tisdag 29 oktober 2013

Nicolas Feuillatte x 4. Sömn, äsch vem behöver det egentligen..

Champagne Nicolas Feuillatte

Jakten går vidare i Champagnens tecken, näst på tur är Nicolas Feuillatte. Den svenska importören PhilipsonSöderberg var så vänlig att ställa upp ryggraden av det sortiment som finns tillgängligt på den svenska marknaden. Fyra bubblande flaskor från en av Frankrikes största producenter, ca 10 miljoner producerade flaskor årligen, försett av runt 5000 odlare fördelat på ca 2250 hektar mark. Kanske inte de mest sensuella siffrorna sett i ett småskaligt romantiskt sken men det borde båda för en jämn kvalitet, med tanke på hur mycket druvmaterial man kan välja mellan. Lika bra att doppa ner näsan och göra sig en egen uppfattning, extra roligt då jag inte provat något från denna jätte tidigare.




Brut Extreme
Brut Chardonnay 2005
Brut Reserve (nr 88946, 289 kr) är dagens flörtis, lätt aromatisk, lite skaldjur och trevlig inställsam frukt. Moussen är en smekning, gott om gula lätta frukter, bra struktur, saftig och ett trevligt munrensande avslut. Direkt tillgänglig och möjligen aningen för lättsam i stilen för att verkligen tilltala mig. Borde dock fungerar klockrent i det stora sällskapet, som mingeldricka eller rent av som aptitretare vid matlagandet. Är i mitt tycke aningen för dyr, men sänk den med några tior så kan vi snacka.

Då är Brut Chardonnay 2005 (nr 7592, 299 kr) bra mycket mer pang för pengen, en ren årgångs blanc de blanc och min favorit i uppställningen. Det här kan jag absolut tänka mig att köpa några av. Här möts man av en havsbris, sten, vita blommor, citrus, stabil och balanserad. I munnen beter det sig väldigt lika som doften anger, moussen är mjuk och ger ett drickklart intryck, krita, mer blommor, citrus och äpplen, men det är framförallt de mer kärva och djupa inslagen som tilltalar. Eftersmaken är relativt lång, mer slicka på sten och citrusfräsch. Som sagt, min klara favorit och en solklar matchampagne, borde passa utmärkt till gratinerade skaldjur.

Brut Extreme (nr 7862, 329 kr) är på vissa sätt just extremare, ingen extra dosage, ca 1,2 gram restsocker, borde göra ett kompromisslöst vin, men det är det inte. Den sex år långa jästkontakten i kombination med malolaktisk jäsning ger ett småmoget och mineralstint uttryck. Doften är sammanhållen, tajt, precis med djup och en något svårmodig sida. Moussen är även här mjuk, förvånansvärt drickklar, lite som chablis med kolsyra. Även här en relativt lång och mineralstinn eftersmak. Torde också kräva mat för att komma till sin rätt.

Den jag gillade minst var Brut Rosé (nr 88944, 369 kr) inte dålig på något sätt utan med djup, karaktär och underliggande rödsyrlig frukt. Frågan är bara varför man vill dricka det här när de vita varianterna uttrycker sina stilar så mycket tydligare, möjligen för att det är rosa, vad vet jag.

Överlag är samtliga viner väldigt tillgängliga, trevlig mjuk mousse, mycket mineral, ren frukt och framförallt väldigt stabila. Stilen är lättare, ren med tydlig mineral prägel och väldigt matvänlig.

Johan Edström
För att avrunda det hela ställde jag några snabba frågor till Johan Edström, sommelier och allmänt allvetande om PhilipsonSöderbergs sortiment.

Om man aldrig provat er Champagne tidigare, vilken bör man prova först?
Brut Chardonnay, den har och håller samma stil, krita, blommor, äpplen, väldigt typisk och stabil årgångschampagne.

Hur skulle du beskriva husstilen?
Lättare, stabil och lättillgänglig.

Vad är unikt med er Champagne jämfört med andra?
Allt är kontrollerat till 100%, full kontroll på alla druvor trots storlek. Otroligt jämn stil, här är storleken till favör då man verkligen har mycket druvmaterial att välja mellan. Dessutom är 12 av 17 Grand Cru byar representerade, inte bara storlek utan dessutom hög kvalitet hos odlarna.

Bör man dricka er Champagne omgående eller vinner den på att lagras?
Ska drickas tämligen omgående, fast det är klart några år i vila är nyttigt för all Champagne.

Vilket kombination, Champagne - mat, bör man prova?
Gratinerade ostron och Brut Chardonnay,

Stort tack Johan och PhilipsonSöderberg för att ni tog er tid och för att jag fick möjligheten att prova igenom delar av ert sortiment.

Tills nästa gång. 4 är det nya 5...

söndag 27 oktober 2013

Pizza på sten. En låång söndag..

Pizza, svenssonstyle
En liten paus i allt bubbel, tänk att det skulle var så lätt att kränga grymma pizzor. Hemligheten stavas baksten, stort tack för det familjen! Slängde ut en förfrågan på ansiktsboken om bra degrecept, fick flera bra förslag, tack Frederic och Fredrik, fastnade för Jamie Olivers variant, såg så pass enkelt ut att till och med jag som är bakanalfabet skulle klara det. Och jo, efter att första degen hamnade på golvet, gjorde för litet hål i mjölhögen så lyckades jag få till en ok deg som barnen kunde baka ut. På med lite ostslattar, mozzarella är ett måste, lite salami och en färdig tomatsås, allt för enkelhetens skull. Ugnen på högsta temp, se till att stenen får ligga och gosa så att den får samma temp som resten av ugnen. Bakspade och bakplåtspapper är att föredra. Resultatet blev något i hästväg, frasiga, tunna och precis perfekt balans mellan deg och fyllning. Nybörjartur, misstänker det även om jag tror att det är svårt att misslyckas. Kul som attan var det i alla fall och barnen åt lika glupskt som om det vore hämtat från pizzerian på hörnet, bara det är betyg gott nog.

Tills nästa gång. Det här med tid alltså...

Farina Tipo "00"
Pst. Jamie, jepp jag och Jamie är på förnamnsbasis, rekommenderar Tipo "00" flour. Då kan ju inte jag vara sämre och rekommendera något annat, otroligt finmalen och resultatet bli sprödare och fluffigare än med annat provat mjöl, molto bene! Köper mitt mjöl här, direkt från "min" italienska pusher.

fredag 25 oktober 2013

En Champagne och annan fin fångst på nätvinsprovningen..

Den gångna veckan bjöd på en hel del vinösa trevligheter. I facket spontant, efterlängtat och ytterst överraskande kommer utan tvekan nätvinsprovningen som jag ramlade in på i onsdags. Hade tänkta att ta det lite lugnt efter två intensiva dagar av nya intryck och men där satt jag med näsan full av flera. Hur ni proffs gör för att sålla, ta in och förmedla ett helt smörgåsbord av läckerheter är för mig ytterst främmande. Men det är klart, övning ger färdighet. Själv, med mitt nyfunna champagnefokus, ställdes siktet mot den enda champagne som fanns representerad.

Ostron, musslor, vad skillnad är vetekatten men gott om dem är det, bra sammansatt, lite bröd och gul lätt frukt letade sig också fram i den medelfylliga doften. I munnen är det syrligt fräscht, direkt och lätt. Riktigt gomrensande, möjligen aningen aggressiv mousse men överlag bra sammanhållet och saftigt läskande, lite som syrlig lemonad med en tvist. Väger man in priset på ytterst humana 225 kr så får det bli en klar rekommendation av Charles Montaine Brut N.V (Ewine, 225 kr).



Av övriga 50-talet viner, fördelat på näthandlarna Ewine, Idala, Italienska magasinet, Roberson Wine och Winefinder, kan sägas att grundkvaliteten var jämn och bra, det finns en del som är smått slätstruket men det mesta bjöd upp till prislapp eller över. Av det som lämnade störst intryck så här i efterhand kan nämnas Reverdito Barolo La Morra 2009 (Winefinder, 198 kr), riktigt trevlig saftig Barolo i en mer generös varmfruktig stil. Fanti Brunello di Montalcino 2008 (Idala, 329 kr), härligt sammansatt, elegant i sirligare skrud som nog vinner en hel del på att ligga till sig lite. Och den skönt parfymerade Vivera Etna Rosso 2009 (Italienska Magasinet, 230 kr), sötrödfruktig, flörtig i en personlig välstrukturerad och ursprungstypisk stil.
Sedan om jag hade haft obegränsad budget skulle trissen i Montrachet från RobertsonWine fått flera platser i källaren, aj ok om jag ska välja en så passar Tomas Morey Chassagne-Montrachet "Les Baudines" 2010 (Roberson Wine, 425 kr) mig bäst, otroligt spelbar redan nu med fetare tropisk frukt, syrliga karameller och djup med lager på lager. Att den dessutom säkerligen bjuder upp flera år framöver skadar inte heller.

Tills nästa gång. Nu tar vi helg tycker jag...

söndag 20 oktober 2013

Tsarine Brut Premier Cru N.V. Gräsänkling..


Tsarine Brut Premier Cru N.V
Tror att ni vet vad jag tycker om det lokala lantutbudet vid det här laget. Föga upphetsande, trots världens bästa sortiment, tyvärr har vi till viss del oss själv att skylla, hur gärna jag än vill måste medges att gemene svensk inte vill lägga särskilt mycket på sina dryckesintag, landets storlek och glesbygd spelar också in för att inte tala om att systembolaget faller på eget grepp, det strömlinjeformade allmänutbudet gör att små producenter och små lanseringar oftast faller bort pga av tillgänglighet. I all denna vinösa missär har vi dock möjligheten att beställa det mesta i sortimentet, ett system som tyvärr fungerar mer sällan än bra, nej monopol faller inte inom de företeelser som jag tycker särskilt mycket om. Champagne är dock den vinsort över hundra som stoltserar med flest olika producenter. Inga mängder såklart och jag har, trots få provade champagner, testat de flesta buteljeringar som finns på gemene lantbolag. Klart att alla, oavsett storlek och blandningskonst skiftar över tid men husens grundkoncept ska väl vara hyfsat beständigt, eller? Tsarine Brut Premier Cru (nr 7890, 309 kr) är en ny bekantskap, och jo, lite avskräckt blev jag av flaskan som nästan viskade "jagvillgärnavararyskchampagne" .

Ja det är var ju inte särskilt roligt, ganska dov doft, lite rök och gula äpplen. Smaken är äppelsyrlig med en ganska tydlig grapebeska, ändå hyfsat lättsamt med en hint vårblommor. Kort och småtråkig eftersmak. Vilket tur att det här inte skulle drickas direkt utan två timmar senare, då visades nämligen en helt annan sida, charmigare, mognare och mer harmoniskt. Kvar är de gula äpplena, blommorna har blommat ut, beskan har tagit ett steg tillbaka, moussen är mjuk, helheten är allmänt småmogen och lite inställsam. Fortfarande inte överbra, men mycket njutbart och en nyttig påminnelse om att även Champagne mår bra av lite luft.

Hummertoast
Till hummertoast innehållande, förutom hummer, västerbottenost, chili, persilja, vitlök, citron och en rejäldos smör, fungerar det klockrent.

Tills nästa gång. Borta bra, men hemma så mycket bättre...

torsdag 17 oktober 2013

Palmer o Co Millésime 2008. Champagne i fokus..

Palmer o Co
Årgång 2008

Inspirerad av den smått vetenskapliga och småtokiga dedikation som vissa projekt och dess upphovsmakare uppbringar funderar jag på att starta ett eget. Champagne, med extra fokus på årgången 2008, kan det vara något, är det ens möjligt med en hyfsat begränsad budget? Allting beror väl på omfattning, dedikation och målmedvetenhet? Således, upp till bevis, dags att bege sig ut i skyttevärnet för en första dust. Varför kanske någon frågar sig? Champagne har pockat på uppmärksamhet ett tag nu, först funderingar kring huruvida det är alldeles för dyrt, sedan någon finfin flaska generöst hällt av rödtjuts Uffe, en återkommande knockout rosé, sedan en stilla tanke att det kanske inte alls är dyrt, sett i ett större napabordeauxbourgogne perspektiv. Dessutom lovas, vart jag nu har snappat upp det, en toppenårgång perfekt tajmat med min äldsta dotterns födelse.

Palmer o Co, borde vara lite småkändis i de svenska folkhemmen. Kooperativ som bildades 1947, idag ingår flera hundra odlare som tillsammans förfogar över 400 ha, ett högteknologiskt vineri och hel del lovord på senare år. Har själv testat flera årgångar, och varianter, med idel positiva erfarenheter, framförallt om man väger in pris och lyckas lägga undan någåt år. Inget stort men ytterst habilt. Palmer o Co Millésime 2008 (nr 7867, 269 kr) orde vara, om jag inte misstar mig, den billigaste årgångschampagne som man hyfsat lätt kan få tag på i vårt avlånga land. Även om jag inte tror att just denna kan ligga i 15+ år så kanske magnumvarianten kan det.

Så hur smakar det då? Jotack riktigt fräscht, tackar som frågar. Direkt från kylskåpet känns det som att någon kört in en fryst äppelbit i näsan, lite stickigt, ungt och lite återhållen krutrök. Sedan växer det på med lite bröd, färsk mild svamp, lite musselskal där på botten och pigg frukt. I munnen är det först en riktigt attack, syra griper riktigt tag, men moussen skyndar in och brer ut en mjuk matta som skydd, frukten är purfärsk, äpplen och citrus, sedan kommer syran igen och allt mynnar ut i en relativt lång lemonadsyrlig eftersmak. Där i bakgrund finns något djupare, en havsbris, elegant och riktigt läskande. Inte det mest komplexa men absolut inte dåligt, kan nog vara den elegantaste, syrligaste och bäst sammansatta unga Palmer o Co som jag smakat, säger inte mycket, men det avskräcker inte heller.

Larssons potatischips

Tjatat om det tidigare men det tåls att upprepas, riktiga potatischips kan vara det godaste, ja åtminstone det enklaste, tillbehör som finns till Champagne. Larssons potatischips, från gården i Stubbarp Skåne, är ett riktigt potatissmakande chips med en rejäl dos rapsoljan. Vet inte om det är inbillning men jag tycker nog att chipsen i påsen smakar olika, i vilket fall funkar de krispiga feta härligheterna bättre till än utan, det är något med syra och fetma som helt enkelt blir enastående.

Tills nästa gång. In success you deserve it and in defeat, you need it, jaja vi får väl se...

tisdag 15 oktober 2013

Koppitsch Blaufränkisch Neuburg 2011. Dags att fokusera..



Koppitsch Blaufränkisch Neuburg 2011
Jahapp, då var det snart dags igen, att lägga kameran i ide för att sakteliga dammas av när dagsljuset kommer tillbaka någon gång i April. Ok, inte riktigt så illa, men nästan. Ni som inte är hemma om dagarna och måste passa på de få timmar av solljus som passerar mellan jobb och kvällsmat, om det finns några, vet vad jag menar. Än ger jag dock inte upp, ibland sammanfaller anda och ljus, då är det bara att släppa tvätt, barn och annat väsentligt för att försöka fånga en strimma ljus.

Med mig ut har jag en flaska biodynamisk blaufränkisch, på något sätt vill jag försöka fånga essensen av vad jag tror att Koppitsch Blaufränkisch Neuburg 2011 (köpt hos handlavin.se för 209 kr) ska ge mig senare under kvällen, det sista ljuset fångat i en vaxförsedd flaska flytande glädje. För hur ska jag annars förklara den otroligt flörtiga örtiga doften, svalt och dansant letar det sig upp i näsan och vidare till lustcentrat. Så långt ifrån tung och tråkig man kan komma men ändå med tyngd och pondus. Beter sig precis lika ärligt och härligt i munnen, börjar redan vid källarsvala 13 visa upp sin bästa sida. Ungt, balanserat med en svävande lätthet och betryggande tyngd på samma gång. Örter och bär, det där mörka, smått bläckiga, som jag tycker är karakteristiskt för blaufränkisch, något floralt, mer pigg örtighet. Allt samlas i en saftig, bärig och framförallt lång eftersmak. När tempen stiger smälter saker och ting ihop, men kvar blir den pigga, dansanta örtigheten, balansen och glädjen.

Tills nästa gång. Champagne, kan de va nåt?...

Pst. Alltid roligt att bli omnämnd, hur oförtjänt det än må vara, superhärligt faktiskt!.

lördag 12 oktober 2013

Berlucchi Palazzo Lana Brut Satèn 2004. Städdag..

Palazzo Lana Brut Satèn
2004
Mer italienska bubbel, svårt att låta bli när mina två andra smakprov från Berlucchi föll mig så i smaken. Palazzo Lana Brut Satèn 2004 (nr 76332, 379 kr) är en av Berlucchis toppar, 100 procent chardonnay, allt från den egna gården och mestadels frirunnen must. Som en italiensk vän skulle uttrycka det, the best of the best!

Till en början blir jag lite besviken, nog för att doften är otroligt finstämd och elegant men aningen återhållen. Det som letar sig fram är dock rasande läskande. Tur att den beter sig så mycket bättre i munnen. Smekande, otroligt len moussen, homogen, lite honungsrunt, inte ett stickspår åt något tråkigt håll utan sammanhållen harmoni. Som doften skvallrade om känns uttrycket väldigt ungt, trots nästan 10 år från skörd. Fast det är klart, inte direkt så att jag lider i dagsläget, se dock till att låta temperaturen stiga från kylskåps kallt för att verkligen njuta av den flörtiga fräscha frukten och de djupare komplexare tonerna av rök, sten och skaldjur. Behöver jag säga att det är det godaste italienska bubbel jag sippat på, för att inte tala om det dyraste. Den där riktiga wow-känslan som infann sig när jag provade 61:an uteblir dock, trots att det är "the best"!

Zalto sweet
Blev aningen besviken när jag provade mina nya bubbelglas, Zaltos sötvin. Jag trodde verkligen att kupan skulle vara perfekt för lite mer moget bubbel, trots att det "egentligen" ska snurras sött i dessa. Troligtvis var denna för ung, för drycken kom inte riktigt till sin rätt i näsan, däremot bredde drycken ut sig förträffligt i munnen tack vare den generösare öppningen.

Tills nästa gång. Alla dagar smakar inte lika gott...

Pst. Både Magnus och Per-Olof har smakat.

onsdag 9 oktober 2013

Diléns saluhall. En dag att minnas, igen, igen och igen..

Diléns Saluhall, Valbo
Bakom disken, Peter Lutterström
Jag är verkligen helimpad, vilket butik! Kött och delikatesser i massor, närproducerat, ekologiskt, hängmörat, speciellt utvalt, listan kan göras lång, allt med kvalitet i fokus. Det här är faktiskt mitt första besök hos Diléns Saluhall, trots att butiken ligger mindre än tre mil bort och trots att den funnits i fyra år nu. Sent ska tydligen syndaren vakna.

Fick i vilket fall en riktigt trevlig pratstund med Peter Lutterström, med från start och före detta krögare som helt enkelt tröttnade på att få handskas med undermåligt kött i alla dess former. Det jag verkligen slås av är kundfokuset, de delikatesser som återfinns på väggarna är efterfrågade av kunderna, de få lamm som kommer in tas hand om och får nya hem i de privata köken. Alla köttbitar kommer med små råd om bästa tillagningssätt, bara för att kött och kund förtjänar det. På frågan om de gör egna såser guidar hellre personalen än gör egna som skulle kräva konserveringsmedel för att hålla. Eftersom jag tyvärr inte hade några timmar på mig att fördjupa mig i köttdiskens alla beståndsdelar kom jag därifrån med styckarens special, en rumpstek, lite mer råd och insikten att jag nu måste ta omvägen genom Valbo många flera gånger.
Rumpstek, styckad på Diléns
Ridge Cabernet Sauvignon 2009
Ingredienser till VSS
Ikväll blir det lågtempand rumpstek, världens skitgodaste sås (i alla fall om man ska tro Steffo Törnquist) och  Ridge Cabernet Sauvignon Estate 2009, låter inte helt fel eller hur?

Tills nästa gång. Och kanske ett litet glas bubbel, bara för att...

Pst. Görgott, mycket köttsmak, smältande mört och helt underbart med världens skitgodaste sås till. För att inte tala om de överblivna lökbitarna, oh my! Ridge CS 2009 var också precis så bra man kan önska, gott om CS markörer, varmare generositet med seriös uppiggande syra, väl avvägd marsipankant och ekkrydda. Kan säkert överleva bra många år i en sval vrå, själv väntar jag minst ett år tills nästa påhälsning.

fredag 4 oktober 2013

Viña Pomal Reserva 2008 och pulled pork. Som en fläskläpp..

Viña Pomal Reserva 2008
Ibland behöver man lite extern inspiration, pulled pork har lagats både en och två gånger här hemma. Denna gång tog jag inspiration, nej rättelse, jag följde slaviskt receptet som damp ner i e-lådan. För att göra det extra enkelt tog jag sonika vinrekommendationen som följde med. Viña Pomal Reserva 2008 (nr 6712, 119 kr) har jag ju provat innan med gott resultat, för att inte tala att det alltid är intressant att prova en ny årgång.

2008:an känns fräsch, finstämd doft med lika delar fat och frukt. Den lilla hint av dill skvallrar om att vi kanske är i Rioja men annars skulle jag nog kunnat hamna lite varstans. En frisk och lätt munkänsla, fin balans mellan murrigare fat och svalare rödfrukt. I avslutet lägger tanninerna ut en mjuk matta som mynnar ut i saftig medellång eftersmak. Skulle må bra av att ligga till sig lite och aningen tillrättalagd, men proffsigt och snyggt.

Köttet var som sig bör otroligt mört, den extra krydda som chilin och den rökta paprikan tillförde gjorde det hela extra spännande. För att inte tala om hur koncentrerat och smakrikt det blev när all vätska fick koka in. Tillsammans med vinet bildar det ett sammelsurium av smaker, syran tar hand om det mustigare, det rökiga slingrar ikapp med eken och frukten backar upp det hela på ett föredömligt sätt. Inte en kombination som jag på förhand skulle satt själv, desto roligare att det passade så bra. Tänk va roligt det är att testa nytt.

Tills nästa gång. Nu ska här transkriberas, pust!...

Pst. Receptet i sin helhet.