Drappier Brut Nature Pinot Noir Zero Dosage..

För 359 spänn kan det ha varit den intressantaste nya bekantskap som gjordes på Champagnedagen för några månader sedan. En dag jag tydligen inte delgett trots dess tydliga spår i form av nya bubblande bekantskaper och onda tandhalsar. Aja vi får väl se, det kanske dyker upp något.

Hursom, några flaskor inhandlades som följd och en sammanfallande födelsedag och gräsänklingskväll senare poppas korken på Drappier Brut Nature Pinot Noir Zero Dosage (nr 77236, 359 kr)

Precis lika härlig som jag minns den, doften är fräsch med en lätt nötighet, åt det medelfylliga hållet,gulröda äpplen, mineralkrita och en kittlande nerv. I munnen är det torrt, kompromisslös utan att vara varken ben eller munknäckande. Det är friskt, sjungande syra men redan från start finns det tyngd, något som bara tilltar med tid. Det här gör säkert inte ont att spara några/något och lyckas jag hör jag av mig.

Tills nästa gång. Får se vad frun säger imorgon...

Pst. Tydligen blev det här inlägg 600, ytterligare en anledning att fira!

Gérard Bertrand Naturae Syrah 2013..

Naturligt från storproducent? Jo vist sörru, Gérard Bertrand har några buteljeringar som är hållbart odlade, ska spegla druva och växtplats lite extra, utan tillsatt svavel och andra kemikalier. Tack vare Vinpunkarn fick jag upp ögonen för Gérard Bertrand Naturae Syrah 2013 (nr 71312, 99 kr), för ynka 99 kr var det lika bra att knappa hem några flaskor för egen testkörning, nu och någon tid framåt.

En ung ren fruktplymstår ur glaset, varken burdust eller flabbigt, utan stringent och lustfyllt. Samma sak i munnen, ung utfyllande frukt i massor, nästan lite utmanande med sin påtagliga syra och de kännbara uttorkande mjuka tanninerna. Eftersmaken sitter i ett bra tag med svarta oliver som främsta signum.

Det här är nog den roligaste bekantskaperna på länge, ungt, busigt, rent och lättklunkat med något som skulle kunna kallas sval balans. För knappt en hundring råder det ingen tvekan, prova! Sedan att det säkert sitter som en smäck om något/några år eller till köttbullar med brunsås och en lingonklick gör inte saken sämre.

Med lite tid försvinner såklart en del av det ungbusiga men det finns fortfarande gott om glädje och frukt kvar. Smyger in lite oliver i smaken också men håller ihop finfint.

Tills nästa gång. Beställning nummer två, check!...

Jean Foillard Morgon Cuvée Classique 2011

 Jean Foillard Morgon Cuvée Classique 2011

Den här lilla gynnaren försvann verkligen i ett nafs. Det var knappt att hjärnan hann registrera den mörka följsamma bärigheten, balansakten och de sydrhônska blinkningarna. För hur skulle den hinna det när lustcentret helt tog över och gottade sig i all läskande förförisk drickbarhet. Det är ett unikum om resterande flaskor överlever hösten,  Jean Foillard Morgon Cuvée Classique 2011 finns förresten fortfarande kvar, kanske skulle köpa ett sexpack till.

Tills nästa gång. Ahh jag älskar verkligen denna värme!...

Naturligt Vin av Emil Broomé och Emil Arvidson

Boken Naturligt Vin

Författarna: Emil Broomé och Emil Arvidson

Personligen är jag varken särskilt monoton eller militant i mitt vindrickande. Ska medges att jag på senare tid försöker konsumera mer medvetet men medvetet kan betyda stor som liten producent, franskt som australiensiskt, cab som gamay. Det finns en tillfredsställelse att vinvärlden är differentierad och den individuella smaken likaså. Jag vill inte, kommer inte, skriva någon på näsan vad som är bra eller dåligt, det räcker gott att "veta" det själv. Att däremot kunna bidra till ett mer kvalitetsintriktat drickande ser jag som en bonus.

Med det i åtanke är det uppfriskande nästan löjligt underhållande att svepas med i en bråkdel av det som utgör Natuligt vin, utan överdrivna smaknoter, moraliska pekpinnar eller faktabetungande text. Lättsamt, glädjande och personligt får vi följa med på en liten resa i Emils och Emils fotsår.

För seriöst, kan man annat än älska historierna! Oavsett vad man tycker om färdig produkt, naturligt eller ej. Det är en liten men naggande god samling porträtt som samlats i den första svenska bok om naturligt vin. Jag formligen slukade boken. Från pärm till pärm får vi följa, nästan smaka, en bråkdel av allt gott, excentriskt och aningen skruvat som finns i naturlig väg. För naturligare än Hirotake Ookas lilla branta plätt i Cornas blir det inte, bra eller dåligt, det är upp till var och en att bedöma men för mig, ganska ny i vinvärlden lockar verkligen historierna. Det känns som att någon har rört om i grytan och att vinvärldens "storheter" inte behöver komma från ett flådigt slott utan lika gärna kan komma från en övervuxen plätt i en brant sluttning.

Om jag ska nämna något på avigsidan så känns det aningen otillfredställande, jag vill ha mer, mer av allt. Och främst mer om de människor som banat väg, de personer som Emil och Emil hänvisar till utan att porträttera. Men det hoppas jag kommer i nästa bok, för det här området förtjänar helt klart mer svensk litteratur, framförallt om det framförs som här.

Och nej, det spelar ingen roll om jag läser boken för första eller sista gången, ständigt kommer jag på mig själv att vilja veta mer, få svar på frågor om vin och människan bakom som jag tidigare inte visste att jag hade. För naturligt vin väcker frågor oavsett om det handlar om att flytta sten, experimentera med nästinpå utdöda druvor, bekämpa fördomar eller bara ta en sipp till.

Tills nästa gång. Nu är det bara vinet som saknas

Pst. Fick Naturligt Vin av Emil Broomé och Emil Arvidsson som recensions ex.