Pittnauer Blaufränkish Dogma 2013..

På ren svenska, så jävla gott! Pittnauer Blaufränkish Dogma 2013 ( nr 78260, 209 kr) är snarast italiensk i sin framtoning, missförstå mig rätt, det finns gott om Österiskiska markörer och biodynamisk bärig busighet också, men det eteriska, svävande som man kan hitta i bra nebbiolo kombinerat med den höga syran i gott sällskap med den matorienterande lättheten som återfinns i bra dolcetto känns mer italiensk än österrikisk. Fast samtidigt, det är svårt att missta sig på ursprung och det är helt klart en seriöst bra balanserad ung Blaufränkish. Opolerat, lite rått rent av men med allt på rätt plats, framförallt hjärtat. Det råder inget tvivel, köp och drick!

Attans! Verkar som att den inte kan beställas längre, någon som har koll på varför? Synd, men om den dyker upp igen finns det inget att tveka på.

Tills nästa gång. Ledig!...

Koppitsch Blaufränkisch Neuburg 2011. Dags att fokusera..

Koppitsch Blaufränkisch Neuburg 2011

Jahapp, då var det snart dags igen, att lägga kameran i ide för att sakteliga dammas av när dagsljuset kommer tillbaka någon gång i April. Ok, inte riktigt så illa, men nästan. Ni som inte är hemma om dagarna och måste passa på de få timmar av solljus som passerar mellan jobb och kvällsmat, om det finns några, vet vad jag menar. Än ger jag dock inte upp, ibland sammanfaller anda och ljus, då är det bara att släppa tvätt, barn och annat väsentligt för att försöka fånga en strimma ljus.

Med mig ut har jag en flaska biodynamisk blaufränkisch, på något sätt vill jag försöka fånga essensen av vad jag tror att Koppitsch Blaufränkisch Neuburg 2011 (köpt hos handlavin.se för 209 kr) ska ge mig senare under kvällen, det sista ljuset fångat i en vaxförsedd flaska flytande glädje. För hur ska jag annars förklara den otroligt flörtiga örtiga doften, svalt och dansant letar det sig upp i näsan och vidare till lustcentrat. Så långt ifrån tung och tråkig man kan komma men ändå med tyngd och pondus. Beter sig precis lika ärligt och härligt i munnen, börjar redan vid källarsvala 13 visa upp sin bästa sida. Ungt, balanserat med en svävande lätthet och betryggande tyngd på samma gång. Örter och bär, det där mörka, smått bläckiga, som jag tycker är karakteristiskt för blaufränkisch, något floralt, mer pigg örtighet. Allt samlas i en saftig, bärig och framförallt lång eftersmak. När tempen stiger smälter saker och ting ihop, men kvar blir den pigga, dansanta örtigheten, balansen och glädjen.

Tills nästa gång. Champagne, kan de va nåt?...

Pst. Alltid roligt att bli omnämnd, hur oförtjänt det än må vara, superhärligt faktiskt!.

Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009. Varning, läses på egen risk..

Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009

Från Toni Hartl

Det är väl för bedrövligt att samma sak ska hända varje vår, att det inte ska gå att uppbringa ett rött lätt vin med schwung i bär och drickbarhet i källaren. Av någon, inte allt för oförklarlig, anledning känns suget efter ett mustig rött lite avlägset. Rosé är jag inte allt förtjust i och vitt känns ibland aningen för lätt. Men hur kommer det sig att det är samma visa varje år? Ok, en och annan flaska finns det allt, men Terre Neren har jag precis nallat av, Fleurien likaså för att inte tala om standardverket från Becker. Två uppenbara anledningar, ett jag köper för lite, två det jag köper dricks upp eftersom det är schwung i bär och drickbarhet.

Frågan är om en ströflaska Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009 kan göra susen. Källarsval, ca 13 grader, utan någon som helst förväntning beter den sig nästan som en sparsamt ekad Chianti i doften, lite krutrök och en smula mörkare bär och en grön ton gör att liknelsen inte blir klockren. Doften känns betryggande sval, pigg och bärig, precis som jag ville ha. Men det finns en mörkare komplexare tyngd som möjligen kan ställa till det. Puh, då kan jag andas ut. Lätt, mörkbärigt, svalt, följsamt och precis så uppiggande som jag hoppades på. Även i munnen beter det sig som något sangiovesebaserat, fast mörkare och bärigare. Här finns allt man kan önska i balans, följsamhet och personlig mörkare tyngd. När tempen stiger och luften gör sitt blir det förvillande slankt för att vara så fylligt eller är det månne tvärs om, för att inte tala om att eftersmaken klingar riktigt länge. Det här är ta mig tusan riktigt bra och den enda uppenbara nackdelen är att det inte finns flera flaskor kvar i källaren, fast det är ju ganska enkelt att råda bot på. Slutet gott, allting riktigt gott.

Zalto Burgundy

Tills nästa gång. Vulkanrök på er allihop, hoppas att ni inte sätter i halsen som vissa verkar ha gjort.

Pst. Bara för att förtydliga, om ni inte förstått det vid det här laget så är mina doft- och smaknoter högst personliga och egentligen finns det inget som säger att de är med "verkligheten" överensstämmande, trots att de alltid är helt sanna.

Krutzler Blaufränkisch Reserve 2009. Orkesoptimist, jag?!

Livets pussel

Hade egentligen lovat mig själv att inte blogga på ett tag, ekvationen jobb, barn, hushåll, mat-, dryckesspridande och allmänt fotande rann över vid åtagandet av ytterliggare fotojobb. Något får stryka på foten och det mest naturliga är att ta bort det ideella spridandet av mat-dryck-bild oavsett hur roligt det är. Men skam den som ger sig så lätt, fick en liten lucka och vad gör man inte för att sprida det goda ordet.

För alltså vad är det med de här Österrikarna? skidor kan de åka, ialla fall sist jag hade tv, trevligt folk är de, i alla fall de som jag har haft kontakt med och vin kan de göra. Ta till exempel Krutzler Blaufränkisch Reserve 2009 (köpt hos handlavin.se för 219 kr), ett skönt småblommigt doftande vin med ryggrad, struktur och gott om mörk frukt. Backat med en återhållen men ändå närvarande ekkant. Munkänslan sitter som ett skruvstäd först, syror och småbesk mörkfrukt som drar åt tungskruvarna. Ge det dock lite tid och intrycket lättar, lämnar en välgjord, gedigen, småegen skapelse som dock fortfarande är bra utmanande. Men släng in lite schyst Sweizisk Gruyere reserve, en torkad spansk korv och voilà. Du har fått bästa europeiska sammanhållning. (87-88p)

Och nej, jag vet inte om jag kommer köpa Krutzler Blaufränkisch Reserve 2009 igen, aningen för eget och utmanande i dagsläget samtidigt som det inte når de riktiga smaktopparna i min gom. Å andra sidan är det en spännande bekantskap, lova mig dock en sak om ni dricker den i närtid, låt den få sällskap i gommen. Annars gör ni både er och vinet en otjänst.

Tills nästa gång. Nu kanske det dröjer, men jag lovar inget...

Gsellmann och Andreas Gabarinza 2007. Giftas..

Bilder påväg

Ibland är gränsen mellan fritidssyssla och arbete hårfin, det bästa kanske är man kan kombinera de två. Igår fick jag smaka det sötasura äpplet, vännerna M och J gjorde slag i saken och behövde någon som förevigade det hela. Frågan kom och svaret var inte lika givet i mitt fall som i deras, skulle jag verkligen kunna stå upp till förväntningarna? Vi får väl se, roligt var det i vilket fall. Grattis ännu en gång, fasiken va skitsnygga ni var.

Ljuv musik

En som spenderar bra mycket mer av sin fritid med jobb är Peder som driver nätbutiken handlavin.se. Lite vila verkar han dock få för nu är butiken semesterstängt men så fort han slår upp portarna igen ska jag hålla utkik efter mer vin från Gsellmann och Andreas, Gabarinza 2007 (köpt för 279 kr, men pass på finns bara enstaka ex kvar) formligen orsakade jubelrop här hemma.

Doften är fullspäckad med mörk generös frukt, gott om ekattribut men bra balanserat med en piggare ton. Tillsammans bildar det en riktigt skön doft som trots sin tyngd känns balanserad och riktigt sval

Munkänslan är fyllig, underbart grepp i den smårunda mogna mörka frukten, lika bra grepp i den friska pigga syran och allt omgärdat av mörkare silkiga slingor av kaffe och mörk choklad . Avslutet snörper upp med torra runda tanniner och mer av den underverkande syran.

Eftersmaken vill inte ge sig och är även den fullspäckad av frukt, körsbärskärnor och en mörkare finish (91-92p+)

Växer inte på träd

Undrar om inte detta är det maffigaste, mest publika men ändå snyggast sammansatta vin som jag provat från Österrike, kanske inte säger så mycket men för min del bevisas ännu en gång storheten i detta allmänt okända vinland. Till grillad fläskkarré, grönsaker och bea satt det som en fläskläpp och minst lika bra utan. För att inte tala om vad några år på rygg kan göra!

Solsken i slutet också?

Tills nästa gång. Tur att vi lyckades pricka den enda dan utan regn hittills denna sommar...

Pst. Magnus har också köpt på sig.

Kopfensteiner Blaufränkisch 2007. Its on, kanske..

Jepp, stor kupa

Jahapp, ingen sjuk, tyvärr en död men livet som hon kände var sedan länge långt borta. Barn laddade, föräldrar har inte riktigt införstådda men nu verkar det bli av. I eftermiddag kommer Hagaparken få ännu ett par rekreationstörstande själar på halsen. Någon natt borta kommer göra gott, förhoppningsvis kommer vi tillbaka mer laddade än någonsin.

Blir till att hålla sig i huvudstadsperiferin. Inget Vinnordic, vars storhetstid tydligen ändå är förbi, åtminstone om man ska tro snacket bland snackisarna. Lite synd att det inte blir någon möte med resten av vinkvittrarna, förutom alla andra trevliga själar hade jag gärna träffat Peder Molin, mannen bakom Handlavin, vars viner hjälpt till att ge, åtminstone mig, en ny inblick i vad Österrike kan förmå.

Kopfensteiner Blaufränkisch 2007 (varuprov, kostar 115 kr hos Handlavin) är ytterliggare en charmig egensinnig sak. Doften är mörk, bärig, lätt blommig med gott om jäklaranamma. Det finns en lätt jästsaftig känsla och en aningen likör på toppen. Den går snarare på kraft än elegans, men ändå med bibehållen charm.

Munkänslan är åt det slankare hållet, med gott i tryck i både syra och ungbärighet. Det finns något mörkare som bygger på kanslan av kraft, snarare än elegans även här. Överlag ett homogent, saftigt uttryck med en gedigen stomme av både krydda, något småbläckigt och drag från bonnagården.

Vigören i smaken försvinner fort men lämnar en bärig, fräsh ton som ringlar kvar bra länge. (86-87p)

Ah, jag gillar detta. Inte lika uttrycksfullt som Toni Hartls Edelgraben men smäck på i nyllen drickvänligt. Det jag gillar mest med detta vin är hur uttrycket är lätt och saftigt men ändå kraftfullt på samma gång. En given följeslagare till en fetare fågel även om det lika gärna kan stå upp mot en mustigare gryta.

Mörkt o ljust 

Tills nästa gång. Om tummarna håller, Radisson nästa...

Toni Hartl Inkognito 2008. Att uppskatta skatten..

Inkognito, lite småhemlig

Inget snack om saken, man får mycket gjort när dagen startar 05:00. Sonen är inne i en fas, undrar om uppväxten är något annat än faser??, i vilket fall go upp, go upp brukar vara startskottet på ytterliggare en dag i ottan. Har provat de flesta taktiker för att få slumra några minuter till, allt från att låtsas sova till att hålla fast, inget resulterar i sömn bara en arg liten pöjk vars volym tillslut väcker resten av det sovande sällskapet. I morse fick jag lilla gubbens man uppkörd i näsan, bara att kapitulera och kliva upp.

Har känt mig oförskämt pigg de senaste dagarna, ni vet lite sådär halvflummigt dödapoetersfångadagen  aktig. Underligt att tidig uppgång kan vändas från ett h-vete till det bästa som hänt. Ja ni hör, lite till sömn skulle inte skada.

Inkognito, en upplyst doldis

Mer Österrike i glaset, turen har kommit till Toni Hartl Inkognito 2008 ( 08:an är tyvärr slut, 09 finns för 22,70 euro hos der Wein Weber)

En stor doft med mörka choklad doppade bär, sydfransk örter, mer mörkt trä och en tydlig likördricksvarning. Inget för den svagsinnade men absolut inte obalanserat.

Munkäsnkan är härligt fyllig men med en bra balanserad syra, gött om bär, moreller, plommon och lite vinbär. Uttrycket är riktigt saftig och tappar inte för en sekund fokus. Ekattributen finns där likväl som en aning likör, men inte övertagande utan snarare som en fyllig vän att luta sig mot.

Eftersmaken är lång, med mer bär doppade i mörk choklad. (89-90p)

Härlig drickbarhet redan nu, men kan säkert bjuda till bra många år till. Finns en känsla av kvalitet, lite bångstyrighet och homogenitet på samma gång. Personligt och inbjudande samtidigt som det kan vara lite krävande. Ja jisses, nu böjar jag hallucinera på riktigt. Men något igenkännande finns det i de båda provade flaskorna från bioproducenten Toni Hartl. Något svävande, ogripbart, småskitigt och blommigt. Äsch, kan vara hur det vill med den saken. För min del är det bara att kapitulera, jag är helsålt på stilen. Bara att botanisera, i Österrike i allmänhet och Toni Hartls sortiment i synnerhet.

Inkognito, men absolut inte anonym

Tills nästa gång. Morgonlektyr, SKV 295, SKV 282 och SKV 283 går inte av för hackor...

Toni Hartl Blaufränkisch "Edelgraben“ 2009. Jag är inne i ett stim..

Klara kontraster på etiketten, det gillar vi

Då var jag igång igen, usch jag säger det tyst så att det finns chans att ångra sig. Med vadå? Skrotlyftande och allmänt hålligång. Försöker ta mig i kragen och aktivera alla de fantastiska muskler som även jag blivit begåvad med. Med min partner in crime, banar vi oss väg när våra bättre hälfter nattar barn. Faktiskt riktigt trevligt och ett välkommet intensivt avbrott. För att inte tala om att det finns en legitim anledning till att kroppen värker, och inte bara allmänt förfall.

Jahaja, gångerna som jag smakat blaufränkisch kan nog räknas på ena handen. Det är mer än nyttigt att bli påmind om vilken novis man är på det här med vin. Finns något nytt att hitta och särskilt noga behöver man inte leta heller. Finns tyvärr, fler stilar, producenter och vinländer än tiden räcker till. Tyvärr kanske är fel ord men lite gnager det allt.

Toni Hartl är också en ny bekantskap, Österrikare, biodynamisk med både internationella druvor och mer lokala som Zweigelt och Blaufränkisch. Toni Hartl Blaufränkisch "Edelgraben“ 2009 köptes från Toni pushern der Wein Weber för 15,90 euro. Och så klart är man inte först att prova, vem annars än nestorn inom vinorientering, Niklas, har en sweetspot för Tonis konster.

Jag säger bara, Toni

Doften är ganska stor, lite småblommig med gott om mörkblå bär, lite krydda och någon ljusare träsort. Lite beaujolaisaktig men mer satt och bastant. En riktigt trevlig komplex doft. Med bra mycket tid och luft sitter uttrycket desto bättre.

Smaken är ganska stor åt det slankare hållet med en pigg lingonsyrlighet, mer mörkare blåaktiga bär samtidigt som det är något småblommigt som vilar över hela uttrycket. Avslutet bjuder både på en lite grönsjälkighet, balanserad bitterhet blandat med någon småmurrig krydda.

Eftersmaken är bra lång, bärig med mer trätoner och lite grönare själktoner. (88-89p)

Vilken tur att jag lät flaskan stå kylskåpskallt fler dar än vad som är sedvanligt, det som först verkade krävande och alkoholbittert känns nu inbjudande i en hyfsat krävande stil. Personligt, lite småfloralt, nästan lite dansant och småflummigt men med bra bett i syra och bitterhet. Det finns lite drag av något pinotaktigt men ändå inte. Sitter som en smäck till husmansklassikerna, köttbullar, mos och brunsås. Och jo, finner det mer än njutbart på egenhand en vecka efter öppnandet.

Tills nästa gång. Vad håller egentligen snön på med...