onsdag 31 juli 2013

Rémi Ginger. Några skälvande dagar kvar..

Rémi Ginger
Vad vill du ha? En drink kanske. Va, jo jag blev aningen ställd av svaret, hade hen svarat att hen ville ha en flaska hantverksgjord microbryggd öl, ett hejdundrandets vitt, ännu bättre rött eller rent av en riktigt bra rom då hade det inte varit något problem. Men en drink! Har nog inte blandat eller druckit särskilt många drinkar på sistone, ingen vad jag vet faktiskt de senaste åren. Detta i kombination med att pressutskicket som damp ner i e-lådan som för en gångs skull slog an på min lyra, gjorde att tanke gick till handling. Enkelt, sprit och gärna lite surt. Whiskey sour är en favvo, fast ställa sig och göra sockerlag, nje kanske inte. Cognac, ginger ale och lime, lät riktigt läskande och i den här sommarvärmen kan det ju inte skada.

Resultatet föll mig verkligen på läppen, sötsyrligt med en touch både från Cognacen och Ginger alen. Perfekt svalka, balans och enkelhet, blodad tand är bara förnamnet. Påfyllning någon?

Rémy Martin VSOP Mature cask finish
Kan gott tillägga att Rémy Martin VSOP Mature cask finish (nr 172, 469 kr) inte skäms för sig på egen hand heller, fruktig, len, hyfsat djup och ett litet träbett i slutet, riktigt gott.

Tills nästa gång. Lika bra att njuta av varje sekund...

Pst. Såhär gjorde jag: Fyll ett glas med is, limebitar och citronmeliss. Tillsätt cognac efter smak, fyll på med dricka, klart!

söndag 21 juli 2013

Körsbärssylt m mörk choklad. Det var på tiden..

Antingen har jag världens flyt eller så är det inte ens hälften så svårt att göra sylt som jag trodde innan jag blev med trädgård. Fram med lite bär, lite tålamod, en skvätt socker, smaksätt med vad som finns i skafferi eller barskåp och volá, egengjord sylt. Ok, om du inte är så noga med sockermängd, syltsocker eller rent av konserveringsmedel gör du bäst i att frysa sylten och tro inte att alla bär du har i famnen blir mängder av sylt, nej några små fjuttiga burkar brukar det bli för mig. Fast helt ärligt tar jag gärna det, har ändå inte plats i matkällaren för sådana trivialiteter som sylt, där ligger ju vinet. Och sylt äts ändå inte i mängder här hemma, snarast som smaksättare, där den gör ett förträffligt jobb.

Körsbärssylt med mörk choklad
Nu står vårt stora körsbärsträd i bär, tyvärr är fåglarna aningen snabbare och framförallt effektivare än jag men lite hamnade i kastrullen. Eftersom bären är söta i sig och jag dessutom tänkte ha i lite mörk choklad blev det bara en skvätt socker. Koka ihop, smaka av och skjuts in i frysen. Om ni har vägarna förbi kanske ni kan få smaka med en bit übermastig chokladkaka och lätt vispad grädde, fråga Ulf om ni inte tror mig, när jag säger att det är bland det bättre som finns i sötväg. Förutom en och annan sent skördad riesling då förstås.

Tills nästa gång. Tänka att lilla jag ska till Italien, det är stort, mycket stort...

Pst. Känner så här i efterhand att både inlägg och framförallt bilder är inspirerade av allas var matfotoartist Helena, vissa är helt enkelt lite grymmare bakom kameran än andra.

lördag 20 juli 2013

Viña Pomal Reserva 2007. Helt Rätt(vik), fast lite fel.

Siljan, sett från stugan
Har varit på en underbar men intensiv semester, som brukligt tar jag seden dit jag kommer. Försöker alltid äta och dricka som lokalbefolkningen hur konstiga dessas vanor än må te sig. Så, vad dricker man i Rättvik? Eftersom jag är något av en vinsnobb, i alla fall enligt vissa, undersöker jag enbart hundrakronorplus hyllan, ingen box och inget starkvin den här gånger. Det gav mig ca 83 alternativ, hyfsat bra för att en liten ort, eller? Men, vad är det jag kikar på egentligen? 36 röda poster där 13 är någon sorts Amarone. Inget ont om Amarone, jag kan njuta av ett glas då och då men att det skulle motsvara ca en tredjedel av det röda utbudet, så bra är inget vin. Äldsta vinet av dessa 36 poster är från 2007, flertalet är klart yngre, detta i ett segment som ska vara kvalitativt bättre och en vinsort som överlag tål några års lagring till många års lagring. Fast det är klart, urvalet kanske inte är kvalitativt, går man enbart på pris finns det ingen flaska över 300 kr, 6 st över 200 kr där majoriteten igen utgörs av Amarone.

Över till vitt, 16 poster, där 13 är från Frankrike, 8 innehåller chardonnay och 7 är någon form av enkel Chablis. Här är 2010 äldsta årgång och prismässigt finns det inget över 200 kr. Mousserande då? Jorå 31 poster, men vänta nu, många upprepningar på halv, hel eller rent av magnumformat. Av dessa är 28 från Frankrike, 26 från champagne. En Moët klockar in på över 400 kr för ett helrör annars mest runt 200 kr. Nog för att jag inte har provat särskilt mycket från Champagne men till och med jag har provat det mesta som finns här. Äsch, lika bra att att rycka en av de äldsta röda och hoppas på det bästa. Ja just, glömde nämna att det fanns 83! olika boxar och 70 olika poster med någon sorts Whisky.*

Viña Pomal Reserva 2007

Temporärt hemma, den hyrda stugan på kullen, var allt man kunde önska och lite till. Helt utrustad, från tvättmaskin till veranda i solnedgång. För att göra inramningen rättvisa skulle ett medelfylligt, drickvänligt rött som man inte tröttnar på efter ett glas sitta som en smäck. Helt rätt igen, Viña Pomal Reserva 2007 (nr 6712, 119 kr) infriade de få förhoppningar som fanns. En lika stor dos fat och frukt, ok aningen mer frukt men ett liiitet besök på kräftskivan och stallet fick man på köpet. Varken burdust eller särskilt personligt men direkt drickvänligt med precis rätt dos "Rioja" och tillräckligt motstånd för att inte upplevas som vare sig mjäkigt, torrt eller tråkigt. Just där och då satt det som en smäck till den medtagna chark och ostbrickan, ok för att jag gärna lever lokalt men första kvällen är det bäst att vara på den säkra sidan.


Tills nästa gång.  Borta bra men hemma bra mycket bättre, i alla fall i vissa hänseenden...

* Källa: systembolaget.se. Kan ha räknat fel eller missat någon post. Ni som trodde att jag gjorde denna räkning på plats har inte varit i Rättvik under campingsäsong eller "semestrat" med tre små barn för den delen.

tisdag 16 juli 2013

Det finns all anledning att fira..

Skål!
Trogna läsare, jo ni är ett par, har blivit rikligt terroriserad under årens lopp. Start 2009 och sedan har det gått utför, eller kanske möjligen snett uppåt. Har berikat mig med både vinösa kontakter som kortslutningar, en hel del underbara kommentarer, en och annan provtitt men mestadels egna kostsamma utsvävningar. 500 inlägg och några tusen bilder senare är jag varken särskilt mycket klokare eller kunnigare, kameran är aningen säkrare och källaren rymmer bra många fler flaskor. Inläggen kommer titt som tätt och bloggen, jo först ville jag inte utge mig för bloggare men det är jag allt, lever med mig när jag gör nya upptäckter. Lusten att förmedla det goda har blivit en del av mig och någonstans när jag drömmen om att en dag få baka in mina hobbys i den professionella kakan. Så tack, ni får nog dras med mig ett litet tag till.

Vad gör man när korkskruvsångesten är som värst? När inget man har i källaren verkar "klart" eller spännande nog att korka ur? När flaskorna ligger och hånler, tyst viskandes, ta inte mig, ta inte mig? Jo, man bjuder in en annan nörd och går bärsärk tillsammans. Några, ta vad du vill, brukar också hjälpa. Bästa kuren och ångesten är som bortblåst när första korken ryker. Sedan finns det ju all anledning att fira, far blir man ju inte varje dag. Stort grattis Ulf, det mesta är redan sagt nu återstår "bara" framtiden, härligt!

Keller Nierstein Riesling Trocken 2011
Keller Westhofener Kirchspiel Riesling
Großes Gewächs 2011
Jo det rök en del korkar denna afton, längre smaknoteringar får ni leta efter länge för sådana finns inte, men minnesvärda viner var det gott om. Först ut en liten jämförande duell från min, och mångas, källarmästare Keller. Ulf visade härliga analytiska takter och lade fram sina teser med en skrämmande exakthet, misstänker att jag som värd kanske är aningen förutsägbar, hursom hatten av för både vin och kännare. Keller Nierstein 2011 visade först lite SB takter, ungt, busigt, tropiskt, packat med mineral och en skiftande skepnad. Kan säkert lura ut mer komplexa drag men varför? Direkt lustframkallande och en fröjd i dagsläget, rieslinglycka helt enkelt. Allt annat än enkelt är Keller Kirschspiel 2011, först aningen återhållet, lite småtjurigt rent av, sedan öppnar den upp, muskulöst och finlemmat på samma gång, alldeles för ungt men vilka löften om framtida njutning. Frukt, check, mineral, check, syra, check, balans, check osv, osv.. Ett vin att åldras med och igen ett bevis på hur löjligt bra, intressant och framförallt god tysk riesling är.

Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999
Inget firande utan bubbel, o vilket bubbel sedan. Nu var det min tur att leka blindbock, tyvärr är min erfarenhet av champagne begränsad men att det var champagne i glaset stod utan tvivel. Mikroskopiska bubblor, lent, gräddnougat med en antydan till nötighet och gula äpplen i slutet. Bra syra, munsmackande och harmoniskt så det hette duga. Runt 2000, jaså 1999, producent? Ingen aning men gott så innih-vete. Gaah, om jag hade outsinligt av detta skulle jag vara alkis på heltid. Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999 visar igen varför man ska lagra vin och varför det kan löna sig att lägga någon hundralapp extra på sin Champagne, stort tack Ulf.

Bonny Doon Vineyard Le Cigare Volant 2008
Sedan lite käk, sallad, bröd, äppelsås, bea och mixedgrilled var perfekt till denna bättre balanserade sydfransos. Jaså inte ne, Bonny Doon Le Cigare Volant 2008 är en urtjusig amerikan med båda fötterna i den franska myllan. Här finns allt och lite till som ett grillvin ska ha, frukt, struktur, syror, allmänt medhårsstrykande men med ett mörkare bett.

 La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010
Och lite till vin såklart, gärna med lite restsötma lägger Ulf till. Nog för att La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010  är aningen runt och lite svulstigt men ack du milde vilken medtagande dryck. Gott om mörka bär, franska örter, lite till mörkare drag och allt samlat i en lång, mjuk men uppiggande omfamning. Snäppet slankare och tuffare än 2008:an utan att för den delen vara för krävande, en mästerlig uppvisning i redigt rödtjut.

Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition
Avslutningsvis lite chark, undergörande Balsamico och en skvätt sherry, Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition var precis lika pigg som häromsistens. Meen, får inte glömma den flaska Markus Molitor Riesling Zeltinger Deutschherrenberg Auslese ** 2010 som satte punkt på kvällen. Slank ner i en rasande takt, sötsyrligt godis för vuxna. Hur man kan klämma in så mycket sötma utan ett uns kladdighet är för mig en gåta. Sedan att vi kunde sitta ute till kl 23 skadade inte heller, vilken härlig kväll.

Tills nästa gång. Nu väntar lite semester i björn och tomteland...

söndag 7 juli 2013

Itrana och surdegsbröd. Idag stranden, ikväll AC..

Itrana olivolja och surdegsbröd
När jag och frun gjorde stan osäker förra gången, hittade jag en kombination som var tvunget att testa hemma. Den ypperliga Itrana olivoljan från Colli del Tifata och riktigt surdegsbröd. Har fortfarande inte kommit mig för att baka eget så Barrsätra bageri fick stå för bakandet och Ekonära Gävle för levererandet. Det är ett riktigt stort och bastant bröd men går perfekt att frysa i portionsbitar. Lite torrt? Bara att rosta eller steka lätt i olja. Kombinationen är lika enkel som stupsäker.

Som smaknörd, klockren benämning btw, och novis på kvalitetsolja är det aningen svårt att beskriva vad som är karakteristiskt för denna olja. Det jag fastnar för är den fräscha fruktigheten kombinerat med de tyngre nötiga inslagen. Komplex, len men samtidigt lite smårivig och egensinnig. För att inte tala om den avslutande pepprigheten som piggar upp och lämnar en lång härlig eftersmak. Äsch, lika bra att prova själv. Om du vill bjuda smaklökarna på en riktig åktur häller du i dig en skvätt Tenuta Grillo Pecoranera 2003 och en välhängd bit parmaskinka också men det är en helt annan historia.

Tills nästa gång. Sol, sol underbara sol...

onsdag 3 juli 2013

En dag i stan..

Fotografiska, Stockholma
En efterlängtad heldag för oss själva, jag och frun tog oss till civilisationen, som en mindre begåvad medresenär sa, speciellt civiliserad vet jag inte om hufvudstaden är men nöje bjöd den på i massor. Först en tur för att fylla kassar och tillfredsställa köpbehov sedan en titt på fotografiska och framförallt den mycket underhållande pornografen Helmut Newton. Fascinerande att vi alla kan använda samma verktyg men att det bara är ett fåtal som kan skapa med densamma. Fotograf skulle vara coolt att vara.



Corvina Enoteca, Gamla Stan
Sedan fylla mage och sinne med andra intryck, fick nys om nyöppnade Corvina Enoteca i Gamla Stan av den kvittrande sommelieren Petri som turligt nog befann sig på plats denna söndag. Vet inte var jag ska börja men slutade gjorde det med en modest nota på dryga sexhundra och en upplevelse som motsvarade desto mer.


Jeio Prosecco Brut
Först ut ett glas läskande Desiderio Jeio Prosecco di Valdobbiadene Brut, okomplicerat, fruktigt och smårunt med massor av törstsläckande lättsam charm. En klockren inledning och fullgod anledning att låta Petri fortsätta styra eftermiddagens val.

Charkbricka, Corvina Enoteca
En av flera saker som jag uppskattar är blandningen av delibutik och vinbar, allt som kan beställas in i form av ost och chark kan tas med hem. Fick in en charkbricka som inte gick av för hackor, den 24 månaders parmaskinkan tog priset, smältande god. För att inte tala om att stämning och upplägg gjorde att även frun testade det mesta, bara det är en prestation i sig.

Surdegsbröd, Vallhallabageriet
Olivolja Itrana från Colli del Tifata
Förutom kött och ost i högklass fick vi in bröd och olja i densamma. Surdegsbröd och Itranaolivolja, jotack en ny kombination som inte går av för hackor. Är jag nöjd att det finns en flaska hemma? bakar Valhallabageriet grymt surdegsbröd? JA.

Petri, sommelier och vinambassadör
Chante Cigale Ch9dp 2009
Eftersom vi ville prova så mycket som möjligt utan att tömma reskassan tog jag och frun ett varsitt glas. In kom Domaine Chante Cigale Châteauneuf-du-Pape 2009 och Tenuta Sant'Antonio Amarone della Valpolicella Selezione Antonio Castagnedi 2010. Båda riktigt fruktiga, muffiga men med syror och balans på rätt ställe. Blev riktigt tjusad av Chattenöffen, blandningen av pigg örtighet, slösaktig frukt, följdsamt men samtidigt uppstramat och intressant, den här måste jag leta upp för hemmabruk.

Dags att runda av, ambitionen är att ha ca 100 viner på listan, fullt flöde och puls i bästa italienska kvarterskrogmanér. Inredningen är noga genomtänkt och påkostad, gillar verkligen bardisken som ska leva sitt egna kopparprydda liv. Glas och bestick ska hålla samma standard, i dagsläget är det Spiegelauglas som gäller men nog skulle det vara på sin plats med lite handblåst Zalto. Öl på tapp kommer inte på fråga men däremot kan man få ett intressant glas direkt ur flaska om man mot förmodan inte vill ha vin. Påslagen är överlag moderata, framförallt om man väger in läget. Ett roligt och intressant tillägg är vinkällaren, som förutom enotecets egna viner ska inhysa privatköpta flaskor som kan förtäras under mer intima former. Nog för att vinerna måste inhandlas genom enotecets försorg men konceptet låter minst sagt intressant. På bättringssidan kan nämnas vinlistan, finewines ska tydligen in, och personligen skulle jag gärna se att man får in mer intressanta köpbara viner med lite ålder. Men som sagt, allt är under uppbyggnad och i denna fas har teamet bakom Corvina gjort mesta möjliga.

Tills nästa gång. Sommartid är tydligen att väckas fem varje morgon...