lördag 27 mars 2010

Kenwood Cabernet Sauvignon 2006 & Nivole 2008. Sweet for my sweet..

Två flugor i en smäll, två till priset för en, är det mycket folk i ett shoppingcenter på helgen när den 26:e är en fredag? Alla dessa självklara och uppfyllande klyshor på en och samma dag. 

Först ut en kombination av nr 2 och 3, låter som en dålig bild association på så ska det låta, lunch på Ikea och kotlettrad med bea x2 för enkelpris. Eftersom nr 3 också var ett faktum var vi inte ensamma vare sig till kotlettraden eller skötbordet, det var kö till allt.

Väl hemkommen preparerades en klassiker, helstekt oxfilé med råstekt potatis och rödvinsås. Lika mört och förförande gott som enkelt. Till detta drack vi ett av rea fynden i Mars, Kenwood Cabernet Sauvignon 2006 (nr 6547, nu 99 kr tidigare 165 kr). För er som inte vill ha en onödigt utdragen beskrivning kan jag bara säga att det var korrekt, fruktigt och välsmakande för er andra och min egna minnesbank så var doften fruktrik med de karakteristiska svarta vinbären lägg till lite mörka katrinplommon ett stänk björnbär en ekplanka som drog åt att vara tillverkad i kork doppad i mörk choklad och vanilj så är ni nästan där. Lägg till att det kändes fylligt med en mörk känsla så har ni kommit så nära min associationsförmåga kan ta er. Frukten i smaken går igen från doften. Det är fylligt, generöst men ändå inte syltvarning. Tanninerna är i det närmaste obefintliga men torkar ut svalget på ett aptitretande sätt men kan inte rå på frukten som sätter sig i främsta ledet i den ganska långa eftersmaken, där en ekslinga också hittar fram. Vinet känns som sagt på alla sätt korrekt, drickmoget och fruktorienterar. Det jag finner svårt med denna typ av vin är att det blir lite "tråkigt", blir helt enkelt lite mycket frukt och lite för onyanserat. Till oxfilén var det insmickrande på ett uppenbart men underbart sätt, egentligen finns det ingen bättre publikfriare. Som ni märker är jag kluven, gott? ja vist. Merköp? Tveksamt. Värt 165 kr? Absolut inte, varav reapriset är lika självklart som godtagbart.

Om det inte var nog där så ställde kvällens andra vin mig också inför en del tveksamheter. Som jag nämnt tidigare har jag åtagit mig att hitta lämliga viner till en framtida tillställning. Kvällen fråga löd således: Fungerar ett småbubblande vin gjort på Muscat druvan till en chokladmousse? Och svaret blir nja! Jag ska försöka att utveckla mitt svar. Nivole 2008 (nr 7787, 69 kr, 375 ml) var härligt fruktig med piggelin och lite tuttifrutti toner. Smaken var söt men balanserad, möjligen något trött men inget som störde. Detta är ett vin som ska drickas ungt och som fungerar utmärkt på egen hand och fantastiskt bra till fruktiga desserter. Det lyfte inte kvällens chokladinslag  men störde å andra sidan inte heller. Jag hade lite annanas på för att göra en smakbrygga och det fungerade utmärkt. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att ett småbubblande vin gjort på Muscat druvan säkerligen går hem hos samtliga, i allafall om sötman balanseras mor syran som det gjorde i denna flaska. För att uppnå optimal smakupplevelse bör dock ett fruktigt inslag ingå.

Tills nästa gång. Min rekommendation kvarstår, med viss tvekan...

fredag 26 mars 2010

Oppigårds Easter Ale. Så var påsken på antågande, igen..

 
Jästigtsötbrödaktigjärndoft med en uns honung och en uttalad fruktighet, smaka på den om ni törs. Skulle vilja säga att det är den doft som jag oftast associerar till när jag har en Oppigårds Ale i glaset. Beskrivande? Möjligen inte men icke desto mindre korrekt, ibland är det bara så svårt att sätta ord på dofter även om de känns igen. Samma sak med smaken som också känns igen, ganska fylligt fruktig med en avslutande beska som stannar kvar på tungroten efter att drycken har passerat svalget.

Oppigårds Easter Ale (nr 1345, 25,60 kr) är varken speciellt uppseendeväckande eller speciellt dålig bara väldigt mycket Oppigårds. Till rätt mat och i rätt sällskap är jag en ivrig anhängare men så här på kvällskvisten en vecka innan Långfredagen är det ganska trist. Å andra sidan är det jag som hällt upp glaset och jag är egentligen inte förvånad, egentligen är det bara ett konstaterande i stil med att detta inlägg inte går till världshistorien som det mest inspirerande. Men likväl finns det där, och i likhet med innehållet i glaset kommer det att finnas där hela kvällen om inte längre ändå.

Tills nästa gång. Ibland vet man vad som väntar men man blir lika förvånad ändå...

onsdag 24 mars 2010

Robertson Chardonnay 2008. Bröllopsvin?..

Utan att gå in på allt för mycket teknikaliteter och avslöjanden har jag på eget och möjligen brudparets initiativ blivit något av en självutnämnd provsmakare. En tung och ansvarsfull uppgift men likväl smickrande och lustfylld. Tidigare gjordes ett vetenskaplig och emiriskt mindre korrekt test av två röda alternativ, nu är det ett vitt som gäller.

Kriterierna är de samma, ska fungera till många, kunna köpas i Tyskland på storpack och fungera mer än väl till maten. I beställningssortimentet hittade jag en behändigare kandidat än det rätblock som återfinns på de flesta systembolag. Robertson Chardonnay 2008 (nr 87350, 79 kr) är på alla sätt ett korrekt men föga upphetsande vin. Doften är ganska svag tropiskt blommig med en citrustvist, kryddad melon är en assosiation som är lika oortodox som korrekt. Smaken inleder med en söt ton som övergår i en tunn men läskande känsla, i slutet kommer en besk krydda som dock inte tar över på något sätt. Eftersmaken är lika med noll.  

Så då återstår frågan: Hur passar detta som giftasvin? Jo faktiskt riktigt bra skulle jag tro. Frukten i doften och smaken är inbjudande lättsam, inget som stör och inget som faller bort. Den lilla sötma som upplevs i inledningen fungerar mer än väl med skaldjursinslaget och den beska kryddan tror jag sminkas över med de brödkrämiga inslagen för att inte tala om det salta gula krosset. Tror till och med att gurkan funkar ihop. Hoppas att jag inte varit allt för avslöjande men det är å andra sidan säkerligen ingen av gästerna som läser min blogg..

Tills nästa gång. Det söta kommer förhoppningsvis att avhandlas i helgen... 

Ps.
Höll på att glömma. Är tidig April realisation på SB, jag har fastnat för följande 99 kronorsvin:
nr 2084 Le Bonheur Prima (förr 125 kr)
nr 6547 Kenwood Cabernet Sauvignon (förr 165 kr)
nr 2597 Albaruta Montefalco Rosso (förr 159 kr)
Passa på! Vet inte om de förvinner eller om det "bara" är en sänkning, förhoppningsvis kommer en provsmakning snart i en blogg nära dig.
Ds.

söndag 21 mars 2010

Quinta do Encontro Merlot Baga 2006. En hjälpande hand..

Småbarnslivet har inneburit en hel del förändringar, det mesta till det possitiva även om det har slunkit med en och annan katastofal. En sak som skänker mycket glädje trots att det blir omständigare och kräver både en och två extra tankar är att utforska världen tillsammans med en 18 månaders nyfiken liten tjej. Saker som tidigare syntes enkla blir både spännanade och utmanande. En tur till affären kräver kattlika reflexer i bästa Honken stil, eller att "mecka" som är samlingtermen för allt mellan att skruva ihop en säng som att putsa skorna.

Att öppna vin har också blivit en gemensam syssla. Först tittar vi på flaskan och tar lite foton, sedan tar vi fram "verktygen", efter att vi har kivats om vem som ska ta bort folien brukar jag få rädda den lilla hatten från en ständigt utforskande mun. Det är under granskande och spänd blick som vi antingen häller upp vinet på karaff eller direkt ner i glaset sedan den sedvanliga sniffen. Sniffen är ett försök till att lukta men blir snarare små utåtandade fnysningar men delaktigheten är total. Vist är det härligt med barn?!

För lite mindre än ett år sedan drack jag ett av mina första kvantitetsköp som jag så smickrande kallade det. Quinta do Encontro Merlot Baga 2006 (n/a, då 99 kr) var tänkt som en studie i källarutvecklande vin till en rimlig peng. Så det var med viss spänning som jag nu nästan ett år senare skulle få en första hint om vart vinet var på väg. Vet att jag för ett år sedan tyckte att vinet var lite "spretigt" vid öppnandet något som inte alls uppvisade nu. Doften var mörk och mullig med inbjudande nyanser av plommon, lite björnbär, mörk choklad och en integrerad rostad ekslinga med en avlutande örtighet. Smaken var inte sämre, snarare tvärt om med en fyllig nästan söt munkänsla, där den mörka tonen följde med från doften tillsammans med plommonen, den mörka chokladen och med en tillkommande känsla av kaffesump. Avslutet visade på en viss bitterhet med en torr uttorkande svans, tanninerna var näst inpå i pulverform men fortfarande i riklig kvantiet. Eftersmaken var längre än jag mindes med kaffe, lite körsbär och plommon där det hela avslutades med en kärnaktig ton.

En trevlig utveckling där bitarna hade ramlat på plats och helhetsintrycket upplevdes mörkare än innan. Till den spontanköpta rostasen och en "färdig" potatisgratäng var det helt enkelt fullkomligt. Senare på kvällen hade temperaturen stigit i flaskan något som inte var positivt då bitterheten och de uttorkande tanninerna nästan blev för mycket.

Tills nästa gång. Återkommer om ett år...

lördag 20 mars 2010

il Nostro Rosso del Salento 2008. Grattis Syster!..

Ibland är livet precis så enkelt som man kan önska. En eftermiddag med arbete, egen bil hem istället för den allmänna droskan, och serverad kombination av födelsedagsfirande och fredagspizza. Lika enkelt som härligt. Det blev inte sämre av att det första som mötte i dörren var en iskall Founders English Ale (nr 11482, 18,90 kr), precis så knäckigt fruktig och näst intill halvsöt som en aptitretande Ale möjligen kan bli. Inget motstånd, ingen beska, ingen direkt eftersmak, bara okomplicerat lättgillat.

Den hemmalagade pizzan var precis så tomatigt ostdrypande som en hemmalagad pizza kan vara, Intrycket av pizzan tillsammans med kvällen vin var en direkt spegling på den härliga och familjära stämning som spred sig i tackt kvällens skymmning. För att återknyta till ett tidigare inlägg där jag utlyste "blint" vindrickande passade, il Nostro Rosso del Salento 2008 (nr 32205, 55 kr), som handen i handsken. Inga förväntningar, ingen koll på pris, ingen koll på struktur mer än att det enligt det lokala systembiträdet skulle passa bra till Pizza. Så vad fick vi? Ett uttalat fruktigt vin med körsbär i överflöd, inga tanniner och ingen eftersmak att tala om. Den närmaste liknelsen blir körsbärssaft med sting. Nu låter inte detta som ett bra omdöme men som ackompanjemang till kvällens atmosfär och mat fyllde det sitt syfte med bravur.

Tills nästa gång. Ibland är det enkla gott nog...

tisdag 16 mars 2010

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet 2004. Att lagra eller inte, det är frågan?..

Kan inte upprepas tillräckligt: vårsolen är underbar! Takdropp, rännilar på vägarna, skitiga skor, skräniga fåglar, för att nämna några signifikanta tecken som indirekt och direkt letar sig in och tänder den lilla grillaren som har legat och slumrat i nästan ett halvår. Bara oset från grannens grill som saknas för att tändvätskan ska rinna till och marinaden mixas. Fundringar på sommarens "grillviner" störs endast av det faktum att snön fortfarande ligger som ett massivt täcke på tomten. Istället faller blicken på termometern i källaren som, pågrund av det något svalare vädret, har stannat sin makliga tiodelstakt uppåt. Min omstrukturering i källaren har medfört att en och annan flaska med tillhörande historia har gjort sig påmind.
För lite mer än ett år sedan fick jag ett vin av vår kära vän L, Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet 2006 (nr 6253), en härligt omtänksam gest där givaren föga anade att mitt intresse skulle eskalera och inkräkta på i stort sett samtliga framtida sammankomster. Odelat positivt? Det lämnar jag åt L och J att bedöma.

Något positivt kan man dock säga om Koonunga Hills förmåga att utvecklas, i alla fall om man ska tro Robert Parker. I ett inlägg på den något insomnade men utmärkta bloggen Des Bons Vins kan man läsa om dennes och specifikt mr Parkers upplevda utvecklingspotensial av detta vin. Som jag med viss rodnad och löfte om bättring konstaterade i ett tidigare inlägg har jag inga egna erfarenheter.

Följande faktorer leder således till att korken borde, bör, ska skruvas av en Koonunga Hill butelj. En snabb koll på SB och nutida recensioner leder till slutsatsen att årgång borde vara 2007 eller rent av 2008. Döm av min förvåning när paketet levereras och 375 ml av 2004 års skörd tryggt ligger i min hand. Som jag har sagt tidigare så är det alltid ett vågspel att beställa halvflaskor och det är mer än en gång som returen har gått för att "fel" skörd har bärgats. Men denna gång känns felet rätt, nu kan jag möjligen få besked på hur en lite äldre upplaga av detta vin smakar. Även om det är på halvflaska och att lagringen på intet sätt har varit kontrollerbar.

Så var det äntligen dags, doften är fylligt fruktig med ett stråk av svartavinbär annars mest mogna jordgubbar och plommon. Bakom fruktigheten ligger mörka toner av trä och kryddor toppat med lite vanilj. En riktigt trevlig doft som varken känns trött eller övermäktig. Smaken ger ett annonymare intryck dock med en försvarlig mängd frukt som är trevligt integrerad med ek, vanlij, salmiak och kryddor. Smaken är syrlig med knapt kännbara tanniner. Eftersmaken är ganska lång där körsbärskänslan övervinner salmiaken och katrinplommonen i längd.

Avsaknaden av tanniner gör att vinet känns lättsmält på gränsen till allt för publikfriande, det som väger upp är syran som dock tenderar till att bli för syrlig. Frukten i smaken känns lite påväg bort och tillsammans med ovannämnde egenskaper är jag fundersam om just denna flaska vinner på att lagras längre. Förhoppningsvis är min helflaska i källaren av 2006 års skörd bättre lämpad.

Tills nästa gång. Ära i solen, även om dagen har känts lite moloken...

fredag 12 mars 2010

Raimat Abadia Blanc de Blancs 2008. Matlagningsvin 1.1


Nästa skvätt i grytan står Raimat Abadia Blanc de Blancs 2008 (nr 2725) för. Raimat har med hjälp av vår egna Master of Wine, Ulf Sjödin, lanserat en rad vinösa lektioner och en virtuell provning. Jag lämnar det till var och en att bedöma underhållningsvärdet, tycker överlag att Raimats viner är välgjorda men kanske inte så himlastormande som beskrivningarna påvisar.

Efter en öppnad dag i kylskåpet bjuder vinet först upp till dans i näsan, kolsyreaktigt är det första intycket något som bekräftar den lätta pysningen när jag skruvade av kapsylen. När det har lagt sig lämnas en frisk lätt tropisk frukt med en svag citrustvist och ett stänk gurkvatten. Det hela ger ett friskt läskande intryck med en liten unken underton. Smaken är desto anonymare, ett svalt läskande lättvin med en tropisk blommig touch där den grapeliknande kryddan övergår i beskhet. Eftersmaken är hyfsat lång med päron och en citrustvist. Nej inget att gå igång på men min korvstråganoff blev riktigt god.

Tills nästa gång. Ibland är vin bättre i maten än till maten...

onsdag 10 mars 2010

Allesverloren Shiraz 2008. Förutfattade meningar, inte bara av ondo..


Jag skulle vilja kunna dricka vin utan förutfattade meningar. Låter som en utopi, jag vet och enda sättet är egentligen att låta någon annan köpa, hälla upp och servera. Någon som inte vet eller bryr sig om mina preferenser. Alltså något som inte görs så ofta.

Kvällens vin var i riskzonen för att falla inom ramen för den värsta sorten av förutfattade meningar. Nämligen den sorten som ratas för att det kommer från "fel" land. Mina tidigare besök hos Sydafrika har resulterat i rökskadat eller fruktstinnt eller i vissa fall lite av båda. Allesverloren har jag dock ett gott öga till efter att ha druckit deras starka vin, de är dessutom starkt represerterad på SB genom Jan-Åke Wine Group, vilket har lett till att en och annan blick har fastnat på deras etiketter.

Jakten på drickbara halvflaskor fortsätter således i ett lägre prissegment än jag tänkt tidigare. Valet till kvällens fetaostspäckade köttfärsbiffar föll på Allesverloren Shiraz 2008 (nr 29002, 59 kr, 375 ml). Doften är generöst fruktig med svarta vinbär, plommon och mer solmogna hallon och björnbär ju längre kvällen lider. Det finns även en del gummi, vanlij och pepprig krydda men ingen direkt rökighet. Smaken är fruktigt utan att bli vulgär, snarare slank med svartavinbär, hallon, syrliga körsbär, örter, lakrits och en avslutande krydda med smått kännbara tanniner. Den fruktiga eftersmaken sitter kvar med plommon och lite körsbär.

Hur var det nu med de förutfattade meningarna? Ingen rökighet varken i doft eller smak, bara en liten ton av gummi men den brukar å andra sidan återfinnas i "finare" Franska exemplar av samma druva. Frukten var generös men absolut inte syltig eller övergenerös, då har jag varit med om mer frukt i sydrhônska 07:or. Det som drar ner betyget något är den avslutande beskan i smaken och en själkig ton i eftersmaken men det skulle å andra sidan lika gärna kunna komma från något annat hörn i världen. Nej,överraskande gott med möjlig positiv utveckling i källaren.

Tills nästa gång. Vin i all ära men smaken av vår är minst lika god...

måndag 8 mars 2010

Palmer & Co Brut. Bröllopsdag, på rätt dag..


Kan man njuta av något i förväg, ja varför inte? Det är min och lyckligtvis även min kärestas filosofi här i livet. En romantisk helg för att fira vår bröllopsdag skedde någon månad för tidigt, julklapparna öppnas några dagar före julafton för att nämna några av de händelser som gör att vi säkerligen inte platsar i återhållsamhetens Hall of Fame. Men vem vill å andra sidan hamna där, nu får vi istället tillfälle att fira speciella händelser två gånger om än gärna fler. Det ljuvliga är ändå att få fira det med den absolut bästa jag kan önska, nämligen min kära fru.

Idag har vi formelt varit lagligt vigda i två år, två år kantad av speciella händelser, mindre speciella händelser, vardagliga händelser och rent av en och annan katastrof. Men inget som vi inte klarar av, eller?

Hur firar vi då detta? Champagne! Halvflaska bubbel beställt, källaren levererar ett stycke kooperativ producerad gyllengul blandning bestående av 59 % pinot noir och 41 % chardonnay. Palmer & Co är ett kooperativ bestående av 310 odlande medlemmar som tillsammans äger 450 ha. Palmer & Co Brut kan fås i halv, hel, Jeroboam (3 liter) och Methuselah (6 liter), men ikväll så det det 375 ml som gäller.

Doften är återhållen, faktiskt något anonym men med fräsh sprits. Lite äpplen, ett stänk citron och lite champinjoner kan jag få fatt i innan bubblorna försvinner och lukten likaså. Smaken är ung, fräsh med en återhållen frukt där doften går igen. Avslutet är en aning beskt och eftersmaken är kort med lite av äppligheten samt en citrus känning. Om jag ska bedöma vinet är det helt klart en besvikelse, hade förväntat mig mer av allt faktiskt. Men som en guldkantad vardagskvällsdricka är det försvinnande läskande och det var länge sedan jag sörjde de sista dropparna som denna afton. Kan trots min besvikelse tänka mig att köpa detta igen bara för att få en förnimmelse av kvällens härliga, om än trötta stämning.

Tills nästa gång. Det dricks alldeles för lite bubbel...

Ps. Ja just ja höll på att glömma, detta är det 99:onde dryckesinlägget. Ska vi säga hundra jämnt och grattis till mig själv? Ja det gör vi, och tack alla ni som läser och kommenterar ni förgyller också min vardag.  Ds

lördag 6 mars 2010

An offer you cant refuse..



Rea på Ikea, inte den vanliga sorten där varor av allehanda orsaker slumpas ut till ett ännu lägre pris än du innan trodde var möjligt. Nej den sorten som man lever eller dör för, mat. Idag bjöd Ikea på maten, eller rättare sagt kvittot från matsalen blev rabatt i kassan.

Detta var tydligen vad som behövdes för att jag skulle påbörja en uppsträckning av källaren. Intressant att man kan lägga flera hundra på en flaska vin men inte några tior på lagringen av dem. Men nu är processen igång.

Tills nästa gång. Den som spar han har...

torsdag 4 mars 2010

Fontanafredda Briccotondo Barbera 2008. Förhoppningsvis snuvad på förkylningen..


Det är inte sant, just när man trodde att man var safe visar det sig att viruset ännu en gång griper med sina bedövande klor efter en. Men denna gång verkar det som att jag kom undan i blotta förskräckelsen. Även om det i likhet med konjungturens förväntade uppgång är för tidigt att säga något definitivt ännu.

För att fira en åter fungerande näsa, dock med en viss bedövning, korkades en av Marsinköpens budgetalternativ upp. De fålanserade godbitarna får vänta tills min älskade kan dela upplevelsen. Vinet som man kan älska att hata redan innan korken har dragits behöver egentligen ingen närmare presentation. I själva verket har dess ryckte överskridit alla förväntningar som ett 75 kronors vin någonsin kan uppbåda. Frågan som inställer sig är lika naturlig som befogad, är det verkligen såå gott? Flera har, i rättfärdigandets tecken, visat intresse men ingen har varit lika generös och välvillig som mr Suckling. Som jag avslöjar i titeln på inlägget handlar det om Fontanafreddas Briccotondo Barbera (nr 2773, 75 kr), dock inte någon av 90 taggarna från 2006, 2007 utan den aktuella SB årgången 2008. Poäng på denna vet jag inte men är det någon som vet så delge gärna. 

Ja just ja, jag höll på att glömma. Detta var dessutom årets mest prisvärda vin 2009 enligt AoM:s vinprovargrupp. Vilken årgång de provade framgår, i likhet med SB:s ordinarie hemsidesinfo, inte.

2008:an doftar lovande, solmogna jordgubbar samsas med syrliga körsbär, läder, lite örter, salmiak, toppat med lite söt vanlij. Utifrån min ringa erfarenhet går associationerna direkt till Italien. Smaken är slank med gott om syrlighet och en aning krydda. Det mest påtagliga är faktiskt syran. Frukten domineras av syrliga körsbär, viol, örter följt av lite mörk choklad med vaniljinslag. Eftersmaken är överraskande lång där liknelsen med att suga på en körsbärskärna är mest slående.

Sammanfattningsvis blir intrycket syrligt med en viss ostämd ton. Det känns helitalienskt ok, varken mer eller mindre. Den är inte tillräckligt inställsam för att vara en "crowd pleaser" och inte tillräckligt personlig för att locka till merköp. Men ok, 75 kr är inte mycket och man får absolut valuta för pengarna men personligen går jag gärna upp en eller två prisklasser och får mer pang för pengen.

Tills nästa gång. Man får tycka olika...