Copertino Riserva 2008

Bondgård, målarfärg och mörk polerad frukt.Utvecklad, komplex, aningen solbakad, följsam med personlighet och ett torrt smackande smakfullt avslut - Precis som det alltid har varit och precis som det ska vara.

Vilket vin? Eftersom ni reda har läst titeln och sett bilderna vet ni att det är gamle trotjänaren Copertino Riserva jag snackar om. Nu är det 2008 som gäller, tror att förra årgången jag provade var 2004. Hursom, det finns inte många, kanske inget, vin på Bolis som håller lika hög klass, genuinitet och igenkänningsfaktor som gamla hederliga Copertino. För er som har missat denna hyllvärmare, ja den har funnits på gröna skylten sedan 1992, kan jag berätta att det är lite accuried taste, en stor dos tillgänglig personlighet och något av ett under att hitta på våra strömlinjeformade appassimentodignande proseccobubblande hyllor. Så det så!

Tills nästa gång. Tre inlägg på en vecka, börjar bli en trevlig ovana det här...

Copertino Rosso 2004. Redaktörens kommentar..

Även om jag i och med förra inläggets förträfflighet skulle kunna låta bli att göra följande inlägg känns det inte mer än rätt att försöka sig på ett eget återskapande kring upplevelse som stavas Copertino Rosso 2004 (nr 2077, 69 kr)

Förutom de uppenbara solskensmogna körsbären finns här nypon, mandlar, aningen målarfärgs känsla, rosor och läder. En skön komplex doft med mognad och personlighet. Lätt och eterisk med ett uns "skitighet", får en känsla av orientalisk basar.

Smaken är lätt, sammansatt med tydliga röda syrliga bär, lite läder och allmänt lite moget och även här lite små skitigt (stall, jord, allt sådant du inte vill ha in under ditt barns stövlar när det är nystädat). Även om avslutet nästan saknar tanniner bärs vinet upp av den syrliga lätthet som känns både italiensk och gammeldags. Trots att doften lovade lite mer än vad smaken kunde infria är jag på intet sätt besviken.

Nypon, rosor, körsbär och läder ringlar kvar i den ganska långa eftersmaken, efter ett tag får jag en klockren association till övermogna jordgubbar. (87-88p)

Fasiken va gott, moget, personligt och lättdrucket detta var. Ett sköndoftande rödtjut för under 70 spänn, det är nästan så att man får lov att bli lite lyrisk. I likhet med förre skrivare hittade jag lite målarfärgskänsla, dock inte den klockrena association till de vattenlösliga färgerna kanske för att jag var ett duktigt barn och inte sög på penseln. Färger verkar annars vara temat att krets kring, min kära hälft tyckte inte så mycket om denna upplevelse, läppstift sa hon i avsmak. Vadå? Jo så där lätt och parfymerat.

Oavsett vad man tycker tror jag inte att man lämnas oberörd av detta vin vilket i sig är en bedrift. I likhet med Birk, som kom med tipset, tycker jag att det är riktigt bra. Tack ännu en gång.

Tills nästa gång. Lillkillens första smakportion, undrar vilket vin han kommer att föredra...