onsdag 31 oktober 2012

Graham Beck Brut N.V. Tack o lov för lite lov..

Blivit en del grimmor på sistone
Spontant röck jag en flaska Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay N.V (nr 7639, 99 kr) i tron att det var Blanc de Blancs:en från samma producent. Något misslynt funderade jag om det skulle vara tillräckligt för byte men vadå, 99 pickadoller kan det vara värt. Kan ju i värsta/bästa fall ta en BdB för hutlösa 40 kr till.

Går lätt två glas
Nog för att det var spontant men jag hade faktiskt hört lite surr om Sydafrikanska Graham Beck tidigare, när jag så fick se Magnus lista, en av få bolagsspottare jag följer och vars omdöme ligger i linje med mitt, fick jag det bekräftat. Bra, men BdB:en är bättre.

Hur den var? Tja om vi säger så här, hade doften avgjort hela intrycket skulle jag haft en ny favorit bland budgetbubblen. Den är smårund, rejält inbjudande med gula äpplen, persika och aningen rökighet och choklad. Rent av riktigt härlig.

Tappar dock i den snarast explosiva munkänslan som trots en del vift, bort med en del bubbel, inte övertygar lika som doften. Missförstå mig rätt, den syrliga, men ändå småkrämiga gestaltningen med aningen rundare gul frukt, lite rökigare drag, avslutande småbitterhet och långa mogna eftersmak är ändå riktigt trevlig. Petiga Per skulle möjligen klaga på ett något tunnt mittparti och kanske lite obalans men inte ens han kan låta bli att medge hur mycket bubbel det här är för 99 kr. (85-86p)
Bästa sydafrikanen på länge, hm enda på länge
Det här väckte verkligen mersmak, för att inte tala om hur nyfiken jag blir på BdB:en. Nu gäller det bara att ta sig från spontant till riktat köp.

Tills nästa gång. Familjeövernattning, leklandsbesök och rödtjutsdito står på veckoslutsschemat, härligt!...

söndag 28 oktober 2012

Pierre Peters, Henry Fessy och Louis Jadot. Födelsedag x3..

Hösten är grym
Har tjatat lite om min egen, men vi är faktiskt tre höstbarn i familjen  Nog för att det knappast längre handlar om några barn, men lite firande skadar aldrig. Gemensamt sak, trerättersklassiskt med den sedvanliga, äta efterrätt när barnen lagt sig.

Pierre var bäst
Fast först lite bubbel, tillsammans med Bollinger N.V kvalar Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blancs N.V (nr 7350, 279 kr) in som en av mina favoriter bland SBs årgångslösa hyllvärmare. Lätt, fräsh och läskande men med bra motstånd, ståndaktig struktur och tydlig mineral. En solklar rekommendation till den champagnenyfikne som inte vill lägga ut mer än tre nystrukna Linnéor på "riktig" Champagne. (88-89p)
Dyra fiskbullar
Sedan kom förätten, som tyvärr blev en katastrof. Pilgrimsmusslorna var kalla och missade smaklökarna på flertalet runt bordet. Jag och min tvååring tyckte dock att de lätt halstrade, chili och vitlöksmarinerade fiskbullarna smakade. Sedan skadade det inte med lite riven 30månaders bergsparmesan, salsiccaslantar och purjolöksbädd heller. Men,men man kan inte lyckas jämt.
Charmig åldrande Louis
Desto bättre var kvällens paradnummer, kalkonen. Här var jag för upptagen med att äta för att ens tänka på att ta upp kameran men däremot hann jag föreviga bästa vinet till. Säga vad man vill om det järn, blod, småkomposterade och av tidens tand nedslipade Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001 (nr: Slutsålt, ca 160 kr). Perfekt drickmogen bourgogne för en spottstyver hör inte till vanligheterna, satt som en fläskläpp till den saftiga fågeln. (87-88p)

Henry var inte heller dum
Som sparringpartner fungerade Henry Fessy Côte de Brouilly 2009 (nr: Slutsålt, ca 140 kr), men fick se sig besegrad, i alla fall i min gom. Körsbär/vinbär/lingon samsades på en mörkare botten. Följsamt men med en uppstramande struktur, möjligen aningen anonymt men på alla sätt korrekt och ganska långt ifrån nidbilden av fruktsöt, jolmig Beaujolais. (86-87p)

Inte bara vin denna afton
Avslutningsvis kom chokladtårtan fram, till detta sörplades både det ena och andra. Det mesta bra många snäpp starkare än kvällens tidigare vinösa inslag.

Tills nästa gång. Korvgrillning är inte fel det heller...

torsdag 25 oktober 2012

Schnitzel, mos och gröna ärtor kräver tydligen Groiss GV 2011. Funkar oavsett årstid..

Schnitzel, schnitsigt värre
Äntligen, har tillslut hittat det optimala sättet att ta tillvara på fläsk i kotlettform. Banka skiten ur den, göm i ägg och ströbröd, stek, stänk på en citron och servera med smörigt mos och sköna gröna ärtor. Så inninorden enkelt, saftigt och smörigt gott. Ni får ursäkta alla fina recept som jag gjort, fått och tänkt göra, det här gick raka vägen till hjärtat hos alla i familjen.

Schnygg kombo
Blev så till mig att jag formligen rusade ner i källaren efter passande vin, men vad väljer man? Vitt, knivskarpt, med syra och tillräcklig struktur för att stå upp mot de mjuka, massiva och enkla smakerna. Varför inte en Österrikare?
Scheisse vilken Grüner  
Spritt, språngande, spritzigt, spontant och sprattlande sammanfattar Groiss Grüner Veltliner 2011 (köpt hos Handlavin.se för 115 kr, tydligen slut för tillfället men jag hoppas verkligen att den kommer in igen) i fem s av fem möjliga. Det här var en livfull klar vätska som formligen bubblar sin väg från tungspets till rot. Fräscht, fruktig som sig bör, inte överjordiskt komplext men snyggt sammanhållet med en blandning av gröna äpplen/päron, steniga svala partier och pikant mild krydda i sluttampen. Kan egentligen inte sätta fingret på vad jag fastnar för mest, det unga livfulla men solida sammansatta uttrycket, den klockrena partnern till maten eller att jag ännu en gång övertygas om vilka charmiga viner som kommer från Österrike. Helt klart ett angenämt dilemma. (87-88p)

Tills nästa gång. Vinterdäck, vintertid och eld i spisen, en liten nypa julångest på det, häpp...

söndag 21 oktober 2012

Heta enkla grillade kycklingbröst o Zilliken Riesling Kabinett 2010. En grym helg..

Kan gå fel trots rutin
Helgrutin, städa hela huset, fördelen utan katt är att det bara krävs en gång i veckan, den här helgen tajmades även byte av samtligas sängkläder, se över klädbestånd, tvätt i pluralis, laga storkok, umgås med barn och vänner samt annat småpyssel. Tur att det inte är helg mer än två dagar i veckan. Äsch, jag är den första att medge att dessa meditativa måsten skapar ett lugn och en grym start/slut på veckan. Det är när man inte hinner med detta under helgen, för tro inte att det alltid hinns med, som det skapar kaos i veckan. Men nu känns det som att vi landat, fått ett bra slut och ett fint avstamp in i nästa vecka.

Chicken tonight
Eftersom vi är ute och flänger en del fick det bli en snabb, enkel men grymt go lätt middag. Grunden var kyckling, fetaost och avokado. Med lite fix blev det en balansakt mellan sött, syrligt, krämigt, salt, chilihettat och fruktigt fräscht. Vem har sagt att det behöver vara svårt och komplicerat att fixa grymt käk?

Grillade kycklingbröstbitar med krämig avocado, äppelduttar och chiliflakes

Det här hade jag hemma:
Kycklingbröst
Fetaost
Avocado
Créme Fraîche
Äpple
Teriakisås
Vitlök
Honung
Chiliflakes
Persilja
Salt och peppar

Så här gjorde jag:
Rensa och skär kycklingen i tunnare bitar, marinera i teriakisås och vitlök. Låt sedan gojsa runt i 150 grader tills de nästan är klar, lägg på galler, ös på med honung och grilla för yta. Byt sedan bort disken mot barnpassning och få bannor för att gallret inte går att få rent. Med facit i hand, lägg på bakplåtspapper som du gjort några hål i så att överflödig vätska kan rinna undan. Mosa avocado, salta, peppra, i med lite CF. Strö på finhackade äppelbitar, chiliflakes och persilja efter behag.

Inte komplett utan ett litet glas
Till detta behövs en riktig munsköljare, något som står emot alla uttryck samtidig som det varken tar över eller drunknar. Ung högklassig tysk kabinett Riesling torde göra susen. För er som inte är helt med på den tyska klassificeringen, vem är det egentligen, handlar det om fräsch halvsöting med gott om motståndskraftig syra, om det är riktigt gjort vill säga.

Fast det ska vara rätt i glaset
Och nog tusan är Zilliken (Forstmeister Geltz) Saarburger Rausch Riesling Kabinett 2010 (nr: Slutsålt, kostade 169 kr i våras) riktigt gjort. En inbjudande men lite småblyg doft av öljäst, gråpäron, syrliga karameller och en tropisk touch. Munkänslan är nästan lite som att suga på en sötsyrlig karamell, slimmad och väldigt frestande. Frukten är en smaksam blandning av gröna äpplen/päron, stenfrukt, lime, harsyra och någon grönare ört. Eftersmaken är aningen kort men det som stannar kvar är mer syrlig fräsch frukt. (88-89p)

Den knivskarpa syran, den balanserade rena frukten och den precisa sötman gör det till en fröjd i munnen.
I kombination med maten kan jag inte önska mer. Tänker inte, kan inte, lägga ut kontexten ni får helt enkelt prova. Hmmmm

Tills nästa gång. Redo för nästa heldag som ensam hemmapappa? Alltid...

fredag 19 oktober 2012

Vin i Västerås. Ömsom vin, ömsom lättöl..

Då var det dags
Det hela kunde ha slutat innan det började, för jag menar hur ska man kunna veta att Ticnet från och med sista augusti bara förlitar sig till sina ”egna” kontor för att hämta ut biljetter. Ne, nu måste en lantbo åka fem mil för att hämta ut biljetter till evenemang annorstädes, dåligt är bara förnamnet. Dessutom förstår jag inte varför de fortfarande ska ta 30 kronor extra om de inte köper in tjänsten från ATG??
Kööö!
Men, det var ju inte där fokus skulle hamna. Jag har varit på min första vin, mat och dryckesmässa. Faktiskt att det även var Västerås första, så grattis till oss. Med mig hade jag mässräven Ulf, hans intryck kan du ta del av här. Riktigt trevligt och lärorikt ur ett "hurskajaghinnamedallt" perspektiv. Med en näsa som sett bättre dar och en tremånaders dotter som tajmade in sin första förkylning, kunde förutsättningarna varit bättre men vadå? Bara att ge sig in i vimlet, undrar just om det var kö och dörrvakt någon annanstans i Västerås denna lördag klockan elva? Trots att mässan var relativt liten, tog de trevliga, kunniga, engagerade och pratsamma utställare jag valde att besöka musten ur mig. Redigt fullt på intryck var bara förnamnet. 

Mycket vin blev de
Vinbiten har jag avhandlat hos BKWine. Ett hedrande första och förhoppningsvis inte sista inhopp. Har egentligen inte mycket att tillägga förutom att inget och allt var bra. Att ge rättvisa bedömningar i det sammelsurium av dryck, mat och folkos som rådde i Aros Congress Center är minst sagt svårt för en novis som jag. 
Läskande lätt
Avslutade gjorde jag inte med vin utan med lättöl! och rom.

Dagens bästa icke vin 1
Den bästa romen, ja här vågar jag verkligen säga att det är den bästa rom jag smakat. Diplomático Ambassador (nr 86463, 1950 kr) är helt enkelt makalöst bra, len, söt, djup med en underliggande aggressivitet och komplexitet som helt enkelt slår allt annat som jag provat i romväg på fingrarna. Men smakar det så kostar det, å andra sidan räcker några centiliter åt gången vilken ändå gör det hela till en ytterst prisvärd upplevelse.

Dagens bästa ickevin 2
Sen var det lättöl! Även här den bästa jag smakat. Djup, finess och smakfullt balanserad, inte ofta dessa epitet dyker upp med en lättöl i handen. Hantverksbryggeriet Kusken är inget annat än en lättöl, eller snarast lättale, som ger alkohollågt alternativ ett ansikte, om du har förmånen att bo i Västerås med omnejd, leta upp den. Om inte annat bara för att få smaka den fylligaste lättöl du smakat.

Tack igen till en mycket väl genomförd mässa som verkligen gav mersmak. Tre saker har jag lärt mig/fått bekräftat inför nästa liknande arrangemang.
1) Kom tidigt, om du inte är där för att få en schyst förfylla, vilket i och för sig kanske inte heller är fel. Kom när de släpper in, minst folk då samt att du inte riskerar att något är slut
2) Låt det ta sin tid, mycket folk, pratsamma importörer och mycket intryck gör det hela till en stressig soppa om du inte taggar ner en nivå eller två.
3) Läs på innan, bra att ha lite koll på vilka som finns på mässan. Även om man inte vet vilka flarror som följer med riskerar man inte att missa de personliga guldkornen. Samtidigt är fördelen med en liten mässa att man nästan hinner besöka allt, fast bara nästan.

Tills nästa gång. Vi syns nästa år igen...

tisdag 16 oktober 2012

Castello di Ama Chianti Classico 2006. Härligt med höst..

Ljust och skirt
Varför slår vin det mesta på fingrarna i dryckesväg? Finns flera skäl men Castello di Ama Chianti Classico 2006 (varuprov, årgång 2007 finns hos ewine.dk för 255 kr, halvan finns dessutom som TS på SB för 129 kr)  demonstrerar på ett nästan överpedagogiskt sett en av dem.

Vid öppnandet bjuds skira surkörsbär, viol och eneträ på en mörkare men ytterst elegant botten. Munkänslan bliter tag i gom och tanninerna är närmast brutalt torra och läppsmackande. En skir, ursprungstiskt slimmad Chianti med mörkare tryck i botten, mild fatbehandling och ytterst matkrävande.

Mörkt och komplext
Efter tre dagar öppnad i rumstemp har vinet bytt skepnad, mörkt, lite småmuriigt, soja, tomatsås, svamp och höstlöv. Munkänslan är nu snarast polerad, tanninerna skickligt tämjda och hela uttrycket är följsamt med en underliggande frukt och en "smutsigare" känsla. Inte trött, bara aningen brådmoget.

Vilket jag föredrar? Ung skir frukt, mörk murrig komplexitet, bitiga svårtämjda tanniner, lent luxiöst och följsamt, hmm. Diggar båda uttrycken skarpt men om någon skulle hålla en korkskruv mot strupen föredrar jag, i skrivande stund, komplexiteten dag tre. Det intressanta är dock hur det gått från att ha varit ett exemplariskt matvin till något du snarast snurrar i kupan utan tilltugg. Fascinerande är bara förnamnet.

Tills nästa gång. Igår rusk, idag sol, eller va det tvärt om...

fredag 12 oktober 2012

Lanson Extra Age Brut Blanc de Blancs. Ytterliggare ett år till räkenskaperna..

Klart det nya året ska skålas in
Det var ett tag sedan, den barnfira hösten 2007 för att vara exakt, födelsedagen gick mer eller mindre i egots tecken. Ska jag vara ärlig har födelsedagen aldrig varit värst speciell, samma som julafton och andra högtider, oops nu svor jag i kyrkan igen. Förväntningar, krav och allmänna förpliktelser gör att jag hellre njuter av mindre laddade stunder. Men vadå, nu får jag den gångna f-dagen att låta dålig och så var verkligen inte fallet.

Fick en härligt flottig frukost av den underbaraste fru jag kan önska, hemmagjort paket av den bästa stora lilla tjej som finns, lystna paketblickar av den charmigaste trotspojke och lite allmänt morgondregel av gosigaste lilltösabiten. Starten på dan var minst sagt i världsklass.
Medicin mot en trött kväll
Efter sedvanligt utdragen Apt, kvällsbestyr och allmän nattning, som föräldrarna även denna gång med lika del tur och skicklig undkomma i vaket tillstånd, fanns någon timme på tu man hand. Vad passar då inte bättre än ett bräddfullt glas skumpa.
Bästa Lanson hittills 
Lanson Extra Age Brut Blanc de Blancs (nr 77611, 599 kr) uppfyllde med bravur uppgiften som förgyllande dryck de sista skälvande timmarna i vaket tillstånd min första dag i nytt år. Med bröstet självsäkert fylld av äpplen, citrussyrlig fräschör, nougat och mineral brast den ut i en komplex, intagande och framför allt härlig stämma.

Skönsången fortsatt i en närmast överväldigande blandning av mer syrlig fräsch äppelcitrus, komplexare inslag av nougat, stenig mineral och en lätt smaksam bitterhet. Intrycken pendlat mellan krämigare inställsamhet och utmanande syrlighet, munnen får verkligen göra sitt bästa för att följa med.

Skönt tillbakalutad tar sedan den långa eftersmaken vid med mer syrlig frukt, sten och skaldjur.

Avnjutes bäst i sällskap
Fångad av stunden? Absolut! Grymt bra skumpa? Helt klart! Vinner på att lagras nåt år? Med all säkerhet, skulle nog behöva tona ner topparna både ett och två steg. Var det en bra födelsedag? Den bästa jag kan önska!

Tills nästa gång. Men samtidigt, det är förbenat roligt att få paket och gratulationer också, tack...

måndag 8 oktober 2012

Lacrima lui Ovidiu 12. Imorgon tar jag officiellt ett steg närmare graven..

En gyllene tår från Rumänien
Rumänskt vin? Jaså inte det heller. Nog för att jag har lapat sol vid Svarta havets strand, förundrats över trevliga och ytterst arbetsamma människor och duckat för en och annan framrusande Dacia men det här är det närmaste jag kommit rumänskt vin. Jo, jag vet, om jag besökt landet borde något slunkit ner, och det gjorde det kanske men detta var innan intresse och fokus var vinöst.

Lacrima lui Ovidiu 12 (nr 76194, 189 kr) är en spännande bekantskap, lagrat minst 12 år, 15 % alkohol, blandad kompott på Pinot Gris, Chardonnay, Riesling och Sauvignon blanc ger en frisk och fräsch doft trots en hel del sötmättad russin/fikon/torkad topisk frukt. Riktigt fräsch faktiskt men se till att det det är bra kallt.

Munkänslan är söt, trevligt balanserad, med en piggare ton blandat med en ganska satt mix av nötter, torkad frukt och komplexare jordigare drag. Det finns en ton, som jag endast kan härleda till gammalt läder som spär på den egna känslan. Vet inte om det enbart är av godo, men eget är det absolut. Den relativt låga alkoholhalten är snyggt integrerad.

Eftersmaken är hyfsat lång, med nötter, fikon och gula russin. (86-87p)

En rumänsk tolva
Säga vad man vill men eget är det absolut, den relativt fräscha tonen gör att de inte blir allt för sötjolmigt och de torkade frukterna/nötterna gör det säkert gångbart till en och annan dessert, fast bäst tycker jag att det är till en bit lagrad hårdost. Skadar verkligen inte att pimpa en och annan sås med heller.

Tills nästa gång. Man lär så länge man lever, vad finns det annars för mening...

söndag 7 oktober 2012

Höstmarknad i byn. En särdeles smaksam historia..

Kameran på axeln, bara att bege sig de tusen lätt sluttande metrarna ner till centrala byn. Av de två affärsbyggnaderna kallas den ena, efter fyra år på orten har jag fortfarande ingen aning om varför, Logården. Här var det höstmarknad, för er som inte var där ska jag inte ljuga och säga att ni missade mycket men det som fanns var riktigt naggande gott. Nästa år lovar ni bättring, ok.
Inte bara storviksbor på marknad,
en och annan stockholmare också
Riktigt go grejjor hade han med sig, 
som man fick klämma, känna och framför allt smaka på.
Smakade gjorde också Ekonäras falukorv, en av de bättre jag smakat överhuvudtaget. 
I vimlet hittade jag också en brödskärare,
fiskpackare 
och sadelmakare.
Självklart följde det med en påse med gosaker hem.
Tills nästa gång. Det här gör vi om nästa år...

Pst. Som vissa av er kanske märkt är jag väldigt förtjust i både Ekonära och Gattimondo. Ren lycka när det nu går att få tag på några av Gattimondos produkter genom Ekonära.

Psst. Även Vilmas grymma knäcke går nu att få genom Ekonära, nästan för bra för att vara sant.

torsdag 4 oktober 2012

Anselmo Mendes Alvarinho Contacto 2011. De tre musketörerna och jag..

Fler som fått span på Anselmo Mendes
Hade fått korn på flaska och producent hos Niklas, du vet han som har koll på Portugal, också. Eftersom tanke och handling tyvärr inte sitter ihop blev jag desto gladare när importören påminde mig om att jag borde prova Anselmo Mendes Alvarinho Contacto 2011 (varuprov, nr 6707, 119 kr). Ibland är livet inte svårare än så.

Blommor
lite gräs
Och det tackar jag för, den enda risken är att jag på detta sätt även kommer att fylla på självmant för det här var goa grejjor. Friskt, fräscht med en tropisk citruskrispighet ackompanjerad av gräsiga inslag. Men låt dig inte luras av den ytterst tillgängliga charmen det finns en inneboende struktur och stramhet som inte släpper fokus för en sekund. Det känns lätt och ledigt med en egen, personlig, småbångstyrig känsla som biter sig fast och fortsätter länge i den långa balanserat skalbeska eftersmaken. (88-89p)

Tänkt tilltugg
En apitetretare när den är som bäst, kan säkert kombineras med mycket men just den fräscha känslan, den subtila men ytterst närvarande steniga mineralen och det egna uttrycket gör sig nog bäst lagom svalt, till bredden fyllt i goda vänners sällskap. Till den tänkta laxburgaren hade den drunknat, fick bli vatten.

Tills nästa gång. Första hela dag som ensampappa, jag önskar mig själv lycka till...

Pst. Ringde en klocka långt bak, nog hade Uffe nallat på en flarra i somras?? Jorå, han gillade också.

måndag 1 oktober 2012

Bastide Blanche 2009, långkört köttlass och Pesquier Gigondas 2010. Idag står måndag på schemat..

Mörkt och köttigt
2008 var bra men då efterlysta jag lite mer frukt, nu med facit i hand vette katten om inte La Bastide Blanche 2009 (varuprov, nr 2262, 139 kr, ser att det redan står 2010 på SBs hemsida) har aningen mycket av densamma. Vi får väl se om jag har lika mycket att göra när 2010 provas, för sanna mina ord, det här tåls att testas om och om igen.

Mörkt, köttig med fylligt nästan len ogenomtränglig frukt, lagerblad och andra sydfranska kryddor. Gott om extraaktion med ändå med hyfsad fräschör  en liten besk kant annars är det förvånansvärt tillgängligt, vart tanninerna taget vägen vette katten. Aningen svårmatchat i dagsläget, det fylliga, smårunda uttrycket gör att det nästan passar bäst utan något tillbehör men då ska man absolut ha en fabläs för fylligt rött. Personligen passade 08:ans något kargare uttryck mig bättre, även om denna flaska på intet sätt skämmer ut sig. Välgjort, mustigt med turbotrycket på övre halvan, bara att tuta och köra. (87-88p)

Kött o vin, ja tack!
Den gjorde sitt bästa för att möta upp det köttlass jag hade långkört, men inte ens med mors lättsockrade lingonsylt funkade det speciellt bra, aningen övertungt. Maten däremot var helt enkelt extraordinärt bra, kanske därför vinet upplevdes aningen sämre än tidigare på egen hand. Något recept blir svårt men följande låg med i grytan i de dryga 7 timmar som den stod i ugnen.

Långkört köttlass - picked pork style.
I bit revbenspjäll
1 bit karré
1 bit rådjursdel med ben
Vitt vin
Flädersaft
Lök
Soja
Balsamvinäger
Färsk Chili
Björnbärsmarmelad
Rött vin
Balsamvinäger
Peppar och salt

Ja ni förstår va? Tog det som fanns i frysen för att göra plats för en kvarts närdöd ko. Körde allt så många timmar möjligt. Reducerade ner vätskan samtidigt som jag kokade med alldeles för lite morötter och potatis, tog bort överflödigt fett, smakade av med rött vin, vinäger och björnbärsmarmelad. I med liiten skvätt grädde och bokstavligt sleva upp på tallrik.

Ett, av många, ljus i höstmörkret 
Hade jag kunnat åkt tillbaka i tiden hade jag, tillsammans med en och annan medhavd lotto kupong, istället ställt fram Domaine du Pesquier Gigondas 2010 (varuprov, nr 2836, 145 kr, aktuell årgång på SB 2011, men pass på tror att 10:orna finns kvar ett litet tag till). Följsam, läcker i en ursprungstypisk mörk skrud. Gott om sydrhônska markörer, örter, lite rått kött och allt blandat tillsammans i en mörkfruktig, smårund, mustig men pigg, sval och farligt lättdrucken skepnad. Om jag ska hitta något att klanka ner på förutom en viss brist på komplexitet så har någon trampat lätt på bromsen i mittpartiet, eftersom jag hellre friar än fäller skyller jag detta på ungdomen. Förutom att man med all säkerhet kommer att vinna en del på några års tålamod, finns här i dagsläget en utomordentlig sparringpartner till mycket eller i två redigt fyllda kupor en ljusfylld murrig höstkväll. (89-90+)

Tills nästa gång. Ny vecka, mums...