tisdag 31 juli 2012

Artisan Halbturn red 2008. Helgens kommer i retur hos vissa..

Grillat är grejen
Vi åt och drack lite annat i helgen också. Grillat är grymt gott, frågan är om det inte är ännu godare när man slipper ansvara för rök och eld. Måste säga, trots att jag varit skeptisk, att gasolen klarade av uppgiften med bravur. För att inte tala om hur fort och smärtfritt hela proceduren var, extra välkommet när barnantalet överstiger de vuxna.

Dricksglas deluxe
Det är bara att kapitulera, gott vin smakar gott i dricksglas också. Svårast är nog att få häng på doften i Artisan Halbturn red 2008 (gåva, finns hos handlavin.se för 259 kr)  med nog är det en del ek och mustig frukt. Detta går igen i smaken men som så många andra fina exempel från Österrike har det en skön balanserande syra, ren silkighet och angenäm lång eftersmak. (89-90p)

Bland saxar och köpebea
Just denna variant känns relativt modern, generös och inställsam trots sitt inhemska uttryck vilket verkligen inte skadade till kvällens grillade kompott. Vin, mat och sällskap bildade treenighet av bästa sort. Artisan wines har seglat upp som en given producent att hålla koll på i fortsättningen och de båda Halbturn varianterna är två mycket välgjorda och ytterst trevliga viner, där den vita är strået vassare i min gom.

Tills nästa gång. Tack ännu en gång för allt, hoppas vi slipper det sista...

söndag 29 juli 2012

Chanoine Frères Tsarine Brut Rosé och andra franska delikatesser. Sol, bad och en överladdad ostbricka.

Roséskumpa i kvällssolen
Vilken tajming, när vädret bestämde sig för att ge oss tillbaka sommaren begav vi oss till svåger och svägerska med tillhörande utomhuspool, tack för den. Ja och allt trevligt sällskap och go mat förståss. Fast det behövdes ett dopp eller två bara för att svalka av nerverna när 2 och 4:a åringen ständigt skulle vara precis vid poolkanten.

Fransk njutning
Gå över ån föra att hämta vatten, nja inte riktigt men nog känns det aningen konstigt att först hämta ut två paket med gosaker för att sedan packa ner desamma och frakta dem tillbaka nästan hela vägen. Men vad gör man? Vissa saker är helt enkelt så goa att man vill dela med sig.  Nej, det gäller inte vin denna gång utan franska delikatesser. Var någon vecka sedan som jag letade efter nätbaserade delihandlare, speciellt ost som jag kan tycka att det är svårt att få tag på hemmavid. Fick genast napp, behövdes bara ett litet fiskande fågelvägen, Franska Matkompaniet och Ostogram.se är två som levererar ost till hela vårt avlånga land. Franska Matkompaniet hade inte bara ost utan massor av andra gosaker, bland annat ankfett som jag har varit nyfiken på. Sagt och gjort, en vecka efter beställning damp paketen in.

Brilliant Brillat-Savarin
Min personliga favorit, bland det hittills provade, var en helt fantastisk gräddig och lättjefullt syndig Brillat-Savarin (mini varianten på 200g kostar 70kr hos Franska Matkompaniet). En brieliknande skapelse som för tankarna både till bakelse, tårta och ost. Skadade inte att den var helt perfekt till kvällens bubbel heller.

Ännu bättre i gott sällskap
Tsarine Brut Rosé (nr 7877, 295 kr) har en lätt inbjudande doft med rödbäriga inslag samt en citrustvist, smaken följer upp med samma lätta bär, en trevlig mousse och en hyfsat lång eftersmak. Inga omedelbara fanfarer men ett gott, lätt och väldigt trevligt sällskap en ljummen sommarkväll. Om man försöker få in prisvärde, Champagne, rosé och lättsam sällskapsdricka i samma mening lyckats man riktigt bra här. (85-86p)

Tills nästa gång. Undrar om vi är inne på 3:e eller 4:e tvätten nu?...

onsdag 25 juli 2012

Hantverksbryggeriet Baronen 2010. Dag 34..

Ömsom öl,
Ajdå, eller vad säger ni om 60 spänn för en 33:a och då är vi inte ens på krogen? Var på snabbvisit i hemkommunen, jo här på landet är vi fortfarande indelad i kommuner och inte tunnelbanestationer, och då slank det ner två små bulliga flaskor. Den ena tog jag på utseendet och den andra på priset. För i min småvrickade skalle ringer intresseklockorna när en liten 33:a kostar närmare 60 kronor på ett lantsystem.

ömsom vin,
Fast det är klart, Hantverksbryggeriet Baronen 2010 (nr 11666, 59,90 kr) är nästan ett vin. I alla fall till benämning och pris. Barely Wine är ett överjäst öl med alkoholstyka mellan 8,4 till 12 %, eftersom Hantverksbryggeriet jäser sitt i rumstemp med ett varierande recept blir årgångarna olika med varierande styrka. Hur de andra smakar har jag inte en aning om men 2010 års upplaga klockar in på stadiga 10%. Annars kan väl tilläggas att detta, med BW, är relativ okänd mark för en annan men lagrat två år är ju aldrig fel.


Doften är djup, smörkola, honung, vete, fruktkaka och lite rostade nötter och vanilj. God, balanserad och som sagt förnämligt djup med ett sötlockande yttre.


Munkänslan är krämig, fyllig och inledningsvis alldeles underbar. Inleder fruktigt, småsött med både fruktkaka och mer kanderade nötter. Avslutar med en hyfsat markerad beska som biter tag i roten på tungan och lämnar kvar beskadroppar.


Eftersmaken är lång, småbesk och fylligt smörig. 


ömsom vatten
Ja vete katten alltså, med extremt lite munskölj passerar detta som riktigt njutbart men låter jag vätskan vara kvar aningen för länge passeras min beskhetströskel med råge, och då är jag ändå mer tolerant än de flesta. Med det sagt, är det klart ett av de mer komplexa, sammansatta och dyraste "öl" jag smakat. Meen vänta nu, till skillnad från lätt lager vinner detta massor på att sakteliga gå mot rumstemp. Nu är beskan absolut hanterbar och alla andra attribut fylligare. Den lilla rackaren räcker hela kvällen, är extra njutbar med lite snacks, fast det är fortfarande en rejäl dos acquired taste i denna lilla bulliga flaska.


Tills nästa gång. Ni har väl inte missat mitt lilla fotoprojekt?...

måndag 23 juli 2012

Potatisplättar o Parmesanelixir. Dagens lunch är uppäten..

Oj, glömde sylten
Vissa dagar är det enklare att välja mat än andra, måste säga att jag ibland, ok ganska ofta, är lite småless på att hitta på och laga mat så ofta. Frukost, lunch, middag, ett mellanmål och ett kvällsmål. Ok att det är självvalt men ändå. Skönt när maten väljer sig själv.

Hade kokat ett lass gammal potatis och gjort mos, frun är grym på potatisplättar, så fick det bli. Riv till lite äpple, morot samt lite citron för extra syra. Släng på en rejäl klick Parmesanelixir (Elisir di Parmigiano Reggiano tas hem av Gattimondo, säljs främst i Sthlm regionen men jag håller fingrar och tår för att den snart ska leta sig upp till våra breddgrader) och lite lingonsylt. Klart.

Ajdå, nästan slut
Tills nästa gång. Jag är beroende, två burkar på en månad...

Pst. Om du vill ha recept på plättarna får du flörta med frun, jag vågar inte då kanske jag åker på att göra dem själv plus att hon gör dem så förbenat bra.

Psst. Min tvååriga pöjk riktar in sig på morötter och Parmesanelixir först.

Pssst. Ok, jag erkänner. Tallriken ser inte ut så här efter att frun skurit min mat för att yngsta föredrar att ligga i famnen när resten av familjen äter.

lördag 21 juli 2012

Egon Müller Riesling QbA Scharzhof 2011. Livet till en räkmacka..

Magiskt
Det var något år sedan jag blev som stormförtjust i halvtorrt med lite klass, inte det där sliskiga sötdrickat med översminkat socker istället för kvalitet. Nej det finns gott om go bersådricka med balanserad syra, eller rent av markerad, lägg till några år på nacken och det kommer fram härliga dieseltoner och annat småskumt, om man gillar sånt. På sistone har det dock blivit mer åt det torra hållet, kan liksom bli aningen sött även om det är gott. Varför inte prova Egon Müller Riesling QbA Scharzhof  2011 (köpt hos Gourmondo.de för 19,90 euro), eller vad sägs om:
För oss som tycker att mosel ibland kan bli lite i sötaste laget står Egon Müllers viner för det ultimata uttrycket. Redan som unga är de perfekt balanserade. Det smakar - som sagt - så gott att ord står sig slätt. (Finare Vinares kommentar om 09:an,  följ länk för hela inlägget)
Nu blommar det
Någon mer än jag som blir nyfiken? Jo kan tänka mig det.
Doften är initialt sval, lågmäält men suveränt balanserat och inbjudande.Päron, gröna äpplen och sten slåss om uppmärksamheten. Samt en liten citrus, honugstvist. Med tid i luft blir intrycket större och rundare. Fortfarande riktigt stringent men ändå mer Moselkänningar än innan.

Smaken är helt enkelt bedårande, en spritz attackerar varje liten vrå i munnen som bara skriker efter mer. Restsötman är precis så pass at det slinker igenom som halvtorrt men det är knappt. Frukt och stenig mineral lirar med samspelt från början till slut och mynnar ut i något som skulle kunna kallas beska, vilket det å andra sidan inte finns en tillstymmelse av. Med mer tid öppnar intrycken upp, spritzen är borta med känslan är fortfarande brusigt uppfriskande.

Eftersmaken är lågmäld, fruktigt stram med både citrus och flinta. (90-91p+)

Ren, renare, Egon Müller. Behöver jag säga att det är den bästa halvtorra i den rena och fräscha klassen? Ne, då jag jag inte det heller, fast hitta gärna någon som är "bättre".

Tills nästa gång. Vaknar av sol i ansiktet 05:30, sällan har jag varit så glad att vakna..

Dill i drivor
Pst. På temat snabbmat, räkmacka säger jag bara.

fredag 20 juli 2012

Grahamspannkaka, varma tomater o ljummen ost. Frukost, lunch eller mittemellan..

Pannkaka deTomato
Jag har fått dille på varma tomater. Skivar dem tjockt, fräser som hastigaste på hög värme med lite go olivolja, salt och peppar. Eller i ugn, då gärna med lite riven parmessan, gott, gott. Men det gäller att få tag på rätt tomater. Skulle inte få för mig att göra detta på vintern, men nu när man nästan kan få solvarma direkt från plantan är det bara att passa på.

Vad säger jag? Nästan. Vi fick faktiskt solvarm tomater direkt från plantan häromdan. KRAV-odlat, jo jag tackar. Gustavsäng ligger precis utanför civilisationen Storvik, där odlar Lisbeth Wilhelmson bland annat tomater som man förnämligt kan plocka själv. Ett länge inlägg kommer, då var fokus barn. Men jag kan bjuda på lite bilder.
Tomater i långa rader
Självplock

Lite hjälp på traven
Även små händer kan plocka
Tills nästa gång. Antar att det blir toppenväder idag när vi ska vara inne...

Pst. Mitt pannkaksrecept, 2 (ägg), 4 (mjöl, hälften graham, hälften vanligt vete), 6 (mjölk). Gott om smör att steka i och en gnutta salt.

onsdag 18 juli 2012

Giuseppe Rinaldi Dolcetto d'Alba 2010. Utflykt i regn, bad i regn, allt i regn..

Titta vad jag hittade
Ja då var det dags att svära i kyrkan igen, tur att jag varken är religiös eller särskilt troende. Men det är svårt att bli annat än salig när Giuseppe Rinaldi Dolcetto d'Alba 2010 (Köpt hos Barolobrunello för ca 150 kr, tyvärr slut nu) uppenbarar sig. Låt mig göra klart från början att det inte handlar om ett underverk, mirakel eller helgerån för den delen. Utan bara druvjuice i finaste form.

Doften är ganska stor, mörkbärig med en viss likhet med bra Beaujolais eller kanske tvärt om. Mörkare småbläckiga drag, aningen salmiakstänk finns också men det bidrar bara till typiciteten.

Finns inte ett spår av störande beska, överdriven bläckighet, varmfrukt eller nymodig generositet. Smaken är helt enkelt läskande, stram men ändå generöst fruktig med en spikrak balanserad struktur. De mörkare fylligare dragen är på plats, en lät virvlande mineralkänsla samt en aning rustik egensinnighet som bara bidrar till upplevelsen. Avslutet snörper upp med torra, bra kännbara tanniner.

Eftersmaken är lång, mörkfruktig med en lätt lakritssälta. (88-89p+)

Vem kan motstå?
Nog för att jag inte blir lika bortblåst som när jag smakade Roagnas 07 version för första gången, då hade jag aldrig smakat en dolcetto av klass men det här. Den där känslan av besvikelse av för höga förväntningar infinner sig alla sekunder mellan att korken dras och vätskan befinner sig i glaset. Sedan är allt tvivel borta, jag vill ha, nu, sen och mera sen. Missförstå mig rätt, jag har haft "större" vin i munnen men det här är och förblir en av de mest användbara vinsorter som finns och frågan är om inte just denna flaska är den bästa?

Aningen mycket regn nu
Tills nästa gång. Första övernattningen borta alla fem, gick som smort...

Pst, Flera som gått samma väg, i nutid och dåtid.

Psst, Kan inte sluta att förundras över teknikens segertåg. Ingen uppkoppling ute i skogen vad göra? I med telefonen och surfa ostört i 3/1,5 Mbit.

söndag 15 juli 2012

Gsellmann och Andreas Gabarinza 2007. Giftas..

Bilder påväg
Ibland är gränsen mellan fritidssyssla och arbete hårfin, det bästa kanske är man kan kombinera de två. Igår fick jag smaka det sötasura äpplet, vännerna M och J gjorde slag i saken och behövde någon som förevigade det hela. Frågan kom och svaret var inte lika givet i mitt fall som i deras, skulle jag verkligen kunna stå upp till förväntningarna? Vi får väl se, roligt var det i vilket fall. Grattis ännu en gång, fasiken va skitsnygga ni var.
Ljuv musik
En som spenderar bra mycket mer av sin fritid med jobb är Peder som driver nätbutiken handlavin.se. Lite vila verkar han dock få för nu är butiken semesterstängt men så fort han slår upp portarna igen ska jag hålla utkik efter mer vin från Gsellmann och Andreas, Gabarinza 2007 (köpt för 279 kr, men pass på finns bara enstaka ex kvar) formligen orsakade jubelrop här hemma.

Doften är fullspäckad med mörk generös frukt, gott om ekattribut men bra balanserat med en piggare ton. Tillsammans bildar det en riktigt skön doft som trots sin tyngd känns balanserad och riktigt sval

Munkänslan är fyllig, underbart grepp i den smårunda mogna mörka frukten, lika bra grepp i den friska pigga syran och allt omgärdat av mörkare silkiga slingor av kaffe och mörk choklad . Avslutet snörper upp med torra runda tanniner och mer av den underverkande syran.

Eftersmaken vill inte ge sig och är även den fullspäckad av frukt, körsbärskärnor och en mörkare finish (91-92p+)
Växer inte på träd
Undrar om inte detta är det maffigaste, mest publika men ändå snyggast sammansatta vin som jag provat från Österrike, kanske inte säger så mycket men för min del bevisas ännu en gång storheten i detta allmänt okända vinland. Till grillad fläskkarré, grönsaker och bea satt det som en fläskläpp och minst lika bra utan. För att inte tala om vad några år på rygg kan göra!
Solsken i slutet också?
Tills nästa gång. Tur att vi lyckades pricka den enda dan utan regn hittills denna sommar...

Pst. Magnus har också köpt på sig.

lördag 14 juli 2012

Kanderad nöt-mix alá Gävleborgssmak. Förberedelser, nagelbett style..

Mixad goblandning
Men vadan detta? Den här kombon känner jag igen. Kolasås möter saltajordnötter mixat med lite andra rostade och naturella nötter. Mums va gott, på glass, till lite bubbel eller bara som ett lyxigt snacks. Låter det konstigt? Var ett tag som detta var favvotoppingen på riktig gammelkörd vaniljglass. Då gjorde jag den själv, nu köpte jag färdig blandning ala GävleborgssmakBehöver jag säga att jag kommer att testa mer smaksensationer undertecknad ansvarige, Peter Ågren.
Eller vad sägs om följande:
Vi jobbar för att bevara gamla gedigna klassiker och läckerheter men med en modernare touche i smakkombinationen. Och självklart med rena, naturliga råvaror i huvudsak från vår region i säsong lagade från grunden utan onödig utfyllnad. 
(saxat direkt från hemsidan)
Inte en smula kvar
Tills nästa gång. Jag, bröllopsfotograf?!?...

fredag 13 juli 2012

Morgon scones. Man tar vad man har..

Scones, rätt och slätt
LCHF släng dig i väggen. balans säger jag. Balans mellan sött, salt, fett och rätt. Imorse stod jag trött, hålögd och blängde in i kylskåpet. Inte tillräckligt med ägg, yoghurten hade passerat bäst före, vad göra? Skrapa ihop två smörrester, räckte inte fick ta lite bregott, ner med händerna och gegga. Låt dammsugaren göra jobbet medan allt är i ugnen och vola, en grym start på dagen.

Tills nästa gång. Undrar vad det blir till lunch?...

Pst. Recept om någon vill ha.
5 dl Mjöl (4 vete och 1 graham, ekologiskt så klart)
2 tsk bakpulver
lite salt
100 gram smör
2 dl Mjölk

Rör ihop torrisarna, ner med smör och fingrar. Knåda lätt. På med mjölk, rör om ännu mindre. Mjöla, forma och in i ugn ca 15-20 min, 225 grader. Servera lätt rykande med mycket smör, favvoost och en klick marmelad. Dricker vanligtvis inte Thé, kan inte stava till det heller tydligen, men en gnutta citron i Earl Grey är helt perfekt till.
Jepp, Pappa idag också

torsdag 12 juli 2012

Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva 2008. Nja, kanske eller jo absolut..

Monstanto minsann
Wolfgang hojtade att lite "nya" Chiantiproducenter skulle hitta hem med tillhörande intropriser, jag nappade och köpte några Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva 2008 för det i sammanhanget modesta priset av ca 12 euro, kostar nu 17,50 euro. Inte värsta summan kanske någon tänker men att köpa pluralis av något osett är alltid lika vanskligt, fast det är klart helt okänd är inte Riservan från Monsanto. 2007 var årgången som satte igång ryggdunkandet på allvar. Frågan är dock hur detta skulle passa mig? En hardcore Chianti utan värst insmickrande drag lät det . Och hejaropen lät sig inte dröja, även om de var uppblandade med ett och annat höjt ögonbryn.

Nej uscha, inleder lite väl dämpat och bra lingonsyrligt. Men med tid växer intrycken fram. Doften förblir något blyg men bärigt finstämd med en mörkare köttigare ryggrad. Framförallt surkörsbär, en gnutta lingon, lite rött kött och mörkare orentaliska kryddor.

Det är framförallt i smaken vinet lyfter. Det griper tag i en och släpper inte taget för en sekund, från de mörka sura körsbären, de mogna lingonen, den smågriniga bittiga syran, de mörkare kryddigare inslagen och de avslutande uttorkande knappt kännbara tanninerna. Inte förrens den långa, bärig och mörkköttig eftersmaken klingar ut kan jag pusta ut. (88-89p+)

Oldschool
Urskön, om man är lagd åt det hållet, härlig stram klunkbarhet i en smågrinig kärv gestaltning. Låter det gott? Nja, möjligen ett vin att älska eller hata. Jag gillar, fast resterande flaskor får gott lugna ner sig en aning och invänta en gnutta mognad.

Passar självklart förträffligt bra till lite charkplock och ost, försvinnande bra faktiskt.

Tills nästa gång. Har faktiskt köpt på mig lite rosé, får se om värmen kan lura fram korkskruven...

måndag 9 juli 2012

Pata Negra Gran Reserva 2004 vs Coto de Imaz Gran Reserva 2001. Trådlöst..

Guld o svart är kvällens givna skrud
Dags att kliva av Telia tåget och kliva på 2010-talet. Eller vad sägs om 15 ner 6 upp istället för 2 ner 0,5 upp mer än hundra kronor billigare i månaden? Jo tack, jag gillar a-lot och då bor vi ändå på landet. Först ska dock Telia ha en tre månaders avskedsfest, vad är det egentligen? Tre månaders uppsägningstid?? Lägg till att de smyghöjt vår abonnemangskostnad med över hundra kronor per månad under de tre år som de har varit enda! möjliga leverantör. Mmm kanske fler monopol som borde upplösas? Ett extra tack till Micke för testkörning.

Dags att ge näsa och gom en dust. Varför inte lite jämförande studier av en avsomnad svensk romans, nämligen Rioja, Gran Reserva style. Har hört att det hinkades en del Rioja i de svenska stugorna, fast det var före både min och BiBarnas tid.

Utmanarna är:
Pata Negra Gran Reserva 2004 (varuprov, nr 12613, 86 kr)
Coto de Imaz Gran Reserva 2001 (Inspirations gåva, nr 2748, 169 kr)

Tester gör sig absolut bäst blint men då det inte var möjligt fick det bli halvblint.

Glas 1
Relativ fräsh rödfrukt, vinbärsaktig, lite murrigare fattoner men på intet sätt tunga. Drar aningen åt kräftspad (fick jag till det rätt nu) men ändå inte. Känns moget men ändå med bibehållen fräshör, inte helt och hållet mitt i prick men ok.

I munnen beter det sig bra mycket bättre, en medelfyllig, näst inpå slank, fruktig struktur med matpigga syror och en mörkare ryggrad av mognare toner. Eftersmaken är bra lång, torr med gott om frukt. (86-87p)

Om doften inte övertygar beter det sig bra mycket bättre i munnen, känns piggt, fruktigt med en klockren matorienterad struktur. Det här dricker jag gärna igen.

Glas 2
Stor smått artificiell doft, osökt drar associationen iväg mot Chilensk Carménère av billigare slag, inte alls särskilt smickrande. Om man bortser från den första chocken lugnar intrycket ner och landar i eklandet lagom. Nja ingen hitt direkt.

Nej, känns aningen slappt och strukturlöst i munnen. Frukten är åt det smårunda hållet, den artificiella känslan finns kvar och avslutet snörper till med torra, träiga tanniner. Eftersmaken är torr med lite klen frukt. Det här var inte alls särskilt bra. (77-78p)

Två glas, ett var drickbart
Summering.
Ok att det från början, prismässigt, inte är någon jämn match men jag hade nog ändå räknat med en trevligare upplevelse. Om Glas 1 gör en trevlig entre och övertygar i huvudnumret blir glas 2 utbuat och utvisat fortare än illa kvickt. Brukar inte skriva ner något i onödan men när jag nu gör ett duellnummer av det hela är det svårt att låta bli. Det bästa och enklaste betyget är att glas ett slinker ner av bara farten medan glas två spottas ut i vasken. Frun får också båda glaset halvblinda och instämmer i mina intryck.

Skamvrån
Tills nästa gång. Fast med fast ett litet tag till...

Pst. Om det inte framgick så här är facit:
Glas 1: Coto de Imaz Gran Reserva 2001
Glas 2: Pata Negra Gran Reserva 2004


Psst. För en mer nyanserad bild av Pata Negra GR 2004, kolla in två till som provat i närtid:
Anders Öhman
Magnus Reuterdahl
Vård o Vin, fortfarande anonym men jag vet allt vad du heter ;).

onsdag 4 juli 2012

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigna Asinone 2006 och Van Zellers Branco 2010. Stora familjen..


Härligt med presenter
Då var vi själva igen, efter ett härligt intensivt dygn av familjär samvaro. Trots att vi, och fruns systerfamilj, har två bäsar under månaden, fungerade allt galant. Det enda negativa i sammanhanget är att det är för långt mellan gångerna vi träffas. Fast det är klart, nu dröjer det inte allt för länge till nästa. Hursom, sällskapet äntrade scenen igår och vad passar bättre än att tända grillen, slänga fram ett schyst vin och berusas av all lekfull samvaro.

Vitt är helt rätt
Kvällens vita fick inte en syl i vädret, lite synd med tanke på att Van Zellers Branco 2010 ( köpt hos Atomwine för ca 80 kr, tyvärr slut nu)  är mer än väl värd att nämna. Doften är bra stor, generöst tropiskfruktig men snyggt avstämd mot de grönare dragen av gräs, krusbär och stenigare mineral. Känns både slösaktig och stram på samma gång.


Munkänslan är medelfyllig, följdsam med go generös frukt. Även här finns det en balanserad motpol i de stramare, grönare och stenigare dragen. Det som verkligen utmärker sig är det mjuka, följdsamma men ack så fräsha uttrycket som verkligen letar sig fram till varje skrymsle i munnen.

Eftersmaken är bra lång, mjuk och balanserat fruktig med en stramare knorr. (88-89p)


Men oj va mumsigt detta var. Om jag ska försökja mig på en grym generaliserign är det en perfekt mix av "nya välrden" frukt och "gamla världen" stamhet. 

Härligt med sällskap
Nej, kvällens överlägsna segrare och faktiskt enda utmanare tillika sommarens hittills bästa grillvin var Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigna Asinone 2006 (köpt hos Gourmondo för ca 300 kr)

Doften är störtskön, mörka mogna moreller blandat med surkörsbär, mörk lyxig choklad, härligt avstämda fat. Mottagandet är varmt, italienska och välkomnande. Är så sakteliga påväg in i mognad men har inte riktigt nått ända fram.

Harmoni, munkänslan är en enda lång värmande kram just när man behöver den som bäst. Det råder en mjuk smaksam balans mellan de fruktigare körsbärs/morell dragen, mörk choklad och de småmurriga trä tonerna. Kan kvala in som slankt, elegant, smårunt och mustigt på samma gång, men det är framförallt den allt igenom italienska värmen som sprider sig som en löpeld vid varje sipp som biter sig fast i lustcentret.

Avslutet snörper upp precis perfekt med torra smaksamma tanniner som mynnar ut i en lång, balanserad och varmfruktig eftersmak.  (91-92p)

Det här fångar essensen av ett bra vin, otroligt lättförståelsigt men samtidigt grymt intresseväckande. Alla kring bordet utropade jubelord, enough said.

Fast det är klart, rött är inte fel heller
Tills nästa gång. Nu lite familjetid, imorgon bär det ut på Ålandshavet.

måndag 2 juli 2012

Keller Von der Fels 2011. Vissa saker är sig lik..

Verkar riktigt lovande
Favorit i nytappning, Keller Von der Fels är den buteljering som det finns flest årgångar av i min källare, vilket i och för sig inte säger särskilt mycket. Meen pris-kvalitet under årens lopp har varit närmast oslagbart och sanna mina ord om den inte blir bättre och bättre. Nu är det 2011 års tappning som gäller ( köpt hos Atomwine för 167 kr ), dags för showdown.

Stenigt värre
Hmmm, fräsh, ungdomlig, fläder, gråpäron, citrus och sval föredömlig mineral. Vilken fröjdefull doft, lätt som en fjäder men tyngd som en elefant.

Munkänslan är frisk, syrlig med en lätt porlande känsla. Frukten är kliniskt ren, citrus, fläder, päron omgärdat av ett svårforcerat stenparti. Ungt så inninorden men fasiken va fokuserat och benhårt uttrycket är. Med mer tid och värme blir de stenigare inslagen mer framträdande, känslan rundare och allt blir mer generöst.

Avslutet attackerar med mer überredig syra, frisk prolande frukt och mer stenig mineral känsla. Möjligen något rumphuggen eftersmak. (91-92p)

Vete katten om detta inte är den mest okompromisslösa VdF hittills, maken till rent elexir var det längesedan jag slöjde runt i munnen. Här råder det dessutom ingen tvekan om att det behövs lite mer tid i ryggläge för att lugna ner de unga nästinpå utanpåliggande nerverna. Det här bådar minst sagt gott för de tyngre GG tappningarna.
Sommaren kommer och går
Tänka sig, det behövdes bara en skrikig natt för att bli påmind om att spädbarn tar bra mycket mer plats än storleken gör gällande.

Tills nästa gång. Idag kommer tumlaren, lär behövas om torkvädret fortsätter som nu...

söndag 1 juli 2012

Kantarellspäckad macka, gokorv och sötmelon. En riktig sommarhit..

Sött, syrligt, salt, friskt, köttigt och porlande  i samma tugga
Ojojoj va gott. Kommer ni ihåg förra gången det vankades kantarell? Då var det med granskott och ska jag vara brutalärlig petades de sista skotten bort, blev aningen mycket skog i munnen. Men jag var hooked, bigtime. Så efter en snabb efterforskning såg jag att, Ekonära Gävle som levererade förra, hade en blandvariant. Trattisar och gula, mmm kan inte gå fel. Jag pröjsade 50 kr direkt i butik, men se på attan de levererar nu till hela Sverige.


Tills nästa gång. I glaset, Keller VdF 2011, jorå kommentarer kommer...