Copertino Rosso 2004. Redaktörens kommentar..

Även om jag i och med förra inläggets förträfflighet skulle kunna låta bli att göra följande inlägg känns det inte mer än rätt att försöka sig på ett eget återskapande kring upplevelse som stavas Copertino Rosso 2004 (nr 2077, 69 kr)

Förutom de uppenbara solskensmogna körsbären finns här nypon, mandlar, aningen målarfärgs känsla, rosor och läder. En skön komplex doft med mognad och personlighet. Lätt och eterisk med ett uns "skitighet", får en känsla av orientalisk basar.

Smaken är lätt, sammansatt med tydliga röda syrliga bär, lite läder och allmänt lite moget och även här lite små skitigt (stall, jord, allt sådant du inte vill ha in under ditt barns stövlar när det är nystädat). Även om avslutet nästan saknar tanniner bärs vinet upp av den syrliga lätthet som känns både italiensk och gammeldags. Trots att doften lovade lite mer än vad smaken kunde infria är jag på intet sätt besviken.

Nypon, rosor, körsbär och läder ringlar kvar i den ganska långa eftersmaken, efter ett tag får jag en klockren association till övermogna jordgubbar. (87-88p)

Fasiken va gott, moget, personligt och lättdrucket detta var. Ett sköndoftande rödtjut för under 70 spänn, det är nästan så att man får lov att bli lite lyrisk. I likhet med förre skrivare hittade jag lite målarfärgskänsla, dock inte den klockrena association till de vattenlösliga färgerna kanske för att jag var ett duktigt barn och inte sög på penseln. Färger verkar annars vara temat att krets kring, min kära hälft tyckte inte så mycket om denna upplevelse, läppstift sa hon i avsmak. Vadå? Jo så där lätt och parfymerat.

Oavsett vad man tycker tror jag inte att man lämnas oberörd av detta vin vilket i sig är en bedrift. I likhet med Birk, som kom med tipset, tycker jag att det är riktigt bra. Tack ännu en gång.

Tills nästa gång. Lillkillens första smakportion, undrar vilket vin han kommer att föredra...

Palazzo Rosso 2008. Matlagningsvin 2.0

En mustig köttgryta kräver lite mer än de sedvanliga slattar som brukar kunna frysas in efter överblivet vinsug. Så vad göra? Varför inte prova ett billigt "buffevin" från senaste nyhetssläppet, 49 kr och hyllat från A(rtberg) till V(invin.se). Frågan är om ett 49 kronors vin tappat i Simrishamn kan ges epitetet drickbart eller om det sonika är druvjuice som endast fungerar i maten. Min förra Simrishamn tappade flaska, om än ofrivillig, fungerade även om omständigheterna utgjorde mer än skälig del av omdömet.

Palazzo Rosso 2008 (nr 2009, 49 kr) ger ett självsäkert intryck med mörka toner av choklad, körsbär och blåa bär med en avslutande ekkrydda. Ganska trevlig om än något brudus fruktdriven och ungt där en hint av kvarvarande jäst kan förnimmas. Smaken är småsyrlig, söt med lite krydda och en frukt som på intet sätt är överdriven men fyller upp munnkänslan på ett behagligt sätt. De obligatoriska körsbären finns där liksom lite rotfrukt, salmiak, läder och torkat kött. Tanninerna är i stort sett obefintliga och eftersmaken bjuder på lite körsbärskärnor och dörjer kvar lite längre än vad som kan beskrivas som obefintlig.

Överlga en trevlig bekantskap som inte stoltserar med samma syrliga personliget som Fontanafreddas Briccotondo men som ändå säkerligen kommer att kvalificera sig upp på ett och annat buffébord eller kanske till en fredagspizza. Själv tycker jag att det blir lite för opersonligt men i grytan gjorde den underverk.

Tills nästa gång. I grytan eller i glaset, det är upp till dig...

il Nostro Rosso del Salento 2008. Grattis Syster!..

Ibland är livet precis så enkelt som man kan önska. En eftermiddag med arbete, egen bil hem istället för den allmänna droskan, och serverad kombination av födelsedagsfirande och fredagspizza. Lika enkelt som härligt. Det blev inte sämre av att det första som mötte i dörren var en iskall Founders English Ale (nr 11482, 18,90 kr), precis så knäckigt fruktig och näst intill halvsöt som en aptitretande Ale möjligen kan bli. Inget motstånd, ingen beska, ingen direkt eftersmak, bara okomplicerat lättgillat.

Den hemmalagade pizzan var precis så tomatigt ostdrypande som en hemmalagad pizza kan vara, Intrycket av pizzan tillsammans med kvällen vin var en direkt spegling på den härliga och familjära stämning som spred sig i tackt kvällens skymmning. För att återknyta till ett tidigare inlägg där jag utlyste "blint" vindrickande passade, il Nostro Rosso del Salento 2008 (nr 32205, 55 kr), som handen i handsken. Inga förväntningar, ingen koll på pris, ingen koll på struktur mer än att det enligt det lokala systembiträdet skulle passa bra till Pizza. Så vad fick vi? Ett uttalat fruktigt vin med körsbär i överflöd, inga tanniner och ingen eftersmak att tala om. Den närmaste liknelsen blir körsbärssaft med sting. Nu låter inte detta som ett bra omdöme men som ackompanjemang till kvällens atmosfär och mat fyllde det sitt syfte med bravur.

Tills nästa gång. Ibland är det enkla gott nog...