lördag 30 november 2013

Jacquesson Cuvée nº 736. Vart är snön?..

Viña Champagne från Schott Zwiesel
Jacquesson Cuvée nº 736 
Är man normalstörd så är man, nu har turen kommit till hotellvänlig champagnehink och glas. Vet inte hur många gånger jag har byggt något med en påse och isbitar bara för att förfäras över dess otillräknelighet och tiggt till mig ett par lika otillräkneliga flöjtar i hotellfoajén. Nu har jag investerat i en Ice Bucket i plast från Pulltex och ett par okrossbara, i alla fall vill jag tro det, Viña Champagne från Schott Zwiesel. Tar lite plats men åker man bil är det inga problem, eller? Jaja vi får se, denna afton förgylldes dock på ett föredömligt sätt.

I hinken hittas först en något varm men sedan perfekt kyld Jacquesson Cuvée nº 736 (nr 7436, 369 kr) som släpper ifrån sig en härligt frisk och bra stor doft med en blyg pikant brödighet, gula omogna äpplen och gott om mineral, mest sten men även en del skaldjur. Munkäsnlan är år det slankare elegantare hållet, en otrolig renhet och riktigt tunggripande syra som inte känns aggressivt stickig utan snarast munrensande och uppiggande, den mjuka och välgörande mousse gör sitt för att lätta upp men det är en tajt skapelse vi har att göra med. I smaken kan nämnas förutom syrliga äpplen, en aning bröd och ett lass med stenig mineral, kalk kan nog förklara det bäst. Eftersmaken är äppelsyrlig med en ihållande klang av ännu mer mineral.

För er som inte vet, kan jag som ganska nyligen blev varse, berätta att Jacquesson inte väljer att släppa en bascuvée med liknande stil varje år utan låter årgången säga sitt. I nº 736 utgörs basen av 2008 och resterande 34% utgörs av äldre skvättar. Jag tycker att det är riktigt tydligt att vi inte har att göra med en "vanlig" bascuvée, uttrycket är helt enkelt för vågat och eget för att kunna kopieras från år till år. Det måste nog anses finnas en dos aquiered taste mitt i denna kalkrika skapelse. Vi, jo denna gång är vi tydligen överens, diggar detta skarpt. Och trots att det är ytterst njutbart i dagsläget kan jag inte låta bli att undra vad som händer med lite tid ifred.

Jaquesson är i sällskap med Bollinger, Egly-Ouriet, Krug, Salon och Selosse de enda champagnehus som fått tre stjärnor av La Revue de France. Vilket i sig inte säger mig mycket, fast det är klart att dessa utmärker sig ganska rejält med tanke på att det finns ca 5000 odlare i champagne. Huset grundades 1798 och Napoleon lär ha varit ett stort fan. Redan på mitten av 1800-talet sålde huset mer än en miljon flaskor, jämfört med de ca 350 000 flaskor som produceras nu. Kvaliteten var tydligen ett problem under början och mitten på 1900-talet men på senare år har man ryckt upp sig ordentligt och förutom den franska tidningen ger Richard Juhlin stora tummen upp till druvjuicen som bröderna Laurent och Jean-Hervé förmedlar från Avize, Aÿ, Dizy och Hautvillers.

Tills nästa gång. Idag smyger vi på Tomten...

Pst. Puteljen, Vintomas, Uffe och Björnstierne för att nämna några som smakat innan.

Psst. Lite härlig nördinfo, 53%Chardonnay29%PinotN18%PinotM, Dosage: 1,5g/l, deggad: Oktober 2012, Grand o Premier Cru i Grande Vallée de la Marne och Côte des Blancs, 252.992 flaskor, 9432 magnum, 346 jeroboam. Allt från etiketten, just love it!

onsdag 27 november 2013

Mandelpotatisplättar och Olivottos sötolivdressing. Lagom till Jul..

Mandelpotatisplättar
Olivotto Dressing
För det första erkänner jag att söta oliver låter lattjo. För det andra erkänner jag att det inte skulle smakats om jag inte hade fått en burk i handen av Apulenssmaks Roberto. För det det tredje var jag beredd att avfärdat det som trams. Däremot är jag också den första att medge när jag har fel och efter att ha smakat vet jag nu att det är gott trams, riktigt gott trams. Hela skapelsen är baserad på någon slags söt oliv som tillsammans med socker, jag anar en del apelsin och lite annat italienskt mumbojumpo skapar en smakhybrid mellan mörk körsbärsmarmelad, apelsindito och redigt gjord blåbärssylt med lite extra tallbarr för skogssmak, ja förutom en hint av svarta oliver. Ja jag vet att det låter lattjo men till kära fruns mandelpotatisplättar satt det som den berömda fläskläppen. Mandelpotatisplättar är tillskillnad från den fattigare enkelpotatisvarianten både bastantare och i mitt tycke smakrikare. Vilket i och för sig kan bero på att kära frun inte har något recept och att det denna gång slank det ner en rejäl näve bergsparmesan. I vilket fall tror jag att plättarna tjänade på den möjligare konsistensen i mandelpärmoset. Ja just, kära frun var inte lika förtjust i dressingen, men vadå, alla kan inte ha rätt jämt.

Tills nästa gång. Nu får vi bada i handfatet...

måndag 25 november 2013

Ruinart R Brut N.V. Bara att ladda om..

Ruinart R Brut N.V
Äldst, inte vinet men huset, 1729 slog Ruinart upp portarna för världen med sin champagne. Då lämnade 170 flaskor egendomen, nu har man utökat lite och frambringar runt två miljoner flaskor årligen. Det var Dom Thierry, munkkompis med Dom Pérignon, som försåg brorsonen Nicolas med tillräcklig kunskap för att kunna erbjuda några flaskor bubbel tillsammans med de tyger och klädesvaror som ursprungligen såldes. Idag förfogar man över 15 hektar i Sillery och Brimont, resterande köper man in från över 200 olika byar. Dags att öppna upp den småfeta flaskan och ta en titt på innehållet.

Ruinart R Brut N.V (helflaskan finns i BS för 379 kr) har en frisk fläkt av gula äplen, citrus, briosche och något blommigt, finns en viss rondör, lite mognad och möjligen en fläkt öljäst. På det hela taget är volymen ganska låg men intagande. I munnen får man ett ganska runt vin, mogna gula äpplen, lite brödighet, aningen vattnig i mitten, moussen är mjuk, nästan gräddig och riktigt behaglig. Avslutet stramas upp, lite störande grape beska som försvinner med luft och temp, tropisk frukt pastill och en lång musselmineralbetonad efterklang..

Stilen är välkomnande, ganska rund, komplex och lite allmänt inställsam. Känns som halvflaskemodellen har gjort sitt till och skyndat på mognaden. Blir definitivt nyfiken på "tyngre" doningar från Ruinart, gillar hur man kombinerar tyngd och fräschör. Om jag ska klanka ner på något är det aningen för hög dosage för att hamna helt rätt i gommen och den där vattniga känslan i mitten som stannar kvar när luft och temp mjukar upp det andra hade jag kunnat varit utan.

Tills nästa gång. Snart dags för en båttur...

tisdag 19 november 2013

Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. Då var man fast igen..

Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. 
Champagne på halvflaska är perfekt att ha hemma om det kommer en oväntad gäst, om du helt sonika blir sugen på champagne mitt i veckan eller om du i likhet med mig vill testa så mycket som möjligt utan att behöva öppna plånboken för en stor flaska. Jag har samlat på mig några spridda skurar, både från vårt "kära" monopol och utomsocknes. Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. finns tyvärr bara i restaurangsortimentet, men vadå, är något bra kan man alltid privatimportera eller kolla Wine-Searcher för flera inköpsställen.

Champagne Mailly är ett litet kvalitetsorienterat kooperativ som grundades 1929, de huserar i Grand-Cru byn Mailly i Montagne de Reims. Här ligger främst fokus på Pinot Noir även om det odlas Chardonnay också. Oj, här kommer min nästa utmaning, som allmänt geografiokunnig, lokalisera och försöka minnas alla byar och vart de ligger. Tur att Google maps finns, och jo detta nyfunna Champagneintresse borde såklart mynna ut i ett besök, men det är en helt annan historia. Om geografi är en utmaning så är språket ett annat, tur att Mailly har en engelsk flik, där utläser jag med lätthet att just denna cuvée består av 75% Pinot och 25% Chardonnay. Inte helt vanlig fördelning för en multivintage cuvée, desto mer spännande.

Doften är helt klart åt det fylligare hållet, mogna gula äpplen, mandarin, brioche, champinjoner och ett stänk skaldjur. En riktigt angenäm doft som trots sina fylligare och mognare toner behåller en skön fräschör. I munnen följer det mogna större uttrycket med, en livlig och påtaglig syra balanserar upp de mustigare tonerna av bröd, skogschampinjon och gula mogna äpplen. Moussen är mjuk och riktigt behaglig, ska jag klanka ner på något känns den inte riktigt balanserad och i eftersmaken blir det aningen för mycket av det vita i grapefrukten för att kännas klockren, men vänta nu, de små skavankerna försvann nästan med ökad temp och mer luft. En mycket intressant och matvänlig stil som verkligen gör mig nyfiken på mer pinotdominerad Champagne.

Salmiakpyramider
Lakrits och Champagne kan det vara något? På mässan ställde jag frågan till Choklad och Lakrits. Med mig hem köpte jag en påse salmiakpyramider. Mjuk saltlakritsgelé pudrad med socker, kan det verkligen funka? Jotack, faktiskt riktigt bra, syra och sälta smälte samman och något i formeln tog bort det småbeska avslutet. Tyvärr var det inte en kombination vars delar lyfte och skapade en gemensam skönsång men för den lakritsfrälste kan jag gott rekommendera kombinationen. Själv återgår jag till mina chips, men vadå, smaken är som baken. Frun formligen älskade kombinationen, visst är det härligt med subjektiv smak.

Tills nästa gång. Band of Brother, probably the best serie in the world...

lördag 16 november 2013

19 Glas. Hemmadag..

19 Glas, Stora Nygatan 19

Inte "bara" vin 


Bönor och spenat, lika enkelt som gott


Köttbullar delux
Peter Bennyson, 19 Glas
Allmän karantän, vad passar bättre än att ta en tur tillbaka bland gyllene smakminnen och landa i en magisk, rustik och allmänt välsmakande lunch hos krögare Peter Bennyson på 19 Glas. För er som bor närmare, är det närmast tjänstefel att inte besöka den gemytliga lokalen i Gamla Stan, och för oss andra lika så. Vad som utlovas? Mat som smakar bättre än hemlagat, råvaror rustikare än husen i omgivningen, drycker med en personlig bångstyrighet som lyfter de båda föregående påståendena och ett ansenligt hål i plånboken som fylls av den rogivande magkänsla som infinner sig efteråt. Nästa gång får det bli middag och en noggrannare koll på vinutbudet, det förtjänar jag.

Tills nästa gång. Men vadå, solen lyser ju i alla fall...    

fredag 15 november 2013

Quintay Syrah 2011. Mage i vägen..

Quintay Syrah 2011
Ibland är det omöjligt att låta bli och man ska inte tro allt man läser men efter lovsång från båda Anders och Världsmästar Andreas (han ger vinet 89p i senaste Livets Goda) blev det för mycket. Jag åkte helt sonika och tömde hyllan på mitt lokala Bolag. Att Quintay Syrah 2011 (nr 6241, 79 kr) dessutom har sänkts från 109kr, se upp det står nog fortfarande 109kr på vissa hyllor, till 79kr! gör saken inte sämre.

Men hur jag än försöker njuta av den stora och osande doften, de mörka mogna bären tillsammans med örter och lite peppar. Den välgjorda, varma och generöst strama helhet som doften utgör. Eller smaken, som inleder aningen slösaktigt men stramas upp direkt, saftigt, fruktigt med riktigt bra struktur. Örterna och bären som går igen men känns stramare än vad doften angav. Det pigga avslutet med de runda småtuggiga tanniner och den hyfsat långa saftiga och bärstrama eftersmaken kommer jag inte ifrån den gnagande känslan av att något är fel. Jo där är den kemiska godiston, kan inte beskriva den bättre, som jag tycker mig hitta i många chilenska viner, framförallt om de är gjorda på druvan carmènere. Troligtvis inbillning men tillslut tar den över mitt medvetande och jag kan inte, hur jag än försöker, tänka på något annat. Om det är jag eller vinet som är knäppt låter jag vara osagt men resten av flaskorna åker tillbaka till den tomma hyllan på bolaget.

Fast vänta nu, någon får nog stanna kvar. Dag 2 har jag eller vinet tonat ner fokus på det tråkiga och kvar är en slank, välbyggd och matvänlig varmblodssyrah.

Tills nästa gång. Så trist, får bli en annan gång...

måndag 11 november 2013

Mitt kök 2013 - Pol Roger..

Champagne Pol Roger

Ofrånkomligt antar jag men har man fokus på Champagne är det svårt att inte se annat än just Champagne. Nog för att jag smakade en hel del som inte bubblade, mycket gav verkligen mersmak och kommer förhoppningsvis att avhandlas senare, men när jag fick chansen att prova igenom valda delar av Pol Rogers uppställning hos Ward Wines var det svårt att inte dra på smilbanden.

1849 krängde Pol Roger sina första flaskor, idag äger firman 87 hektar, mestadels nära Épernay, som täcker ungefär hälften av innehållet i de 1,7 miljoner flaskor som produceras årligen. Antar att det inte är någon slump att man hamnar på en engelsk sida direkt, istället för fransk som hos de flesta andra, England är och har varit den största exportmarknaden. Fattas bara annat när Sir Winston Churchill pryder både hals och namn hos husets prestigecuvée. Husstilen är medelfyllig med en härlig balans, fräschör och är i mitt tycke en utmärkt matchampagne.

Pol Roger Bland de Blanc 2002
Börjar med en riktigt frisk och förförisk Blanc de Blancs 2002 (nr 88285, 575 kr), hoppade huscuvéen då tiden och gommen helt enkelt inte räckte till. Citrus, krispiga gula äpplen och ett lass med mineral. I munnen är det en fröjd, begynnande mognad, ganska rund för att vara en BdB, ett lass med musslor, livlig mousse och en lång mineralbetonad eftersmak. Allt samlat i ett integrerat och balanserat uttryck, möjligen att det fortfarande känns i yngsta laget, det här skulle jag gärna komma tillbaka till om något/några år.

Pol Roger Brut Vintage 2004
Näst på tur är Brut Vintage 2004 (nr 7536, 479 kr), brioshe, mineral, generösare och mognare än 2002:an. Munkänslan följer i samma spår, mognare, men fortfarande med en härlig fräschör, finns en tyngd och pondus som riktigt pockar på uppmärksamhet. Även här får man ett lass med mineral men inte lika uttalat som i BdB:en. Trots att båda är riktigt njutbara skulle jag ta denna nu och spara BdB:en.

Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 2000
Men hallå, vad dök fram nu? En sömlös, homogen, härligt fokuserad charmör med det bästa samlat från sina mindre bröder. Pondus, fräschör, urskön frukt och mineral samsas i både doft och smak. Moussen är smeksam men riktigt livlig, det finns en tyngd och självklarhet som andas klass. Tyvärr, för min plånbok, måste jag nog säga att hur härlig Cuvée Sir Winston Churchill 2000 (nr 7548, 1149 kr) än är i dagsläget kommer den att utvecklas till en helt annan varelse med tid.  

Det var mig en stabil uppställning må jag säga. Här känns det givet att shoppa loss när både Brut Vintage och Blanc de Blanc når årgång 2008, ska nog till och med försöka smyga undan någon Churchill då. Vadå? Börjar jag spara nu borde åtminstone någon flaska kunna hitta ner i källaren. I väntan på det dricker jag gärna 2004:an alla dagar i veckan, äsch kan nog tvinga i mig alla varianter på en reguljär basis om det kniper.

Tills nästa gång. Han visste vad han snackade om den där Winston, i alla fall ibland...

fredag 8 november 2013

Mitt Kök 2013 - Några godbitar..

Vilket inferno av intryck och smaker, eftersom jag skulle göra mässan på en dag ville jag träffa och smaka så många och mycket som möjligt. Såhär i efterhand känner jag mig både mätt och tömd på intryck. Ska försöka sammanfatta några av torsdagens höjdpunkter, vissa saker känns helt enkelt onödiga att missa på årets mässa.

Scott Zrna, Fox Creek
Ett snack med en livs levande vinmakare, finns flera att prata med på mässan men min höjdare blev den med Scott Zrna på Fox Creek. På ett sprudlande, kunnigt, jordnära och dynamiskt sätt förklaras varför en av mina aussifavoriter, Short Row Shiraz, är så bra. Och att man faktiskt kan få syra och fräschör i vita trots varmt klimat, att favoriten där hemma är en liten plätt Cabernet och vilka huvudslagande dumheter det var att de flesta gamla rankor slets upp pga snabba pengar. För att nämna lite av allt som avhandlades.


Riktigt läskande matvänlig Valpolicella, torr integrerad 17% Amarone och att en poängströdd vingårdsbetecknad Amarone som formligen exploderar i munnen och inte kostar skjortan. Dessa hittade jag hos Staffan Dahlgren på Winemarket. Brigaldara är en av tolv Amaroneproducenter som verkligen har koll på läget och det måste man säga att vinräven Staffan också har.

Emil Persson o Pontus Modig, Vinlådan.nu
Några till som har koll på läget är grabbarna hos Vinlådan.nu. Personliga, smått egensinniga, lättsamma och framförallt mersmakande viner från främst Frankrike och Italien. En klar kvalitetsprägel, känsla för ursprung och metod samlat i en kvartalslåda innehållande 6 flaskor för 895 kr direkt till dörren. Smidigt, enkelt och gott. Dök man in med näsan i torsdags fick man en Proseccoupplevelse utöver det vanliga, grumligt, småbångstyrig och alldeles äkta druvjuice, bara ett exempel på unika upplevelser som Emil, Joel och Pontus sniffar upp åt oss.

Lite mer känd för gemene bolagsbesökare är Faustino, Spanienfrälste Annica på Bibendum skänkte en sammetslen, sömlös och alldeles underbart drickfärdig Riserva från 1981!, vilken tur att jag skickade Uffe till Regeringsgatan för att hämta upp min ranson. I andra ändan hittar man Faustino VII, rödfruktigt i massor, följsam och riktigt matsmakande. För 299 kr respektive 75 kr är båda riktigt givna köp.

Eller dagens sydafrikan, lite grön, inställsamt fruktig, aningen rök men med en grym framtid. Meerlust Rubicon 2008 var en nyttig påminnelse om att jag inte ska avfärda Sydafrika, tack för det Andreas och Tryffelsvinet.

Sist men absolut inte minst, Claes på Ward Wines visade tydligt vart skåpet ska stå. Rent, elegant, förförande och alldeles underbart. Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 2000 kommer att följa med mig i smakminnet länge.

Tills nästa gång. Helg, nu var det helg...

Pst. En sak sörjer jag och det var att jag inte hann se Roberto laga mat på Robertos ursköna Vacche Rosse. Om ni ser Roberto så hälsa från mig och se för bövelen till att få smaka osten.

onsdag 6 november 2013

Bernard Hatté Champagne Special Club 2004. Snart var det dags..

Bernard Hatté Champagne Special Club 2004
Special Club, Club Trésors de Champagne om man vill bara fransk, är en samling odlare i Champagne som helt sonika tog saken i egna händer, allt för att öka kvalitet och medvetenhet. Resultatet blev årgångslanseringar i den karakteristiska "feta" flaskan, missta er ej att tro att allt är lika bara för att flaskan ser lika ut, nej här handlar det om enskilda odlare som tolkar sin egen jord och tro men som sprids gemensamt i samma förpackning. För mer ingående läsning styr jag er direkt till Champagnehuset, Sveriges enskilt största importör av denna speciella Champagne.

Nu låter jag kanske som en frekvent club besökare men Bernard Hatté Champagne Special Club 2004 (nr 77684, 329 kr) är min första bekantskap. 50% Pinot och 50% Chardonnay bådar för en fylligare matigare champagne, mer än så har jag inte en aning om, lika bra att testa.  

Och vilken smakstart, bjuder upp direkt från kylskåpskallt med en småmogen inbjudande doft av solvarma gula äpplen, briosche och blött hö. I munnen brer den verkligen ut sig, moussen är riktigt mjuk och njutbar, äpplena är gula och göttigt mogna. Brödigheten i doften kommer igen tillsammans med en uppstramande pikant grapebeska i slutet samtidigt som det porlar en bäck av mineralvatten genom hela uttrycket. Eftersmaken är hyfsat lång, mjuk med en rundare bördigare touch.

Fy attan vad inställsamt och gott, samtidigt som det har en egentvist som gör att det aldrig blir tråkig. Stilmässigt är det en klockren matchampagne, passar nog faktiskt till det mesta i matväg.

Sedan en otroligt oväntad överraskning, har blivit, i übergott sällskap ska nämnas, nominerad till bästa foto i matbloggspriset. Ett pris som förövrigt ska vinnas av Helena eller möjligen min kumpan Fredo. När vi ändå är inne på självklara vinnare så finns ingen mer given än Johan-P i dryckeskategorin. När du, Johan, får ihop den efterlängtade boken fotar jag gärna.

Tills nästa gång. Måtte hals och näsa hålla en dag till...

Pst. Både Elvis och J-C har varit och tullat på samma flaska.

Psst. P-O har lite extra fokus på Special Club, håll utkik det kommer säkert flera tips.

söndag 3 november 2013

Louis Roederer Brut Rosé 2008. Nu laddar vi om..

Roederer
Louis Roederer Brut Rosé 2008
Vissa champagnehus är smått omöjliga att undgå, Roederer måste nog tillskrivas denna skara. Hela historien började 1776 och fortfarande kan företaget stoltsera med att vara helt familjeägt, vilket är aningen unikt med tanke på storlek och för att vara champagne. Några av anledningarna stavas kvalitet, kvantitet och grym marknadsföring. De egna gårdarna täcker hela 80% av den egna produktionen, bascuveée är jämnhög och skrivs upp som en av topparna med jämna mellanrum. Och sedan Cristal, tsarens kristallprydda favorit, husets prestige, bling bling champagnen som dessutom ska ha en stjärnbeströdd smak. Men vadå, i grund och botten handlar det om den egna smaken, lika bra att sätta den på prov med en flaska Brut Rosé 2008 (nr 96111, 495 kr).

Doften är frisk, till en början väldigt sluten, gott om mineral, frukten ligger där i bakgrunden och lurar, ren och allmänt krispig. Oj här var vi tidigt ute, tajt men moussen brer ut sig ordentligt, blir nästan lite smågräddig. Frukten är ung, lite citrusbesk, aningen röda vinbär, gott om sten och en hint skaldjur. Helheten håller ihop exemplariskt, härlig balans och trots sin lite småtjuriga ungdom väldigt njutbar. Avslutet stramar till, syran som finns med från start släpper inte taget för en sekund, eftersmaken är lång, lite vinbärssyrlig och småbrödig.

Har inte smakat någon årgångsrosé från Roederer förut och det är bara min andra champagne från 2008 men oj vilken potential. Känns som att jag är flera år för tidig med att poppa korken, renheten, syran, mineraliteten och balansen gör att det fungerar utmärkt att dricka idag men utdelningen om man väntar?!? Dag 3! är det som bäst. Bredaxlad, mer pondus men samma skärpa och ursköna drickkänsla. Frukten är aningen mer framträdande, mer apelsin än citrussyrlig, toner av chokladnougat har också smugit fram och hela tiden slås jag av hur inninorden gott det är det, bara en liten sipp till, och en till..

Passion, Gefle Chocolaterie
Nu behöver detta egentligen inget sällskap men vadå, har man köpt praliner har man. Passion är en ny bekantskap från Gefle Chocolaterie. Utanpå mild och len vit choklad, inuti en kärna av passionfruktscreme. Oh my fu... det här var slösaktigt gott .Till champagnen funkar det ok, syran och frukten i pralinerna gifter sig hyfsat med dito i champagnen. Efter någon tugga till blir dock pralinerna i syrligaste och fruktigaste laget för att bilda en klockren matchning, bättre lycka nästa gång.

Till nästa gång. På torsdag blir det mässa...