Kan inte upprepas tillräckligt: vårsolen är underbar! Takdropp, rännilar på vägarna, skitiga skor, skräniga fåglar, för att nämna några signifikanta tecken som indirekt och direkt letar sig in och tänder den lilla grillaren som har legat och slumrat i nästan ett halvår. Bara oset från grannens grill som saknas för att tändvätskan ska rinna till och marinaden mixas. Fundringar på sommarens "grillviner" störs endast av det faktum att snön fortfarande ligger som ett massivt täcke på tomten. Istället faller blicken på termometern i källaren som, pågrund av det något svalare vädret, har stannat sin makliga tiodelstakt uppåt. Min omstrukturering i källaren har medfört att en och annan flaska med tillhörande historia har gjort sig påmind.
För lite mer än ett år sedan fick jag ett vin av vår kära vän L, Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet 2006 (nr 6253), en härligt omtänksam gest där givaren föga anade att mitt intresse skulle eskalera och inkräkta på i stort sett samtliga framtida sammankomster. Odelat positivt? Det lämnar jag åt L och J att bedöma.
Något positivt kan man dock säga om Koonunga Hills förmåga att utvecklas, i alla fall om man ska tro Robert Parker. I ett inlägg på den något insomnade men utmärkta bloggen Des Bons Vins kan man läsa om dennes och specifikt mr Parkers upplevda utvecklingspotensial av detta vin. Som jag med viss rodnad och löfte om bättring konstaterade i ett tidigare inlägg har jag inga egna erfarenheter.
Följande faktorer leder således till att korken borde, bör, ska skruvas av en Koonunga Hill butelj. En snabb koll på SB och nutida recensioner leder till slutsatsen att årgång borde vara 2007 eller rent av 2008. Döm av min förvåning när paketet levereras och 375 ml av 2004 års skörd tryggt ligger i min hand. Som jag har sagt tidigare så är det alltid ett vågspel att beställa halvflaskor och det är mer än en gång som returen har gått för att "fel" skörd har bärgats. Men denna gång känns felet rätt, nu kan jag möjligen få besked på hur en lite äldre upplaga av detta vin smakar. Även om det är på halvflaska och att lagringen på intet sätt har varit kontrollerbar.
Så var det äntligen dags, doften är fylligt fruktig med ett stråk av svartavinbär annars mest mogna jordgubbar och plommon. Bakom fruktigheten ligger mörka toner av trä och kryddor toppat med lite vanilj. En riktigt trevlig doft som varken känns trött eller övermäktig. Smaken ger ett annonymare intryck dock med en försvarlig mängd frukt som är trevligt integrerad med ek, vanlij, salmiak och kryddor. Smaken är syrlig med knapt kännbara tanniner. Eftersmaken är ganska lång där körsbärskänslan övervinner salmiaken och katrinplommonen i längd.
Avsaknaden av tanniner gör att vinet känns lättsmält på gränsen till allt för publikfriande, det som väger upp är syran som dock tenderar till att bli för syrlig. Frukten i smaken känns lite påväg bort och tillsammans med ovannämnde egenskaper är jag fundersam om just denna flaska vinner på att lagras längre. Förhoppningsvis är min helflaska i källaren av 2006 års skörd bättre lämpad.
Tills nästa gång. Ära i solen, även om dagen har känts lite moloken...

