fredag 31 augusti 2012

Brännässelsenap av Gävleborgssmak. På vinfronten, intet nytt..

Nässlor i senapen?
Näsan är fortfarande invaderat av något smått oidentifierbart men sinnet börjat öppna upp. Men än är det en bit till vanlig dagsform och helt ärligt, ni som arbetar heltid med flera små, hur orkar ni med??

Höll på att glömma den lilla burken som åkt ut och in ur kyskåpet. Men varför? Den är ju så användbar, från bas i superenkel köttfärssås till pikant tillbehör till gokorven. En riktigt smakförhöjare, blandat och sammansatt i Gästrikland, kan jag annat än rekommendera?? Nej! Brännässelsenap från Gävleborgssmak (köpt för 65 kr på Ekonäras egna lilla skafferi, går såklart att beställa också) är en skönt stark, dryg, småkryddig men ändå följsamt mjuk senap med en touch personlighet. Gott så.

Kittlar dödsskönt i gommen
Tills nästa gång. I helgen vilar vi ut med två barnkalas, pust...

Pst. På tiden att "butiken" öppnar snart, centrala Gävle känns betryggande nära.

Psst. Vem kan inte tycka om Valbovatten ;)..

onsdag 29 augusti 2012

Kvällsfika med det gottaste av det gottaste. Frisk är det bästa med att vara sjuk..

Fika bör man annars hmf..
Sjuk, håglös, trött och allmänt hopplös. Får hoppas att det går över lika fort som det kom, annars är det synd om mig, påriktigt! Aja så illa är det väl inte, jag kan fortfarande minnas en riktig go kvällsfika jag satt i mig härom kvällen.

Kvällsfika med det gottaste av det gottaste.

  • I glas riesling, företrädesvis A Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken 2008. Vinet som bara fortsatte att leverera ända in i förkylningens dimma. Men det funkar nog med de flesta drickbara sorter. 
  • Smörstekta kantareller. Kökschefen påminde mig om att det går bäst om man steker bort all vätska först innan du klickar i smör, hm eller rent av ankfett. Annars blir de ju kokade, döh.
  • Salchichón, mild kryddad. Ju starkare desto halvtorrare riesling.
  • Parmesan, i detta fall Vacche Rosse. Finns det någon annan ;)
  Rör ihop allt i en skål och sleva in, gör mycket för det försvinner i ett rasande tempo.

Barnens bestick funkar bra
Tills nästa gång. Nu känner jag lite mer hopp, fast bara liite...

Pst. Tack igen till Fredrik G, hade inte kommit på att dra korken ur min Christmann annars.

måndag 27 augusti 2012

A Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken 2008. Fem av fem näsor är snoriga..

Lovande start
Det hela började med att jag skulle laga Carl Butlers: Vitlökskyckling som Anders Öhman så passligt hade återuppväckt, men tji fick jag. Vad som började i bästa manér avslutades i värsta. Allmänt kaos, mat som blev sen och inte riktigt nådde ända fram till familjens smaklökar och vinval som visade sig vara halvtorrt när jag trodde torrt. Äsch bara att ladda om, äta upp och ta nya tag. Jag tror att kycklingen ála Butler får provas en annan gång, nu blev den aningen sönderkokt och smaklös. Ni vet, felet ligger inte hos dig utan hos mig osv..

nr 2, en klar etta
Istället fick det bli fokus vin, snabbt undan med halvtorrt och fram med torrt. Första, men sanna mina ord inte sista gången jag sippar A Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken 2008 (köptes sommaren 2010 på SB, kostade då 189 kr).

I doften trängs skiffer, thé och en gulare fetare frukt toppat med aningen honung, vete katten om inte mineralen drar längst strået. En intagande, härlig mineralbetonad riesling är det i vilket fall.

I munnen beter det sig exemplariskt, direkt njutning med lite fetare gul frukt, även här gott om stenigare partier, en precis syra och allt avslutat med en aning bitterhet som mynnar ut i en hyfsat lång eftersmak med grapefrukt, thé och en svalare örtigare ton. (89-90p)

Det här var en riktigt trevligt i en medelfyllig, förhållandesvis rättfram svalare mineralbetonad stil. Bara att gratulera mig själv att kvällens stand in var så pass trevlig.

Ska dessutom blir riktigt trevligt att få en chans att prova ett bättre alternativ till min bit Vacche Rosse, tack för påminnelsen Fredrik G. Men det är en helt annan historia.

Stenigt värre
Tills nästa gång. Idag tror jag hjärnan kokade över...

lördag 25 augusti 2012

Snabb färsk tortellini, liten spenatkant, pimpad med Parmesanelixir. Ikväll blir det kyckling..

Har tappat räkningen på hur många bilder
Aj, en släng av prestationsångest. Detta är inlägg 400 sedan starten den där kalla dagen tidig 2009. Fast vad? Det är och förblir ett verktyg för mig att komma ihåg, förmedla och njuta av den tid och upplevelse som är just nu, eller möjligen som precis passerat. Och just nu hade vi laddat för ett 4-års kalas, med en upptakt av sömnlös, kraxig och allmänt hängig tre soontobe fyraåring. Med en kulmen av redigt hederlig förkyld dito, två föräldrar som gått på fullvarv inför kalas och allt vad det innebär med dagisupptakt, jobbstart samt allmänt världenäruppochner för att någon i familjen saknar rutiner. Så nej, det blir ingen Krug, La Tâche eller annat värdigt ett fyrahundrainläggsjubileum. Utan kort och gott en smaskig snabblunch med tillhörande håtvåodryck.

Passar det inte kan ni göra som resten av familjen, dra iväg och köpa lördagsgodis. Men på en front kan jag göra bättring, om jag nu ska fortsätta att sprida mina halvtaskiga recept och dryckeskombosar. Vara aningen mer aktsam hur mycket, lite eller ungefär vad jag skvättar i maten. Å andra sidan är det lite av tjusningen, man vet aldrig riktigt hur slutresultatet blir. Lite som livet i stort antar jag.

Tål en närmare titt
Försök till sammanfattning av Snabb färsk tortellini, liten spenatkant, pimpad med Parmesanelixir:

Färsk Tortellini av skiftande kvalité
Olja
Ekologisk chilisås
Hyfsat stor skvätt vitt vin
Grädde
Parmesanelixir
Riven ost, även den av skiftande kvalité
Peppar
ev Bacon, salt eller både och.

Så. Koka tortellini och stek på bacon. Hälla av och ställ åt sidan, ner med en redig dos olja i kastrullen. Stek chilisås som hastigast, ner med vin och koka bort det mesta. Åter ner med tortellinin, bacon, rör om  och täck med grädde. Koka upp, i med så pass mycket parmesanelixir som samvetet tillåter och på med resten av osten. Klart! Just ja, peppar och salt efter smak.

Funkar alltid med lite mora till
Tills nästa gång. Och möjligen ett litet glas vin till, ikväll alltså...

fredag 24 augusti 2012

Vacche Rosse och Graziano Prà Ripasso della Valpolicella Classico Superiore Ca' Morandina 2008 för att inte tala om Fratello Revello Langhe Nebbiolo 2008. Oj vilken lång titel..

Så lovande
Ibland kör jag rätt i diket, smakmässigt alltså. Händer mer och mer sällan men när det väl händer är det ingen vacker syn. Vad var de då som blev så fel? Tanken kändes rätt, go italiensk hårdost och gott italiensk tjut. Äsch varför hålla på det, denna gång var det vinets fel.

Graziano Prà Ripasso della Valpolicella Classico Superiore Ca' Morandina 2008 (varuprov, kostar 210 kr hos ewine.dk) öppnar med en stor doft, gott om mustig frukt som drar mot jästa björnbär, skrämmande när en småsvulstig zin när jag tänker efter. Även om det finns gott om mörka moreller och en liten stramare kant med aningen alkoholkänning förblir doften aningen för burdus.

Munkänslan är smått kompromisslös, gott om mörk frukt även där men en stenhård inbäddad syra, ganska dirket tar en strävare, beskare ton vid med både läder, trä och allehanda kärnor.

Eftersmaken är bra lång, körsbärskärnsbitter med lite mer krävande inslag. (svårt att bedöma, nog för att det finns vissa kvalitéer men för mig blir det inte mer än godkänt denna kväll 80-81p)

Intressant och ganska långt från insmickrande men nej, ikväll är det tvärstop för min del. Uttrycket känns för stort, beskt och aningen för obalanserat. Till osten blir det rena katastrofen, smakerna funkar hyfsat först men sen skär det sig som värsta sura mjölken. Funkar faktiskt inte heller speciellt bra till kotletter med gräddig sås.

Röda kossor kan
Osten däremot var himmelskt god,
nog för att jag säkerligen är partiskt till min bit Vacche Rosse, från bekanta Gattimondo, men sanna mina ord om den inte uppfyllde varje liten förhandsönskan som möjligen poppat upp. Krämig, hård, muskulös, följsam, komplex, inställsam och underbar är bara några av associationerna som dök upp. Ja jag vet, det är en bit ost men när ost är så här bra så vete katten om det inte är den bästa bit parmesan som passerar min gom. Nu håller vi varje tumme som finns för att Ekonära får hem dessa godbitar, håll!.

Tills nästa gång. Man kan inte ha rätt jämt...

Tur att det finns mer vin
Pst. Ja just, räddaren i nöden heter Fratello Revello Langhe Nebbiolo 2008 (betalade någonstans runt hundringen när det begav sig) Såklart inte den bästa matchningen och såklart inte den mest komplexa varelse men såklart hade den vuxit sedan sist och såklart var det en lättnad för gommen efter denna attack. Efter lite tid i källaren kvalar denna in i segmentet, bra köp och absolut tänkbara kandidater för merköp. Om man inte har en ostälskande langare till hands så går det utmärkt att fylla på med en nyare årgång härifrån. (86-87p)

onsdag 22 augusti 2012

Macarong och ankfett. Nu är jag ute på haal is, fransk is..

Bra grejjor SKA lyftas fram
Jag har sagt det förut men det tåls att upprepas, vi på landet kan ta del av spännande sortiment av allehanda slag. Framför allt närodlat men även delikatesser av mer exotisk sort, denna gång franska för att vara mer exakt. För nog är det spännande att prova nya saker? Ja alltid! Med det förbehållet att man som oftast är en total novis på området. Det enda man kan lita på är hur det ser ut och hur det smakar, om ens det. Franska Matkompaniet skickar, tror jag, överallt till vårt avlånga land och bland mycket annat gott i paketet fanns två saker som jag speciellt fattade tycke.

Fett drygt
Börjar med fettet,
har stekt färskpärer, oj vad jag har stekt färskpärer. Vi tog initivativet att odla själv i år. Någon liten plätt med allehanda olika grönsaker och potatis. Jag har, utan att förhäva mina odlartallanger allt för mycket, aldrig smakat så goda färska potatisar. Köra dem plain med lite dill och smör, mums. Men ta mig tusan om det inte var någon resa bättre att ta de överblivna små, steka dem i en hyfsad klick ankfett (kostar 80 kr för 320g hos FM, dryygt är bara förnamnet), salt, peppar och voilà, du har en stekt färskpotatis med extra allt. Bara att testa, går såklart utmärkt att steka det mesta i det feta guldet. Och nej, kommer tyvärr inte ihåg vilken sort som åkte ned i jorden.

En till, ok bara en till
Sedan kakan,
brukar lyxa med en och annan pralin i samma prisklass men 15 spänn kakan har jag nog aldrig betalat för hemmatugg tidigare. Eller jo, det har jag nog, stora, övergödda, kemiskt smakande halvfabrikatskakor har slunkit med hem men inte inte små hantverksmässigt gjorda.

Tooo sweeet
Mums va gott, en liten hårdare hinna, sedan lite småsegt, mandelsöt, biskviekänsla men ändå inte, med en krämigare fruktsockermassa, fyllig och ljuvlig är bara förnamnet. Ja ni som smakat vet vad jag snackar om. Tycker pistagen är bäst, eller citron, eller.. Provar med ett litet glas sött till men nej, alldeles för sött. Efter lite efterforskning ska det tidligen funka bäst med thé, kaffe eller Champagne, väljer helt klart det sistnämnade, om jag hade haft några kakor kvar det vill säga. Nästa gång får det bli ett 20pack, minst. Macarons, frestelser innehåller två naggande goda bitar vardera av pistage, citron, tahiti och skogsbär/blåbär. (8 st kostar 125 kr hos FM)

Efter flera mersmakande produkter slänger nyfiken i en strut iväg fem snabba till Franska Matkompaniets ansvarige alltiallo Zita Tersman, som dessutom går utmärkt att hitta fågelvägen.

1. Kan du berätta lite kort om din affärsidé?
Det första jag tänkte på var att öppna en butik där man kan handla samma mat som i Frankrike. Jag ville ta fransk mat till Sverige, ”Något för alla” och göra franska köket tillgängligt för fler. Vi specialiserar oss på franska produkter, med inslag från dess tidigare kolonier, och kan därför erbjuda kunskap om varje vara vi tillhandahåller.
2. Hur väljer du vilka varor som du säljer?
Vi tänker oss ett tvärsnitt av det franska köket, från delikatesser till vanliga matvaror. Delikatesserna ska man kunna äta rakt upp och ned som de är. Andra varor vi säljer ingår ofta som ingredienser i traditionella franska maträtter, till exempel ankfett, och Puilly-linser, eller tillbehör som dragon, tryffelsalt och lökmarmelad, körsbärsmarmelad. Vi handlar endast av välrenommerade producenter med erkänt god/hög kvalitet.
3. Kan man köpta dina varor var som helst i Sverige och hur ombesörjer du färskvaror i frakten?
Alla ska ha möjlighet att köpa franskt och i med nätförsäljningen kan man köpa våra varor överallt i Sverige, oavsett var man bor. Vi skickar franska ostar, korvar, charkuterier och kolonial som kommer direkt från Frankrike. 
Vi informerar kunderna på vår hemsida om frakt. De allra flesta varor vi har i vårt utbud går lätt att frakta. När det gäller färskvaror/kylvaror håller vi ett litet lager och tack vare god kontakt med leverantörer, kan vi snabbt få hem beställningar. Hur frakten sker beror på varaorna; storlek och om det är kylvaror.
4. Varför ska man handla av dig?
Därför att man får allt samlat på ett ställe. Det är enkelt. Man kan lära känna det franska köket och bli inspirerad via bloggen ”Köket”, recept, bilder – helt enkelt en inkörsport till fransk mat. Vi säljer inte bara maten, vi vill föra fram vår kärlek det franska köket – det ska vara lätt att älska fransk mat!
5. Är det något övrigt du vill tillägga?
Ja, då vill jag tillägga att jag är glad för all uppmärksamhet vi fått! Kontakterna med intresserade som läser och frågar, kommenterar och handlar ger mycket inspiration. Kontakterna är jätteviktiga och vi tar gärna emot tips och svarar på frågor. Vi i FM har lärt oss mycket sedan resans start och det är mycket givande! 
Stort tack till Zita och FM för att du/ni tog er tid och svarade nyfiken i en strut 
Tills nästa gång. Imorgon kommer andra vågen...

tisdag 21 augusti 2012

Lingongrova på mitt sätt. Hur startar ni dagen?..

Lugn stund, knappast
Det är görmycke på jobbet, konstigt det där. Varje år vid uppstart och avslut är det samma rusch, undrar om vi någonsin lär oss eller om det är en del av rutinen. I vilket fall hinns det inte med mycket annat än det mest nödvändiga. Och vad är nödvändigare än att äta frukost?!? Mums, eller snarare morr brukar det låta på morgonen innan den är intagen. Har en vardagsfavorit som går lika fort som den är smarrigt god.

Lingongrova goes flotisch
Bröd (i detta fall lingongrova, då sonen gillar detta skarpt)
Ketchup! (jorå, Änglamarks ekologiska har riktigt mycket tomatsmak)
Korv (brukar alltid ligga någon salsicca och skräpa, eller??)
Fett me ost (det finns alltid)
Grön krydda efter behag.
På med allt, in på grill, lagas medan resten av familjen tar sig till bordet.

Gomacka
Tills nästa gång. Nu är det kvällsfika...

torsdag 16 augusti 2012

Roagna Opera Prima XVII. Vissa kvällar händer det..

Etiketten
Varje gång jag har ett riktigt vin i glaset slår det mig, det är ju så här det kan vara. Missförstå mig rätt, de flesta viner jag dricker är goda, några rent av riktigt goda men det finns vissa som får mig att stanna upp, virvla kupan mer än lovligt mycket, sniffa aningen väl noga, sippa väl försiktigt. Vin som eggar, får fantasin att rusa och minnet att blekna. Vin som..hm ska han inte ge sig nu? Jo det ska han, jag tänker inte dissekera detta, tänker inte tillstå mig att säga att de ar lika många tydliga nebbiolomarkörer som Carl Bildt är blå, lika traditionellt rätt som ett barnskratt är medryckande. Inte försöka mig på en utläggning om att det är det största som skapats, för det är det inte.

Piece of art
Nej, Roagna Opera Prima XVII är bara, skönt tillbakalutad åker jag med. Ingen hisnande färd utan lugnt, komfortabelt med små innehållsfulla svängar.

Osten och korven fastnade inte på kort
Och nej, matchningen med Salsicca och Gruyere Reserve är inte fullkomplig men vad gör det? Ikväll gäller att delarnas summa är lika med helheten, om inte större. Så, häll upp i stor kupa, låt det sakta stiga mit rumstemp och åk med, jag lovar att ni inte kommer att ångra det. Det bästa av allt? Den här turen kan alla åka med, men se upp biljetterna kan ta slut, fasiken också, de verkar redan vara slut.

Tills nästa gång. Ikväll fick vinnörden i mig fritt svängrum...

onsdag 15 augusti 2012

Dill och smörmarinerad laxida i ugn, persikosås o färskpärer samt lite amerikansk Chardonnay. Jag har nu två dagisbarn..

Nu åkte sista dillen
Jag jagade inspiration till min amerikanska chardånäj, ingefära lät lockande med det fanns inte hemma, varken torkad eller färsk. Och tid för att plocka fram någon grill? Ne, inte idag när det var hem tidigt från jobb för att lösa av dagis och fru. Istället fick det bli m.ade b.y m.arys - Dill och Smörmarinerad Hel lax i Ugn. Hade som sagt en laxsida hemma och allt annat också skulle det visa sig, tillaga i folie brukar jag inte göra så där hade vi något nytt. Funderade dock på den tropiska tonen i vinet, smöret och fet lax borde möta upp smör och fetare ton i vin. Fick bli riven persika i Créme Frâiche toppat med lite honung och till det lite smörslungade färskpotatisar om inte fetman i fisken skulle vara nog.

Resten av familjen hade redan börjat äta
Om det smakade? Jotack, enkla, milda smaker där varje råvara kom fram. Faast, jag undrar om det inte skulle varit aningen bättre att göra något där man smörstekte laxen för att bättre möta upp vinet? Nja, det var riktigt bra på ett smått melankoliskt, finstämt och hemtrevligt sätt.

Ett litet oops bara, drick inte Kendall-Jackson Vintner's Reserve Chardonnay 2009 kylskåpskall, utan låt den krypa upp några grader. Kändes först snipig och aningen tillbakadragen, inte alls som tidigare smakprov men så fort graderna steg så steg även charmen i vinet.

Måste pappa fota all mat?
Tills nästa gång. Hungrig familj och bloggande pappa går inte alltid ihop...

Pst. Höll på att glömma persikosåsen. Riv en persika grovt, tillsätt två överfulla riktiga matskedar Créme Frâiche. Salta och peppra samt ca 1 tsk honung, beroende på mognad, rör om, servera, njut.

Kendall-Jackson Vintner's Reserve Chardonnay 2009. Men vad ska jag ha till?

Sneak peek
Vanskligt att generalisera någons sortiment, det gör jag bara efter att ha provat riktigt mycket eller i all hast när beslutsångesten slår till precis i beställningsögonblicket. Vad jag däremot kan säga är att samtliga provade flaskor från ewine.dk har passat mig ypperligt, näst i tur är amerikansk Chardonnay, inget som brukar köpas eller konsumeras särskilt flitigt, desto roligare att testa.

Kendall-Jackson Vintner's Reserve Chardonnay 2009 (varuprov, kostar 165 kr hos ewine.dk, eller 169 kr i BS) har en lite dov, fräsh doft med aningen tropisk gul frukt med en omslutande citruskant. Finns även en liten rundare släng med tillhörande vanilj, men svag och balanserad.

Munkänslan är åt det medelfylliga hållet, bra gott om mjuk följsam gul frukt, en aning smörighet och ett uppstramande avslut med en pikant småbeska som biter sig kvar och stannar bra länge i den långa frukttropiska eftersmaken. (88-89p)

En riktigt trevlig småung uppenbarelse i en fylligare stil än jag är van. Fin balans och ett uttryck som är precis perfekt avvägt mellan fat, frukt och struktur. Tror dock att detta kan lyfta ytterlligare något med rätt mat.
Ett litet glas nu, resten sen
Frågan är bara vad som ska ätas till? Jag funderar på laxsida, men hur den ska tillagas återstår att se. Förslag?

Tills nästa gång. Annars är det bara bra med dagis, jobb och resten av familjen...

söndag 12 augusti 2012

Marques de Griñon Svmma Varietalis 2005 o Kökschefens kotletter revisited. Även vi stod på menyn..

Vax on, vax off
Under den gångna veckan har vi haft fullt upp med att skola in på ny förskola, äsch fullt upp vetta katten. Har nog varit vi som oroat oss mest, de små trivdes som kor på grönbete. Nästa vecka börjar i alla fall allvaret på riktigt, varför inte avsluta denna långa och härliga ledighet med en övernattning hos päronen. Förutom att fylla på förråden med fylligt rött, jo jag har såklart tagit på mig att hålla deras vinkammare levande, är det alltid roligt att ta med något nytt som jag tror kan passa. Marques de Griñon Svmma Varietalis 2005 (varuprov, finns hos ewine.dk för 210 kr) ska bli mycket spännande att prova,
"Det är ett komplext vin med djupröd färg. Doften är stor och ung med inslag av peppar, kryddnejlika och björnbär. Smaken är stor och mycket fyllig med mörka körsbär, mogna plommon och mörk choklad samt fattoner. Svmma passar bra till vilt och kraftigare kötträtter samt till lagrade ostar" (saxat direkt från importörens hemsida)
utifrån smakprofil på hemsidan tror jag att det kan passa mina föräldrar i smaken samt fungera bra till det tidigare provade receptet på Kotletter med basilikasås från Kökschefen.nu, denna gång med tilltänkta kotletter dock med den variationen att jag även denna gång tog persilja istället för basilika i såsen. Hoppas bara att vinet inte är för mustigt så att det tar över.

Finns även gott om mygg i naturen 
Först vinet.
Doften är mustigt ekfatskryddad, fullspäckad med mörka mogna bär, choklad och lite småmurket trä, finns även en stramare eneträkänsla. Struktur och klass samlat i en mustig men balanserad bamsekram.

Munkänslan är fyllig men med en stramare touch. Finns såklart gott om mörka smårunda bär även här, en trevlig ekfatskrydda, mitt i mognad, men det är framför allt den stramare strukturen som utmärker sig.  Fylligt, mustigt, men ack så snyggt och med en färskare träkärna. Avslutet stramas upp med bra kännbara, torra men följsamma tanniner och en aning eldighet.

Eftersmaken är torr, fruktig med en färskare tränärvaro.  (90-91p)

Mums så gott, har faktiskt varit på jakt efter en "riktig" spanjor, och ta mig tusan om jag inte hittat rätt här. Trots att det är internationella druvor finns det ändå en klar härkomst känsla. Finns allt från fyllig frukt, ekfatskrydda och framför allt den där stramare kärnan som lyfter helheten.

Även såsen, ny favvo
Ihop med maten
blev det en fullträff. Vinet var precis så mustigt så att det mötte upp mot grillos, sås och fett i kött men inte så att det tog överhanden. Faktiskt många liknande drag i strukturen som Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 som dracks förra gången. Personligen föredrar jag karé före kotlett, till skillnad från resten av familjen äter jag gärna fettet på köttet. Köttet blev i vilket fall riktigt mört, för att vara kotlett, och vi har fått en nya enkel favvomarinad.

Tills nästa gång. Kanske skulle ta o bli troende, här är Söndag långt från vilodag..

lördag 11 augusti 2012

Bulgur- och quinoakaka. En spinnoff på wctc-Fredriks volley..

Ja jag vet, inte metall i teflon
Jag fick en passning med ett grymt vardagsrecept av ost-Fredrik, jag kokade ett lass med bulgur och quinoa, ja menar hur ska man veta om det är förta gången på hur länge som helst man gör någe dyligt. Läsa på förpackningen är fusk. In i kylen och invänta dom, ut kom Bulgur- och quinoakaka.

Svårt med exakta proportioner men följande hände:
Stekte på lite bacon, gärna mycket fett, i med bulgur och quinoablandning stek ett bra tag. Någon tesked stark Ajvar (nu Podravka varianten) avsluta med Créme Fraïche och platta till. Toppa med lämplig ört och låt stå en aning. Klart. Funkar precis som den är eller som tillbehör till något annat du har i kylen.

Nästa år måste vi odla fler kryddväxter
Tills nästa gång. Denna gång hade vi inte en enda grönsak till, äsch vi äter ju grönsaker jämt sa frun...

Pst. Funkar absolut till..
Hmmm

onsdag 8 augusti 2012

Ajvarbiffar på ekologisk nötfärs med quinoa och bulgur plus some greens och Pecchenino Dolcetto di Dogliani Siri D'Jermu 2006. Vem är han? Jaha jag..

In da making
Hur många kan motstå en upplagd boll? Inte jag i alla fall. Fast denna gång borde jag, fullt upp ändå med att hitta mig själv i allt vad dagisstart, nyjobbsstart och allmän femvilsenhet innebär. Men när den eminenta Freddo på bloggen Who Cut the Cheese lägger upp ett direktpass kan jag omöjligt värja mig. Verkar dock som att Ajvarbiffar på blandfärs med quinoa och bulgur plus lots of greens ska vara riktigt enkelt och gå så fort att det ska kunna klämmas in tillagning efter jobb och dagishämtning, bara att testa med andra ord.  

En färggrann tallrik
Nja inte vet jag, blev inte helt lyckat att byta ut blandfärs mot en mager nötdito hur ekologisk den än är, hade ju inget annat hemma ju. Järparna blev aningen för stabbiga med för lite stekgojs som reslutat. Fick helt sonika ha i en skvätt vatten för att ta till vara på lite av smaken som satt i pannan. Men jag måste nog säga att grunden ändå är grymt solid. En mild (tog mild ajvar), smakfull och riktigt trevligt lättsam anrättning med rekordsnabb tillagning och minimal inblandning om man inte ska hålla på och fotofjanta som en annan. Nu hade vi fullfets Créme Fraïche men näsa gång blir det nog yoghurt istället. Inte för att jag är feträdd utan för att rätten skulle vunnit på ett fräschare, syrligare tillbehör. Frun applåderade, barnen lite mindre, kan tillägga att vi nästan aldrig brukar äta vare sig bulgur, guinoa eller ajvar men skam den som inte testar något nytt, eller hur? Stort tack igen, han kan även sin mat den där ostkillen. ;)

Inte riktigt mitt i prick, men nästan
Vinet till blev, 
upphovsmakarinspirerat, en liten smaksam italienare som brukar passa till det mesta, dolcetto. Just denna variant har jag aldrig testat innan och även om kombinationen inte blev någon sensorisk fullträff funkar det riktigt fint i hop, vilket det såklart skulle gör med mycket annat också. Pecchenino Dolcetto di Dogliani Siri D'Jermu 2006 (varuprov, 2007:an kostar 139 kr hos ewine.dk) har en doft av mogna mörka moreller, mörk choklad, mustig men ändå balanserat med mer tonvikt på mognad än ungdom. Känns för det på inga sätt trött utan bara drickfärdigt. Efter ett tag tillkommer flera dofttoner, en pelargon dyker upp bland annat .

Munkänslan är fyllig, mörkfruktig, smårund och inte särskilt dolcetto typisk. Men vänta det finns en medspelande syra, avslutande bitterhet och riktigt gott om torra tanniner som ändå fungerar riktigt dugligt i matsällskap. Hela uttrycket har smält samman och känns helt drickfärigt med gott om Italien vibb men med en modernare mörkare touch. En aning likörkänsla finns där också.

Eftersmaken är bra lång, bra torr och fruktigt mandelbitter. (86-87p)

Hade inte gissat på det
Detta är en dolcetto i en fylligare, modernare stil. Jag gillar samspelet mellan det mjuka, generösa och kärva småtjuriga, möjligen att det kan finnas en och annan som skulle ha en invändning mot aningen för generös ekbehandling och en brist på härkomstkänsla, men jag tycker att det funkar. Skadar inte att det är helt drickfärdigt heller. Frun rynkar på näsan och säger surt och sedan att hon lika gärna kan dricka vatten till maten, men å andra sidan gillar hon maten desto mer, konstigt det där att man kan tycka olika.

Tills nästa gång. Nu dröjer det till nästa inlägg, kanske...

söndag 5 augusti 2012

Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov
Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa
Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre
Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel
Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...

lördag 4 augusti 2012

Becker Spätburgunder 2010 och Kyckling med getost och bacon. Matbloggar here I come..

Det gäller att ta till vara på det man gör bäst, eller tror sig göra bäst i alla fall. Har dessutom varit lite skralt med inspiration på matsidan på sistone för att inte tala om att tiden för det mesta är knapp, varför inte prova en ny infallsvinkel? Finns ju så otroligt mycket inspiration i matbloggsdjungeln, jo för det är minst sagt en variationsrik fauna. Ta något "snabbt och enkelt" recept som jag gillar, sno om ni vill, såklart får upphovsmakaren cred, och para med något vin som jag tror passar. Bäddat för succé? Minst sagt, fast jag tänker faktiskt säga till när det inte blir det också. Funkar även åt andra hållet såklart, välja vin först och sedan recept som jag tror passar.

Kärlek varje gång
Först ut är vin kontra mat, Beckers Spätburugunder har varit grymt bra tidigare år och ett riktigt matvin. Rediga syror, bra fjong i frukten och mörkare personligare drag. Till detta borde en lättare kötträtt funka, gärna lite fett och mer nyanserat än kraftfullt. Hittade Recept 32 - LCHF Kyckling med getost och baconKickis Blogg - Middagsfrid som hon i sin tur tagit från Annika Dahlqvist kokbok, hm diskad på eget grepp i första försöket? Sak samma, bra låter det i vilket fall.

Klart bäst källarsval
Först vinet,  
Becker Spätburgunder 2010 (köpt hos Gourmondo.de för 11.90 brukar dyka upp både på Bolis och hos Atomwine.dk)
Doften är slank, gott om röda bär, aningen småjästa vinbär och hallon. Det finns även gott om mörkare örtigare drag, lite blomvatten och rosor.

Munkänslan är riktigt läskande, slank med bra tryck i frukt och syror. Frukten är skir och rödbärig förhållandevis rund för att vara så slank, syran är också snarare rund än agressiv och de mörkare örtigare dragen följer med som en trogen följeslagare genom hela uttrycket. Balanserat, ungdomligt fräsch och alldeles förträffligt följsam med en personlig tvist.

Eftersmaken sitter i ett bra tag med bär och mörkare drag. (87-88p+)

Vettekatten om inte detta är den mest tillgängliga varianten hittills, fast på ett mycket bra sätt. Finns ingen svacka och den eventuella brist på komplexitet kan nog skyllas på ungdomen. Gott, tillgängligt och eget på bästa tyska manéer. Härlisch.

Hög tid att göra något åt den där fönsterbrädan
Och maten, 
var helt enkelt riktigt bra. Enkel, snabb och en perfekt vinmatchning. Jag bytte ut getosten mot brie, vilket var bra för hemfriden men kanske sämre för smaken. Persilja från landet istället för köpetimjan, kändes helt enkelt bättre. La till lite flottiga stekta färskpotatisar, inte värst mkt LCHF där, och färsk bladspenat. Den svaga ton av apeslin var helt perfekt och bidrog till en fräshare touch, samtidigt som baconet bevarade saftigheten och bidrog med köttig sälta. Möjligen att jag nästa gång skulle servera en gnutta vinbärsgelé till för ytterliggare en smakbrygga med det är bara petitesser i sammanhanget. Stark rekommendation, både till mat, vin och i kombination.

Tills nästa gång. Hoppas att nästa middag är något mindre kaotisk, bara något...

Pst. Är det någon som har ett recept och vin som "jag bara måste prova", hojta gärna till. Ledorden är, förutom att det ska vara utomordentligt gott, snabbt och enkelt.

Psst. Tro nu inte att varje inlägg kommer vara lika genomtänkta, fortfarande en virrpanna vid spakarna med alldeles för mycket idéer och för lite tid.

fredag 3 augusti 2012

Schlossgut Hohenbeilstein Trollinger Qualitätswein trocken 2010. En oväntad gåva är en grym present..

Jo nu är det solklart
Det är alltid roligt att få saker, extra roligt när det är vin och ännu lite till om det är något som någon tycker om och som dessutom är okänd mark för en annan. Trollinger, tydligen druvan, och ett producentnamn som lämnar det mesta åt fantasin. De där tyskarna kan verkligen konsten med snirklig text och långa namn. Tur att det finns en maskinskriven baksida annars skulle inte den vildaste fantasi räckt. Btw, vinet är köpt på en matkedja i Tyskland som endast saluför ekologiska produkter (hm påminn mig om att jag måste fråga om namn), bravo!.

Schlossgut Hohenbeilstein Trollinger Qualitätswein trocken 2010 (gåva) kommer i en mörkbärig, lätt och inbjudande karaktär. Inte allt för komplex men absolut inte tråkig. En riktigt trevlig, tysk rödvinssniff i den lättare klassen.

Munkänslan är exemplariskt lätt, slank med väldeffad syra och bärighet. Uttrycket är trots sin lätthet absolut inte tunn utan bara matvänligt slank. Det finns en aning rondör i frukten som hjälper upp uttrycket. Även här finns det en mörkare struktur som ger en viss tyngd, avslutet markeras med aningen markerad syra.

Eftersmaken är bra lång, bärig med en mörkare kärna. (85-86p)

Å vilken färg sen
Det här var gött och lättsippat. Det är lite som lingon/vinbärssaft med sting och helt utan all slags flabbighet och för syrliga attribut. Ett högst angenämt matvin i en prisklass och struktur som tveksamt går att finna på SB:s hyllor men däremot på de tyska ekomotsvarigheterna. Tack igen för den upplevelsen.

Internet är helt enkelt fantalastiskt, efter en snabb sökning kommer jag fram till producent, flaska och webshop. Nog för att de inte skickar till Sveige och nog för att det är 2011 som saluförs för 6,30 euro men ändå.

Tills nästa gång. Tänk att på måndag börjar inskolning, stort!...