söndag 30 juni 2013

Gosset Grand Rosé Brut. En hel dag i vuxet sällskap..

Gosset Grand Rosé Brut N.V
Frun tar semester, jag tar upp en flaska. Svårare än så behöver det inte vara, fast det är klart, inte varje dag det följer med en Gosset Grand Rose Brut N.V (nr 7405, 459 kr) upp.

En subtil och otroligt intagande doft med begynnande mognad sprider sig till varje skrymsle i näsan. Av det som jag kan uttyda kan nämnas apelsin, vinbär, blommor, färsk svamp, skaldjur och lite läder. Fast vem bryr sig egentligen, en sniff och plötsligt står jag med tårna i strandkanten och ansiktet i skyn, underbart.

Munnen möts av rikligt med minimala bubblor som bildar en fyllig len mousse, anslaget är lätt, förföriskt men med betryggande tyngd. Rosor, parfym, orange citrusfrukt och en lätt nötig mognad slåss om uppmärksamheten men balansen och tidens inverkan gör sitt för att dämpa och släta ut. Syran stramar upp och är ganska påtaglig, så också den fullkomliga njutningen, härligt. Avslutet är lätt syrligt och kvar stannar en förnimmelse av alla de toner som kändes i doft och smak. Nedtonat men elegant och följsamt precis som resten av upplevelsen.

I mitt tycke helt perfekt nu, aningen mer mognad än för två år sedan då syskonet gick åt. Frukten sjunger kanske på sista versen men tiden på rygg har istället gett ökad komplexitet och härliga mognadstoner. Tur att det finns fler i källaren, det här vill jag uppleva igen, och igen, och igen. Hm, får nog bli till att köpa flera om det ska lyckas.

Till nästa gång. Hola Estocolmo

Champagne och ostron
Pst. Dag 2 är det ännu mer sammansatt, lätt övermogna äpplen, ostron, mer havsstänk, kanske bättre. Och till gratinerade ostron, mmmmm.

fredag 28 juni 2013

Condimento Bianco. Nu tar vi semester på riktigt..

Condimento Bianco
Vissa saker kan man leva utan, vissa vill man inte leva utan, min senaste vinägerbekantskap tillhör den senare kategorin. Kärlek vid första smutten som senare har växt till ett ömsesidigt beroende, den finns där och jag tar för mig. Fungerar till det mesta, ok kanske allt om du frågar mig men sedan har jag något av en vinägerfetisch. Vet inte vad, men det där sötsura triggar något djupt och primalt i mig, kanske är det mina asiatiska rötter som gör sig påmind.

Hursom, Condimento Bianco (Foliga tar hem och kostar 159 kr) är en "vit" vinäger, görs på gröna Trebbianodruvor och vitvinsvinäger. Tydligen ska en ny metod göra den ännu vitare vilket rimmar lite illa med hur rund och smakrik den är. Oavsett färg, testa och låt dig hänföras av milda, sötfruktiga toner, en smekning av fat och väl avvägd syrlighet som tillsammans bildar en balanserad, fyllig men ändå lätt och förföriskt god alltiallovinäger.

Tills nästa gång. Ikväll blir det rosé, Champagne förstås...

torsdag 27 juni 2013

Burrata och Olivastra. Nu får det räcka..

Burrata och Intinis Olivastra
Burrata, eller Burratina di Andria som det står på förpackningen, är en otroligt färsk, krämig, mild och gräddsprängd liten sak. Lite som en mozzarella på gräddsteroider, öh det är ju precis va det visar sig vara när jag gör en sedvanlig gooogling. När Roberto var på besök i Gävle hade han med sig denna och trots att han berättade massor kommer jag inte ihåg en bråkdel, fokus var inte på öronen utan munnen. Men en sak som fastnade var att det skulle sitta som en smäck med Intinis Olivastra olja till, extra virgin prinsessan är ganska gröngräsig, tomat och ört smakande olja med ett lätt pepprigt avslut som tillsammans med osten smakar himmelskt. Vet inte om helheten lyfter delarna men nog kompletterar de varandra på bästa sätt.

Tills nästa gång. Vill ha tillbaka sommaren, nu!...

onsdag 26 juni 2013

Hackman Hard Face NOH. Efter sådd kommer regn..

Hackman Hard Face NOH
Låter det för bra för att vara sant, ge det till dina föräldrar. En stekpanna som inte kan brännas vid? Ja vi får väl se, sa jag att den är speciellt gjord för induktionshällar. Det gick ju galant det här. Stabil, skönt handtag, gedigen känsla, aningen längre uppvärmning än "vanliga" pannor och nej inget fastbränt trots uppvärmning på högsta effekt. Allt i kombination gör att päronen är mer än nöjd, bra så.

Tills nästa gång. Undrar just om grödorna hinner titta fram...

Pst. Kostar en slant men lykka för den som har en induktionshäll.

Psst. Mer info om Hard Face och NOH.

måndag 24 juni 2013

Guigal Côtes-du-Rhône 2009. Frun väntar en vecka till..

Guigal Côtes-du-Rhône 2009
Finns inte många stabila trotjänare kvar, Telia kastade in handduken för länge sen, SJ likaså, Systembolaget ska vi inte prata om, inte ens vädret håller jämn kurs nu för tiden. Vad kan man egentligen lita på? Lika bra att vända blicken ner i glaset, tre miljoner flaskor per år och en given plats på landets alla hyllor och i min, Guigals Côtes-du-Rhône (nr 2011, 99 kr, nuvarande årgång 2010) kan man lita på. Intrycken är nästan som sist, aningen mer mognad och rondör bara, precis som sig bör efter ett år på rygg.

Påtal om ett år, inte så mycket när allt kommer omkring men den lilla som låg i fruns mage då, kryper nu omkring i ett hissnande tempo.

Tills nästa gång. Semester, en annan typ av jobb...

Pst. 2010:an är inget undantag, svalare med härlig följsamhet. Helt enkelt urbota bra.

lördag 22 juni 2013

Italien på järnvägsmuseet. Post midsommar..

Mamma mia, vilken eftermiddag!, söndagen den 16:e Juni tog Italien över järnvägsmuseet. Förra gången det begav sig hade jag oförskämt bråttom samt att vädret inte var på smaklökarnas sida, denna gång kunde jag göra nedslag i alla tält för att inte tala om att vädrets makter gav oss uppehåll och lite sol, vilken magisk uppvisning i vad ett land och några eldsjälar kan bjuda på.

Först en titt hos nyligen bekanta Roberto, även han med förra året, då trodde jag att han var den andra Robertos italienska hantlangar. Ojoj många Roberto men är det något jag lärt mig så ju fler Robertos man känner desto gladare blir magen. Den här gången fick jag med mig hem en löjligt slösaktig Burrata, Olivolja som fått bada med citroner, snacks som tog slut alldeles för fort, marmelad med 100% frukt och en medlem ur den kungliga familjen. Nyfiken? Det borde du bli, kommer med all säkerhet att dyka upp fler inslag här annars kan du utforska Apuliens smak själv.  

Sedan lite blandade mumsbitar där Gävligt Gotts egengjorda risotto och pesto gav svår mersmak, både med en vildsvensk smakbrygga, han kan verkligen svänga sina grytor den där Peter. För att inte tala om att det ger oss i Gävle med omnejd en chans att smaka valda delar av de godbitar som presenterades denna eftermiddag. Med hem följde såklart också en salami, ca 0,7 kg.

Sist ut, tur att jag hade någon timme eller två, ett låångt besök hos Foglia Lotta. Kan inte återge alla intryck men oj vilka trevliga smakprov jag fick. Om jag ska nämna några favoriter, nej förresten, fick med mig alldeles för mycket godsaker hem så kan ni vänta er att bli rikligt terroriserad med italienska delikatesser framöver. Efter dessa timmar var jag olivoljemätt och berikad med den godaste balsamicon jag smakat. Ett STORT tack till alla utställare, hoppas vi syns igen nästa år, eller varför inte nästa söndag. Jag är fett på.

Tills nästa gång. Huset tomt men hjärtat fyllt...

tisdag 18 juni 2013

Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition. Sista dan för året..

Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition
Vin med bäst före datum, nej det här är så långt från slätstruken baginbox man kan komma. Färsk Sherry, inte för alla, men se för bövelen till att prova. Jag lovar att den inte lämnar dig oberörd. Själv blev jag blixtförälskad, frun sa mäsk, mor sjöbotten och far moscatel. Nog för att man ska ha en fabläs för oxiderat men gillar man stilen får man en ovanligt fräsch, torr och tyngdlös upplevelse som passar till oförskämt mycket. Mina två ledsagare i ämnet, Anders och Magnus, har skrivit mer utförliga noter, men som alltid är det bäst att göra sig en egen uppfattning. Så köp, drick och drick lite till.

Tills nästa gång. Först semester sedan f-ledig, jo jag tackar ja...

Pst. Tillfälligt på Bolis för 149 kr.

Psst. Vad är Sherry? Anders och Magnus berättar igen..

lördag 15 juni 2013

Anselmo Mendes Passaros 2012. Snaart är det sommarlov..

Passaros 2012
Han har gjort det igen, Anselmo Mendes alltså. Levererat ett härligt, ärligt vin som passar mig som handen i handsken, lättflörtigt och lättsamt med personlighet. Doften bjuder på pigg gul smårund frukt, backat av en grönare örtkvist. Någonstans mellan Riesling och Chardonnay, vilket betyder att jag säkerligen skulle gissat på både om jag fått det blint.

I munnen är det först ganska generöst, pågränsen till lite fetare, piggt, fruktbetonat men även här smyger en grönare örtkvist in i slutet och stramar upp. Härlig balans, följsamhet, ung och intresseväckande charm. Eftersmaken är fruktstram och ganska kort.

Superfynd ropar frun när hon får veta pris och det är bara att hålla med. En frisk fläkt som visar att vin varken behöver vara komplicerat eller särskilt dyrt för att vara mersmakande.

Smultron
Tills nästa gång. Nya fönster, check!...

Pst. Nu gäller det bara att SBs inte får upp ögonen, för bra för sitt pris verkar ju inte vara melodin om du frågar dem.

Psst. Har du inte provat storebror/storasyster, gör det!

söndag 9 juni 2013

Måndagsvänlig lasagne. Regn, vem behöver det egentligen?..

Vegetarisk lasagne
Köttfritt var det ja, måndag har inte infunnit sig hela veckan men däremot kan det det vara bra att förbereda söndagen innan. Jag formligen älskar maträtter som lagar sig själv, men den här lilla rackaren kräver en liten inledande insats, för att inte tala om att det går att alternera i oändlighet. Lergryta, eller annan gryta för den delen, är att föredra då jag alltid tycker att lasagne har en tendens att rinna över i vanliga formar. Varsego, bara att slev i sig.

Detta hade jag i:
Krossade tomater
Tomatpure
Socker
Soja, ljus
Lök, röd, gul och vit
Zuccini
Morötter
Hackad spenat
Arrabiatasås
Olivolja och smör
Bechamelsås (1 dl mjöl, 1 liter mjölk, stark ost)
Lasagneplattor

Så här gjorde jag:
Enkla ingredienser så det förslår, skulle säga att "hemligheten" ligger i att använda bra ingredienser, steka tomatpure och socker innan tomatkross åker i, steka grönsakerna innan i mkt smör och koka ner såsen så att den blir riktigt mustig och simmig. För att göra den extra barnvänlig mixade jag tomatsåsen innan den hackade spenaten fick gå med en kort stund.

Aningen för god
Tills nästa gång. Är det någon mer som smygsnickrar?...

onsdag 5 juni 2013

Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009. Varning, läses på egen risk..

Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009
Från Toni Hartl
Det är väl för bedrövligt att samma sak ska hända varje vår, att det inte ska gå att uppbringa ett rött lätt vin med schwung i bär och drickbarhet i källaren. Av någon, inte allt för oförklarlig, anledning känns suget efter ett mustig rött lite avlägset. Rosé är jag inte allt förtjust i och vitt känns ibland aningen för lätt. Men hur kommer det sig att det är samma visa varje år? Ok, en och annan flaska finns det allt, men Terre Neren har jag precis nallat av, Fleurien likaså för att inte tala om standardverket från Becker. Två uppenbara anledningar, ett jag köper för lite, två det jag köper dricks upp eftersom det är schwung i bär och drickbarhet.

Frågan är om en ströflaska Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009 kan göra susen. Källarsval, ca 13 grader, utan någon som helst förväntning beter den sig nästan som en sparsamt ekad Chianti i doften, lite krutrök och en smula mörkare bär och en grön ton gör att liknelsen inte blir klockren. Doften känns betryggande sval, pigg och bärig, precis som jag ville ha. Men det finns en mörkare komplexare tyngd som möjligen kan ställa till det. Puh, då kan jag andas ut. Lätt, mörkbärigt, svalt, följsamt och precis så uppiggande som jag hoppades på. Även i munnen beter det sig som något sangiovesebaserat, fast mörkare och bärigare. Här finns allt man kan önska i balans, följsamhet och personlig mörkare tyngd. När tempen stiger och luften gör sitt blir det förvillande slankt för att vara så fylligt eller är det månne tvärs om, för att inte tala om att eftersmaken klingar riktigt länge. Det här är ta mig tusan riktigt bra och den enda uppenbara nackdelen är att det inte finns flera flaskor kvar i källaren, fast det är ju ganska enkelt att råda bot på. Slutet gott, allting riktigt gott.

Zalto Burgundy
Tills nästa gång. Vulkanrök på er allihop, hoppas att ni inte sätter i halsen som vissa verkar ha gjort.

Pst. Bara för att förtydliga, om ni inte förstått det vid det här laget så är mina doft- och smaknoter högst personliga och egentligen finns det inget som säger att de är med "verkligheten" överensstämmande, trots att de alltid är helt sanna.

lördag 1 juni 2013

Domaine du Vissoux Fleurie Poncié 2011. Idag är det bröllop..

Domaine du Vissoux Fleurie Poncié 2011
Jag blev varnad men naivt nog trodde jag inte att systembolaget förmedlade hälsovådliga drycker. Fast det är klart, jag borde veta bättre vid det här laget än att tvivla på min absoluta favoritgarderobstyckare, inte en varning utan två utfärdades. Domaine du Vissoux Fleurie Poncié 2011 (nr 5150, 149 kr) är nästinpå förfärligt lättdrucket och tillräckligt intressant för att inte bli tråkigt. Nyfiken hur det smakade? Bara att länka sig vidare, allt som bör sägas är sagt.

Tills nästa gång. Jag är ingen talare men...

Pst. Och nej, frun var inte av samma åsikt. Aningen för tunt och syrligt, hon gottade sig med ett glas Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 (nr 75712, 149 kr) istället. Lika bra som sist och en liten påminnelse om påfyllning till sommarens grilläventyr, men det är en helt annan historia.