropiskt belägen, lite vanilj men framförallt smackade god. (90-91p)

Mums, vilken injudande skapelse. Bra annolunda mot vad jag brukar dricka men smörapåetttill vaniljkextillpersikopajen bra. Med ökad temp stramas strukturen upp och blir mer krävande, och då började jag ändå på 11-12 grader. Det som bidrar till hänförelsen är ännu en gång personlighet, balans, struktur och drickbarhet. Vad mer kan man önska egentligen?

Ved eller inte ved, det är frågan

Tills nästa gång. Kanske något sött i helgen?...