onsdag 28 september 2011

Becker Spätburgunder 2009. Trasiga muskler är tydligen av godo..

Ibland rycker det i korkskruven
Föranlett av två i sig skilda händelser, blev suget att dra kroken mig övermäktig. Å ena sidan lockar Italienpatrik med 07:an av samma vin och å andra sidan firar Tyskland sin nationella högtid på måndag nästa vecka. Möjligen något långsökt men ibland krävs det inte mer för att korkskruven ska gå varm.

Men först lite annat, jag har på något vidunderligt sätt kommit igång med mitt fysiska underhåll. Så till vida att jag ständigt känner av någon muskelrelaterad krämpa, ok att träningsverk ska verka positivt men fasiken det tär på ändå. Ikväll ska jag dessutom ge mig ut på djupt vatten, någon form av stridsträning. Hoppas att det är någon riktig hurtbulle som skriker på mig, alltid roligt att kunna ta ut sin vrede på någon som förtjänar det.

Makalöst underbar transparent färg
Tillbaka till vinet, Becker Spätburgunder 2009. Har druckit 2007 tidigare, 2008 går tillfälligt att få tag på och 2009 kan man få tag på här.

En helcharmig doft med lite småjästiga drag, nästan lite beaujolaisaktig, rödavinbär, lingon och omogna hallon samsas med en mörkare ton. Doften känns stor, fast på ett slankt sätt, med lite likörkänsla. Aningen krydda, mot fänkål finns också där.


Smaken är följdsam och stor för att vara i ett så slankt paket, syrorna är fint inbäddade och balanserar upp frukten som är i fullständig harmoni med drickbarheten. Även här finns det ett mörkare drag och en svag pikant krydda. Avslutet stramar upp med en torrhet som kan förvillas med aningen beska men ändå inte.


Eftersmaken är saftig med en stramare kärna, det finn lite hallon- och laritsbåtar även om det inte är ett dugg sött. Möjligen att det sitter i lite kort för suget efter nästa klunk infinner sig nästan direkt. (86-87)

Det här är ett perfekt exemplar på direkt drickbarhet men med charm och uttryck som inte gör det tråkigt eller intetsägande. Ett perfekt matvin som passar minst lika bra utan och tänk va fint detta kommer att sitta när det überunga har lagt sig och någon till ton åt det murriga hållet tittat fram. Ner i källaren med dig för det här kommer jag gärna tillbaka till om sisådär ett halvår.

Tills nästa gång. Hoppas att jag kan gå imorn...

Pst. Av en slump verkar Frankos korkskruv också dragit åt det tyska hållet.

Psst. Jaha ja, vikten av att inte dra förhastade slutsatser. Dag 3 är det så j*vla fint, ja jag har inget annat uttryck. Inte störst, bäst eller vackrast utan bara så härligt. Poäng känns på sätt och vis överflödig, fruns kommentar får summera. Det finns inga fel i det här..

söndag 25 september 2011

Helgens frukosttips: Bananmjölk och pizzafrallor..

Ännu en gång stoltserar småbarnsföräldrarna med en kvällsvisit som varar förbi midnatt. Riktigt, riktigt trevligt och värt varenda gruskorn i ögonen så här på morgon kvisten. Upp med minsta och hungern slår till ännu en gång, vad bjuder kylskåpet på idag då?

Farbror Frej möter Macgyver och förgårdagens färska frallor blir till mumsiga fettfyllda pizzalookalikes.
Återupplivningsförsök som lyckades
Tills nästa gång. Trevlig vilodag...

Pst. Tänk vad jag gillar när det dyker upp presentflaskor, som vissa kanske tror känner jag inget förrakt utan bara nyfikenhet och tacksamhet när det dyker upp någon kluckande present. Tack ännu en gång.

fredag 23 september 2011

Grand Vin de Glenelly 2007 vs Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 vs Château Labadie 2007. Idag är det sol..

Vin i sikte
Grr nu hopar det sig igen, oavsett hur mycket jag vill och försöker samlas göranden på hög och ackumulerar störande fragment längst bak i huvudet. Ibland trycker dock gamla fragment ut mindre gamla vilket resulterar i medvetande och de riktigt gamla verkar ramla ner i en allmän säck av glömska. Innan det händer helgens bordåblandningsshootout skakar jag av mig intrycken i kortform. Varför då inte bara låta dem falla i glömska? Jo för att efter fem dagars sippande var utvecklingen possitiv och samtliga viner faller inom kategorin. Trevligt drickbara, väldigt matdugliga viner som vinner på något års lagring. Eller om ni vill ha en poäng, så någonstans mellan 85-88. Tack för det Bizling Wine & Spirits AB, Chris Wine & Spirits och Hjo Grosshandel AB. Samtliga viner finns i en butik nära dig, eller en knapptryckning bort.

Château Labadie 2007 (nr 3550, 139 kr) bjuder på den mest generösa nosen i trion. Mörka mustig frukt med drag åt riktigt mogna körsbär, nästan lite sötaktig och stickig men ändå hyfsat balanserad med mörk choklad och trä. Smaken är rund med en fylligare kropp, även om frukten känns förvånandsvärt slank trots dess mognad. Det finns även här mörkare toner, lite likörartat med lite murknare trä. Eftersmaken är rund och hyfsat lång. (87-88p)


Detta skulle jag kunna tänka mig att lagra ett kort tag för att locka fram lite mer komplexitet och toner ner uttrycken något. Ett troligt merköp i.

Grand Vin de Glenelly 2007 (nr 71252, 148 kr, beställs i kolli om 6 flaskor, varuprov) har till en början en något tunn doft men som bättrar på sig med lite tid. Frukten är pigg även om blomvatten blir den starkaste associationen dag 1. Efter lite tid luftas det bort och lämnar en samstämmig klang med frukt i första led och färskt trä i andra. Smaken är slank med ett runt inslag, lite varmare toner, frukten är primär men ändå i fin samklang med resten. Även här är träkänslan färsk och toppas av lite salmiak. Eftersmaken är torr med liten kärnbitterhet. (85-86p)

Ett trevligt väldigt lättanvänt vin som gör sig riktigt bra till mat men jag lägger mycket hellre mina pengar på storasyster, Lady May.

Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 (nr 3570, 127 kr) är till en början också något sluten men öppnar sedan upp, mörkröda bär, lite blomvatten och lätt kryddighet. Faten finns där och ramar in intrycket. Smaken är fyllig med mörkröd frukt, något murket trä och småbeskt i slutet. Avslutet är mest krävande av de tre och snörper upp med torra tanniner som lämnar ett halvhyfsat långt avslut. (85-86p)

Det mest matorienterade vinet av de tre och även detta ett trevligt vin i den medelfylliga klassen.

Årtalskork
Överlag är det tre bra viner som tyvärr hamnar lite i ett mellanfack, inte tillräckligt intressanta för att verkligen göra intryck men tillräckligt intressanta för att förtjäna en till påhälsning. Skulle vara intressant att se var de här tar vägen om säg sisådär ett år, men med handen på hjärtat är det tveksamt om jag får uppleva det.

Tills nästa gång. Nu är det inte långt kvar till fredagspizzan, trevlig helg...

tisdag 13 september 2011

Tedeschi Amarone 2006 vs I Castei Amarone 2006. Inte varje kväll man är uppe till midnatt..

Två vin blev ett glas
Ännu en gång har helgen sprungit ifrån och lämnat en önskan efter mer. Konstaterade i en stilla kontemplation över livet att det faktiskt har gått 11 år sedan millennieskiftet. Elva fucking år, då ung och på toppen av världen. Nu, fortfarande ung enligt vissa och, överskörd av världen. Nja kanske inte riktigt men nog har det hänt ett och annat under dessa år som har ökat på gubbstatusen och minskat ungspolediton. Enligt en hastigt passerad löpsedelstrender kan man tydligen behålla den ungdomliga fräshören med vin, om inte så kan man kanske förtränga ett och annat bekymmer. Äsch egentligen är jag riktigt tillfreds med att vara både gubbe, vinsörplare och alla andra epitet som kan läggas till. Livet må ha sin gång men överlag är jag riktigt tacksam. Så tacksam och levande i nuet att jag korkade upp, vad jag trodde var, två goa flaskor vin för att avnjutas i trevligt sällskap.

Tidigare har jag provat ripassomodellerna mot varandra så det var med spänning som korken drogs ur Tedeschis och I Casteis tyngre Amaroneinnehållande flaskor. När väl sällskapet infann sig bjöds det faktiskt bara ur en flaska.

Anledningen var att Tedeschi Amarone della Valpolicella Classico 2006 (23,35 Euro hos der Wein Weber, nu 2007) kändes aningen för spritig i doften, körsbärslikör för att vara mer precis. Frukten var inte var det minsta torkad utan primär med en småjäst känsla. Köttfond säger kära frun och jag är beredd att hålla med. 


Smaken är också lite för krävande, inget lent och inställsamt här inte. Frukten är pigg och röd med mörkare inslag, syran tar plats och avslutet är riktigt tanninrikt. Det finns en beska och även här finns det ett påtagligt alkoholpåslag som drar ner intrycket. Eftersmaken är lite småbesk, hyfsat lång och lite kärnbetonat. Intrycken består i dagarna tre och förvånansvärt mycket går till matlagning.


Även om det inte känns som ett dåligt vin trumpetar det på lite för mycket för min smak, hoppas att några år i källaren gör susen för nästa flaska. (85-86p)

Konstiga smultron i slänten när det nalkas höst
Däremot var I Castei Amarone della Valpolicella 2006 (nr 80403, 252 kr) desto trevligare.
Solvarma söta röda bär, balanserat med en skön fyllig mörkare bakgrund. Det är inte den mest komplexa doft i dagsläget utan mer primärcharmigt. Samtidigt vilar det en tyngd i uttrycket som varken känns klumpig eller tillgjord, möjligen att det är lite svårt att sätta ursprung, skulle nog kunna vara något kvalititivt från vilken del av Italien som helst. Bra eller dåligt?


Smaken är fyllig och sötrund med gott om extraherad frukt. Det känns inte klumpigt eller uttorkat utan bara generöst och inställsamt. Det finns en antydan till mognad, lite läder, tobak men den låter nog vänta på sig ett tag till. Avslutet markeras med en knapp kännbar kärnkänsla och aningen bitterhet. Eftersmaken är lång med rund mogen frukt och lite ätdruvskärnor.  Skulle nog kunna vänta ut lite mer mognad för att verkligen bjuda upp men går, i dagsläget, hem hos hela sällskapet. (90-91p)

Tills nästa gång. Nu blir det treårs fika...

lördag 10 september 2011

En bra start på helgen..

Inget vin men däremot en cuvée i glaset.
Uppstigning 05:15, efter lite kvällssuddning, var mer än lovligt segt. Men skam den som gräver ner sig i eländet. Fram med våffeljärnet, värm upp mixern nu ska vi laga frukost. Resultatet blev Grahamsvåfflor med färskfruktsmootie och kaffe. Vad mer behövs för en toppenstart på en toppenhelg. Trevlig helg allihop.

Recept Grahamsvåfflor (grundrecept är från Ica)
125 g smör, alltid smör. Idag blev det extra saltat.
2 dl mjölk, idag blev det grön. Ok vi har nog alltid grön hemma när jag tänker efter.
2 dl vetemjöl och 2 dl grahamsmjöl, här kommer min genialiska ändringar från grundreceptet. Blir lite matigare  och lite mindre efterrättskänsla.
2 ägg
1 tsk bakpulver
2 dl isande kallt vatten.

Smält smör och låt svalna (allt kallt för att smeten inte ska börja jäsa antar jag). Rör ihop mjölk, ägg, mjölsorter och bakpulver. Sist rör du ner smör och vatten. Låt gärna stå och dra, vilket var lite av en omöjlighet imorse. Gick lika bra för det.

Färskfruktsmootie
Idag blev det banan, jordgubbar och persikor. Ner med mjölk och créme fraiche (ok, vän av ordning kanske skulle säga andra mejeriprodukter men här är det fullfetsvarianterna som gäller). Mixa och njut.

Kombon var lika mumsig som uppskattad.

Tills nästa gång. Iväg på nya äventyr, avspark utlovas...

onsdag 7 september 2011

Cerbaia Brunello di Montalcino 2004. Hej igen..

Tur att jag hann klippa innan regninfernot drabbade oss.
Jaha, jag försöker igen. Vet inte hur många gånger jag påbörjat detta inlägg men av någon konstig anledning så får har jag inte fått till det. Nu sover minsta och största är på allmänlek. Shot.

Som jag har våndats och vridit mig i vad jag endast kan kalla den sämsta nätbeställningen, ever. Behöver inte ralajera om detaljer utan bara lugnt konstatera att när det kommer till fottoprodukter får kungen ta över hädanefter. Nu ska packeten förhoppningsvis dimpa in snart, och lilla julafton infinna sig. Tills dess väntar jag tålmodigt och kliver ännu en gång in i pappaledighetens trygga vagga. Var det någon som sa att posten kom?

Grönt är skönt och med lite vin till blir det superskönt
Bäst att fokusera på lite vin. Det dricks alldeles för lite ..., jo listan kan göras lång men denna gång är det Brunello di Montalcino som ska avbockas. Närmare bestämt Carbaias Brunello di Montalcino 2004. Näsan har äntligen hittat hem igen både prestationsmässigt och innehållsvis. Det är en härlig rödbärig doft med småmultnande inslag. Såväl lite julkrydda som undervegatiation och över allt ligger ett moln av Italienskt målardamm. Vinet är i en skön balans mellan primärfruktens friska tag och sekundära mognands toner. Doften är inte stor eller burdus utan balanserad och intagande.


Smaken skäms inte för sig heller, sirlig röd frukt med en mörkare ryggrad, härlig syra och en slank drickbarhet som bara skriker efter nästa klunk. Avslutet är har en begynnande mognad med småkomplexa toner av läder, lite mocca, te och sandiga tanniner som marker sin närvaro tydligt i tandkött och tunga och som lämnar en läskande lång torr eftersmak med röda vinbär, bittermandel och persikokärna.


Mumma för själ och gom, igen konstaterar jag att dessa sitter väldigt nära varandra. Vinet håller ihop lika bra dag som ett, och det enda felet är att innehållet förvinner i ett rasande tempo. En härlig start och comback på vad som förhoppningsvis är några sjukdomsfria veckor. (90-91p)

En är bra fast fler är bättre
Carlo Merolli levererar direkt till dörren, hur många du vill ha är upp till dig men jag sörjer inte att jag har några till som trängs i källaren.

Tills nästa gång. Nu har äntligen paketet/en anlänt...