 |
| Ett chilenskt r(h)ôn(e)? |
Där var den igen, den där småsyrliga, frukttonen som ligger någonstans mellan karamell och jästa vinbär. Frun i huset tycker att det luktar svamp. Inte alls speciellt smickrande. Förutom den säregna men påtagliga doft noten känns ändå doften balanserad, fruktig med typiska syrah komponenter som gummi och peppar men i en icke europeisk skrud . Doften träffar inte mitt i epicenter men den är på inget sätt dåligt, möjligen något mer nedtonad än väntat.
Smaken är desto bättre, lite köttig med vissa chark inslag, fräsh mörk röd frukt som ändå spelar samspelt med ett kyligare örtigt drag, vinet känns nästan lite kolsyrat fast på ett bra sätt. I munnen är det fylligt utan att vara sötfruktigt med en direkt njutbar drickbarhet och riktigt polerade lättsamma tanniner som ändå lämnar ett ganska långt avslut med mer stram frukt, aningen salmiak och en liten pikant träantydan.
Mums, riktigt gott må jag säga. Drickbarheten går det inte att ta miste på, möjligen att det som i dagsläget sticker ut inte tilltalar mig till hundra men helheten övertygar ändå tillräckligt för att utfärda en stark rekommendation. (88-89p)
Familjen då? Jo de är kvar, lika härliga och krävande som alltid. Det största just nu är en planerad egenhelg i hufvudstaden. Är det någon som har förslag på aktivitet, eller ställe som borde uppsökas? Kvällen är tillägnad rödtjut, någon som vill hänga på?
Tills nästa gång. Det finns vissa fördelar med att börja dagen 04:30...
