Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2013..

Då var det dags, gräsänkling. Har fastnat ganska ordentligt för Alf Tumbles utmärkt nördiga podcast, Dela en flaska. Fungerar faktiskt riktigt bra till tunga marklyft också, tro det eller ej. I samtalet med europamästaren Arvid Rosengren nämner Alf i förbigående att han brukar öppna flaskor som hans sambo gillar mer. Precis! Min bättre hälft uttrycker det snarast rent ut, hon vill inte ha sånt där konstigt naturligt, slankt och syrligt. Lika bra att dricka det när man är själv med andra ord.

Speciellt konstigt är väl kanske inte Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2013 (nr 99338, 139 kr) men nog är det slankt och sirligt allt. Doften har en sådan där härlig balans mellan småskitigt och flörtig bärighet. Bären drar åt lingon björnbär och det skitiga är inte smutsigt utan snarast mörkt och inbjudande. I munnen är det bra utmanande, gott om syra och riktigt fast grepp på tanninerna. Tankarna drar inte allt för långsökt till en ung piemontesisk skapelse. Ett dygn i vila gör faktiskt inte susen denna gång. Fortfarande bra utmanande men med stoppning och en rustik balans som lovar gott för framtida bruk.

Det här måste nog vara den mest krävande Etna Rosso från Terre Nere som jag smakat som ung. Ska ni dricka idag rekommenderas ett ordentligt matsällskap, nog för att jag gillar det som det är men det säger nog mer om mig än om vinet. Resterande flaskor får gott vänta in lite till mognad, jag har lite annat att testa nästa gång frun är borta.

Tills nästa gång. Ni vet den där, borta bra men hemma bästa, så sant...

Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2011. Gräsänkling..

Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2011

Tack och lov för infriande förväntningar, det är en mörk bärig doft med en lätt orientalisk krydda. Intagande, där jag först fastnar i ett bryderi, hur kan något så lätt ändå ha sådan tyngd. Ju mer jag snurrar desto säkrare blir jag på att det finns något sött där också. Äsch lika bra att smaka.

Lätt och slankt till en början, mörkröda rent polerade bär, sedan kickar hela den där syra tannin grejjen in, mer torra uttorkande tanniner än syra. För trots ett slankt och till en början ganska följsamt uttryck finns det gott om kraft i flugviktssmällarna. Inte alls lika charmigt och inställsam som jag minns 2010:an utan mer av allt, mörkare och personligare. Eftersmaken sitter i ett bra tag, torr frukt, krydda och lite stjälk.

Det här var gott, men sanna mina ord, det kan alla gånger bli godare. Lägg till lite mognadstoner, nedslipade tanniner och ett mer integrerat uttryck till dagens charm, salmiaksten och polerade nästan runda frukt så har du en riktigt slagstark kombo. Bättre än 10:an? -Ajajaj, ok låt bli att vrida armen ur led, jag erkänner, nästan. Med tid och luft slipas tanninerna ner men fram kommer mer surkörsbär och vulkanrök, me like.

Körsbärsblommor och Zalto Burgundy

Och ja, körsbärsblommorna i vårt jätteträd är helt och hållet underbart vackra.

Tills nästa gång. Bara att hoppas på en lugn kväll, åtminstone tills frun är tillbaka...

Pst. Finns ett antal ströflaskor kvar på gröna skylten för 137 pix, skynda, skynda.

Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2010. Vissa dar är bättre än andra..

On fire

Skolavslutningar och väderomslag om vartannat, är det bara jag eller är inledningen på Juni en hektiskt tid? Trädgård och mage växer ikapp samtidigt som äldsta dottern pendlar mellan litet och stort barn för att inte tala om pöjken som äntrat tvärsförstadiet. Mycket nu, men ändå känner jag en viss harmoni i allt.

Solid as a rock

Ännu en gång slår vi läger i hembyn, skönt att ha närmast möjligt till förlossningshjälp, underlättar klart att barn, farföräldrar och kusiner funkar klockrent. Fast det är klart, tio meter till sjön kan vara lite problematisk med små som har mindre vett än badsug. Hittills inget dopp men jag antar att det bara är en tidsfråga.   

Rödlätt doft med lingon, körsbärssirlighet, lätt parfymerad med skiraste rosstänk och ett mörkare kryddigare drag. Kabang vilken skön träff mitt i lustcentret.

Och glädjen fortsätter i munnen, det var mig en matglad, pigg och sval rackare. Föredömligt fokus i den slanka kroppen från början till slut. Gott om sirlig röd frukt, en mörkare krydda i bakgrunden och allt omringat av en personlig italiensk accent som blir mer och mer tämjd med tid. Tanninerna, som knappt är kännabara, gör ett redigt jobb för att torka ur svalg och tandkött.

Eftersmaken är hyfsat lång, torr och lågmält lockande. (87-88p)

Något för varje smak

Eftersom jag är hänvisad till småsippar, ja det är verkligen mig det är synd om, finns det en viss tillfredsställelse att se en hel flaska försvinna i ett naffs. Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2010s (nr 91201, 129 kr) websaldo försvann nästan lika fort efter att IV hade skjutit med fyndpickan. Tur att jag hade fyllt på innan, fast jag sörjer lite för de som inte hann. Å andra sidan får man tycka olika, tunt, surt och ofärdigt sa frun efter en smutt. Fast jag vidhåller ändå att det är lika förträffligt till hemmagjord tonfiskpizza som egenkomponerad grillad bricka.

Tills nästa gång. Smaken är som baken...

Pst. Bjuder på lite..

Flower

power