torsdag 29 januari 2015

Le Cinciole Cinciorosso 2011..


Det är en ung, sval och mörkmustig toskanare som kommer på besök. Lite rotlös, fruktigt inställsam, körbärshatten på sne och båda fötterna i myllan. Le Cincioles Cinciorosso 2011 (köpt på julrea hos Atomwine för fjuttiga 69 dkk, helt klart värt 119 dkk också) är en ohelig blandning av sangiovese, cab, merlot och syrah som fungerar förträffligt direkt efter plopp. Men som gör sig klart bäst efter någon dag öppnad, då släpper den fram lite mer mognad, vilket passar sig utmärkt. Lika saftig, blommig och fruktigt inställsam hela tiden men lite bättre när syran poleras en aning och jorden samt de orientaliska kryddorna gör sig lite mer påmind. En helgjuten upplevelse till, tja det mesta i italiensk matväg, och en klockren första bekantskap med Le Cinciole. Kanske skulle ta och klicka hem någon Petresco nu när den så lämpligt reas ut.

Tills nästa gång. Stockholm på fredag, vad är väl en bal på...

söndag 25 januari 2015

Luneau-Papin Muscadet "Le L d'Or" 2012..


Seriöst, vart tog de vägen?!? Jag och Uffen köpte ett prova på paket tillsammans (verkar vara slut nu), tanken var att prova tillsammans men då förra träffen spårade ur, som så ofta, kändes det bäst att ta tre var och testa i lugn och ro. Mina erfarenheter av muscadet är minst sagt sporadiska, desto mer spännande.

Sammanfattningsvis, urbra! Med en flod drickbarhet. Luneau-Papin Muscadet "Le L d'Or" 2012 (finns hos Atomwine för 149 ddk) är inget undantag, lite som en varg i fårakläder. Ung flörtig frukt som drar åt tropiskt, fylligare inställsamhet, närvarande syra och ett bra stänk mineral. Ska i ärlighetens namn erkänna att jag formligen sveptes in i muscadet dimma där ett tag, smaknoteringar, foton och annat trivialt försvann och in kom den ena flaskan fortare än den andra. Fast sakta i backarna, det här är seriösa doningar! Se för bövelen till att ha bättre självdisciplin än jag, detta förtjänar verkligen din uppmärksamhet, för att inte tala om att det säkert går att njuta i många år framöver.

Tills nästa gång. Friska barn, tveksamt...

fredag 16 januari 2015

Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011..


Finns det något roligare än att få en vinflaska av en fellow vinnörd, jo möjligen att ge, men oj så kul! Jag minns att Uffe hade provat denna och gillat men som så många gånger tidigare swishar en post förbi för att sedan läggas i högen - den där borde provas men senare. Nu blev tydligen senare faktiskt av, stort tack för det Ulf.

Jag gör som sig bör när någon har lagt manken till för att jag ska dricka just Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011, provar över två dagar och låter innehållet i glaset bestämma takt och ton.

En otroligt bärig och floral doft sätter ton direkt vin öppnandet, något mörkare och stramare lurar i bakgrunden. Det finns något tropiskt fruktigt också, flörtigt men ändå köttigt med en dansant ungdomlighet. Näsan nästan skäms bort, lika bra att smaka. Slankt, elegant, ett lass bär, ett till med syra, lite grönt. Balansen är helgjuten, med lite ungdomlig spretighet, avslutet är åt det mörkare stramare hållet. Eftersmaken sitter i med lite fatkänning, det är ofrånkomligt att gilla denna svala, örtiga och helcharmiga burgundiska nordrhônare.

Dag två möts näsan av ett fång blommor slängd i en smårostig gjutgärnspanna med lite blod och bär kvar i botten. Doften är helt klart mer potent, vuxnare men fortfarande med samma härliga lekfullhet. Smaken är mörkare, mer helgjuten än tidigare men fortfarande en nervkittlande syra. Helheten är klockren, skitgott på ett direkt och tämligen okomplicerat sätt. Stort tack Ulf, trots att jag inte hittar en rad om eko ;)

Tills nästa gång. Men seriöst, kan vädret bestämma sig någon gång...

söndag 11 januari 2015

Saint Jean du Barroux Ventoux l'Argile 2010..


Svalt, elegant, kraftfull och ungfruktig. Det är något smått magiskt med den rena mörka frukten, det smått florala och sydfranska småflörtiga som samsas i doften. Att det är rediga doningar råder det inget tvivel om. I munnen är det sömlöst, det ligger en urkraft och lurar som inte riktigt är förlöst. Otroligt bra struktur och vilken balans, mörk frukt och ett torrt ganska utmanande avslut som mynnar ut i en lång stramfruktig eftersmak.

Med tanke på kraft, struktur och syra är det ett säkert matsällskap, ska man dricka i dagsläget rekommenderas bra med luft även om jag ska medge att det var häftigt direkt vid plopp också. Om du vill läsa mer om mannen bakom de ekologiskt certifierade vinerna från Saint Jean du Barroux, ja om vinerna också, rekommenderar jag en titt hos UppkorkatMagnus. Behöver jag säga att jag bunkrar upp med Saint Jean du Barroux Ventoux l'Argile 2010 (nr 71069, 203 kr) . Frågan är bara om jag har tillräckligt med karaktär för att spara, för det här var försvinnande gott redan i dagsläget.

Tills nästa gång. Snö, grönt, snööö...

Pst. Såklart är det fler som smakat och gillat.   

tisdag 6 januari 2015

BattenfeldSpanier Frauenberg Riesling GG 2013..


Vilket vin! Först tillknäppt, aristokratiskt med mer mineral, syra och underliggande komplexitet än frukt. Två dagar senare har det blommat ut, den som väntar på något gott, vidöppen rieslingtypisk doft med sval tropisk frukt, citrus och ett stenrös i bakgrunden. Smaken är fokuserad utan att bli allt för knivvass, frukten är åt det topiska hållet men stringent. I munnen kommer uttrycket smygandes, först ganska generös, aningen ihålig men sedan kommer en våg av balanserad citrussyra, komplexitet, sten och en blyg pikant beska. Eftersmaken är lååång, syrlig och ytterst läppsmackande.

BattenfeldSpanier Frauenberg Riesling GG 2013 (köpt via Atomwine för 349 dkk) känns fortfarande rasande ung men till skillnad från direkt efter plopp går det utmärkt att dricka nu. Det här kommer med största sannolikhet skänka massor av glädje i många år framöver, känns dumt att inte hoppa på det biodynamiska BattenfeldSpanier tåget, vem vet vart den här turen slutar.

Tills nästa gång. Tänk att det ska gå så fort när man är ledig...

lördag 3 januari 2015

Dehours Coteaux Champenois 2010..


Stensäker fransos men sen då? Torr, lite fatkänsla, gott om mineral, kall hyfsat generös frukt och ett lass med personlighet. Loire eller förresten icke oxiderad Jura, finns en obeskrivlig livsbejakande nerv, nehej inte det. Men vad är det? Gott, men det känns som att det fattas något, mer personligt än gott måste jag tillslut medge. Hög syra, gul frukt mer mineral, sval. Men vad tusan är det för något?

Låt vinet tala till dig hör jag maestro Ulf predika i bakgrunden, smakar som avslagen Champagne men den är ju precis urkorkad, nej blir inte klok på detta. Dag två finns det inga tvivel, det är avslagen Champagne. Dehours Coteaux Champenois 2010 (blindgångare från Rödtjusulf) är något av en anomali i det annars så bubblande distriktet. Kommer inte ihåg men det görs inte många flaskor av denna obubbliga bubblare. Stort tack Ulf, en ynnest att få prova, trots att det saknar bubblor, eller kanske just av denna anledning.

Svårt att inte gå igång, Champagne Dehours bör helt enkelt utforskas mer. Har ett varmt minne av två vingårdsbetecknade 2004:or som testades på Champagnedagen men som var slut när jag väl kom för mig att beställa. En kort fråga till Champagnegurun Björnstierne bekräftar att Dehours odlar en del biodynamiskt, gemensamt för samtliga viner är dock en stor respekt för naturen hos denna kvalitetsmedvetna odlare.

Tills nästa gång. Får se om jag kan hålla fingrarna i styr...