Källarbesök hos Peder, handlavin.se. F-ledig hela dan..

I källaren hos Peder, handlavin.se

Olika nyanser av Zaltoglas

Hans & Gsellmann Traminer 2011

Spontanjäst och ofiltrerat

Det har blivit en del naturliga droppar på sistone, ska inte gå in närmare på vad naturligt vin är, har aningen lite på fötterna där, men gemensamt hos de som jag provat är att man gärna inte pratar om "naturligt vin" utan snarast vin med själ, terroir, utan tillsatser, så lite påverkan som möjligt och ett genomgående kvalitetstänk. Låter väl bra, naturligt eller ej? Vad jag tycker är anmärkningsvärt är att detta, som borde vara självklart, mynnar ut i ganska udda skapelser. Huruvida man gillar eller ej är upp till den egna smaken men tänket är det verkligen inget fel på.

Det samma gällde när jag gjorde ett spontant depåstop hos Peder i hans vinkällare. Denna afton var det framförallt ett vin som stod ut, spontanjäst, ofiltrerat, traminer, Gsellmann & Hans Traminer 2011 (finns hos handlavin.se för 259 kr). Tog inga noter då kvällen främst var inriktad på sällskap, men direkt ur minnet kan jag säga följande. Utseende, grumligt morgon p***, doft, wow, smak, wow, helhet, wow. Udda, lite småmärkligt och helt underbart på ett svulstigt, lite småvulgärt men lent och smeksamt sätt. Om jag mot förmodan glömmer, påminn mig det här ska jag fylla på med. Tack ännu en gång för ett übertrevligt besök, vi var alla väldigt nöjda.

Tills nästa gång. Å så lite nya fönster på det...

Eric Lichtlé Gewürztraminer 2007. Vem hade kunnat ana?..

Hälla blint, ja tack gärna

Jajaja, nog för att jag inte utger mig för att vara ett textförfattande geni men förra inlägget var i värsta laget till och med för mig. För att klargöra, kräftspa, är alltså en plats inte helt olik andra avslappande och välmående anläggningar där det centrala i behandlingen utgörs av och med kräftor och inte en doft eller smak. Dissorienterad är jag sällan om aldrig men däremot desorienterad desto oftare på sistone. Det värsta i kråksången är att jag trots denna klara fadäs inte kan lova bättring, så börja nu inte att lusläsa mina texter för mer fel än rätt kan uppenbara sig.

Välpackad

-Tänk på att det är vitt, right back at ya. Hedersknyffeln Ulf skickar en blindbock till norrlandsskogarna. Och ta mig tusan, om karln gör nåt gör han det ordentligt. Efter att ha löpt amok med tejp, bubbelplast och handdukar! Krävdes en smärre jailbreak för att komma åt innehållet. -Är det säkert att det bara är en flaska, hör jag i periferin när jag ursinnigt river plast. Jo, det ska "bara" vara en även om mina tvivel finns. Men tillslut, dyker den upp. David, står det på så jag har nog kommit rätt.

Nedan följer såldes en studie i, vad David inte vet om vin som faktiskt kan vara värt att veta.

Dag 1
Lätt gyllengult med en ganska vattnig kant.
En första sniff ger ganska tydliga halvsötrieslingvibb, sedan kommer en ganska påtaglig mineralstensatack, för att sedan följa upp med lite rök. Doften är först lite blyg med bra mycket mer mineral än frukt, efter ett tag i glaset släpper det loss en aning.

Munkänslan är lite småfet nästan rund först, stramas upp bra av mer mineral än frukt. Stenigt som i backen, lite småbeska drag och en fyllighet som förföljer en i varje skrymsle i munnen.

Eftersmaken är lång, med gul småfet frukt, litche och lite mer beska stenar, lite som flinta luktar.

Eftersmaken vill inte riktigt ge sig, och nog är det riktigt smarrigt allt. Inget för den svagsmakade men mums va många olika skepnader detta visar upp och då är det bara dag ett. Inte lika syrastinnt som jag är van men kvaluttan är det verkligen inget fel på. Fasiken va jag gick igång på detta, blint is tha shit. Ca 14 grader, kanske lite väl ivrig efter upppackande men nyfikenheten tog ännu en gång överhanden.

Men vad är det för något? Fatlagrad riesling? Nja. Men nog är det en riesling att döma av frukt och sten. Några år på nacken? Jo, all ungbångstyrighet är borta men fortfarande bra vitalt, fast något syrafattigt, säg 2005-2007. Av fyllighet, komplexitet och tryck i smak och framförallt eftersmaken tyder det på några pinnar upp på kvalitetsstegen. Äsch nu lägger jag av för denna gång.

Dag 2
Direkt från kylen, där var den där tropiska tonen igen, nästan lite vaniljpäron när jag tänker på saken. Vispa runt lite och mer mineralkaraktär kommer till ytan.

Kylskåpskall är munkänslan bra mycket friskare, bättre tryck i frukten nu även om mineral insalgen är minst lika påtagliga. Munkänslan är fyllig, snudd på rund med en skön balans, finns en liten uppstramande knorr på slutet som liknar lite grapebeska.

Eftersmaken är lång med  rund frukt och stenigare drag.

Jäklars vilket gott vin, riktigt smarrigt och bättre nu med lite lägre temp, fräshare liksom. Gissningen landar fortfarande på en seriös riesling, säg 2006-2007, gissningsvis Tyskland men de fylligare tonerna kanske skulle kunna vara Alsace. Med högre temp blir vinet följdsammare och följsammare, riktigt smooth. Läge, producent, det ligger helt beyond mina skills. (90-91p)

Avmaskerad fransos?

Av med folien och solklart, jag håller Eric Lichtlé Gewürztraminer 2007 i handen. Ok att det enligt hörsägen är en av de bästa Gewürztraminer som finns, men Alsace gewürst istället för Tysk riesling! Och jo, med facit i hand tyckte jag att den dämpade syra och den leena munkänslan var lite riesling atypisk men ändå. Äsch, jag känner mig nöjd och är väldigt glad och ytterst tacksam, tack ännu en gång, över att jag blev en vinupplevelse rikare. För det här var seriöst riktigt goa grejjor, vill ha mer.

Kalaset är över

Tills nästa gång. Idag fyllde vår lilla stora pöjk 2...