onsdag 29 juni 2011

Molto Prosecco. Äntligen har jag hittat kranen till näsan..

En av sommarens bästa.
Jasminträd och buskar står i blom, smultronen har börjat tagit slut, jordgubbarna rodnar och körsbären likaså. Ibland är det härligt med egen trädgård, var skulle man annars kunna ta med sig sina små 05:20 för att länsa dagens bestånd av mogna bär. Fantalastiskt.

Antar att ni, i likhet med oss, har slagits av ytterliggare en värmebölja. Tiden framför datorn begränsas till att snegla på morgondagens väder för en lättning eller vidare värme, beroende på hur man är skapt. I vilket fall kan jag varmt rekommendera en liten avstickare för en möjlighet till sommarens lättja utan dess kväljande värme. Så kan man i korthet sammanfatta intrycken efter den försvarliga mängd Prosecco som har passerat. Fantastikt lätt men ändå inte helt befriat från personlighet. Bubblor i massor ackompanjerad av renaste fräsande frukt. Mums, ett vin nej rättelse en företeelse att njuta av i stora drag under sommarens varmaste och kallaste dagar.

Jag har hämtat mina sexpack härifrån men det finns säkert många likande på andra ställen. Däremot kan jag inte lova samma njutning som dessa har gett mig.

Tills nästa gång. Nu håller vi tummarna, inga sjuka barn och inga sjuka vårdnadshavare...

måndag 27 juni 2011

Giuseppe E Figlio Mascarello Langhe Status 1997. Ibland behövs det "comfortwine"..

Spontan singelflaska
Vad är oddsen att få två punkteringar, på två olika cyklar, samma dag? Ungefär lika stora som att känna sig helt förstörd hela dagen med näsa som rinner och humör som sinar för att sedan vakna upp ur koman och få till ett träningspass som kvalar in som hyfsat. Jaja dagen är inte slut än, vilket bevisas av våra nattgäster där inget av barnen sover trots några timmar efter läggdags.

Läge att korka upp något bra och spontant som får sällskapa tills det är läggdags för de vuxna.

Doften står som en kvast ur glaset trots att det är en modig halvmeter från glas till näsa. Ner och vispa rund, en mogen småskitig doft med tydliga topplikörtoner. Frukten är röd och skiner i kapp med personlighet, svamp och målarfärg. Härligt vilken doft. 


Smaken är fyllig som bara ett Italienskt vin kan vara med lite ålder. Alltså inte så fylligt alls men ändå letar det sig ut i varje skrymsle i munnen. Syran är pigg och på intet sätt oxiderad, frukten är sirlig med körsbär och mogna vinbär. Topptonerna är åt likörhållet med lite målarfärg och Italiensk skönsång. Uttrycket är lite år det murriga hållet men ändå så ren och drickvänlig. Eftersmaken är lång med framför allt fräsh, ja riktigt fräsig frukt som spelar spratt med tungan.


Ett vin att ta stora klunkar av medan livets bekymmer stilla sinar ut i intet. För att aldrig komma tillbaka, det enda jag ångrar nu är varför jag inte köpte fler flaskor den där dan i vintras när fyndklockorna klämtade i bakhuvudet. (Hur poängsätter man glädje, spontanitet, bekymmerslöshet och ånger? Vet inte men någonstans mellan 88-90p är vinet värt, alla gånger.) 


Tills nästa gång. Laddar inför hemligt möte på lördag...
Tänkt att gummi kan vara så ömtåligt.

söndag 26 juni 2011

Midsommar i bild.. Nu med lite text..

Jaha ja, då var det dags att försöka summera intrycken från den gångna helgen. Jag har kommit till följande klargöranden:

1. Är det många människor går det åt mycket dricka.
2. Det är aldrig fel att ha några "extra" flaskor lättillgängliga. Egentligen en direkt följd av nummer ett men ändå.
3. Det är roligt när man träffar rätt i smaken hos de man bjuder. Oavsett pris, kvalité och färg på dryck.

Soluppgång
Solnedgång
Föräldrarnas utsikt från matbordet går inte av för hackor. Oavsett tidpunkt på dan.
Morgon blomma
Château des Jacques Morgon 2009 (nr 99293, 139 kr)
En rödbärig småjästig doft med lite vingummi, vinbär och hallon/lakritsskallar. En tillhörande örtkrydda och lite tallbarr spär på djupet och allting andas ungt men kvalite.

Smaken är slank med väldigt pigg syra, trots det känns det fylligt. Munkänslan är helgjuten. Frukten är mörkröd och fantastiskt ren, örter, lite gummi och lite mörkare toner spär på drickbarheten och skapar ett helfranskt komplext tjut. I slutet finns en pikant bitterhet och ta mig tusan men det finns pulversmå tanniner som stramar upp.

Eftersmaken är lång och läskande med lakrits och bär i sammstämd småbitter sjäklig klang. (88-89p)

Mumma va gott, det här vill jag bara dricka mer av. Lättsamt, följdsamt med komplexa mörka toner i all härlig frukt. Skulle säkerligen vinna en del på att ligga till sig och lugna ner jästtoner och lite ung bångstyrighet. Till den mustiga "pastasalladen", egentligen en orgie i olja, kyckling, inlagd vitlök, soltorkade tomater, örter och pasta, satt den som en smäck.
Finn ett fel
Hm, fel var kanske att ta i men vissa fotton är mer spontana än andra. I vilket fall så är barnvakten ovärderlig när omgivningen är mer högljud är annars. Egentligen inget fel men väldigt ovinligt.


Seven Springs Sauvingon Blanc 2010. (Varuprov, kommer att släppas i BS i Augusti för 145 kr) 
Ni som har följt mig ett tag vet att SB inte hör till vanligheterna lägg till att det härstammar från Sydafrika och du har något riktigt exotiskt i min vinvärld.

Ungt så det förslår, lite smäjästig rent av men det luftas snabbt bort. Kvar finns en purung tropisk frukt med flörtningar mot både Riesling och Chardonnay. Det som möjligen skvallrar om druvantillhörighet är en svag kryddig ton i slutet som skulle kunna vara nässlor men annars öser det på av generös frukt.

I munnen är det friskt, rent av fylligt med gott om sval småtropisk fruktkompott.  Inte betungande eller söt utan bara fräsh och druvig. Det finns lite rundare toner av kola och och en pikant krydda som stramar upp och lämnar ett smått syrligt slut. Eftersmaken är pigg, ganska lång med både citrus, gulaäpplen och någon obestämbar följsam krydda. (86-87p)

Det här var sommar på flaska, sällskapet tyckte att det var riktigt trevligt men rynkade lite på pannan när jag nämnde priset. Personligen tyckte jag att var riktigt trevligtmixen av fräsh frukt och en fylligare kropp satt som en smäck både till mat och prat.

Midsommarbubbel
Midsommarbubbel nr 2
Laxtårta, minst lika god som jordgubbsdito
Obligatorisk grill
Kvällensmatchning

Domaine de l'Amauve Réserve 2007 (Varuprov, nr 71481, 1092 för sex flaskor) mot Domaine del' Echevin Guillaume de Rouville 2007 (nr 71773, 149 kr)

Glas 1 (Domaine de l'Amauve Réserve 2007)
En rödblommig doft med lite pelargon, vinbär och likörtoner. Riktigt trevlig i en slänk och personlig profil. 

Rödvinbärsfrukt med mörkare inslag. Det finns något blommig även i smaken men även något små smörigt. Avslutet är riktigt uppsnörpande med lite bittra tanniner som är bra uttorkande.

Eftersmaken är torr med hyfsad träkännin, lite bitteret och olivspa. (87-88p)

Glas 2 (Domaine del' Echevin Guillaume de Rouville 2007)
Mörkröda bär med lite murriga skogstoner, Det ligger något i topptonen som påminner om smörkola utan att bli sötsliskig.

Smaken är fyllig med mörk frukt som drar mot både riktigt mogna körabär och lite björnbär. Det är överlag mörkare med örtigare toner och aningen gummi. Tanninerna finns där men är mer följsamma och lämnar ett läskande avslut med lite kärnor och körsbär. (88-89p)

Båda vinerna är riktigt trevliga men i dagsläget drar det andra glaset längsta strået. Det är helt enkelt lite för blommigt och lätt det andra vinet. Känns däremot som att vin nr 1 skulle kunna vara bättre med några års laring om frukten håller det vill säga. Båda vinerna levererar vad man kan förvänta sig i denna stil och prisklass. Båda vinerna mottogs glatt av sällskapet även om det var lite mer hejjarop för glas nr 2.
Klart grabben ska ha en nubbe
Mycket disk blev det
Extra flaska
Tills nästa gång. Det var årets midsommar...

torsdag 23 juni 2011

Ioppa Ghemme Bricco Balsina 2004 vs Santa Fé 2004. Happy midsommar allihop..

Dubbelt Ioppa, dubbelt så gott.
Umf ibland blir inte saker och ting som man tänkt. Frun skulle åka iväg och få några nätters ostörd sömn. Ostörd och ostörd, hem till relativt nyförlöst vän men ingen tvååring som kommer hasande mitt i natten eller ettåring som vaknar fem vardag som helg.

För min del hade jag laddat för några dagars egenfajtande barnvård med tillhörande kvällsaktivitet. Tanken var att öppna två vinflaskor jämföra dessa mot varandra under högst vetenskapliga former flera kvällar i rad och dokumentera mina iakttagelser. Allt i ensamhetenssken och med precision som egentid kräver och medger.  Inte så att jag sörjer fruns ickebortvarande tvärt om, det är härligt att ha henne hemma. Vinflaskorna öppnade jag ändå.

Jag nappade, i likhet med många andra, på ett av Carlos många fyndbeten tidigare i vintras. 12 flaskor Ghemme normale 2004 för runt hundringen när man beställde tolv flarror. Eftersom vintern var onödigt bister blev flaskorna kvar i Hollte, i alla fall trodde jag det. När de sedermera skulle forslas hem var de slut! Färdigbetalda och förväntade, vad gör då herr Carlo? Jo han erbjuder vingårdsbetecknade Bricco Balsina 2004 och Santa Fé 2004 för samma peng. Chantilt minst sagt och jag tackar och tar emot.

Provning när den är som bäst.
Dag 1
Båda vinerna bjuder upp till omedelbar dans, Briccon är mörkare och mer komplex och Santa Fén är sötare och mer rödbärig. Att det rör sig om liknande ursprung råder det ingen tvekan om men samtidigt så är det stor skillnad de båda emellan. I smaken visar Briccon musklerna på allvar med både en härligt rödmurrig frukt och läder, mocca komplexitet. Hela uttrycket utstrålar kraft från den mörkare sidan. Tanninerna är riktigt på hugget och lämnar nog ingen munhåla oberörd. Santa Fén däremot är slankare, blommigare och något mindre komplex. Tanninerna är minst sagt kännbara men inte alls lika råbarkade som hos Briccon. Eftersmakerna tävlar i kapp och båda håller ut i en lång torr stil. 

Dag 2
Det är väldigt roligt att jämföra två så pass lika viner under samma omständigheter och mot varandra. Sammhörigheten råder det inget tvivel om, inte heller att det rör sig om två olika viner. Sant Fe bjuder fortfarande på en ljusare uppenbarelse, samstämd med söta solmogna körsbär, lite mandlar, läder och eteriska topptoner som skickar iväg varje cell till det italienska lustcentrat. Briccon är mer komplex med jord och lite förmultnad utan att för den delen tappa frukten. Topptonerna av Italiensk härkomst finns här också.


I smaken är det samma melodi, den mindre krävande Santa Fe mot den mer burdusa och tanninstinna Briccon. I dag finns det hela spektrat från skir frukt till mörkaste jord, båda vinerna spelar i en egen liga men där Briccon ändå visar att det är han som är störst, bäst och vackrast.


Eftersmaken är som en torr, len karamell av körsbärskärnor, lite salmiak och bittermandel. Damn I like, båda vinerna visar upp charm, värme och egenhet och allt detta i en Italiensk avhållsam men ändå varm kram. Känns som att det finns mer att hämta här.

Dag 3
Uttrycken är mer sammstämmiga, det är helt enkelt svårare att tyda vilket vin det är i vilket glas. Tanninerna börjar kännas mer hanterbara och nu njuter jag båda glasen utan något tillbehör som stör.

Dag 4
Nu så, tanninerna är nedanför anklarna och glasen börjar bli härligt grummliga. Doften står som en kvast ur glasen och det mörka murriga slingrar ikapp med bibehållen frukt. Sa jag att smaken är fantastiskt följsam med njutning i varje skrymsle i munnen. Nu vet jag vad jag ska göra med resterande flaskor, spara. Det här vill jag njuta av i all dess tänkta prakt, ska vi säga att nästa titt blir om två kanske tre år.

Det är så här vin ska smaka, åtminstone enligt mig. Frun var inte lika imponerad utan tyckte att det var lite tunt. Men för mig stannar nog Briccon på modiga 92-93p och Santa Fén på solida 91-92p. Sa jag att det finns tillräckligt kvar för att njuta några kvällar till.
Källarskatter
Tills nästa gång. Undrar vad jag ska bjuda familjen på i midsommar?...

fredag 17 juni 2011

Torrevento Castel del Monte Riserva Vigna Pedale 2007. Ost eller kött? Ost och kött..

Vad föredrar du?
Kött..
..eller ost?
..och vinet? Rekommenderat av Niklas J som är spot on som vanligt. Det är verkligen ett Great value wine, du hittar vinet och smaknoteringar längst ner. Jag kan bara hålla med om allt..

Tills nästa gång. Undrar om jag blir fantomfotograf nu när jag köpt nytt objektiv? Eller bara några tusen fattigare...

söndag 12 juni 2011

Dr Heger Riesling "Oktav" Kabinett trocken 2010. Här kom urladdningen..

Så mycket sommar innan midsommar.
Två fjuttiga dagar kvar på läsårets vedermödor. Har väl inte undgått någon att sommaren har övertagit oss men vad jag inte blir klok på är min näsas nycker. Ibland rinner den som en savande björk och bland torr som våra söderfönster blomkrukor. Allergi i dess renaste och olustigaste form.

Vad som från början skulle bli en introduktion till Bizling Wine & Spirits blir istället ett kort konstaterade. Nya spännande varuprov från en liten relativt nystartad import firma. Den här dagen har istället varit ett enda långt dis. Flera dagars anspänning på mig och familjen har tagit ut sin rätt, lägg till en något lägre temp och vi intar något som endast kan liknas med dvala med lågt humör och husliga göranden.

Bäst att fokusera på något uppiggande. För piggt är det sannerligen, min första titt på en tysk tia. Dr Hegers Riesling "Oktav" Kabinett trocken 2010, (kommer i BS i Augusti, 159 kr).
Sommardricka.
Fräsh, friskt frukt med betoning på tropiska smaker. Bakom lurar lite blommiga toner och ett uns skiffer. Avslutet bjuder på lite kokos och en aning citrus. Sneglar lite lätt mot det halvtorra moselhållet och har inte något direkt djup i dofterna, men det är väl att begära för mycket av en 2010:a.


I munnen känns det medelfylligt med en riktigt pigg syrlig syra. Frukten är inte lika framträdande som i doften men lirar med snyggt från läpparna ändå ner i svalget där jag hinner registrera allt från riktigt krispiga gröna äpplen, litche, stjärnfrukt, omogen persika och lime. Dessutom finns det något svalt och stenigt som ger en extra dimension. Överlag känns vinet just svalt, ungt och elegant.

Eftersmaken är riktigt lång, med lime, våta stenar och litche.

Vilken fröjd. Mitt först smakprov av 2010 är en ren uppvisning i kabinett Riesling. Ungt, piggt, med en näst inpå frätande syra men med stomme, mineralitet och uttryck som lovar en lång bekantskap. I dagsläget är det framför allt den pigga syran i kombination med nyanserna i smaken som gör detta till det perfekta sommarvinet. Det finns helt enkelt inget motstånd samtidigt som det inte blir trist och tråkigt. (88-89p, ligger säkert några fler och lurar när syran och smakerna satt sig)

Synd att vi inte får ta del av detta nu utan måste vänta till Augusti, fast å andra sidan blir nog detta riktigt bra till nästa sommar också.

Tills nästa gång. Får se vad tandläkaren säger imorn... 

Pst. Har kollat runt lite men har haft ordentligt svårt att hitta något vettigt om detta vin. Länk till vingården finns här, får nog ta ett snack till med importören. 

fredag 10 juni 2011

Montirius Vacqueyras Garrigues 2009. SÄKERHETSSPARA!!

Ingen vinst, men däremot ett redigt tjut.
Jag kom inte hem med någon Casinovinst men däremot en rejäl insättning på livskontot. Och tur var nog det för väl hemma möttes jag av flera kvällsförlagda möten, några roligare än andra. I kombination med en, och jag vet att man egentligen inte ska klaga, kvävande värme har kvällarna tillbringats i barnens decimeterdjupa pool och inte sörplandes vin. Dock ska medges att en och annan tur in i vinförrådet har det blivit, 11-12 svalkande grader är inte helt fel.

Uha, det som skulle bli en skön och ledig morgon blev istället bytt i panik när datorns alla kort försvann i något som endast kan kallas ett mysterium. Hur det gick till vet jag inte men borta var de, tur att det finns recoveryprogram. Även om det inte kunde rädda allt så återfick jag de senaste årens minnen mer eller mindre intakta. Så dagens uppmaning, gör BACKUP OFTA! Med nerverna i någorlunda skick ska jag försöka fortsätta.

Jag har tidigare hört idel goda saker om den biodynamiska producenten Montirius, och har vid flertalet tillfällen misslyckats att bärga någon flaska för provtagning. Men nu så, Montirius Vacqueyras Garrigues 2009 (nr 99137, 167 kr) fick följa med hem i resväskan från SB Sundsvall.

Doften är stor med gott om mörkröda bär och franska örter. Förvånansvärt tillgänglig och inte alls jästig eller bångstyrigt ungt. Däremot sticker det till ganska rejält av alkoholen som nästa gör det hela lite likörartat.


Smaken är fyllig men med en läskande slank känsla och gott om pigg syra. Uttrycket är åt det mörkare hållet men frukten är mer röd än mörk, gott om örter, lite gummi och något små bonnigt.  En omedelbar charm slår till och drickbarheten är otvivelaktig. Avslutet stramar upp med knappa men ändå kännabara tanniner som lämnar en riktigt lång eftersmak där rödaäppelskal och slamiak samsas om plats. Efter ett tag dycker en körsbärskärna fram.


Mumma, riktigt smarrigt och med en omedelbar charm som skriker drick nu. Däremot så rekommenderar jag att kyla det en aning för likörtonerna kommer även i smaken om man inte passar sig. Ett vin som känns eget, ursprungstypiskt och charmigt på samma gång. Ska jag klanka ner på något känns det lite tunt i mitten och aningen för mycket alkoholkänning men nog ger det mersmak allt. (89-90p)


Nu väntar studentfirande och dop i dagarna två.

Tills nästa gång. Behöver inte mer dramatik det närmaste halvåret...

torsdag 2 juni 2011

Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape 2001. Så var vi i Sundsvall..

Hotellinsyn.
Drygt tre timmar post lunch befinner vi oss i ett soligt Sundsvall. Clarion ligger mer än hyfsat centralt och bjuder till kvällssupé, on the house. Efter en snabb stros på stan kryper vi tillbaka till hotellrummet. Lugnt, skönt och vuxet.

Vad dricker man då när atmosfären är så där härligt avslappnat, finns inte så mycket att välja på om man inte vill ha ett glas rött/vitt eller en flaska av dito som kan bjudas i baren. Vis av erfarenhet så tog jag med eget. I kväll blev det rött i form av Clos du Mont-Olivet 2001 (nr n/a, 249 kr).
   
Takkylning
Läder, lite torr kaffe, jord och röda vinbär, aningen körsbär och tobak. Inte stor på något sätt utan bara sammansatt och härligt njutbart.


Samken är ren njutning, frukten är insjunken utan att vara allt för torr och tråkig, röd mot vinbär och lite surkörsbär. Jord, läderremmar, tobak spär på uttrycket. Efter lite tid i glaset kommer lite bränd soja och animaliska toner. 


Eftersmaken sitter i ett bra tag, är torr och ärligt läskande med lite kärnbitterhet. (89-90p)

Det är ett ärligt vin som är gjort för att njutas i stora klunkar. Inte stort men fantasieggande och härligt moget. Såhär på kvällskvisten är det precis rätt i ett solnaggat Sundsvall där grillos, stadspuls och Patty S gör oss sällskap tills förnuftet segrar och nattlampan släcks.

Tills nästa gång. Imorgon, Sundsvall by day...

onsdag 1 juni 2011

Castello di Brolio 2005. Antiklimax..

Litet kan vara stort
Uha, nu är det gjort. Betyg satta, några få onda miner men de flesta verkar fullkomligt överens med sin egna förmåga. Känsla av frihet, framtid och förundran smittar av sig och i takt med att papper slängs och skrivbordsytan synliggörs infinner sig en känsla av frid och sprudlande glädje. Möjligen motsägelsefullt, men så var även en del av de satta betygen. Ta mig tusan om vi inte skulle fira lite ikväll, tyvärr så var det bara jag i hushållet som hade anledning att fira de andra var totalt ovetande om mitt tidigare triumferande ögonblick och således ganska trött efter en dag av vardagliga bestyr. Och poff var vardagen tillbaka, likt en efterhängsen snorbuse som enträget gör sig påmind utan att för den delen kunna identifieras fanns det dock kvar en naggande känsla av seger. Ett litet firande får det bli, ner i källaren och leta fram något litet gott. Upp kommer en halva Castello di Brolio 2005 (nuvarande årgång på SB är 2007, nr 94711, 179 kr

Mörkt och mustigt, mogna plommon, mörk choklad, en skopa funkig skitighet och lite eteriska topptoner. En härligt fyllig doft men tydliga blinkningar åt bordå, även om tillhörigheten inte känns solklar är det ett härligt vin att sniffa på. Förutsatt att man gillar mörk mullig frukt med ett en hel del fatnärvaro.

Smaken är läskande med en klart utfyllande känsla och känns mer finlemmad än vad doften angav. Syran är på intet sätt utpräglad men tillsammans med en målarfärgskänsla bidrar den till att göra smaken mer Italiensk än vad som kan anas i doften. Frukten är renare och ljusare, men det skitiga från doften återkommer lika gör den mörka chokladen som nästan har blivit lite bitter. Avslutet är rejält uppsnörpande med finkorniga tanniner som lämnar ett torrt, nästan sandigt slut som mynnar ut i en lång murrig eftersmak med gott om katrinplommon, choklad och lite kärnbitterhet. (90-91p) 

Ja vad ska man säga, det råder inga tvivel om att det är ett påkostat vin som snurrar i kupan men är det verkligen så gott. Under de tre dagar som halvflaskan har levt är intrycken relativt bestående. Det är ett härligt kvalitativt vin, inga tvivel så, men varken fantasieggande eller speciellt märkvärdigt. Faktum kvarstår dock, det är skrämmande tomt på halvhyllan över hundringen på bolaget och denna flaska brukar finnas representerad i någon årsmodell och har aldrig gjort mig besviken.

Tills nästa gång. Imorgon bär det av till Sundsvall för lite vuxen egentid, härlisch...