Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva 2008. Nja, kanske eller jo absolut..

Monstanto minsann

Wolfgang hojtade att lite "nya" Chiantiproducenter skulle hitta hem med tillhörande intropriser, jag nappade och köpte några Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva 2008 för det i sammanhanget modesta priset av ca 12 euro, kostar nu 17,50 euro. Inte värsta summan kanske någon tänker men att köpa pluralis av något osett är alltid lika vanskligt, fast det är klart helt okänd är inte Riservan från Monsanto. 2007 var årgången som satte igång ryggdunkandet på allvar. Frågan är dock hur detta skulle passa mig? En hardcore Chianti utan värst insmickrande drag lät det då. Och hejaropen lät sig inte dröja, även om de var uppblandade med ett och annat höjt ögonbryn.

Nej uscha, inleder lite väl dämpat och bra lingonsyrligt. Men med tid växer intrycken fram. Doften förblir något blyg men bärigt finstämd med en mörkare köttigare ryggrad. Framförallt surkörsbär, en gnutta lingon, lite rött kött och mörkare orentaliska kryddor.

Det är framförallt i smaken vinet lyfter. Det griper tag i en och släpper inte taget för en sekund, från de mörka sura körsbären, de mogna lingonen, den smågriniga bittiga syran, de mörkare kryddigare inslagen och de avslutande uttorkande knappt kännbara tanninerna. Inte förrens den långa, bärig och mörkköttig eftersmaken klingar ut kan jag pusta ut. (88-89p+)

Oldschool

Urskön, om man är lagd åt det hållet, härlig stram klunkbarhet i en smågrinig kärv gestaltning. Låter det gott? Nja, möjligen ett vin att älska eller hata. Jag gillar, fast resterande flaskor får gott lugna ner sig en aning och invänta en gnutta mognad.

Passar självklart förträffligt bra till lite charkplock och ost, försvinnande bra faktiskt.

Tills nästa gång. Har faktiskt köpt på mig lite rosé, får se om värmen kan lura fram korkskruven...

Monrosso 2008. Tillbaka till verkligheten..

Ett ljust vardagstjut.

Så var det vardag igen, pendeltrafik, middagsstök och dagislämningar. Det finns en trygghet i vardagen som är underskattad, synd att den infinner sig så sällan. Missuppfatta mig rätt, jag trivs hemma oavsett sjukdom eller beviljad ledighet men ibland behöver man arbeta för att verkligen uppskatta ledigheten.

För att inte tala om att det blir extra festligt att korka upp ett vardagstjut. Ni som har läst en eller annan vinblogg på sistone har knappast undgått att uppmärksamma producenten Castello Monsanto. Ni vet de där härligt traditionella vinerna med minst lika traditionell etikett. Vem som importerar denna småskaliga, personliga och traditionella producent belägen bland Chiantis kullar? Bristly vem annars. Signarturen P. gjorde mig varse om denna trevliga instegschianti, hm kanske dags för dig att dra igång ett eget skrivande?

Monrosso 2008 (nr 71655, 99 kr) bjuder på röd skir frukt, elegant och pinotaktig i all sin elegans. Bakom de renaste jordgubbar, körsbär och röda vinbär lurar något mörkare, en småskön släng av gödsel eller något förmultnande fast på ett bra sätt.


I smaken sjunger syran och bärfukten ikapp, ett rent elegant uttryck som balanserar på gränsen av vad som skulle kunna kallas tunt men förblir på rätt sida.  Om inte bären och syran hade hjälpt till att pigga upp så tar det uppstramande slutet och den pikanta kryddan tag och bär upp detta till ett fantastiskt matsällskap.


Eftersmaken sitter i ett bra tag med en rödbärig fräsh frukt i främsta led. (86-87p, ett praktexempel där poängen inte gör rättvisa för maken till fräsht, rent och glädjande tjut var det längesedan jag kom i kontakt med.)

Om det är detta som krävs för att gå igång ekallergikern P. så förstår jag att djungeln är lika stor som svårframkomlig. Jag har mig veterligt aldrig provat på en liknande Sangiovese, den är förvillande lik en pinot men elegantare och lättare än de jag har provat i samma prisklass. Ett fantastiskt mattillbehör som kan verka något tunn och snipig på egen hand. Inget för massorna men ett hederligt, leendeframkallande vardagstjut i den lättare klassen. Just ja se upp så att du har något som balanserar upp, den snudd på aggressiva lingonsyrligheten, annars kan det gå illa.

Tills nästa gång. Tack alla för stöd, inspiration och hjälp...