Marqués de Riscal Reserva 2005. Jaha då var det tvåsiffrigt på celsiusskalan igen..

Modern eller oldschool, välj själv.

Vem försöker jag lura? Är man förkyld så är man sinnligt handikappad och det där med våren är bara en myt för att locka oss nordbor att det finns hopp om livet. Två konstateranden som SB verkar tagit fasta på för i dag lanseras den så kallade vårlanseringen. Inget vin över 200 kr, och de fåtal över hundringen verkar föga upphetsande. Men vem är jag att uttala mig? Jag är knappast representativ för svenska folket, det såg mina biologiska föräldrar till, och dessutom gjorde jag ett uttalande om en eventuell vår i förra inlägget. Bäst att gå vidare och konstatera att månadens, förlåt vårens, intressantaste köp för min del är den Armangac som släpps från nådens år 1971. Är säkerligen, i Armangac kretsar, lika strömlinjeformat och utslätat som resterande sortiment men där har jag inga referenser att tala om. Som min goda vän brukar säga, spännande.

Ok jag vet..
Ja jag vet att det släpps "dyrare" vin varje månad och ja jag vet att de flesta flaskor som är intressanta släpps i tre butiker och tar slut innan man hinner leta sig till närmaste butik för en beställning och ja jag vet att det inte är roligt att lägga detta i händerna på folk som för det mesta bara tycker att man är till besvär och ja jag vet att jag är lite väl synisk men prova att gå upp några gånger om natten för att sedan inse att morgonen börjar kl 05:00 så är du också snart där. Ja just ja du måste nog bo på landet också annars kan en sådan uppstigning vara fördelaktig om du vill ha en plats långt fram i kön.

Annat var det ju, min kära hälft utnyttjar en av fördelarna med ett närliggande sortiment. Häromdagen kom hon hem med en spontan flaska för att överraska. Men något är snett när även hon uttalar följande: - Nog var det lite svårt att hitta något nytt, känns som att vi har provat allt på hundraplusshyllan. Öh och det i en kedja som profilerar sig med ett av världens bästa sortiment.. Faan nu var jag där igen, en helt underbar gest i vilket fall.

Vinet? Marqués de Riscal Reserva 2005 kan du hitta på en hylla nära dig, frågan är hur det smakar.
Eftersom jag smakade först när min näsa fortfarande var bedövad fick munnen säga sitt, ett piggt fruktbetonat vin med riktigt kännbar syra en märkbar avslutande torrhet som övergick i en eftersmak som tittade fram förvånansvärt länge. Min kära tyckte att det var riktigt bra och så fick det bli.


Andra dagen var det ett helt annat vin, trött tråkigt med en överdos av murket trä letade sig fram i min nu fungerande näsa. Den bästa referensen är igen min kära, - usch vilket dåligt vin här du får mitt glas. 


Svårt med betyg när helheten inte kan vägas in, men nog ska det kunna stå två dagar utan att övergå i ett trött troll. Behöver jag säga att resten frystes in för kommande såsanrättning. 

För den som vill ha en mer nyanserad beskrivning besök den mycket läsvärda och insatta Tomas i Bryssel, han har nyligen provat.

Tills nästa gång. Bitter? Vem jag...

Conde de Valdemar Gran Reserva 2001. Det här gör vi om flera gånger..

Conde de Valdemar Gran Reserva 2001

Det var en gång ett par belägna utanför ett litet systembolag någonstans i Sverige.
Mannen sade:
- Ta en flaska vilken som helst.
Kvinnan sade:
- Är det någon speciell önskan?
Mannen sade:
- Den skall kosta från 100 kr och uppåt.
Kvinnan sade:
- Jo det förstod jag..
Föga anade mannen vad som skulle komma men kvinnan som var vis och kände sin man valde efter smak och tycke så mannen var lugn i övertygelsen om att det blir det en trevlig överraskning. Och nog var det trevligt, vinet? Inte mindre än en Gran Reserva från det uppskattade året 2001. Överraskningen? Jo att något så bra finns på i stort sett samtliga bolag runt om i vårt avlånga land.

Ibland är det givande att inte ha all kontroll på vad som skall serveras, eftersom frun ändå skulle göra en avstickare in på det lokala köpcentret så kändes det helt rätt att hon skulle bestämma. Egentligen bestämmer hon mer ofta än sällan eftersom det i mångt och mycket är hennes smak som ska tillfredsställas men det är en annan historia.

Det har blivit en och annan Rioja under senhösten och vintern, känns överlag som ett vin som passar utmärkt till lättare kötträtter och som sällan underpresterar i förhållande till prisklass. Med det sagt så återstår fortfarande de där riktiga höjderna, men som med mycket annat antar jag att det korrelerar med vad man är villig att hosta upp. En annan tanke är att Gran Reserva från 2000 talet möjligen är för ungt, den som lever får se.

I dagsläget får jag följande intryck.
Doften är varm, näsborsvidgande med en fyllig mustig frukt som drar åt körsbär och katrinplommon. Frukten är mogen men har inte ramlat över och blivit gammal eller uttorkad. Ganska påtaglig ekbehandling som varken känns överdrivet dillbetonad eller murken bara mustigt kryddig. Överlag känns doften vital och slagkraftig vars begynnande komplexitet skvallrar om lite ålder, men inte känns upplevs det att det är nio år efter skörd.

Smaken är fyllig med gott om frukt, varm coh gott om tanniner som känns som små små sandkorn som stramar upp och torkar ut en aning. Mitt i allt återfinns lite choklad och vanilj men på intet sätt kladdigt utan kryddigt där helhetskänslan ännu en gång känns vital och endast i en begynnande mognadsfas.

Eftersmaken är hyfsat lång, stram och nu upplevs plommen mer torkade än riktigt mogna. Sammanfattningsvis ges en kvalitativ, gedigen känsla som ålder till trots inte visar några direkta ålderskrämpor.  (88-89p)

Ännu en gång en Gran Reserva som i mitt tycke överpresterar i jämförelse till pris men som inte har det där lilla extra som lyfter upplevelsen ytterliggare en dimension. Om ni är ute i sista sekund och letar efter något sällskap till kvällens helstekta fläskfilé med ett smågräddigt tillbehör och "bara" har det lokala utbudet så skäms denna flaska inte för sig, den är rent av så bra att den kan planeras in i en mindre spontan bjudning. Men se till att lufta den ett tag innan, dag 2 och 3 var  upplevelsen om inte bättre verkligen inte sämre.

Tills nästa gång. Varför kan inte reklambladen alltid vara lika späckade med delikatesser till bra pris?...

Vallemayor Gran Reserva 2001. Nu är alla julkalendrar klara..

En gran(n) färg

Ett distrikt som har fått ett skamfilat rykte måste vara Rioja, för att på åttiotalet (har jag hört) varit en riktig trotjänare i flera hem fått ge efter för mera fruktstinna nyavärlden (eller moderna om man föredrar) viner. Viner som inte luktar dillspa och där dess fruktprakt är lika svårmatchade med mat som de fungerar till prat. Jag är inte en av de som resolut talar mot eller för den ena eller andra utan jag förespråkar mångfald. Även om jag ibland själv kanske inte lär som jag lever.

Jag gjorde en tidigare bekantskap med en gran reserva, alltså ett vin som lagrats länge på fat och som trots sina modiga åtta år var i full vigör. Nu var det dags igen, när Vallemayor Gran Reserva 2001 (nr 94428, då 199kr, nu 152 kr) släptes i september var det på vippen att en flaska följde med hem. Nu när den reas ut känns det inte mer än rätt.

Men först en liten uppdatering om familjeläget, sjukdomsförfall i hela familjen, skottning på kooperativdagis samtidigt som förkylningen härjade och besök av vännen J. Först så överlevde vi ännu en förkylning x3 även skottningen var med facit i hand riktigt trevlig trots mående. Besök av J blev bara ett välkommet avbrott och jag ser fram emot nästa besök.

Vallemayor Gran Reserva 2001

Tillbaka till vinet.
Doften är ganska stor med inledande jästa katrinplommon och lite smågammalt murken trä, en aning kräftspad men inte överdrivet. Efter lite luftning blir den mörkröda frukten mer vital med en stramhet och en antydan till en sötma som kändes inbjudande. Lite vanilj och fetfilskänsla blandades med en starkvinston som lämnade en smått eterisk och hänförande doft även om den ändå inte var överdrivet komplex. 


Smaken är utfyllande med mörka lite murriga bär, som efterhand luftas liv i och bärs upp av en pigg och förvånansvärt vital syra. Tanninerna är rejält torra och biter tag i avslutet och stramar upp ytterliggare. 


Eftersmaken är lång med mogna plommon, russin, choklad och en touch av trä. Trots det mogna intrycket så blev vinet överlag mer vitalt med lite luft och kändes faktiskt lite "ofärdigt", så en vidare lagring är nog inte helt fel. (89p)


Men det är till maten som detta blir en riktig fullträff, lågtempad filé med potatisgratäng och vinet riktigt sjunger. Eftersmaken försvinner men mellanregistret lyfts.

Efter att reatrissen gjorde hela svenska befolkningen, ja eller den lilla del som läser vinbloggar, uppmärksamma på septembersläppets grannare rea flaskor har dessa försvunnit i ilfart. Men denna något skamfilade kusin från landet finns kvar, så passa på och fynda gammalt hederligt rödtjut. Jag har köpt på mig, så nu är det era flaskor som är kvar..

Tills nästa gång. Idag går kollegan på föräldraledighet, ja om det är ledighet kan diskuteras...