fredag 25 februari 2011

Larressingle Très Vieil Armagnac 1971. En liten på vägen..

Kappsäcken är packad, kameran laddad och humöret på topp. Måste dock medge att det är lite nervskakande att åka iväg. Nya och nygamla bekantskaper och storstad utan lokalsinne för att nämna några faktorer. Men fasiken va härligt det ska bli.

En liten rackabajsare för att värma upp humör och sinnen, Larressingle Très Vieil Armagnac 1971 (nr 317, 499 kr, 500ml) kändes intressant i en annars oinspirerad vårlansering.

Fantastiskt fantasi eggande doft, romrussin, ingefära, kanel, fikon, apelsinmarmelad för att nämna några associationer. Det känns sött och fylligt med en härlig målarfärgskänsla över sig. Doften känns, trots sin fyllighet, inte inställsam utan mer kraftfull och stämningsfull.


Smaken skäms inte för sig heller, en ganska direkt atack av lite små bitterhet sedan fylls munnen av samma aromer som går igen i doften, det känns nästan lite småfränt i all praktfull smak, inte det inställsamma parfymliknande som kan bli med en dålig konjak utan mer pang på. Även målarfärgskänslan återfinns i smaken men på ett possitift sätt. Eftersmaken är lång och lite småtorr med lite fatkänning, fikon och kärnbitterhet. (92-93p)

Tills nästa gång. Sthlm, vi syns imorgon...

Ps. Har ni hört om länkrabaldret på SB? Om inte: Alla gamla länkar fungerar inte. Vad man vinner på det? Inte en aning men någon blir säkert glad. Detta är med andra ord min första nya fungerande länk, kanske. Ds

torsdag 24 februari 2011

Åkesson Côtes du Rhône Villages Domaine de Pauline 2008. Då var vi där igen, både tummarna hålls för ett friskt jag..

Jag ligger i skyttevärnet, duckar för livsfarliga osynliga projektiler som skapar magsjuka, förkylning och andra helghotande sjukdomar. Mitt imunförsvar är nere på räkning och de 5-6 timmarna sömn som nu är mera regel än undantag hjälper inte direkt. Det är en egentidstörstande pappa som räknar ner tiden, målet? Helg i storstan med tillhörande trevligt sällskap och stadsutforskande. Tänk att något så trivialt kan vara så viktigt. Prebarntiden kunde man slänga sig iväg lite hur som, men nu. Tänk om, tänk om.

Min fru sa häromdagen att senast hon var på topp var 2007, men sa jag du klagade ju då också. Allt kan jämföras, men då är det inte mer än rättvist att du jämför något med dess likbördiga motståndare eller som i detta fall tetra mot tetra.

Jag fick ett pressutskick där Åkesson lanserade ett nytt prestigevin på det miljöriktiga och smidiga tetraformatet. En liter vin i kartong. När jag först läste lanseringen blev jag nyfiken, ett prestigevin tappat på tetra, tydligen släppte de en Ch9dP på tetra förra året och nu var det dags för en Côtes-du-Rhône Village. Samtidigt kan jag inte låta bli att höja på ögonbrynet en aning, prestigevin och tetra rimmar dåligt. Vad händer med lagringspotentialen, pappformatet och ökad volym för samma peng? Desto roligare att de vill att jag skulle ta en smaktitt på beställningsvinet Åkesson Côtes du Rhône Villages Domaine de Pauline 2008 (nr 71284, 99 kr, 1000ml)

Prestigevin?
Doften känns ursprungstypisk om än något nedtonad, rödbärigt, småsöta körsbär eller är det blandbärssaft. En stramare ton med något örtigt inslag. Inte speciellt inbjudande men ändå inte dålig.


Smaken är desto bättre, slank men ändå lite småfyllig med gott om röda bär. Syran lyfter upp helheten och tillsammans med avslutande örter bildas en trevlig om än något strömlinjeformad helhet. Eftersmaken är kort och hyfsat balanserad. (79-80p)

Två tetror på en vecka, personligt rekord,
Bara för att ha något att jämföra med så häller jag upp ett tidigare köpt matlagningsvin, Fair & Square Red 2009 (nr 6517, 63 kr, 1000ml). När jag provade detta tidigare kunde jag konstatera att någonstans mellan den turboladdade frukten, den kemiska disktrasetonen och avsaknanden av struktur och tanniner fanns en god avsikt med ett fairtrademärkt matlagningsvin. Nu hade det blivit riktigt trött och smakade dessutom kartong. (69p)

I jämförelse står Åkessons tetra som en klar segrare, men något prestigevin handlar det inte om. Jag kan möjligen rekommendera detta om man vill ha med ett rött vin på picknick, då krav på glas och passande tillbehör är sekundära. Dessutom tror jag att i en jämförelse med motsvarande 70 kronors "vanlig" flaska så står sig detta väl, säker kan jag inte vara då erfarenheterna är för ringa.

Frågan som väcks, kan man buteljera ett prestigevin på tetra? Om man bortser från den mentala spärren så undrar jag vad denna förpackningsmetod gör med vinet? Skulle varit intressant att prova Ch9dP:en, är det någon som har gjort det?

Billigt fick samma försändelse med posten.

Tills nästa gång. Hoppet är det sista som överger en torsdagstrött pappa...

söndag 20 februari 2011

Querciabella Chianti Classico 2008.

Både dynamiskt och biodynamiskt
Vad är detta? Termometern letar sig ner till -30, tur att solen tittade fram och lurade ut oss på en stillsam eftermiddagspromenad. Lilltufflan har varit låg hela dagen och när det började närma sig middagstid visade det sig varför, magen. Uha inte roligt men trots det så var hon vid gott mod. Vilken tur att gossen precis har frisknat till, var det någon som sa immunförsvar?

Igår var jag och hämtade ut varuprover på posten, vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till den typen av semipåtvingad varor. Eller jo det vet jag visste, smaka och skriv vad jag tycker. Det värsta som kan hända är att jag inte får några fler prover och det bästa är att jag hittar något som är gott och inte behövt betala för att ta reda på det.

Tyvärr är de flesta flaskor här hemma betalda, desto viktigare att göra mesta möjliga av de surt förvärvade slantarna. Querciabella Chianti Classico 2008 kan fås på systemet för 199 kr, tur att jag betalade 120 kr i en förhandsbeställning på Atomwine. Välförtjänta slantar skulle det visa sig, hur man nu kan spara genom att handla men det är en annan femma.

Ungjästigt, näsan lite skumbanan till en början. När detta har luftas bort kommer en mörk mustig men ändå stram doft fram. Ganska framträdande fatbehandlig i form av mörk choklad fint samspelt med mörka moreller. Båda i finaste kvalitet. Efter en stund i glaset skiner den röda frukten ikapp med lite målarlåda, tobak, örter och färskt läder, uttrycket blir bara mer och mer eteriskt finstämd. 


Smaken skäms inte för sig heller, munfyllande men åt det slanka elegant hållet, pigg röd frukt med gott om aptitretande syra men även lite mörkare drag i form av choklad, mogna moreller och lite starkvinskänsla avslutas med små nästan pulverfina tanniner samt ett drag åt det kärnbittra.


Eftersmaken är bra lång med torr lite små syrlig frukt, körsbärskärnor och ytterliggare lite träkänning.


Ja här körde vi in precis på min bakgata, uttrycket känns Italienskt, lyxigt men ändå med ett vist mått skitighet. Det finns inget som sticker ut i detta sömlösa vin vilket gör det alldeles utmärkt att dricka i dagsläget men jag misstänker att det vinner en del på lagring. Slatten i matureglaset bli i alla fall mer och mer komplext och samstämt, för att inte tala om de underbara övertonerna som träder fram allt mer. (90p)

Tills nästa gång. Undrar vad jag ska lura med mig till Sthlm nästa helg, nu kan jag åtminstone förpacka dem rätt...

torsdag 17 februari 2011

Mayu Reserva Syrah 2007. Påtal om poäng och sömnlöshet..

Ett chilenskt r(h)ôn(e)?
19 Poäng i Decanter, tidigare provad i årgång 06, det var Vintresserad som påvisade att vinet finns i ordinare sortimentet för 89 pix. Här kommer Mayu Reserva Syrah 2007.

Där var den igen, den där småsyrliga, frukttonen som ligger någonstans mellan karamell och jästa vinbär. Frun i huset tycker att det luktar svamp. Inte alls speciellt smickrande. Förutom den säregna men påtagliga doft noten känns ändå doften balanserad, fruktig med typiska syrah komponenter som gummi och peppar men i en icke europeisk skrud . Doften träffar inte mitt i epicenter men den är på inget sätt dåligt, möjligen något mer nedtonad än väntat.


Smaken är desto bättre, lite köttig med vissa chark inslag, fräsh mörk röd frukt som ändå spelar samspelt med ett kyligare örtigt drag, vinet känns nästan lite kolsyrat fast på ett bra sätt. I munnen är det fylligt utan att vara sötfruktigt med en direkt njutbar drickbarhet och riktigt polerade lättsamma tanniner som ändå lämnar ett ganska långt avslut med mer stram frukt, aningen salmiak och en liten pikant träantydan.


Mums, riktigt gott må jag säga. Drickbarheten går det inte att ta miste på, möjligen att det som i dagsläget sticker ut inte tilltalar mig till hundra men helheten övertygar ändå tillräckligt för att utfärda en stark rekommendation. (88-89p)


Familjen då? Jo de är kvar, lika härliga och krävande som alltid. Det största just nu är en planerad egenhelg i hufvudstaden. Är det någon som har förslag på aktivitet, eller ställe som borde uppsökas? Kvällen är tillägnad rödtjut, någon som vill hänga på?

Tills nästa gång. Det finns vissa fördelar med att börja dagen 04:30...

måndag 14 februari 2011

Marqués de Riscal Reserva 2005. Jaha då var det tvåsiffrigt på celsiusskalan igen..

Modern eller oldschool, välj själv.
Vem försöker jag lura? Är man förkyld så är man sinnligt handikappad och det där med våren är bara en myt för att locka oss nordbor att det finns hopp om livet. Två konstateranden som SB verkar tagit fasta på för i dag lanseras den så kallade vårlanseringen. Inget vin över 200 kr, och de fåtal över hundringen verkar föga upphetsande. Men vem är jag att uttala mig? Jag är knappast representativ för svenska folket, det såg mina biologiska föräldrar till, och dessutom gjorde jag ett uttalande om en eventuell vår i förra inlägget. Bäst att gå vidare och konstatera att månadens, förlåt vårens, intressantaste köp för min del är den Armangac som släpps från nådens år 1971. Är säkerligen, i Armangac kretsar, lika strömlinjeformat och utslätat som resterande sortiment men där har jag inga referenser att tala om. Som min goda vän brukar säga, spännande.

Ok jag vet..
Ja jag vet att det släpps "dyrare" vin varje månad och ja jag vet att de flesta flaskor som är intressanta släpps i tre butiker och tar slut innan man hinner leta sig till närmaste butik för en beställning och ja jag vet att det inte är roligt att lägga detta i händerna på folk som för det mesta bara tycker att man är till besvär och ja jag vet att jag är lite väl synisk men prova att gå upp några gånger om natten för att sedan inse att morgonen börjar kl 05:00 så är du också snart där. Ja just ja du måste nog bo på landet också annars kan en sådan uppstigning vara fördelaktig om du vill ha en plats långt fram i kön.

Annat var det ju, min kära hälft utnyttjar en av fördelarna med ett närliggande sortiment. Häromdagen kom hon hem med en spontan flaska för att överraska. Men något är snett när även hon uttalar följande: - Nog var det lite svårt att hitta något nytt, känns som att vi har provat allt på hundraplusshyllan. Öh och det i en kedja som profilerar sig med ett av världens bästa sortiment.. Faan nu var jag där igen, en helt underbar gest i vilket fall.

Vinet? Marqués de Riscal Reserva 2005 kan du hitta på en hylla nära dig, frågan är hur det smakar.
Eftersom jag smakade först när min näsa fortfarande var bedövad fick munnen säga sitt, ett piggt fruktbetonat vin med riktigt kännbar syra en märkbar avslutande torrhet som övergick i en eftersmak som tittade fram förvånansvärt länge. Min kära tyckte att det var riktigt bra och så fick det bli.


Andra dagen var det ett helt annat vin, trött tråkigt med en överdos av murket trä letade sig fram i min nu fungerande näsa. Den bästa referensen är igen min kära, - usch vilket dåligt vin här du får mitt glas. 


Svårt med betyg när helheten inte kan vägas in, men nog ska det kunna stå två dagar utan att övergå i ett trött troll. Behöver jag säga att resten frystes in för kommande såsanrättning. 

För den som vill ha en mer nyanserad beskrivning besök den mycket läsvärda och insatta Tomas i Bryssel, han har nyligen provat.

Tills nästa gång. Bitter? Vem jag...

måndag 7 februari 2011

Quara Reserva Malbec 2008. Det är vår i luften..

Höstnyhet som gör sig lika bra till sommaren.
Helgen var precis så där härligt lugn som man kan förvänta sig efter en vecka där vår sammanlagda arbetsinsats prickade 120%. Kanske inte så mycket någon tänker, men det krävde ändå en del logistik som vi tidigare varit förskonade från.

Korvgrillning hos svärföräldrarna och tillhörande solsken gjorde inte helgen sämre, ibland är det gött att leva. Synd bara att lillkisen har sprungit in i ett moln av snor och andra sovstörande element. Ok min kära har också blivit sjuk, men eftersom hon varken är man eller en kärring så märks det inte så värst. Nog för att hon frustade som en brunstig hingst när vi tog en promenad, som jag ville förskona henne ifrån, men annars spelar hon läskigt oberörd.

Dags för mig att ge doftsinnet en dust innan den förmodade sjukdomen traskar vidare.
Inte allt för ofta som jag lägger större notis vid färgen på ett vin, men detta mustigt mörkt, ogenomträngligt och nästan lite vulgär.


Doften är desto mer tillgänglig, mörk choklad, mocca balanseras upp av en gedigen mörk röd frukt. Överlag känns det balanserat, generöst pågränsen till vad mitt sinne för mustigfathantering klarar av men jag kan ändå konstatera att det är välgjort. En kvalitativ, gedigen känsla som känns finlemmad i all ungfrukt. 


Smken är fyllig, med en småstram syrlig kännsla, generöst med gott om mörk packad frukt tillsammans med tillbehörande fattoner, ändå hyfsat balanserat i all prakt och knappt kännbara tanniner som dock ger ett torrt avtryck i det hyfsat långa plommon och ekbetonade slutet.


Det här var inställsamt utan att för den delen tappa allt för mycket skärpa. Ett bra vin med ett gediget uttryck som inte riktigt letar sig hela vägen in och berör men som absolut inte skulle skämma bort sig i ett grillat sällskap eller bara som sällskap för den delen. (86-87p)

Tills nästa gång. Börjar bli dags att utforska det lokala grillvinsbeståndet...

fredag 4 februari 2011

Saint Cosme Côtes-du-Rhône 2009. Hemmapappa på deltid..

Mörkt är det nya ljusa
Då var det dags igen, frun i huset börjar jobba om än bara deltid och jag är följdaktligen hemmapappa på deltid. Faktiskt en genialisk lösning om du frågar mig, nu får vi en varsin bit av varje kaka och när någon av oss klagar över det ena eller andra kan den andra med menande blick intetgöra den andra och lägga locket på.

Ne det är faktiskt riktigt härligt att både få ha kvar en fot i vuxenlivet och samtidigt få vara delaktig i de ungas uppväxt. Påtal om det så är lillkillen inte så liten längre, nu är rumphas, spontanvändningar och härmande fraser en del av den unge mannens vardag.

Det har blivit många beställningar utomsocknes, men det finns några fördelar med vårt lokala sortiment. Framförallt behöver man inte beställa 12-pack, dessutom visar BS på en bra bredd bara man vågar ge sig hän. Oavsett hur mycket vin det finns tillgängligt så verkar de bekanta vattnen lite bättre. Så här kommer ytterliggare en Côtes-du-Rhône från den trevliga årgången 09. Ok jag lovar, nästa vin ska inte vara från tyskfranskitaliensk mark. Puh svårt, men det ska gå. Å andra sidan, varför bege sig bort när hemma smakar så bra..

Lite smått bångstyrig med mörkröd småjäst frukt. Tillsammans med de sedvanliga franska örterna, lite salmiak och en ton av bränt gummi och chark bildar det en ung om än väldigt skön doft kombo.


Munkänslan slank och läskande med gott om pigg röd frukt, mosade jordgubbar, hallon, salmiak och en avslutande småbitter örtighet. Syran är påtaglig och så även tanninerna som gör sig påminda i slutet och lämnar ett torrt avstamp i eftersmaken som är torr, fräsh, lite syrligt bitter och ungjästfruktig.


Inte alls lika charmig som La Ferme du Monts 09:a men ändå med tillräcklig kropp och personlighet för att inte verka tunn och intetsägande. Hela intrycket landar någonstans i mellanland, inte för mycket av något men ändå har det en inneboende charm. Även om det är ungt och lite småbångstyrigt dricker jag det med välbehag i dagsläget, möjligen att det blir lite avslipat med tiden men jag gillar det här lite opolerade. (88p)

Det var Birk som inspirerade till beställningen, varför inte låta honom göra dig samma tjänst.

Tills nästa gång. Jag säger bara en sak, lergryta...

tisdag 1 februari 2011

La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2009. Uppdragen hopar sig..

Vardaglig poesi på flaska
Jaha då satt man som kassör också, inte bara vinhandlare som utnyttjar min oförmåga att säga nej nu har det spritt sig till föreningslivet också. Det positiva är att det knappast finns någon risk att bli sysslolös.

Likt en skiva som hakat upp sig fortsätter utforskandet av det senaste 12-packet från Tom. I ett försök att nyansera mitt sökande försökte jag hitta en svensk importör, efter ett trevligt mailväxlande med producent och Sigva (vilket visade sig vara den svenska importören) fann jag att just de viner som jag var på jakt efter inte fanns i det svenska sortimentet. Däremot finns följande viner:

Côtes du Rhône Premiere Côte 2007 99kr
Saint-Joseph Parcelle de Jean 2007 219kr
Châteauneuf-du-Pape 2007 304kr
Côte Rôtie Bonneveaux 2007 479kr
Hermitage Arena Mica 2007 499kr

Dessa ligger i RS, vilket innebär privatimport vilket i sin tur innebär outforskade inköpskanaler för mig. Tur att La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2009 redan fanns med i min låda. För att utrycka mig mild så tycker/tyckte jag att 07:an av samma vin var riktigt bra. Om man ska tro Robert Parker så ska 09:an vara ännu bättre, han har i alla fall belönat den med en poäng till.

Upp till bevis:
Vilken frukt, renaste mörkahallon och mognavinbär samsas med salmiak, lite chark och över det hela ringlar en sval ton där allehanda franska örter ingår tillsammans med en känsla av sten. Det känns utrycksfullt, vitalt och juvenilt men ack vad inbjudande.


I munnen bjuder vinet till, oj vilken drag, härlig slank munkänsla med tillräcklig fyllning för att nå ut i varje skrymsle i munnen. Mörkröd ung frukt, pigg syra och kännbara tanniner som sköljer över i slutet likt den finaste sand. Även här finns något svalt och fräsht, mineral kanske någon skulle säga men så bevandrad är jag inte. 


Eftersmaken är syrligt läskande med örter, mörka körsbär, salmiak och en liten bittersvans. Möjligen något för kort för att vara riktigt, riktigt bra.


Det underbara i dagsläget är det bångstyriga men ändå förvånandsvärt följsamma utrycket, vinet sköljer över sensorerna i munnen och triggar de flesta utan att för den delen väga över någonstans. Det är läskande, personligt, uttrycksfullt och ungt på en och samma gång. Jag har sagt det förut om säger det igen, fasiken vad jag går igång på detta. (89-90p)


Tills nästa gång. Arbete och möte, idag blir det inte många familjetimmar...