måndag 30 april 2012

Les Ménétriers Syrah 1998. Haga, del två..

Färdigdukat bord, lyx
Det händer inte allt för ofta, tyvärr, men i helgen klaffade allt. Detta resulterade i ett restaurangbesök på hotellet och tre härliga timmars vuxet umgänge med svägerska och hennes karl. En guldkantad kväll som ramades in av säljande service, god mat och moget "billigt" vin.

Äntrar trappan, som i sig är en utmaning för två gravida, just det båda systrarna är gravida och nedkomst beräknas diffa med någon vecka. What's the odds? Väl på plats läser jag vinlistan, som tyvärr inte visas på nätet. Fast det är klart, så mycket att visa upp är det inte. Någon överprissatt sydamerikan, någon till italienare, slutligen landar beslutet på Kevin Arnold eller var det Peter Lehmann? Sak samma, aussie shiraz för 120 kr glaset är varken speciellt upphetsande eller prisvärt då flaskpriset ligger på samma nivå. Fast vad skådar mitt vänstra öga, ett skåp fyllt av något som inte ser ut som moderna fruktdrivna saker utan snarare gammal bordå. Äsch är väl bara för syns skull, men nyfiken måste ta en titt. Jo, där var en urdrucken magnum Château Cheval Blanc 55:a och några andra välkända slott. Men vänta, korken är faktiskt inte ur de flesta och innan jag hinner tänka mer på det stoppar servitrisen försynt en annan vinlista i handen på mig. Men jag ska bara dricka ett glas protesterar jag, varvid hon påpekar att ändå borde ta en titt då priserna ska vara bra och kan du bara övertyga den andra karln om att ta ett glas kan det löna sig.

Så värst svårövertalad är jag inte utan börjar sakteliga bläddra, jo där var både en och annan välkänd producent och priserna var faktiskt riktigt bra. Ålder verkar de flesta ha också men vad är det där, en portugis från 1990 för under 400 kr flaskan, där var en till under 400 med ca 15 år på nacken och en till. Tankarna snurrar, hur kan en liten hotellrestaurang sälja flaskor med 15-20 års flaskmognad till samma pris som nya dussinflaskor? Svaret ligger i att detta skåp precis flyttats och inventerats varvid "bortglömda" flaskor helt plötsligt dykt upp något årtionde för sent. Förvarat i hotelllobbyn under vad som endast kan vara skiftande former trycker flertalet på ålderhemmets port och bör således konsumeras. Tack för det och helt plötsligt har jag två höggravida kvinnor som lite småsurt undrar om vi verkligen ska dela på en hel flaska? Nja, även om vi bara tar ett varsitt glas bjuder detta upp bra mycket mer än vad ett glas skulle göra från den andra listan.

Från glas till flaska
Väcka vin till liv
Fanns två rejäla kupor
Efter att ha övertalat svågern att ta tupp istället för röding kommer Les Ménétriers Syrah 1998 in. Inte varje dag man dricker Syrah från 1998 på restaurang för under 400 kr. Dekantera? Självklart. Finns det månne några andra glas? Jo jag har nog sett några rejäla kupor någonstans svarar servitrisen. Efter ett tag kommer hon tillbaka och mycket riktigt, rejäla kupor it is.

Spelmännens syrah klingar in på smakfulla 12%
Tupp, gott
sidfläsk, gott
oxsvansragu, godast
Ner med kranen och jo den lever, lite återhållet men den lever. Den behöver lite tid på att släppa loss men när kvällen lider mot sitt slut sjunger den som bäst på en vacker balanserad smågammal melodi. Tidigare hade vi främst fått järn och blod men nu finns det gott om ren rödvinbärsaktig frukt, lite jordig källare tillsammans med och de metalliska attributen landar detta helt prefekt till Tockatupp, oxkindsragu och sidfläsk. Ibland är det enkelt att leva.

Tills nästa gång. Tebax till vardags och egenlagad mat...

Pst. Efter en snabb koll kan jag konstatera att denna flaska, när den släptes på SB 1999, kostade 62 kr. Med tanke på att KPI under samma tid stigit ca 22 procent kan det tyckas lite i saftigaste laget med strax under 400 kr. Men x-faktorn och det faktum att flaskan faktiskt fanns och var hyfsat välbevarad gjorde det värt det alla gånger om.

lördag 28 april 2012

Château la Tour de By 2007. Haga, del ett..

Lugn
Då var vi på plats, strålande väder, inga oroväckande samtal och en låda vin levererad och förhoppningsvis en lämnad. Det är en go tid vi lever i. Önskar bara att min kära fru inte behövde dras med gravsmärtor, eftersom de inte försvinner av min önskan får vi glädjas åt att det inte finns någon bättre plats för att stå ut.

Äntrade scenen för helgens begivenheter igår kväll, sängläge och slötitt på den engelska versionen av den svenskt utspelande kvinnohatarseriens första del, kee? Jo, ungefär lika solklart som att engelsktalande ska bryta på svenska och då och då slänga in svenska fraser, befängt om du frågar mig.

Vinbaren är stängd på helgen
Just ja, innan var vi in en sväng på Gränby, blev påmind ännu en gång över hur oinspirerande utbudet av halvor är. Högg tillslut en Château la Tour de By 2007 (nr 3083, 79 kr, 375 ml).

Det är en trevlig doft, inte värst inställsam men nog vet man vart man är. Strama plommon, krutrök, lite gödsel något småblodigt och lite kött. Som sagt, jag gillar, klassiskt, lite ogint men ändå inställsamt.

Smaken är åt det stramare hållet men ändå med en hyfsat generös frukt, kärnan är lite smågrön, nästan själkig men ändå med hyfsad fyllighet. Överlag bjuder uttrycket upp till en ok drickbarhet, om man är lagd lite åt det asketiska hållet bör tilläggas. Avslutet snörper upp bra med både lite beska och hyfsat bitiga tanniner.

Eftersmaken är torr med mer stram frukt och lite kärnbeska. (83-84p)

Nja, går inte att värja sig mot att det är ett skönt tjut i en lite småvrång stil. Men helt ärligt tror jag inta att det är den bästa versionen som står på hyllorna nu. För 79 kr halva och 149 kr hela kan man få bra mycket roligare saker.

Chirre? Nja
Testade också Icas rotfrukts chips, trevlig knaprig konsistens, varje rotfrutkssmak kommer fram med en balanserad sälta och flottighet. Överlag mer mat än snacks men riktigt trevlig.

Tills nästa gång. Nu träning och vattenaktiviteter...

fredag 27 april 2012

Kopfensteiner Blaufränkisch 2007. Its on, kanske..

Jepp, stor kupa
Jahapp, ingen sjuk, tyvärr en död men livet som hon kände var sedan länge långt borta. Barn laddade, föräldrar har inte riktigt införstådda men nu verkar det bli av. I eftermiddag kommer Hagaparken få ännu ett par rekreationstörstande själar på halsen. Någon natt borta kommer göra gott, förhoppningsvis kommer vi tillbaka mer laddade än någonsin.

Blir till att hålla sig i huvudstadsperiferin. Inget Vinnordic, vars storhetstid tydligen ändå är förbi, åtminstone om man ska tro snacket bland snackisarna. Lite synd att det inte blir någon möte med resten av vinkvittrarna, förutom alla andra trevliga själar hade jag gärna träffat Peder Molin, mannen bakom Handlavin, vars viner hjälpt till att ge, åtminstone mig, en ny inblick i vad Österrike kan förmå.

Kopfensteiner Blaufränkisch 2007 (varuprov, kostar 115 kr hos Handlavin) är ytterliggare en charmig egensinnig sak. Doften är mörk, bärig, lätt blommig med gott om jäklaranamma. Det finns en lätt jästsaftig känsla och en aningen likör på toppen. Den går snarare på kraft än elegans, men ändå med bibehållen charm.

Munkänslan är åt det slankare hållet, med gott i tryck i både syra och ungbärighet. Det finns något mörkare som bygger på kanslan av kraft, snarare än elegans även här. Överlag ett homogent, saftigt uttryck med en gedigen stomme av både krydda, något småbläckigt och drag från bonnagården.

Vigören i smaken försvinner fort men lämnar en bärig, fräsh ton som ringlar kvar bra länge. (86-87p)

Ah, jag gillar detta. Inte lika uttrycksfullt som Toni Hartls Edelgraben men smäck på i nyllen drickvänligt. Det jag gillar mest med detta vin är hur uttrycket är lätt och saftigt men ändå kraftfullt på samma gång. En given följeslagare till en fetare fågel även om det lika gärna kan stå upp mot en mustigare gryta.

Mörkt o ljust 
Tills nästa gång. Om tummarna håller, Radisson nästa...

onsdag 25 april 2012

Château Montrose 2004 och Keller Riesling trocken 2011. Nu kan 2:a Maj komma..

Kvällens andra gäst
Vad bjuder man en frankofil på? Claret så klart. När sagda person dessutom ska hjälpa mig med lite SKV tugg tar vi fram det tunga artelleriet. Fast först lite tyskt munskölj för att komma i rätt redovisningsgung.

Keller, en given plats i källaren
Keller Riesling trocken 2011 (kostar 110 kr plus frakt hos Atomwine) är en ung historia, möjligen för tidigt att ta tempen men nyfikenheten tog ännu en gång över mitt bättre vetande. Doften har både en aning tropisk frukt men även gråpäron och ett stenigt, stramare slut. Inte stort men väl balanserat i en ren och klar ton

Munkänslan är riktigt citronsyrlig med lite bubbelfräs, åt det tunnare hållet i starten men bättrar på sig i mitten då de steniga mineraldragen kliver in, tillsammans med en fetare ton bilder de en angenäm helhet. Frukten lirar på bra i bakgrunden och kliver in tillräckligt för att balansera upp. Avslutet stramas upp bra med en antydan till beska.

Eftersmaken klingar på hyfsat länge med en härlig mix av stenigare inslag och fräsh, tropisk fruktig. (86-87p)

Härligt, enkelt och hyfsat rättfram i en stil som är mer mineralfräs än frukt. Tycker personligen att von der Fels är den flaska som ger mest Kellermagic för pengen, och se nu är den också påväg.

Efter att sista kråkan har landat har vi gjort oss förtjänt av lite tyngre doningar. Fram med lite Coppa, Himmelsraften, bröd och smör toppat med en gräsig olivolja. Det sista tänker jag göra igen, riktigt, riktigt gött. Medan tankarna fortfarande svävar omkring i e-tjänstens förtrollade land börjar vi vår vandring i glaset.

Vardagsvin!
Doften är som en stor varm omfamnande kram, gott om plommon, en stramare ton av svartavinbär. Faten gör sig bra påminda med marsipan, mörk choklad och lyxig trälåda, troligtvis innehållande cigarrer. Helt underbar doft men mer varmblodig och mustig än väntat, men å andra sidan vad vet jag om 2crus??

Smaken är mycket stramare än vad doften angav, frukten är syrligare mer åt vinbärshållet. Detta är en härlig uppvisning i balans och skir drickbarhet. Trots det lättare uttrycket finns bra med komplexare drag i form av, någon smågrön ton, ceder, lite blyerts och något smårostat. Avslutet snörper upp bra med torra, mikroskopiska tanniner.

Eftersmaken är lång, torr, med frukt och fat i en balanserad smakfull klang. Det som framförallt utmärker sig är den lyxiga, lätta träkänslan som dröjer sig kvar. (92-93p)

Det är ungt säger vännen,
- Jaså hur ungt?
- Inte äldre än fem år.
- Jo det är äldre, det är en 2004:a
- Jaså, är det så här de smakar de där som kan lagras riktigt länge.
Helt och hållet underbart, galet drickbart redan nu även om det säkerligen lyser bra många år till. Det som imponerar allra mest är balansen, allt är i balans och vinet blir aldrig tungt, tråkigt eller för mycket. Bara att kapitulera, vill man ha en uppvisning i hur "riktigt" vin kan smaka ska man ha nå dylikt i glaset. För Château Montrose 2004 (varuprov, finns hos the Wein Company för 598kr plus frakt) är, överprissatt eller ej, ett av de mest harmoniska viner jag har smakat.

En till bild, sen ska jag ge mig
Tills nästa gång. Ett STORT tack...

söndag 22 april 2012

Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues 2009. Allt har sin tid..

Ju mer desto bättre?
Undrar just vart han tog vägen? Den baginbox dickande ynglingen som drack mer Whiskey än vin, som köpte hem en treliters bara för att det var så smidigt, ja för att inte tala om prisvärt. Samma yngling som sedan valde viner efter AoMs fyndmässiga tabell. Lite fick han stryka på foten när flaskor blev intressantare än papp, för att inte tala om när en flaska blev två bara för att det är bra att ha en extra om tillfället gavs vid ett senare tillfälle? För att slutligen dö en stillsam död vid första köpet av fyra lika flaskor som inte skulle drickas upp omgående. Till skillnad från vad vissa tror var det inte allt för längesedan intresset skenade iväg även om det själsligt känns som en evighet sedan.

Fast det är klart, det gnisslar fortfarande till ganska rejält i plånkan när en flaska kostar lika mycket som tre paket blöjor. Men är det värt det? Långt ifrån alltid men denna gång absolut. Varför? Jo därför att, i mitt tycke, är Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues 2009 (nr 95093, 299 kr) en av de viktigaste anledningarna att lyfta blicken från papphyllan. Hur ska du annars få uppleva ett vin som är så inninorden gott, spännande, eggande, skepnadsändrande, turboladdat och nyanserat på samma gång. Det finns fler av samma sort, men ikväll träffar detta helt rätt för mig.

Helt underbart
Ja, ojoj. Doften är ung men ändå härligt sammansatt. Gott om mörkt röda fruter och bär, lakrits, örter och lite gummi om vartannat. En härligt mustig doft men med gott om struktur. Ja där hade något dött djur kommit och blodat ner lite också, jaså en skopa blommvatten? Ja jag säger då det.

Smaken är grym, instmickrande, krävande, mörkfruktig, småsträv, fyllig, uppiggande, köttig och len på samma gång. Munkänslan smeker gommen samtidigt som den får alla skrymsen och vrår att arbeta på högvarv. Att det finns lagringspotential råder det ingen tvekan om, men attan va gött detta är just nu.

Eftersmaken vill inte riktigt ge sig, gott om småbittra mörka bär, lakrits, småbrända örter, mer kött och röda äpplen. För att nämna några saker av vad som dröjer sig kvar. (93-94+p)

Vete tusan om inte varje sipp bjuder på en ny skepnad, trots att det är otroligt drickbart redan nu, ännu bättre lite lätt svalt och med mycket luft, blir man ständigt påmind av den pigga syran, den mustiga följdsamma frukten och de småbitiga torra tanninerna att detta med all säkerhet vinner på att väntas ut en aning.
Mycket luft
Tills nästa gång. En tvätt, dammsugning och diskmaskinsurplock innan frukost, check...

fredag 20 april 2012

Toni Hartl Inkognito 2008. Att uppskatta skatten..

Inkognito, lite småhemlig
Inget snack om saken, man får mycket gjort när dagen startar 05:00. Sonen är inne i en fas, undrar om uppväxten är något annat än faser??, i vilket fall go upp, go upp brukar vara startskottet på ytterliggare en dag i ottan. Har provat de flesta taktiker för att få slumra några minuter till, allt från att låtsas sova till att hålla fast, inget resulterar i sömn bara en arg liten pöjk vars volym tillslut väcker resten av det sovande sällskapet. I morse fick jag lilla gubbens man uppkörd i näsan, bara att kapitulera och kliva upp.

Har känt mig oförskämt pigg de senaste dagarna, ni vet lite sådär halvflummigt dödapoetersfångadagen  aktig. Underligt att tidig uppgång kan vändas från ett h-vete till det bästa som hänt. Ja ni hör, lite till sömn skulle inte skada.

Inkognito, en upplyst doldis
Mer Österrike i glaset, turen har kommit till Toni Hartl Inkognito 2008 ( 08:an är tyvärr slut, 09 finns för 22,70 euro hos der Wein Weber)

En stor doft med mörka choklad doppade bär, sydfransk örter, mer mörkt trä och en tydlig likördricksvarning. Inget för den svagsinnade men absolut inte obalanserat.

Munkäsnkan är härligt fyllig men med en bra balanserad syra, gött om bär, moreller, plommon och lite vinbär. Uttrycket är riktigt saftig och tappar inte för en sekund fokus. Ekattributen finns där likväl som en aning likör, men inte övertagande utan snarare som en fyllig vän att luta sig mot.

Eftersmaken är lång, med mer bär doppade i mörk choklad. (89-90p)

Härlig drickbarhet redan nu, men kan säkert bjuda till bra många år till. Finns en känsla av kvalitet, lite bångstyrighet och homogenitet på samma gång. Personligt och inbjudande samtidigt som det kan vara lite krävande. Ja jisses, nu böjar jag hallucinera på riktigt. Men något igenkännande finns det i de båda provade flaskorna från bioproducenten Toni Hartl. Något svävande, ogripbart, småskitigt och blommigt. Äsch, kan vara hur det vill med den saken. För min del är det bara att kapitulera, jag är helsålt på stilen. Bara att botanisera, i Österrike i allmänhet och Toni Hartls sortiment i synnerhet.

Inkognito, men absolut inte anonym
Tills nästa gång. Morgonlektyr, SKV 295, SKV 282 och SKV 283 går inte av för hackor...

tisdag 17 april 2012

Maglock-Nagel Riesling Wechselberg 2010 o Oviken Himmelsraften. Mindre än två månader kvar..

Slagkraftig kombo
Var förbi och gjorde en räd i Cajsas Skafferi igen, har blivit en fin vana att slinka in där på lunchen de få dagar jag tar mig till förvärvsarbetet, jo deltid hemmapappa och deltid läraungavuxnavetahut. Denna gång slank det med två ostar från Oviken Ost, Dura och Himmelsraften samt en flaska il Boschetto Xio Extra Vergine ja eller nåt sånt. Vidare undersökningar ett måste.

I vilket fall, hem till underbara familjen som väntar med öppna armar. Ok, kanske inte riktigt men inte långt ifrån, i med mat, turbolek de sista timmarna innan kvällsfika och nattning. Vilken tur att jag inte jobbar varje dag, alldelles för liten tid med la familia då, starka äro ni som står ut?

Det var ett tag sedan sist, ok kanske inte så länge, men ikväll var jag riktigt sugen på ett vitt, krispigt vin. Kan bero på att jag, ovetande, satt vid ett fullt bolmande element på jobbet, solen som segrade över molnen eller att samtalet vid fikabordet innehåll en klar aversion gentemot mina vita kompisar. Som så ofta en misstänker jag en kombination.

Först ut, Himmelsraften hade smakat denna i butiken, men helt säker på hur den smakar var jag inte, och det är jag fortfarande inte. Det som är säkert är att det är en hårdost, fast småkrämig munkänsla men med struktur av något som lagrats ett tag, väldigt mild, småfruktig och ytterst allmäntrevlig. Sedan skiftar uttrycken lite, ibland en förnimmelse av animalisk drag, ibland ett uns nötighet. Äsch sak samma, gott som tusan men inte allt för smakrik.

Österrikiskt rockband eller?
Kvällens matchning utgjordes av Maglock-Nagel Riesling Wechselberg 2010 ( varuprov, finns på handlavin.se för 125 kr). Doften är mer gråpäron än tropisk frukt, finns något mer stenigt och faktiskt smårunt fast utan ett uns honung. En verkligt fin balanserad doft som trots sin ungdom känns perfekt tillgänglig.

Vilken skjuts det var i smaken, direkt vid urkorkandet var det nästan lite mineralvattenbrus, något som visar sig även vid andra träffen, ytterst läskande och även här en klar smårund touch. Mera gråpäron, äpplen och gott om syrlig citrus samt en liten pikant besk knuff i slutet.

Eftersmaken är också riktigt fräsh, med gott om fjong i frukten men klingar av bra fort. (86-87p)

Bara att ta en sipp till, i likhet med min tidigare provade vita Österrikare bjuds jag på en farligt läskande attack, om Artisan var bentorr finns det här också ett uns sötma. Finns en ungdomlig balans, med en pang på rödbetan tillgänglighet som gör att det är svårt att värja sig mot att ta en sipp till. Precis så här ska ung, tamigdirekt dricka vara. Men man måste vara snabb på hanen, verkar inte tillverkas allt för många och lagersaldot ser skrämmande litet ut.

Något fattas?
Till osten var det riktigt bra, men inte perfekt. Vad är det som saknas? Jo, något fruktigt som smakbrygga, några bitar päron till och smack där satt den.

Tills nästa gång. Tre härliga dagar av agala ga, päje och tinetine... (översättning: traktor, päron, skjuta in)

söndag 15 april 2012

Enkel mandel- o äppelkaka och en skvätt Spier Signature Sweet 2011. Så det kan gå..

En smak av sommar
Hur gör man för att mota en förkylning i dörren? Kör över den. Hela familjen har under den gångna veckan varit mer eller mindre påverkad av virus. När det således var min tur att känna de karakteristiska dragen fanns det två val, leva eller dö. Jag valde livet. Fast det är klart, den sista striden är inte kommen. Kan fortfarande känna att den ligger och lurar, men nu finns ingen återvändo. Kom och möt mig eller försvinn.

Gårdagen var ett enda stort kliv ur komfortlådan. Bakade, inte en gång, utan två. Bakning hör inte till min starka sida, hur ska smeten vara sa du? -Jaså jag har redan rört för mycket. För att inte tala om den gången jag försökte göra fudge och resultatet blev två förstörda satser och ett löfte om att aldrig göra om försöket. Ne, då älskar jag enkla, slagkraftiga recept med färre ingredienser än fingrar på ena handen. Så när jag ramlar över en dessert, relativt enkelbakad med en grym vinmatchnings potential kan jag inte låta bli vispen. Öh vispen, hur fasiken ska man kunna vispa smör och riven mandelmassa? Jaha ELvispen, men säg det då.

Glöm inte lättvispat
Enkel mandel- och äppelkaka
300 gram mandelmassa
150 gram smör
3 ägg
Äpple, stod 3 i receptet men använde max 1,5. Kan nog gå lika bra med någon annan frukt.

Rör ihop mandelmassa och tärnat smör, använd lämpligt verktyg, fuskare tar elvisp. När du fått ihop det rör ner ett egg i taget till en hyfsat jämn smet. Bre ut i lämplig form, skiva på äpple eller frukt av eget val. In i ugnen ca 25 min på 200 grader. Om ni är lika kass på bakning som mig, fråga den som står bredvid när det är klart. Eller typ när det är småbrunt lite här och där. Vispa lite grädde till. (Originalrecept finns i Chris Winenews)

En enkel, god och framförallt grymt vinvänlig efterrätt som jag, hör och häpna, fick ihop under en timme med assistans av vår treåring.

Sött o sött
Har ni sett den? Den där obskyra hyllan med något mellanting mellan vitt och morgonbestyrgult. Lite väl dyrt brukar det vara för en halvflaska också. Har du listat ut vilken hylla jag menar? Jo den med söta alternativ på ditt närmaste bolag. Snacka om att leva ett undanskymt liv, dags för ändring kanske? Jag är den första att medge att jag behandlat de söta dropparna med styvmoderlig kärlek. Men nu ska det bli ändring, ett första försök resulterar dock i fiasko. Med bestämda kliv stegar jag fram för att rycka en flaska Moulin Touchais 1998 (nr 4196, 199 kr) men kommer ut med en flaska nyhetensbehag i form av Spier Signature Sweet 2011 (nr 2103, 69 kr). Har ingen koll på vad som slank med, kan bli heaven or hell. Va sa du frågar frun, sydafrikanskt vin för 69 kr??? Jo, poletten trillade ner när hon förstod att jag ville prova hur det funkade till efterrätten.

Kombinationen av den lätt nötiga, inte allt för söta efterrrätten och det den lätta, fräsha blandningen av Chenin blanc, sauvignon blanc och viognier mättat med 45 gram socker per liter och 11,5% fungerade riktigt bra. Men i ärlighetens namn vill jag ha lite mer komplexitet och balans i mitt vin. Fast det är klart, när det lilla glaset var tomt hade jag gärna fyllt på om vi inte hade provat det hela till eftermiddagsfika.

Tills nästa gång. Undrar vem som ska segra idag...

lördag 14 april 2012

Tedeschi "Capitel San Rocco" Ripasso 2009. Var det får lov att gå fort..

En ensam flaska..
Antiklimax, skulle få hit stockholmskisarna Fredde o Uffe samt nuvarande skånepågen mr T (vart är din blogg egentligen, vill läsa om alla italienska reliker ;)), men icke. Familj, tid, förkylning och annat världsligt gjorde sitt och ännu en gång står jag här lätt överkörd av livet. Jaja, det kommer fler tillfällen. Synd bara på alla flarror vin som står herrelösa nere i den nystädade källaren, för att inte tala om all deceniegammalt som skulle hällas i glasen. Fast det är klart, har de överlevt tretti år kanske de överlever trettiett också. Och gällande de herrelösa flaskorna, finns säkert en och annan som hittar hem, ge det lite tid bara.

Lite uppiggande är dock vinet som förgyllt några kvällar, Tedeschi "Capitel San Rocco" Ripasso 2009 (varuprov, kostar 11,50 euro hos der Wein Weber), kommer i en ny mer slimmad version av sitt bättre jag.

Varmare italienska toner absolut, lite stramare känsla jo tack. Det här är välkomnande, hemtrevligt men ändå med en viss spänning på samma gång. Något som späs på med den köttigare ton som växer fram med tiden.

Munkänslan är fyllig, smått varmfruktig och aningen åt det runda hållet. Gott om plommon, jordgubb, körsbär lätt doppade i choklad. Inte sötsliskigt utan omfamnande och trevligt rund men med en stramare ton som accentueras av den trevligt balanserade syran och de kännbara avslutande tanninerna som biter ifrån en aning.

Eftersmaken är aningen torr, sitter i ett bra tag och även där finns balansen mellan frukt och fat. (87-88p)

Det här är nog den bäst balanserade, om än möjligen även den mest strömlinjeformade, av 07, 08 och 09 som jag har provat.  Lätt, ledig och tillgänglig samtidigt som det finns struktur och tyngd. Så här vill jag ha min ripasso, generöst fylligt med ändå med stuns och balans. Bara att hälla upp, gärna en stund i förväg, luta sig tillbaka och åka med.

..fast i källaren finns det sällskap
Tills nästa gång mina herrar...

onsdag 11 april 2012

Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006, Gaudium Merlot 2009 och lite vitt. Påsken fortsätter..

Avsmakning
Kan man tänka sig, det blev mat och vin på påskdagen också. Jag brukar överlag föredra dagen efter afton på storhelger. Inte lika rörigt på matbordet, sällskapet är lite mer avslappnat och vinvalet brukar vara mycket enklare.

Kvällens bubbel
Denna gång blev det lammstek, rotisar och sås gånger två som huvudnummer. Fast först ut var avokadoröra på kavring och handskalade räkor. Det är något med avokado som gör att helheten får något mjukt och fluffigt över sig. Även om det har en lätt dämpande effekt på resterande råvaror är det redigt gott och kvällens första vin Charles de Fère Cuvée Jean-Louise Blanc de Blancs Brut (nr 7425, 69 kr), som även agerade välkomstbubbel, var lätt, läskande med en tvist av citrus och en gnutta mineralitet, ett utmärkt sällskap till den fetare röran och skaldjurstouchen. (83-84p)

Lamm brukar vara tacksamt att välja vin till, så även denna gång. Gäller bara att försöka pricka in sällskapets smakreferenser. Enklast att ta två flaskor som passar maten som sedan får vara lite olika i stilen så att alla kan få sitt.

En till Châtenöff
Först ut var Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006 (nu årgång 2009, nr 2211, 199 kr), två år i källaren hade gjort detta vin gott. Det är en skön doft där alla delar halvvägs smält in i varandra, faktiskt lite småsvårt att utläsa nyanser. Av det som sticker ut finns det framförallt en skir ren frukt som drar mot hallon och körsbär, något halvförmultnat, jordigt och lite likör på toppen. Känns som att jag prickat denna precis påväg mot mognadens gyllene land.

Munkänslan är slank med en pigg syra, den röda frukten lirar på i skön harmoni med restan av mörkare toner.  Lite örter och möjligen läder kan läggas till drickbarheten som förmligen sköljer över tunga och gom. Tanninerna gör sig påminda, lätt uttorkande och så där lagom matsällskapliga.

Eftersmaken sitter i ett bra tag, saftig med både lite småmörk frukt och nåogt mer obestämbart mörkt. (88-89p)

Ett redigt vardagstjut skulle jag säga, åren i källaren har gjort susen men känslan av ett bättre Côtes-du-Rhône är klart mer tydlig än Ch9dp. Å andra sidan kanske inte så konstigt med tanke på de 189 kr det kostade då.

Österrikisk Merlot?
Då var jag mindre säker på hur Gaudium Merlot 2009 (varuprov, kostar 129 kr hos Handlavin.se) skulle skulle mottas. Dricks inte så mycket ren Merlot och aldrig något från Österrike, så preferenser saknades minsann.

Rödbärig doft med en mörkare tyngt. Jag gillar när det finns något mörkare obestämbart som bygger en stabil, personlig grund. På intet sätt syltig eller överjäst, uttrycksfull och riktigt inbjudande fast på ett småsvalt sätt.

Munkänslan är även här åt det slankare hållet, bra tryck i frukt absolut men hela uttrycket känns mer sirlig än full fart. Frukten drar mot körsbär, hallon med något mörkare drag. Det finns även en medicinal ton som jag kommer på mig själv med att tycka om, men där kan man nog tycka olika. I stort sett obefinltliga tanninern men syra och det överlag svala uttrycket ger struktur åt hela bygget.

Eftersmaken är hyfsat torr, lite småträbärig och ganska kort. (87-88p)

Döm av min förvåning då detta seglar upp som mitt favoritvin under kvällen. Syster hade redan gjort sitt val men när jag sitter där med alla de goa smakerna på tallriken gifter sig frukten, syra och personlighet och det blir riktig skönsång.

Två riktigt bra alternativ till kvällens lammstek, båda uppfyllde bordets olika smakpreferenser och tar på intet sätt överhanden samtidigt som de knappast faller inom anonymitetens mantel. Två riktigt dugliga matvin som landar helt rätt i mellanlandet lagom.

SB, inte från SB
Just ja en till flaska öppnades i helgen.  Sileni Cellar Selection Sauvignon Blanc 2011 (Varuprov, kostar 98 kr hos The Wine Company) var ung, busig med gott om krusbär, nässlor, tropisk frukt och andra SB markörer. Lite blommigare och fylligare i stilen men ändå med en stringent syra. Gillades skarpt av alla kring bordet och en klar rekommendation nu när vi förhoppningsvis går mot varmare tider. Kan nog funka lika bra till allmänt plock, som en matigare sallad eller ensamt som slödricka. (85-86p)

Tills nästa gång. Nuså, nu är påsken slut...

måndag 9 april 2012

Påsken, inte bara bilder..

Kan rymma mer än snaps
Ja, vad kan man säga. Fiasko, sammanfattar det ganska väl. Tebax till början, jag är i likhet med många lite väl överkänslig mot prebjörkbarn. För att ändå få en påsklivlig stämning med lite ris och pynt plockades kala grenar, lämnades ute över natten, och pyntades sedermera med färdigmålade ägg och dyligt. Döm av vår förvåning när grenarna var fulla med löss, löss på kala grenar? Jotack, snabbt som tusan fick den lilla pyntbusken flytta ut. Fjädrarna var redan ute då vår katt löper amok vid åsynen.

Men, påsken sitter varken i fjädrar eller pynt. För mig handlar det främst om god mat, goa viner och gott sällskap. Hm, som de flesta högtider om jag tänker närmare på saken. Lagade en grymt god och enkel laxgryta till långflunch, lite sen men mycket efterlängtade kom fruns syster med familj. Ett inferno av barn, hittils fem och två till väntar, och gemenskap varade i ett intensivt dygn. Undrar hur det blir när familjerna blir fulltaliga? Ojoj, hursom frodas gemenskap och värme av mat o dryck. Något ugnen fick känna på, den fick endast vila någon timme mellan den långlagade skinksteken och lördagens perfekt stekta kalkon.

Drick nu
Till skinkan öppnades La Ferme du Mont Châteauneuf-du-Pape "Côtes Capelan" 2008 (köpt hos Atomwine på rea för ca 250 kr, slut nu). Inte alls lika instensiv och charmig som 07:an men fullfjädrad drickbarhet redan nu, något årgångsmärkt med lite obalans och aningen alkoholkänning. Inget att spara på även om luftning är att föredra, vid närmare eftertanke var uttrycket slimmat och uttrycksfullt på samma gång. Som svågern uttryckte det, smaken var som en puckel. En topp på mitten men dog ut ganska fort. När alkoholen dämpades av gräddig rotgrönsaksgratäng och den rostade vitlökssåsens söta coh småkryddiga drag hade gjort sitt var vinet riktigt bra.

Helt rätt
Döm av min förvåning när Sartori Amarone della Valpolicella 2007 (varuprov från The Wine Company, kostar 249 kr) var desto charmigare. En ytterst trevlig Amarone i en slank mer matorienterad stil. Gott om mogen, välavvägd frukt, inge direkta övertagande ekfatstoner, trevlig inbäddad syra som hjälpte till med balansen. Intressant hur olika vin kan upplevas beroende på tillfälle, ett vin som i vanliga fall möjligen skulle upplevt något anonymt och tillrättalagt var just denna kväll perfekt. Inget som tog överhanden, tillräckligt bra för att inte tröttna och dessutom helgjutet till parmesan, fikonkaka och torkad skinka. Ibland ska det vara precis så enkelt.

En första förrätt
Liite snaps blev det
En av två
21 är bra
Aftonen var bra mycket lugnare då vi tog in på helpension hos päronen, en härligt mysig god kväll tillsammans med systerfamilj. Förutom allmänt mys, godisstinna barn och en underbar lekfarbror kan nämnas, två überpyntade tårtor på en och samma dag, en perfekt avvägd aptitretande guinness, påskobordsfavoriterna paj och laxtårta, samt en med hedern åldrande 21årig Glengoine.

Tills nästa gång. Hemma igen...

onsdag 4 april 2012

Domaine Richeaume Cuvée Tradition 2009. Á la rödtjut..

Vive la France
Inspirerat av Ulf, en ytterst trevlig plats i cyberrymden besök den, blir det ett inlägg med fokus på upplevelsen, ni får väl hojta till om ni gillart.

Domaine Richeaume Cuvée Tradition Domaine Richeaume 2009 är ren njutdricka, förvillande många sydrhônska markörer finns på plats såväl i doft som smak. En mörk skrud, fantastisk drickbarhet uppbackat av struktur, klass och ungdomlig dansant livlighet. Inte ett ekmonster eller syrataliban så långt ökat kan nå.

Det här vinet får mig att känna mig hemma, bekväm och bakåtlutad samtidigt som det fångar upp och bjuder till dans vid varje sipp. Jag flinar ikapp med glaset och tillbehören som försvinner i ett rasande tempo. Balansen, som finns i massor, upphör direkt när glaset är tomt.

Livligheten fortsätter, i moderat takt, då detta franska tjut klockar in på 13,5 procent. Tack Wolfgang för att jag fick smaka, en given följeslagare vid nästa beställning.

Rödtjut, i bästa bemärkelse
Tills nästa gång. Möjligen inte en klockren tolkning, men direkt från hjärtat...

Pst. Vinet var ett varuprov och kostar 15,90 e, andra (bio)dynamiska produkter från samma producent hittar du här. Och tänka sig, påtal om läsvärt, FV har såklart varit på besök och ger som vanligt mersmak.

måndag 2 april 2012

Côtes du Jura Chardonnay 2008 & lite Massé Brut. Vart tog den vägen?..

En liten solglimt letade sig fram
Skulle vi inte ha vår? Jag trodde att vi hade enats om det. Tydligen ville herr Bore inte släppa greppet, fast i ärlighetens namn är det något förtroendeingivande i att det som ligger kvar på marken är runda korn och inte ett homogent täcke. Vi är oundvikligt påväg åt rätt håll. Varför inte hjälpa våren lite på traven, eller som i detta fall tvinga sig på den lite. Fick en påmindelse om att det brukas släppa vin från Jura, så här på senvinterkanten. Samma sak i år, om du hade glömt smaken och doften av våt hund, misströsta ej. Här kommer årets rapport.
Årets (d)jura vin
Fast det är klart, så osande är inte årets upplaga, men likväl är Côtes du Jura Chardonnay 2008 (nr 95062, 99 kr) riktigt bra.

Musselspa, våt ylle, gula äpplen, nötter och lite citrus. Doften är egen, som sig bör, men ändå ganska återhållen, ung och inbjudande i en läskande, relativt lätt stil.

Smaken är som en frisk fläkt, gott om syrlig syra, gula mogna äpplen, lite yllekänsla och aningen saltstängta musslor. Lägg till en liten fetare ton och en trevligt citrustvist med en pikant släng av beska på slutet

Eftersmaken tonar ner ganska snabt men ringlar istället kvar bra länge med ihållande citrus, lite skaldjur och mer gula äpplen. (87-88p)

Jovars, det här är också Chardonnay. Personligt, men ändå lätt i stilen. Finns såklart både lite ylle och oxidativa inslag men mycket mindre än förra årets besök. Kan bara hålla med Gôut, inget för källaren men full njutning hela sommaren utlovas. Känns som ett till givet sommarvin, om du gillar stilen alltså.

Fasligt gott
Men vänta nu, lägg på lite Comté, ringla på lite honung och en dos Spianata Calabra och du hamnar i himmelriket. Det här var helt enkelt skitbra. Glaset med det lätta vårruset försvinner och en varning är på sin plats. Tänker du bjuda på nämnda combo, se för bövelen till att bunkra rejält, för det här var sannerligen försvinnande gott.

Kvalitets tid
Annars har helgen också bjudit på barnfri kväll, flera timmars meckande med Ikeamöbler, räkbakelse och bubbel.  Det är skönt att ha några stabila bubbel som kan ryckas från hyllan i närmaste butik och som dessutom levererar i stort sett samma utdelning varje gång till en relativt låg peng. Massé Brut (nr 7865, 209 kr) är mitt val när det kommer till något lätt, porlande, med tydlig äppelcitrus, svung i syra men ändå med en viss mineralton. (85-86p) Aldrig stort men aldrig besviken.
Päronmat
Sist, men inte minst lite matjoxande till päronen som har, förutom helgens vaktande, sin obligatoriska måndagsdustning, vad skulle vi göra utan er.

Tills nästa gång. Ännu en ensam måndag, men nu finns det kaffe iallafall...