tisdag 28 februari 2017

Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2010


Nytt glas! Från Primeur till Burgundy. Det här kräver en större kupa, vispa, vispa vispa. Och då har jag ändå luftat vinet några timmar innan jag tog en första sniff. Efter ett tag släpper äntligen doften till. Men det är fortfarande på nåder, i dagsläget tillåts vi enbart känna ett uns av all potential. Att det är en italienare finns det inget tvivel om, värmande, aristokratiskt och förförisk eterisk krydda. Frukten är åt det mörkrödare hållet men ändå skir och elegant. Hmm, här kan man bli sittande ett tag.

I munnen är det först tvärnit. Det råder inget tvivel om att det finns potential, bra syra, bra tryck i den eleganta mörka frukten och bra, rent av riktigt bra tryck i tanninerna. Det jag slås av är hur elegant uttrycket är, ingen turbobrunello utan här går vi mer på underliggande kraft och elegans. Under kvällens gång blir det mer och mer likt en ung och tajt Barolo?!? Alla markörer finns där och hade jag inte hällt upp glaset själv hade jag tvivlat på innehållet. Det ska minst sagt bli intressant att se hur det här utvecklas med tid.

Efter tre dagar har doften blivit än mer expressiv. Varmt, välkomnande och frukttajt men oj vilka sköna eteriska toner. Smaken har återgått till det mera soliga och varma hållet, borta är barolovibbarna och helheten har övergått i en slank, superfokuserad, torr, syrafrisk, finlemmad toscanare, det sistnämnda säger jag såklart bara för att jag vet att det är en toscanare i glaset. Hursom, allt finns på plats för en lovande framtid. Resterande flaskor får gott vila några år till. För att inte tala om magnumflaskorna, de är det hänglås på till grabbens 18 årsdag. Ska ni mot förmodan dricka det i dagsläget är det mycket luft och fet italiensk mat som gäller.

Förresten, som titel och bild avslöjar så är det Col d'Orcias Brunello di Montalcino 2010 som jag har i glaset och trots det något tillknäppta så tyckte jag att det var förbaskat gott.

Tills nästa gång. Sportlov is tha shit!...


lördag 25 februari 2017

Copertino Riserva 2008



Bondgård, målarfärg och mörk polerad frukt.Utvecklad, komplex, aningen solbakad, följsam med personlighet och ett torrt smackande smakfullt avslut - Precis som det alltid har varit och precis som det ska vara.

Vilket vin? Eftersom ni reda har läst titeln och sett bilderna vet ni att det är gamle trotjänaren Copertino Riserva jag snackar om. Nu är det 2008 som gäller, tror att förra årgången jag provade var 2004. Hursom, det finns inte många, kanske inget, vin på Bolis som håller lika hög klass, genuinitet och igenkänningsfaktor som gamla hederliga Copertino. För er som har missat denna hyllvärmare, ja den har funnits på gröna skylten sedan 1992, kan jag berätta att det är lite accuried taste, en stor dos tillgänglig personlighet och något av ett under att hitta på våra strömlinjeformade appassimentodignande proseccobubblande hyllor. Så det så!

Tills nästa gång. Tre inlägg på en vecka, börjar bli en trevlig ovana det här...

torsdag 23 februari 2017

Abdyika First Selection Reserve 2014



Lurad, grundlurad. Förutom den lilla fadäsen, fick 2014 istället för beställda 2013, känner jag mig gärna lurad. Hade jag haft chansen skulle jag gärna lura flera. Så har du vägarna förbi kom och bli lurad. Men skynda dig, för den här flaskan kommer att ta slut fort. Lurad - den är slut.

Kombinera tillgängligheten i ett nya världen vin med syra och struktur från ett dito från gamla världen. Släng in en bas av überanvändarvänliga druvan cabernet sauvignon för ryggrad, bas och stabilitet,nkrydda det med väl avvägd fathantering och de för mig obekanta druvorna melnik och ruen som bidrar med blommor och allmän torrsträv busighet. Låt svenske superblandaren Torstenson stå vid rodret och du får Abdyika First Selection Reserve 2014.

Det här är inget annat än ett förbenat bra vin. Ett förbenat bra vin från Bulgarien! Jepp, du läste rätt, Bulgarien. Balans, frukt, syra, fathantering och tanninkänning är i absoluta toppklass. Kör in en köttvagn och du har en helkväll. Fast stopp i backarna, det här kommer att bli ännu bättre med lagring. Det finns något bångstyrigt och syrafriskt som något år i ryggläge borde få bukt med. Under kvällarna som jag har det i glaset pendlar det mellan flörtigt, balanserat, bångstyrigt, aningen slätstruket och tillbaka. Tänk vad kul det kan vara med vin!

Tills nästa gång. Sitter i skrivande stund med en gammal trotjänare, du får gärna gissa vilken...

lördag 18 februari 2017

Domaine Léon Barral Faugères Jadis 2013

Det är intressant att försöka återgå intrycken av ett vin som jag verkligen gillar men när jag börjar skriva låter det inte alls bra. Hur gott låter det till exempel med en småfunkig doft av krut, mörka bär och bondgårdsspillning? Nja, kanske inte den bästa beskrivningen för att få det att vattnas i munnen.

Men vattnas i munnen gör det verkligen av den småfunkiga, skitigt polerade doft som stiger ur glaset. Det finns något hämmat ohämmat på samma gång. En balans mellan ren fjongig ung frukt, krutstänk och lantliv. Ibland kan det bli för mycket av det goda, djuren på bondgården nafsar en i byxbenet, men här håller de sig på behörigt avstånd.

Smaken är direkt, pang på, frisk frukt utan att bli vulgär. Balanserat men ändå ungt och busigt. Inget att anmärka på och inte samma wowfaktor som doften. Om jag ska anmärka på något är det ett supertorrt avslut som lyckas kännas friskt och inte bittert. Vet inte om jag ska spara resten av flaskorna eller sätta mig och halsa dem direkt ur flaskan. Gott är det så det förslår men jag blir inte riktigt klok på vinet i dagsläget. Å andra sidan är det just det som är så uppfriskande!

Tills nästa gång. Det här var ju kul!...