Guigal Côtes-du-Rhône 2009. Enough already, dags för sol o dotter att titta fram..

Regn och rusk

Uuha, vilka förhållanden. Sänder en stilla tanke till alla galningar som gav sig ut och sprang en dag som denna. Även om de bästa väderförhållanden inte skulle få iväg mig 42 195 meter, möjligen 4219,5 meter, förvillande lika om du råkar fråga vissa av mina elever. Ne, istället provade jag och mina två små hur roligt det var med marknad och karuseller vid snålblåst, regn och 6 grader. Jorå, största tyckte att det var kallt och blött medan minsta ville åka meja, meja.

Årgången glänser

Precis bredvid värmestugan låg det lokala flaskoteket. Sommarlanseringen bjöd inte direkt på några ryckningar i spontannerven däremot föll blicken på en gammal trotjänare. Säga vad man vill om Guigals Côtes-du-Rhône  men det är imponerande att man kan skicka ut 3 miljoner flaskor med hyfsat hög kvalutta varje gång. Dags för test av 2009 (nr 2011, 99 kr). 

Doften är till en början ganska sluten, röd sirlig frukt toppat med en krydda som drar mot färskare trä. Trots att volymen är något neddragen bådar det gott, fin balans och ursprungstyiska bär-, gummi-, salmiakstänk. Efter bra med tid i glaset har det växt på sig avsevärt, mörkt och ganska kralligt med topptoner av lite vinbärslikör.

Smaken inleder övertygande, fylligt men dansant slankt. Alla bitar sitter på precis rätt ställe för att bjuda upp till en riktig svängom i munnen. Fräsh röd frukt mot en mörkare botten, precis rätt avvägt med fattoner, svala örter och ett bra uppstramande torrt avslut som lämnar en medellång eftersmak med saftiga bär och torrare trä.

Samma sak händer här, som i doften, med lite tid. Fylligare, mörkare, köttigare men ändå med bibehållen fräshör och något lätt som svävar över det hela. (87-88p)

Här finns precis allt jag kan önska för att börja tänka i termer som merköp, ursprungstyiskt, eggande och mångsidigt. Ett riktigt hyggligt vardagsbygge som är användbart till mycket. Skadar inte heller att det finns i nästan varje vrå i vårt avlånga land.

Ute bra, inne bättre

Tills nästa gång. Som så ofta tidigare blir gårdagens summering, dagens morgongymnastik för de små grå...

Pst. Vad jag vill minnas är denna version bra mycket mer tillgänglig, mörkare och faktiskt charmigare än vad 07 var vid ungefär samma tid.

Psst. Vov och vve har också provat.

Pssst. Frun är sprickfärdig och nio månader har nu tagit ut sin rätt. Hallå där inne du är färdig, kom ut!

Guigal Côtes-du-Rhône 2005. 301..

Bild 653

Ups, det går fort när man har roligt. Gjorde tidigare en kort notis om att det sakteliga började närma sig 300 inlägg. Och se där, så var det passerat. Istället för att göra en kort historia lång konstaterar jag glatt att det aldrig har varit lika roligt, lika berikande, lika intressant, lika utmanande, lika osv.. Det är helt enkelt j'vligt roligt att få ta del av och få delge sin betraktelser hur amatörmässiga de än må vara. Fast roligast måste nog vara kontakten med likasinnade, oliksinnade och allmänna galningar som detta skrivande har gett upphov till.

Fast det är klart, utan huvudfigur nummer ett, vinet skulle jag aldrig fortsätta. Först ut våren 2009 var Guigals Côtes-du-Rhône 2005 (nr 2011, då 99 kr nu 99 kr, då 2005 nu 2007) . En trotjänare på bolis med över tremiljoner producerade buteljer. Flera röster om lovande utveckling och klar plats i alla begynnande vinkällare. Klart jag köpte på mig, men sedan försvann det i mängden av alla andra "mer intressanta" inköp. Varför? Det här är ju riktigt bra grejjor.

anno 2005

Det är en stor härlig doft med mörka lite småspolerade bär, mustiga örter, aningen chark, lite gammalt trä, enbär och salmiak. En helfransk inbjudande doft där primärfrukten fått gett vika och mognaden har tagit plats. En riktigt härlig snigg måste jag medge. Med luft tillkommer mer mognadstoner som likör och läder.


Munkänslan är åt det slankare hållet, eller? Ja jäklars nog är det ovanligt fylligt för att vara slankt? frukten är småspritig med härligt integrerade mörkare toner som drar något åt källartrakten. Har dock inte riktigt kommit till undervegetationstadiet ännu, franska örter mot oreganohållet, en touch salmiak, en släng åldrande träslag. En pikant syra gör sig direkt påmind och uttrycket balanserar på småbitterhetens rand utan att för den delen tippa över. Tanninerna har i stort sett helt gått in i härligheten och gör sig endast påmind med ett småtorrt avslut.
Eftersmaken är torr men ändå fruktigt bärig, lång och småstram med örtiga inslag.. Röda äppelskal dröjer sig kvar längst. (89-90p)

Men nu så, det här var annat än bloggens första post. Jag vet att jag gillade detta då men nu känns det tamejtusan så bra det kan bli. Mums.

Tills nästa gång. Tack alla som läser, extra tack till er som lämnar en kommentar eller två. Fett nice helt enkelt...

Côtes du Rhône 2005. En nygammal repris..

Historien upprepar sig, allt från börskrash till personliga vinorienterade spekulationer. Den senaste tiden har varit kantad av personliga återupprepningar. Mitt vinbloggande, s(vin)dlande funderingar med flaskor som överstiger personlig budget likväl personliga smakpreferenser och återkommande viner. Slutligen tillbaka till ursprung. Ännu en gång, jag funderar hur många gånger mitt vintänkande kan ta stickspår till oändligheten och tillbaka. Det återstår att se.

Varför inte fira en annars helt ok tisdag med en återblick? Svärmor kom förbi med älgbullar, L och jag tog en utflyckt till Gävle för att hämta hem frun i huset, jag tog ett avstick till Systembolaget och lämnade tillbaka två 198 kronersflaskor och kom hem med fyra 90 kronersflaskor. Mer om det senare. Hemkommen, hungrig och trött, fanns vinvalet redan framtaget ur källaren. Nämligen en repris på inlägg nummer ett. Côtes du Rhône 2005 (nr 2011, 99 kr), det jag kommer ihåg från förra gången var en något återhållen frukt med en lovande framtid. Efter nästan ett år i källaren doftar vinet härligt inbjudande av enbär, lite ek och blåa bär kanske lite björnbär och hallon. Inte alls lika varmt inbjudande som den tidigare C-d-R Villages 07 utan mer återhållen stram men ändå läskande. Smaken tar vid med mer läskande frukt, blåbären blir mer tydliga än björnbären och ackopanjeras av de efterhänsna hallnonen detta övergår i krydda för att sedan helt övergå i tanninernas våld! Är detta verkligen samma vin som jag drack tidigare i år. Känner inte alls igen den här tuffa stilen.

Detta är ett klart bevis på att vin från samma producent från samma år kan smaka väldigt annorlunda. Känns inte som att ett år i källaren har polerat av kanterna utan snarare tvärt om. Frågan är om vinerna från början smakade olika eller om det handlar om hur och när de dricks. Jag vet att detta är ett massproducerat vin men ändå? Ett är säkert, den flaska som finns kvar i källaren får vänta åtminstone ett år till.

Tills nästa gång. Inget blir som man tror...

Côtes du Rhône 2005, en tvådagars

Så till mitt första riktiga inlägg.. Jag började detta inlägg på min "gamla"plats men här kommer hela.

Dag 1
Kom hem med mitt nyförvärv direkt från den lokala varuutlämningen. Två Côtes-du-Rhône av Guigal (nr 2011, 99kr), en till mig och en till källaren. Magen kurrade och frugan var stingslig. Slängde in skav gjord på rostbiff och trattkantareller i micron samt korkade upp vinet. Först möttes jag av ek och kork men det försvann fort för att ersättas av milda röda frukter. Lukten var lite gummigartad men lovande. Ett relativt lätt vin med en riktigt "vinröd" färg. Första sippen kändes vinet fortfarande ganska slutet men jag har förstått att det känar på att luftas ett tag. Till maten var det kanon, kändes dock som att det inte riktigt hade hunnit öppna upp sig (på en halvtimme, kanske inte så konstigt), men röda bär med en välkomnande syra fanns där, ska bli spännande att se vad som har hänt tills imorgon.

Dag 2
Vinet hade på något sätt smält samman, svårare att uttyda några distinkta drag, kvar fanns röda bär med den precis avvägda syran som imponerade från gårdagen, kanske också en touch av fat. Maten, grädd och örtspäckade köttfärsbiffar på närproducerad köttfärs tillsammans med råstekt potatis och morötter i rödvin/honung, var en utmärkt kombination där C-d-R verkligen fick visa att sig från sin bästa sida.

Summering
Ett klart "måste" vin som har sin givna plats i källaren.